Gott Nytt FjordingÅr!
Eller Gott Nytt HästÅr!
Eller Gott Nytt MåBraÅr i stallet!
Eller Gott Nytt VirkaStickaGarnÅr i hobbyrummet!
(Jag vet, det är nytt år först i morgon, men vem vet om jag sitter vid datorn då...  Och det där med att schemalägga inlägg till att publiceras en viss dag tycker jag är lite fusk, även om jag testat den fina möjligheten också.)

Det kom snö i massor. Och läget var bäddat för snögalopp. Och fjordingarna var helt klart ivriga på att få sätta fart. Men eftersom det skulle vara en vanlig lugn ridlektion fick de ge sig till tåls... åtminstone tills nån höll i longeringslinan så att farten inte blev helt okontrollerad :). Men visst märktes glädjen!

Säg den glädje som varar, brukar man säga. Det blev tö, tö, vatten, slask. Och nu får man ty sig till hockade vinterskor för att hållas på benen. Men kanske det blir riktig vinter efter det här. Jag menar, när blidvädret pressat ihop en ordentlig snömatta som får frysa till, så kan det få komma "vanlig" snö sen som man vågar ta en snögalopp på eftersom grunden är någorlunda jämn och stadig. Om man vågar alltså...
Man kan ju alltid hoppas.

Och mina amaryllisar har svällande knoppar men har inte orkat visa färger än. Fåse om det lyckas att jag får se dem blomma ett tredje år! Ska nog fota dem i så fall så ni får se! Hur små och ynkliga de än må vara!

Något mer NyttÅr-ande än så här lär det inte ska bli. Jag tar dagen och stunden som den kommer. Först mat, sen ut till stallet hoppeligen, sen kaffe med jultårtsrester, sen slöa med nåt onyttigt, sen... ja, vem vet om jag får inspiration att ta en sticksöm i handen. Jag har en del halvfärdiga :).
Och få se om det blir porslinskurs även denna vårtermin! Var på ett litet släktkalas igår och såg en enkel men fin Pentik-skål på kalasbordet och märkte att jag åter började tänka i porslinsmålningsbanor med mönster, färger, former, udda idéer...

Vi fortsätter så länge inspirationen finns!

En julhälsning på Juldagen 2012! Julgranen är strålande vacker. I farstun sitter keramikdomherrn och mumsar på senhöstens havre bredvid tomtefar som skidar vid sidan av sin dalahäst som drar släden med klapparna...

Var just och testade pulkbacken invid hästhagen, men frånvaron av ordentligt blidväder i vinter gör att det inte går att fixa nån bra bana. Efter två åk kommer gräset fram, och det som hästarna i något skede gjort mellan grästuvorna i höstas, när de betade uppe på backen... Inget vidare glid alltså.
Försökte också liksom hästarna ibland gör, gräva fram nåt gott åt dem under snön, men det är nog ingen vits när man inte har något vidare luktsinne som kan leta fram godbitar. Bäst att hålla sig till julgodiset :).

Men fjordingkillarna var lika charmiga som alltid, när de väl lyckades slita sig från sin stora höbal och komma fram till grinden för en gosstund. Vad vore livet utan hästar!
En god fortsättning på julhelgen önskar jag Er!

Lucia, fjordingar, frustningar, snöyra, snöskottning, julstädning, julkort i postlådan, pepparkakor, julbasarer. Det är väl ungefär de aktuella orden i dessa dagar. Och så lite handarbete som mellanmål, inte att glömma fotbollsmatch med favoritkatten, julfestförberedelser, var finns lådan med julgranspyntet, har jag risgryn hemma, köpte jag mandel redan, eller?? Och har jag tändstickor i skåpet och ljus nånstans? Det är mycket att tänka på.

Snart är det jul alltså.
Plats för den gamla vitsen: Jag tänkte jag skulle gå ut men det går inte. Varför inte det? Jo, julen står för dörren! :) :)

Skäl att minnas: Bättre att ha lite råddigt i huset men ha ro i sinnet, i stället för att ha tiptop städat i huset och kaos i huvudet. När julafton kommer alltså. Då ska det helst finnas ro att mellan risgrynsgrötskokande och lutfiskkastrullen ta sig en snabb titt på schackbrädesmålande i KalleAnka-TV eller hänga upp favoritängeln i julgranen eller skratta åt dvärgarnas dans med Snövit...

Och mitt i allt detta hoppas jag att jag kan ta mig tid att gå till stallet, antingen när juldagsmorgon glimmar, eller nån annan dag i helgen, och se vad som där sker. Både bland frustande fjordingar och i höet i getternas krubba, bokstavligen eller bildligt.

Hästbrist i mitthobbyrum, helt klart! Och ändå var jag och hälsade på den här killen för någon timme sen. Charmig, lite busig var han, lite osäker var jag hur jag skulle bete mig för att kontakten skulle bli rätt, respekten borde finnas där, ges plats att utvecklas åt rätt håll. Det där är nåt jag inte alls vet, och det jag vet kan jag inte använda rätt. Borde gå unghästhanteringskurs. Någon som ordnar det därute? :)

Men lite mys i alla fall, i kylan, med de tjocka nallepälsarna. Inte helt illa. Fast nog hade det varit trevligt med en promenad, eller en tur på plan... Men nu är det julgardiner som ska hanteras, inte unghästar eller dressyrpass...

(Och jo, alldeles riktigt, bilden är gammal. Borde ta en bildredigeringsdag vid datorn, där finns nog material...)

Det bidde ingenting? Så blev det i sagan om mäster skräddare...
Jag tror inte det blir strumpor av det fina ullgarnet... men kanske torgvantar att ha innanför vanliga handskar?
Vem vet hur bra det kan vara... en idé är en idé, tills den visar sig vara nåt annat :).

Jag råkade nämligen dra den halvfärdiga tubsockan över handen för att känna hur stickigt garnet känns, och då stack bara tummen och fingrarna upp och då fick jag torgvants-tanken... eller tanken på torgtants-vanten :).

Värst vilken humor jag har, bäst att sluta och i stället ta en tur i snödrivan...

Vad gör man när det är minus 20 grader och man ibland har väldigt kalla tår även inomhus?

Man söker fram en härva fint, alltså tunt ullgarn och försöker sticka sig tunna yllesockor att ha innanför de egentliga bomullssockorna... En idé är en idé även om den kanske inte är genomförbar.
Återstår att se om fötterna protesterar mot det stickiga materialet. En tröja i dylikt material skulle definitivt inte gå att använda...

Garnet är ett loppisfynd, gammalt "raanu"garn med banderollen kvar.
Jag läste "ren ny ull" och så trodde jag det stod "konepestävä" (=maskintvättbar) men när jag klarerade ögonen och läste en gång till så stod det "koinkestävä", alltså nåt i stil med behandlad mot mal...
Intressant med felläsningar. Ibland läser man just precis det man vill läsa fast det står nåt helt annat :).

Återkommer ifall resultatet blir positivt, i annat fall låtsas jag som att jag glömt det hela och i stället tagit en tur till stallet :)!

Intressanta sökord dyker upp när man ser hur surfare kommer in på mitthobbyrum -bloggen.
"Virka hönät" är ett av dem. Och visst kan det gå lika bra att virka som att knyta. Sånt funderade jag också när jag konstaterade att ett eller två hönät skulle behövas till att förvara hö över vintern. Och också för att torka det på sommaren, under tak...
Men om man virkar går det åt mycket mera band, tänkte jag, och blir kanske jobbigare, eftersom formatet är ganska stort. Så då blev det knutar för min del. Man kunde ju ta till snygga makrameknutar. Men eftersom jag tog det garn jag hade, vanligt virkgarn i bomull, alltså rätt så tunt, så var helt vanliga knutar enklast. Annars hade jag nog inte lyckats med att tillverka tre (eller var det fyra?) hönät.
Sen är det ju stor skillnad på hur man använder hönätet. För min del är det ju enbart förvaring av kaninhö. Inte alls för utfordring av hästar.
Men det där med enkla knutar är enkelt också för att man lätt kan variera öglestorleken på nätet. Viktigt är kanske att ha samma storlek i hela nätet, annars blir det snett och konstigt. Det har jag också testat :).

Ett annat sökord var "söt rund fjording" . Såna gillar jag också :)! Och den här tiden på året ser utegående fjordingar verkligen söta och runda ut med sin tjocka vinterpäls!

5555 sidvisningar... är det nåt att fira?
Kanske jag borde haft bild på min andra orkidé som nu blommar för andra gången! Jag är så glad att de överlevt båda två och att de orkar ge de allra vackraste blommor i mängd och länge, länge...!
Jag som egentligen inte alls gjort nåt för att de skulle överleva. Jo, vattnat lite, förstås. Kanske tillräckligt lite :)! Roligt hur som helst!
Jag trodde jag hade lagt in en bild på den rosa orkidén, men tydligen är den bilden kvar i kameran...

Till stallet var jag i eftermiddagsmörkret idag. En liten minihästdos blev det, så riktigt under noll är inte mätaren. Ja, dosen var mini. Hästen var stor. Fjordingstor med tjock päls, som gjorde att han såg ännu större ut. Hur som helst, liten hästdos, för överlevnadens skull :).

Jag har väckt upp mina amaryllisknölar. Dvs tagit upp dem i rumsvärme, gett dem lite ny jord, och tejpat ihop en tidningsstrut över dem så att de inte får ljus än. Så har jag placerat dem på ett fönsterbräde med värmeelement under, så de får varmt om fötterna. Fåse hur det lyckas i år. De hann nog inte vara länge i potatiskällaren i år, jag tog opp dem så sent ur blombänken, men kanske det går.
Och går det inte i år så kanske de ändå överlever så jag får försöka på nytt nästa år!

Tog annars en tur till nästa stora stad söderut idag. Såg nog att det var mycket jul överallt i butikerna, och julgranar med julbelysning utanför många köpcentra, men försökte blunda för allt sånt. Vill inte se det än... Läste i kyrkpressen idag ett inlägg om att novembermörkret är berättigat och helt hälsosamt...? Man kan ju undra det, men jag tänker inte debattera emot. Om jag bara hade lite bättre mörkerseende så skulle det nog gå.

Fast det får gå ändå. Tur att fjordingar är ljusa till färgen, så man urskiljer dem lättare i mörkret :)!

Framsteg, högre hinder, svårare dressyrprogram, intensivare träning, större tävlingar... Det är ju sånt det skrivs mycket om i olika bloggar som berör hästar. Sånt skriver inte jag. Kom på mig själv med att tänka, att jag ju alltid skriver om de där samma kringelikrokarna på ridbanan, om samma kontakt hit och dit, om samma försök att förstå hästen och få hästen att förstå mig... Det går ju inte framåt! Eller gör det?

Jag är inte ute efter att klara högre hinder, svårare dressyrmoment, större prestationer... Men jag är ute efter mer hästkontakt. Sånt jag mår bra av (kommunikation, djurkontakt), och sånt som hästen mår bra av (skötsel, lugn träning, omväxling, lite nya intryck, nån som för en stund kan vara dess ledare...).

Därför kan dagens hästkontakt också kännas meningsfull. En favorit i flocken fick lite extra omvårdnad och sen blev det en lugn promenad på en skogsväg tillsammans med en annan häst. Lite andra intryck, lite andra dofter, lite omväxling i höstskymningen... Och jag mådde åtminstone bra. Blev varm, inte bara pga. den för mig raska promenaden, utan också av just kontakten. Det funkade.

(Åter en gammal bild, men en favorit är alltid en favorit, och våren kommer ju alltid efter vintern, så en vårbild skadar inte :) ... )

Hur ska man klippa en fjordingman? Här är ett par exempel :).
Men det sysslade jag inte med idag.
Det blev i stället träning på bar, lite frusen mark, i övrigt helt ok.
Jag märkte bara att jag fortfarande är så stel i kroppen. Har bara mig själv att skylla. Borde träna själv också, liksom hästen ska tränas och mjukas upp. Och så genast efter ridpasset återgår man till vardagssysslorna och glömmer bort all stretchning. Tokigt.
Men fjordingen jobbade och jag blev glad över kontakten. Visst fick jag kämpa på lite extra emellanåt, men det var nog inte så mycket hennes fel som det var min okoncentration att vissa saker inte lyckades så bra. Nöjda var vi väl båda två efteråt. Tror jag. Hoppas jag.
Mycket mer av den må-bra-varan skulle jag behöva! Är tacksam för all "ridterapi" jag får! :)
Ps. Bilden har varit med förr, men den får duga idag också :) Ds.

Loppisgarn av olika ålder och färg i en vacker trälåda som jag fått som en alldeles speciell present. Det passar ju alldeles ypperligt i Mitthobbyrum :)!

Och som pricken över i:t en bit av en gammal tidning bland de gamla nystanen, och i artikeln med bild fanns en recension av en teaterföreställning i Helsingfors med Leif Wagner i den manliga huvudrollen.

Och mina tankar flög tillbaka i tiden till de gånger man som liten bänkade sig framför en inhemsk film, t.ex. Munkkiniemen kreivi, med Leif Wager och Regina Linnanheimo...  
Sua vain yli kaiken mä ra-a-ka-as-tan...

Tänk vad ett billigt loppisfynd kan rådda till det i Mitthobbyrums hjärna :D!

Garnen då? Jo, en del lingarn - kul! - och en del "raanugarn" - kul! - och nåt riktigt riktigt tunt garn i "härva" som jag inte har en aning om hur jag skulle kunna använda, men om det kostar sisådär en euro totalt, så vad gör man? Nog är en biljett till Munkkiniemen Kreivi mycket dyrare :)!

Och det hände sig vid den tiden... att mitthobbyrum köpte en, nej tre, liljeknölar på en trädgårdsmässa till reapris. Och hon skötte dessa knölar omsorgsfullt, planterade dem i en stor gryta i trädgården. Och bladverket växte och växte, hela sommaren. Vackert var det, men... skulle det inte komma blommor också? Jo, när hösten redan närmade sig med stormsteg kunde man se en besynnerlig stam som växte fram bredvid den egentliga knölen, mitt i grytan. Och när nattfrosten redan började hota, kunde man se besynnerliga knoppar som skiftade i lila-rosa. I mitthobbyrum blev det till att springa med skyddande fiberdukar flera nätter och ett oroligt pratande med blomman, måtte den hinna slå ut innan snön!!

Och se, den hann blomma! Mellan frostnätterna! Och ståtlig var den, vacker som en... brud?

Sen hände det sig att en dylik blomställning inte orkade växa fram fler gånger, även om knölarna plockats fram varje sommar. Men minnet lever kvar, hur vacker den var. Nu tror jag bestämt att jag råkade glömma ta in den när frosten gjorde sitt intåg i höst, och jag är rädd att den är frusen... Återstår att se. Det var en krinum powellii, om jag inte minns riktigt fel.

Andra knölar kan jag ju försöka med i stället. Det stod i dagens tidning att det är dags att väcka amaryllisen nu! Det betyder att det inte är så fasligt långt kvar till jul!

ps. Jo, det blev en lämplig hästdos idag med. Så man överlever ett par dagar kanske. Lite stallsjobb, lite "hämta häst i hagen", lite "skrubba bort intorkad lera". ds.

En fjordingrygg får illustrera eftermiddagens träningspass. Träningen var mest för mig, känns som en evighet sen senaste ridtur, hur gör man? :). Fjordingen som stod i tur har alltid varit en liten utmaning för mig på flera sätt, men samtidigt gillar jag henne så skarpt. För även om hon är så kollossalt envis ibland, så kräver hon egentligen en ryttare med väldigt mjuk hand för att hon ska lyssna. En motsägelse i sig. Och svårt.

Men när mitt minne återvände, från förra turen med den här fjordingdamen, så vågade jag testa det allra mjukaste. Och hon belönade mig (så kändes det) med att godmodigt göra alla de besynnerliga figurer på banan som jag bad om. Men så fort jag glömde bort mjukheten och blev irriterad, vilket hon antagligen genast märkte genom spänningarna i mina händer och skänklar, så svarade hon med att göra tvärtemot, eller söka sig ut på egna vägar i egen takt. Så då fick jag ta ett djupt andetag igen och söka fram mjukheten, och hon tackade och lydde.

Helt otroligt! Och så var det ju hur mycket terapi som helst! Gillar! :)

Mitt hobbyrum har stor hästbrist just nu. Men när vädrets makter inte riktigt visar sin positiva sida... Och så blir det så fort mörkt på kvällarna!
Men inkommande veckoslut hoppas jag att det blir åtminstone någonslags hästdos. Absolut nödvändigt.

Mitt hobbyrum har inventerat julkortslagret inför julen och konstaterat att man nog kunde ta en terapidag och tota ihop lite ett och annat i julkortsväg, just för att det är så roligt att pyssla :).

Mitt hobbyrum tog faktiskt fram penseln också häromdagen. Och en sprillans ny målarburk. Och målade pappersbitar... låter det knäppt kanske... ok, målade ... blivande kort... låter det bättre? :) Mår bra av att hålla i penseln. Sen tyckte jag att jag hade orsak att prata-i-telefon-klottra med svart tusch, och det mådde jag också bra av :). Roligt att rita krumelurer och se vad det blir till...

Nu blir det i alla fall mat och lite benvärmarstickning, kanske. Antingen de fina stickorna och de lila nyanserna Novita Wool, eller de grova bambustickorna och Novita Karuselli. Man har ju flera sorter på gång... vilket inte är något att skryta med ... Och Novita gör jag inte gratisreklam för men nämner det ändå. Roligt med garn!

Sköldpaddsörten var vacker i år. Hann visa mer prakt än någonsin. Det är ju också så speciellt att den blommar så sent, när det mesta är utblommat. Och att den tål lite kyla. Men nu sen snön kom, har jag inte kollat hur den mår. Får bara hoppas den kommer igen nästa år. Då ska jag "sprida ut" den lite mer, flytta en planta som växer på fel ställe, inte mår så bra, till ett annat ställe. Den som inte mår så bra behöver uppmuntras på nåt sätt...

Ska bli intressant att se också, ifall den här första snön smälter i höst, hur blombänkarna ser ut då, efter det tunga täcket som så hastigt sänkte sig över rabatterna. Mycket ogräs kvar att rensa, men vad gör man :). Man får ta fram snöskottan i stället och börja fantisera om nästa vår.

Minns ni än den tiden när det var grönt på marken? :) Det verkar så länge sen, men kanske det var igår... Nu har man redan hunnit skotta en hel del snö. Och nånstans ute i det vita finns ännu några blomkrukor och dylikt som borde plockas bort... Men det lär väl nog smälta bort än, eller vad tror ni? Jag ska ju nog få upp morötterna ännu. Luciadagen 13 december är rekordet hittills för morotsskörd. Få se vad det blir i år?

Fick äran att ge middagshö åt hästarna idag. Det var plötsligt inte så lätt i den djupa snön. Och att ta sig fram på oplogad väg. Vart försvann min kondis?? Nåja, om det tänker snöa såhär hela vintern så lär jag nog få motion. Men en hälsosam tankeställare fick jag. Dags att ta vara på rörelseförmågan!

Dahliorna som köptes till "balkonglådorna" har städats bort. De hann frysa, ovan jord. Men de ska få övervintra i potatiskällaren, är det tänkt, luftigt i en öppen plastkasse fodrad med tidningspapper. Knölarna såg faktiskt riktigt fina ut. Om vintern blir lagom, och fukten är lagom, och våren är lagom, och undertecknad lyckas väcka upp dem när de är på sitt bästa humör, så kanske, kanske någon av dem skjuter skott på fönsterkarmen!! Trots att de är bara sommardahlior. Jag vet ju att det är möjligt i våra förhållanden (potatiskällare, rumstemperatur osv) bara jag tajmar det hela rätt! En gång tidigare har det lyckats!

Liksom amaryllisarna som redan slumrat en stund i potatiskällaren.

Har plockat havre idag. Inte flyghavre, utan vacker gul havre. Och rensat den i den hårda vinden genom att tömma kornen från ämbar till ämbar med långt mellanrum. Skräpet flög bort, kornen föll ner. Det mesta i alla fall. (Jag testade också att rensa den redan när jag plockade den. Jag tog en näve (en vippas korn) och slängde dem vågrätt i hinken, men konstaterade att risken var alltför stor att en del korn föll bredvid...)

Har jag tur nu så torkar havren fint, utan att mögla, och så får kaninen lite havre från egen gård också! Kom att tänka på förr i tiden, när man stod vid sädestorkens stora behållare tillsammans med pappa, och försökte förstå vad han menade när han kände på kornen, om de var torra nog, och så smakade man också på ett korn, liksom pappa, och försökte förstå hur bra det var...

En stallstur med en timmes träning på våt ridplan. En fjording som först inte ville annat än gå efter sin kompis, som hon följt under en hel halvtimme innan. Men när jag visade en helt annan riktning åt henne, godkände hon förslaget och så blev det åter uppmjukande övningar i skritt, trav och så en liten fräsig galoppbit för att skaka loss ännu lite mera livsglädje. Den glädjen smittade av sig på mig. Inte så att jag måste galoppera hem sen :) men så att jag åter blev varm inombords.

Och när hon efter en hel del volter och böjningar och försök till samlingar i trav fick sträcka ut i en rejäl långstegs-trav så visade hon också en tydlig glädje och ville bara fortsätta... Jag lät henne sträcka ut, försökte slappna av, och när hon sprungit av sig det mesta, så var hon åter med på noterna i lite samlande rörelser, lyssnade, vinklade öronen, bara jag lyckades koordinera mina skänklar, koppla bort en del spänningar...

Hon lär mig så mycket om hur en häst fungerar, vad som är möjligt, att hästar också har bättre och sämre dagar, att man inte ska tro att man vet allt, för plötsligt överraskar hon en med en helt annan reaktion än man väntat sig. Och så mitt i allt tjurigt, envist humör kan hon vara världens mjukaste och följsammaste. Och så belönar hon mjukhet med lyhördhet. Verkar det som. En utmaning att förstå sig på varje gång. Terapi. Ingen chans att man ska ha lust att grubbla på andra problem under ridpasset. Allt annat kopplas bort. Då finns bara fjordingen och jag.

Hej alla trädgårdsbloggare, och andra "vanliga", som jag,  trädgård-are! Vad gör ni en regnig dag när ni egentligen skulle kunna göra storverk i trädgården men inte tycker att vädret står er bi?
Jag tittar på alla löv inifrån. Och samtidigt som kaninen får mat och jag ändå måste ut, så tömmer jag ut vatten ur de krukor, pytsor och burkar som jag ännu inte tömt på plantor... De håller sig fuktiga i alla fall...

Och så sneglar jag på de plantor jag hunnit få i jorden till vintern. Som t.ex. den här mininävan (ingen aning vad den heter, den bara dök upp som ett ogräs, men eftersom den liknar en krypande näva på alla sätt fick den en egen plats i min nävor in my life -bänk, och liten är den alltså, blomman ca en knapp centimeter!!) som jag tycker är så gullig!

Sen kan man alltid gå in i stugvärmen igen och plita ner några rader i trädgårdsdagboken och planera stort för nästa vår! Då har man ju glömt hur eländig sommaren blev, hur dåligt blommorna mådde av allt regn, och hur bra ogräset växte överallt...

Tvättade en del stora krukor idag, under stuprännan, märkte nog att det skvätte en hel del på mig också, men nåt roligt ska man väl ha av regnet...

Ryggvänlig ridning för häst och ryttare heter alltså boken jag ögnat i lite då och då.
Idag läste jag ett  par meningar i slutet av boken. Där stod det, att ju mindre och snällare hjälper man kan använda när man genomför olika träningsmoment på ridbanan, desto snällare är ridningen för både hästens och ryttarens rygg! För ryttaren spänner sig inte, ger bara mjuka skänklar, mjuka tygeltag, och hästen reagerar lugnt utan spänningar. Samförstånd, mjukt, skonsamt.
Det tycker jag låter bra, speciellt om både häst och ryttare är sisådär 50+ :)! Nåt att "gilla"!

Ett asplöv med regndroppar. Fotat framför stallet en vacker höstdag. Jag gillar hösten. Trots regnet. Trots att jag nog tycker det kunde räcka nu med vätan för en stund...

Fick lyxen att få ett träningspass på den gamla fjordingdamens rygg häromdagen. Försökte testa det nya akademiska verktyget jag fick på kursen. Men hade inte den rätta energin för att faktiskt få igenom hjälperna som det var tänkt. Som det lyckades på kursen när ridinstruktören gick bredvid. Antar att fjordingen märkte också hur velande jag var. Så varför skulle hon då ge efter... Antar att detta är ett vanligt fenomen, att det är mycket svårare att genomföra de nya sakerna ensam, efter kursens slut...

Men sen hade jag ändå fått med mig annat också från kursen. Lite mera förtroende för fjordingen, kanske, så jag vågade slappna av på ett annat sätt, koppla bort en del spända muskler, för att sen kunna koncentrera mig på kontakten på ett annat sätt. Väldigt trevliga volter blev det, speciellt de i kort trav, när jag kände att hon visste vad jag bad om, små ökningar, små minskningar, och hon gjorde det utan att jag behövde spänna mig så väldigt.

Jag blev riktigt glad. Och varm. Och tyckte jag hade världens trevligaste häst att jobba med!

På slutet testade jag en helt ny grej, helt apropå. Jag skänklade henne mjukt, mjukt in i en rejäl skritt. När jag tyckte den var väldigt framåt så plockade jag extremt försiktigt i tyglarna så att hon skulle korta upp stegen, men vara lika framåt ändå. Ett par gånger tänkte hon helt resolut stanna, men när hon förstod att det inte var meningen, så lyckades hon ta allt kortare, försiktigare steg, tills hon nästan nästan trampade på stället, och jag kände hur hon sänkte sig en liten aning som om hon skulle niga med bakbenen. Lite som att "rida in i halten" som man ibland hör sägas, att vara aktiv till sista steget före halten, men sen ännu lite till...

Som sagt: Jag blev glad. Och jag tror fjordingen gillade den omväxlande träningen. Kanske hon också myste över alla gånger hon lyckades lura mig att inte pressa henne så hårt :).

Vad är fram och vad är bak, eller är världen helt bakåfram?

(Här är det ju två fjordingar förstås, den ena hann sänka huvudet, medan jag fokuserade på den fina luggen bakom honom, resultatet blev lite - bakåfram).

Kursdags mitt i allt. Fick en del nya verktyg att lägga i min akademiska ridkonst -verktygslåda. Att ta fram vid behov, eventuellt när jag kört fast med det jag tränat på, när jag inte tycker jag kommer nånvart med min vingliga sits, dåliga balans, råddiga skänklar.

Det nya verktyget: Glöm sits och skänklar för en stund, sitt avslappnat men ändå lätt uppåtsträvande (som om nån skulle lyfta en i håret), fokusera i stället på kontakt med hästens huvud, mjukt, försiktigt, sök det språk hästen förstår och reagerar på. Låt "pekpinnen" visa på bogen för att få en böjning där. Visa "ditåt", eventuellt förtydliga lite med skänkeln.

De här verktygen kan man sen inventera då och då. Kanske man om nån månad hittar ett "gammalt" verktyg, ett värdefullt tips, som passar just i den situation man befinner sig i då?

Lärorikt med kurs, att få kommentarer, bakgrund, utmaningar och få se på film vart man strävar.

Stenrösen och småsten.

Varje gång jag rensar en liten blombänk lite ordentligare kommer jag att tänka på förrivärldens bönder.
De röjde en ny åker nånstans i skogskanten, eller där de fick tillgång till en plätt. Hade de otur var det en stenig backe och spaden högg gång efter annan med ett klingande ljud som resultat. Det blev mycket jobb. Hade de tur var det inte så jättestora bumlingar, utan de orkade lyfta dem åt sidan, och så bildades ett stenröse.

När jag rensar i mitt favorithörn "klingar det" gång efter annan, och jag får lyfta undan sten efter sten. Modell mindre då, förstås. Ofta ca 3-5 cm i diameter :). Men det blir små hopar här och där, en del har jag samlat där regnet spiller ner från taket. Då hålls stenarna glittrande och vackra i alla deras olika färgnyanser.

Men som sagt, jag tänker på slitet förr i världen... och arbetsglädjen när åkern var klar och säden växte :).

Plockade ned mina två miniväxthus idag. Torrt väder ska man ta vara på, speciellt denna sommar :). Har ännu ett par plantor därifrån som ska placeras ut i trädgården, nånstans. Men eftersom det hittills varit så varmt så har jag inte haft nån brådska, fåse hur kommande natt blir... Om jag i alla fall får bråttom sen... Plantorna, om de är vad jag tror att de är, kommer att bli stora och ostadiga i blåsten, så jag borde redan i planteringsskedet planera in ett stödande "staket" av något slag... Fåse...

Gläder mig åt Prins Gustavs öga varje gång jag kastar blicken mot favorithörnet i trädgården. Idag när jag pysslade där och rensade lite för att få plats för de nya plantorna, så skymtade jag ett Prins Gustav -blått blomblad på helt fel ställe. Jag tänkte att det blåst hårt och rivit sönder de skirblåa blommorna i krukan ett par meter ifrån. Men när jag böjde mig ner såg jag en fem centimeter hög Prins Gustav -planta, med en vacker blomma som stammen knappt orkade hålla upprätt! Kan tänkas vara nåt som jag dömt ut som "misslyckat" i växthuset och som jag sen tömt ut i en rabatt sådär annars bara. Så nu kommer himmelsblå glädje från två håll :). Jag vet, jag är barnsligt lättroad ibland. Men varför inte njuta av det som växer :)?

Helskodda eller halvskodda ridbyxor? Har ju nog trott att helskodda ridbyxor ju måste vara det ultimata för en lyckad ridträning :). Har tänkt att jag är ovan och okunnig, fel på mig, min kropp passar inte osv...
Men sen hörde jag att en skicklig ridintruktör "från utlandet" egentligen tyckte att helskodda ger ryttaren sämre möjlighet att påverka ridningen med små sitsjusteringar, man sitter helt enkelt för stadigt, och efter att själv prövat på några gånger och inte lyckats vänja mig vid mina "nya" helskodda, så börjar jag tro att hon hade rätt. Åtminstone när det gäller mig.

Förstås beror det också på vad slags övningar man vill göra. En hoppträning eller en terrängtur är något helt annat än små böjningsövningar på volter och tempoväxlingar i olika former på ridbanan. Visst är en bra kontakt med hästen lika viktig, eller kanske viktigare, på hoppbanan eller på terrängturen, men den är kanske lite annorlunda där. Om man däremot helst vill jobba på ridbanan med att få hästen att lyda med så små hjälper som möjligt, försöka styra med sitsen mer än med tygeltag, om man vill jobba just med små uppmjukande rörelser, öva upp känslighet, då behövs bra kläder som inte hindrar, eller styr...

Kanske.

När jag blir stor och har lärt mig rida ska jag berätta hur det egentligen är :).
Tills dess hoppas jag att hästarna har överseende med mig och min okunnighet, och hjälper mig att hitta balans och kontakt, så att jag inser att det är samarbete som gäller i första hand.

Koncentrationen var på topp, antagligen, eftersom jag inte märkte att det "spillde" ner, alltså regnade ordentligt ett tag (enligt stallskompisen som ryktade en häst under tiden). En ridtur på plan alltså. Jag försökte få ordning på mina ben, muskler, balans, händer, tygeltag... Kommer att vara rätt mör om ett par dagar. Borde stretcha ikväll. Det minsta jag kan göra just nu för att inte vara alltför styv och motarbetande nästa gång det blir ridträning. För om jag inte är i skick, och följsam, så känns det antagligen obekvämt för hästen också...
Egentligen skäms jag, som inte sköter mig bättre. Fast jag tänkte nog ett tag på att slappna av riktigt ordentligt, inte spänna mig, inte irritera hästen med skänklarna, bara följa med. Men så får man en idé att man ska göra en viss övning och så sitter man igen och spänner sig och glömmer allt det naturliga... Eller så tänker man att man inte ska låta hästen heller göra hur den vill, och så måste man låtsas göra nån viss böjning eller en volt just där eller... I stället för att bara hitta samhörigheten... Och njuta av kontakten som ju ändå finns där, om man tyder hästens öron rätt. De vinklar sig hit och dit så fort man nuddar lite med en häl i sidan eller rör ringfingret en aning runt tygeln.
När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)

Prins Gustavs öga. Så vår-skir och vacker, mitt i allt det höstgula-bruna-ruggiga! Han låter vänta på sig varje år. Ända tills jag tror att det inte blir nåt. Och så plötsligt lyser han upp regnruskigaste höstdag med sina blå ögon! Härligt med så olika blommor i trädgården med så olika timing och karaktär!

Will you still need me, will you still feed me, when I´m sixtyfour?
... kunde man sjunga när man ser de här skrutten... :). Det är bergklintens fröhus. Vet inte om de innehåller dugliga frön, men det kostar inget att testa! Så i nästa års mass-sådd ska de få visa vad de går för :)!
Fast jag tycker faktiskt att de här också är granna på sitt sätt. Liksom gamla rynkiga människor är vackra. De innehåller så mycket liv... av alla dess olika nyanser...

Zuccinin hann inte som jag hoppats. Eller: jag skötte den inte på rätt sätt. Men några små frukter hann jag se och smaka på, och blommorna är ju så fina. Och så är själva växten lätt att sköta som så. Inget ogräs tar kål på den storlekens planta :)! Antagligen nåt jag testar igen nästa år. Sår lite tidigare än i år, kanske.
Grannväxten längs samma tegelvägg, pumpan, är också jättefin, lång ringlande stadig växt som tycks ha samma färg och form på blommorna (typiskt!). Klarade också bra av störtregnen som forsade ner från takkanten ovanför. Stadiga grejer :)! Sak samma om det finns några brännässlor i krukan, de orkar ändå inte mäta sig med pumpan.
Majsen står också i samma rad, längs väggen. Har blommat både rött och gult. Fåse om jag ännu hinner se nåt som liknar början på majskolv. Färdiga, mogna majskolvar får jag nog köpa i butiken om jag ska ha några, men ett litet eget början skulle vara kul. Majsens blad har piskats av stormar och regn så de är riktigt sönderrivna och spretiga, När jag ser dem tänker jag alltid på förritidens afrikanska slavarbetare på majsfälten...

Dagens besök i stallet gav också en relativt god skörd i terapikorgen: två hästar ryktades och pratades med. En putsades innan hon skulle till jobbet. En annan var lite svettig efter jobbet på ridplanen och borstades tills hon var torr och alla hårstrån var tillrättalagda efter alla remmar och selar och sånt. Och naturligtvis måste man ta en liten pratstund med killarna också, vid deras mysiga skogsglänta. Igår var de lite extra busiga och visade sig på bakbenen med lekfull fight bog mot bog. Idag var de lugnare, det småstrilande regnet var ju inte så trevligt...

Ska man månne hinna plocka svamp mer i år eller??

Frön samlas in, sena trädgårdsblommor fotograferas, eventuella omändringar i trädgården planeras, grunnas på... Än har jag inte kommit mig iväg till trädgårdsbutikens sena rea... billigare så, men om man ändå skulle...

En ridtur blev det i alla fall häromkvällen! Med världens mest hotfulla mörka (snö?)moln runtom, men knappt en droppe föll på hela tiden! Och när man slappnar av i en muskel, i en del av kroppen, så spänner man sig i en annan... Det går ju inte att plocka sig själv i bitar och placera dem en i taget där de ska vara, de hänger ju ihop hela tiden, påverkas av varann. Men om man tränar opp sin medvetenhet och rörlighet och följsamhet så kan man komma närmare det där perfekta samarbetet med hästen. Läste en bit i boken Ryggvänlig ridning ikväll, medan jag satt i bilen och väntade på en passagerare. Hade nån sett mig så hade de trott att jag hade myror i brallan, när jag vred och vände på mig i bilsätet, med "en hand på sadelns framvalv och den andra sträckt bakåt för att röra vid hästens kors" och "skänklarna på plats orörliga vid hästens sida medan en hand klappar hästen på manken på motsatta sidan" osv. Jag försökte ju bara få kroppen att hjälpa mig minnas vilka övningar i rörlighet och följsamhet jag kunde träna på nästa gång :)!

En tanke jag läste: man märker vilken sida man är rörligare/stelare i om man tänker efter åt vilket håll man helst svänger sig om för att se bakåt, t.ex. för att se efter om nån följer efter en. Jag hade nog inte tänkt på att man kan vara olika rörlig på det sättet också, men det inverkar ju direkt på ens sätt att rida volter t.ex.!

Utmaningar finns alltså... Desto större orsak att fortsätta träna regelbundet, både med och utan häst. Vilken tur att man inte har lärt sig allt :)!!

Det var fridfullt att stå och se på fjordingen som halvslumrade i kvällssolen. På fotot fastnade inte bara kvällssolen utan också kvällsskuggan som lät sig fångas på fjordingens manke.
Det kan vara en väldigt liten detalj som ger en guldkant till den annars halvslumrande vardagslunken, som gör att man stannar upp och märker, oj, där nånstans skymtade jag visst det som kunde kallas ... frid? ... lycka? Det är bra om man hinner uppfatta den känslan, hålla kvar den en stund, konstatera att det finns såna stunder lite då och då, om man tar vara på dem.
De kan finnas i svampskogen också, när man ger sig tid att i lugn och ro rensa en liten goding och försiktigt lägga ner den i korgen, och i näsan känner man redan doften av smörstekt svamp...
Eller en morgon på väg till jobbet, när man kör förbi den där jättefina höstsprakande aspen, och tänker: jag måste söka reda på färger och penslar och måla lite höst...

Jag vet att det finns massor av olika nävor. Det finns bloggar som bara koncentrerar sig på hundratals olika varianter av nävor. Men de här är mina. Nävor in my life :).

Från tidigare har jag haft en stor trädgårdsnäva som kommer tidigt på våren med ett perfekt rundat bollformat bladverk. Sen kommer blomstänglarna med vackra blålila blommor. Men sen ser de bara skräpiga ut. Blomstänglarna måste klippas bort och bladskaften är långa och håller inta upp bladen mer. Skräpiga alltså i trädgården. (Inte på bilden)

Men sen fick jag en låg variant som blommar rosa. Väldigt fin. Sprider sig bra, lätt att ta "sticklingar". (Syns inte på bilden här, men på bilden jag la in 23 augusti, den med svampskogsfärger). Och höstfärgerna på dess blad är helt enkelt toppen.

På en stor marknad tidigare i sommar köpte jag en ny näva (längst bort på bilden), som jag då inte vet vilken färg den är. Ska bli intressant att se. Den verkar lågtväxande med vackra höstfärger på bladen. Nåt att vänta på nästa år.

Sen när jag rensade längst bort i favorithörnet, närmast brännässelhörnet, så såg jag plötsligt små blad liknande nävor! Mini mini blad med mini mini ljusblå blommor, måste vara en vild näva, tänkte jag, och har nu planterat den i raden med olika nävor. Den finns mitt i bilden i raden av nävor, syns på de tre små infällda bilderna. Och som synes är höstfärgerna även där klart lysande.

Och så fick jag av en bekant en gång en krypnäva, tror jag, eller blodnäva? (närmast på bilden), som tyvärr inte trivdes där jag planterade den. Men förutseende som jag var, så tog jag frön av de två blommor som fanns när jag fick plantan. Dessa frön måste ha hamnat i min massådd och när bladen kom upp kände jag igen dem som näva. Så nu har jag ett hörn med nävor i min trädgårds hobbyrum! :)

En ridinstruktör sade en gång till mig, att jag måste ge så snabba lätta tygelhjälper att fjordingen inte hinner börja protestera och sätta sin kraft mot min - för då förlorar jag förstås :). En supersnabb tygelfattning som ger efter innan hästen hinner reagera fysiskt på den. Det gav en aha-upplevelse för mig, som jag återkommer till gång efter gång. Det är ju inte meningen att tvinga hästen till nåt, bara visa tydligt vad jag menar!

Denna mjukhet/snabbhet blev åter en central tanke när jag för nån dag sedan satt på hästryggen. Fjordingen jag red har en tendens att protestera väldigt starkt ibland (troligen mot ryttarens tvetydiga hjälper!), och jag har inte fått henne att förstå vad jag menar. Nu koncentrerade jag mig på extremt mjukt tygeltag, när jag t.ex. ville böja henne, bara en halv centimeters rörelse med ringfingret. Ungefär som en fjärdedels halvhalt :), och samtidigt fösökte jag så mjukt som möjligt förtydliga med skänklarna vad jag ville. Och varje gång jag lyckades ge hjälper så mjuka som en lätt beröring, så svarade hon, inte med protest, utan med en lätt böjning, precis som jag tänkt!! Men om jag fumlade lite med tyglarna, eller spände mig i sitsen, så kunde hon tänka: sak samma, jag går rakt fram jag!

Ju lättare och mjukare jag var i händer och skänklar, desto mer lyhörd var hon! Och jag blev ju så glad över en sån ridtur på plan! Mer mjukhet och samförstånd, mindre kamp och frustration! Det där att tålmodigt leka fram samarbetet, förståelsen, viljan... I Like!! (Även om jag ibland får kämpa rejält med mig själv för att få fram det tålamod som krävs.)

Och de där hästbilderna jag lovade ta, de finns nog i kameran, kommer nog i något skede. De är ju så gulliga (låter som en tonårsblogg... :D...).

Vackert väder ute. Mycket flunssa inne. Men man kan ta ett par minuter då och då i trädgården och samla frön till nästa vårs massådd!! Återkommer kanske och berättar om årets överraskningar i massådden, måste bara bli lite säkrare först... vad som egentligen kommer upp :)!

I övrigt hoppas jag på fortsatt vackert väder, nyladdade batterier i kamera och mig själv, och trevliga hästmotiv i närheten! Och naturligtvis ska det bokas in en tur med stallskläder och stallshumör och någon trevlig fjording, eller kanske fler, att träna lite horsemanship på!

En sensommarkväll i stallet. Lite småregn. En fuktig skogsväg. En häst och hans skötare tar en lugn promenad i kvällsskymningen. Vackert. Lugnt. Fridfullt.
Fjordingar hämtas från hagen. Ska få jobba en stund lite senare. Ryktning. Småprat. Småregn. Fridfullt.
På väg hem från stallet är huvudet igen fullt av idéer. Allt man ville pröva med hästarna. För att få mer kontakt, mer samspel, också med de hästar som man annars inte jobbar med. Man vill mer. Precis som konvalescenten på ridbanan, visst får jag trava? nog ska vi väl galoppera också? vadå, ska jag måsta ta det lugnt säger du? bara skritta? jaha, jaså, okej då, men nog skulle du få se... Jo, jag såg nog att fjordingen, som egentligen är på långvila, nog gärna ville öka takten, mera framåtanda i skritten får man leta efter :)!

Svampskogsfärger mitt på gräsmattan, märkte jag! Mitt i stenpartiet. Gråvitt som den härliga "bulliga" mossa som fanns i massor i min barndoms svampskog, och de där härliga ljusgröna, gula, rödskiftande färgerna som finns i de växter som fanns där mellan pepparriskorna och sandsopparna! Like it!

Och kanske surjordsgömslena i en av de "öppna trädgårdarna" inspirerade mig att fotografera lite mystiska skrymslen, även om det också är i stenpartiet, mitt ute på gräsmattan. Den våta sommaren har skapat sin egen hemliga trädgård i fågelbadet...

Jag gillar höst, kan inte säga annat.

Sen blir det ju inte sämre av att jag fick en liten träningsstund på ridplanen igår kväll! Med en av de äldsta fjordingdamerna. Kände mig lugn och trygg, samtidigt som jag märkte hennes vilja att göra nåt extra. Hon var på bra humör, även om höstrusket säkert känns i hennes märg och ben också...? Vi kom överens. Det gillar jag starkt.

Och vem ska jag rida på den kommande ridkursen då...

Öppna trädgårdars dag igår. Intressant.
Antar jag, eftersom jag tillbringat fyra timmar i trädgården idag :).
Eller egentligen beror detta intresse mer på att vädret var perfekt, humöret tillräckligt bra och jag kunde lämna allt annat åt sidan.
Rensade en massa. Och hittade en del jag glömt bort :).
Ett överfullt skottkärrslass med skräp till komposten, återvände med lite härligt svart kompostmylla att mata en del favoriter med. Helt enkelt så roligt!
Astilben så vacker i sin gömma! Och visst ska jag väl få skaffat ett par till av dem, så vackra! Fåse.
De gräslökslökar jag räddade undan förgängelsen tidigare i sommar har tuffat till sig rejält. Ska placera dem nånstans, men var... Nånstans där inte myrorna hittar dem...

Blåvitt. Hon, Paulian, hade inte fått nån vidare behandling på fönsterkarmen den senaste tiden. Hon var uttorkad, slut, utan jord (nästan) och de flesta skulle ha slängt henne på komposten. Jag orkade inte ens det, än mindre plantera om och sköta ordentligt. Och så överraskar hon med att plötsligt låta knopp efter knopp titta fram mellan de halvt skruttiga bladen. Och så slår hon till och blommar (för sin ringa storlek) överdådigt hela sommaren, vid den spetsmönstrade fiona-gardinen (eller nåt liknande) som köptes på rean i HobbyHall-katalogen för mer än fem år sen. Vilket perfekt par!

Visst skulle jag gärna ha en massa hästar på bilden i inlägget, men blåvitt är något alldeles speciellt, måste få ett helt eget inlägg. Vackert, stiligt, hemlandstoner... Kotimaani ompi Suomi, Suomi armas synnyinmaa...!

Det kallas bloggtorka. Men det betyder troligen att man gör en hel del annat i stället.
Man kanske tar några träningspass på ridplanen och försöker hitta den där följsamheten man skrev om senast.
Så man försöker leva som man lär.
Och jag har hittat nya stelheter i min kropp, som kommit smygande, men som jag borde vara väldigt medveten om för att få bort. Kanske ett ordentligt samtal med en ridkunnig fysioterapeut skulle hjälpa. Kan tro att det skulle vara till stor hjälp just om terapeuten var ridkunnig.
Och så kan det ju förstås vara ålderstillägg som inte egentligen går att få bort. Dem får man lindra med lite extra "hästmys i stallet", så man glömmer dem för en stund. För jag tror inte att de i min ålder längre går att "skaka bort" i en jättelång bergochdalbana. Har just testat det... Fast kanske det skulle hjälpa om man gjorde det fler gånger? Tror ändå inte jag testar mer, nån annan del av kroppen kan ju börja protestera...

Det finns många frågor.
Vad kan man virka/sticka av lingarn?
Kan man använda tunt ryagarn till annat än just väva ryor?
Torkar höet mera i år, eller har det blivit för fuktigt redan?
Vad ska man göra när alla fina högväxta blommor den här tiden bara blåser omkull?
Kan man själv ge paraffin åt sin katt som har sjuk mage, i stället för att åka till veterinär och låta henne spruta in paraffin?
Hur ska man klippa en modern långhårig "ojämn" frisyr?

Man kan googla på det mesta, skrev jag nån gång tidigare, kanske dags att göra det? :)

Svårt att sitta stilla och vara följsam... skrev jag igår, och tänkte sen, varför postade jag det inlägget. Jag har ju skrivit sånt basic trams otaliga gånger förr...

Och så öppnar jag april månads Hästfocus, och läser en hel artikel om hur viktigt det är för alla ryttare, nybörjare som avancerade, att tänka på sitsens följsamhet, samtidigt som man ska vara så stilla som möjligt!! Där fanns tips och tankar kring följsamhet och balans i alla gångarter, vad man bör tänka på, vara uppmärksam på, vad man bör lära känna, vad gäller hästens rörelser, och vad gäller sin egen kropps rörlighet, ensidighet och ev. styvhet.
Otroligt intressant artikel!

Och så öppnar jag boken Ryggvänlig ridning - för häst och ryttare. Jag fortsätter läsa där jag senast slutade och kommer in på samma sak!! Varför ska jag låta min överskänkel eller höft röras på ett visst sätt när hästens höger framben är i marken? När är rätt sekund att ge ett litet tecken med skänkeln för att hästen ska länga bakbenet eller stiga mer under sig på volten?

A och O är att se till hur man själv fungerar. Hur och var är jag styv, orörlig, spänd? Vad kan jag göra för att bli mera liksidig och på så sätt hjälpa hästen också i dess liksidighet, böjlighet i båda varven?

Och det där med ögonen, nacken och huvudet. I boken fanns tydligt beskrivet hur människans nacke kan vara styv, orörlig, spänd och hur det påverkar hästen. Också hästens rörelseförmåga, halskotornas inverkan på hela ekipagets "schwung", hur viktigt det är att ge rörelseutrymme så inga spänningar och skador behöver uppstå, bara rörelseglädje och lätthet...

Det finns alltid nån "liten" sak att grunna på inför nästa träningspass :)!

Fjordingföl gnabbas. Det ser allvarligt ut, men de lär vara bästa kompisar egentligen... Bra att få mäta krafterna med nån jämnårig, så har man chans att vinna ibland (och tro att man kan allt) och förlora ibland (och inse att man inte ska vara för självsäker).

Det var inte så här vackert igår kväll när jag och den gamla fjordingdamen tog ett litet träningspass på ridbanan. Halva timmen gick helt ok, vad gäller vädret, men den andra halvtimmen bjöd på hällregn av stort mått. Allt var genomvått efteråt. Men jag tror att både hon och jag var nöjda i alla fall. Hon verkade piggare än förr, och trivdes med alla variationer. Jag lyckades söka mera avslappning än förr, vilket verkligen behövs. Alltså gällande mig själv. Och fjordingen svarade med mjukhet och lyhördhet. Samtidigt såg jag en livsglädje i henne, och en sprallighet som låg på lur, trots hög ålder, och sånt värmer, även om man är våt inpå bara kroppen och regnet skvalar ner från hjälmen :).

Svårt att sitta mera stilla, utan att störa, och samtidigt vara mera rörlig, följsam. Det gäller att känna in vad hästen tänker och hur hon rör sig... Utmaningar för en stressbenägen själ :)!

Mossigt stilleben vid stigen ut till komposten. Och nu mernar jag inte att jag blev stående och lyssnade på nån fågel el. dyl. Jag menar alltså sparkstöttingen som egentligen är väldigt "in" just nu fast den är helt ute... Vacker. Vad har den månne varit med om??

Allt växer igen på nåt sätt, buskar till sig, och så kommer en rejäl hagelskur och slår ner allt det storväxta, vilket betyder att man inte ser det småa och blommiga och skira...

I farstun har jag åtminstone ett par skira saker... som får mig att stanna upp ibland, åtminstone en bråkdels sekund, och bara tänka: att nåt så enkelt kan vara så vackert...

En gärdsmyg tror jag visst, väntar på lägligt tillfälle att flyga ut. Burdörren är alltid öppen, så hon får välja själv när hon tar sig en flygtur.

I närheten av gärdsmygen finns de torkade minirosblommorna. Påminner om den fina miniros jag fick i början av sommaren, men som jag inte lyckades hålla blommande. Hoppas bara hon klarar av vintern där jag planterar henne sen...

Åter en gång väntar jag på ledigt, ett par dagar finns inprickade om en vecka.

Och så är det hästbrist igen. Men det ska väl fixa sig småningom.

Har anmält mig åter en gång till en hästrelaterad kurs om en månad. Fåse om deltagare dyker upp så att kursen blir av! Jag vill lära mig mer!

Men först måste jag sova en stund...

Höbärgningsdags. Tredje hönätet nästan klart, några knutar till bara, men ändå är nätet redan halvfullt :)! (Bilden är gammal, men hönätstekniken densamma i år också.)

Hur kan hönätet vara halvfärdigt men halvfullt?
Jo, jag knöt ett halvt hönät, slog en knut längst ner runt de resterande garnändarna för att kunna fylla i det hö som nu var sgs torrt, så jag skulle kunna få skottkärran ledig för nytt gräs-hö. Jag höbärgar nämligen bara ett skottkärrlass i taget, för att kunna samla in det och köra in det under tak till natten. Daggen är effektiv till att fukta halvtorrt hö, onödigt att ta sån omväg om man kan undvika det!

Så nu är det att knyta resten av hönätet klart och fylla på sen med det hö som troligen blir tillräckligt torrt idag. Stod länge i gårkväll i de sista solstrålarnas värme och knöt och njöt av sommarkvällen! Men det gäller att vara koncentrerad så man inte knyter ihop fel trådar. Jag kom fram till att det kanske skulle vara bättre att lära sig knyta fisknät, så man kanske skulle få jämnare öglor och finare nät. Fåse om det blir mitt nästa inlärningsprojekt?

De tre hönät som är klara sen, och fyllda, räcker en liten stund inpå hösten åt vår lilla kanin. En häst skulle käka upp det på en dag...

Stod i stallets hölada, den färska hödoften var helt fantastiskt barndomsminnesrik. Bakom mig tornade balarna upp sig högt upp under takåsen. Framför mig hade jag ett halvt hönät. Stod och band några knutar i nätet medan regnet skvalade en halv meter ifrån mig. Några minuter semesterkänsla, carpe diem, för ca sex timmar sen. Nåt att minnas. Lyx kanske.

Bluetooth pratas det om när det gäller olika tekniska attiraljer. Det här är snarare bluefoot, eller bluefeet.
Inte så att de är blåfrusna. De bara svalkar sig i det lilla tältets myggnätsöppning. Och bilden togs redan i juni, när det ännu var varmt och väder för tältning...

Mitt hobbyrum tassar inte barfota idag. Någon sa häromdagen att hon nog inte trodde hon skulle behöva både strumpbyxor och ullstrumpor på juli-festivalen... men utan skulle hon ha frusit, trots korvgrillning och kaffeservering...

Men smultronen lyser röda bredvid fjädernejlikorna. Mums va´ gott!
Det är så att jag har ett litet stenparti mitt på gräsmattan. Trädgårdsplast med lufthål i ovanpå gräset, i en 1 m gånger 1 m stor rundel, sen jord på, och så stenar runtom och lite här och där. Sen lite plantor här och där. Så gjorde jag för ca 5 år sen.

Nu har jag flyttat ut kantstenarna lite småningom, så rundeln är väl ca 2 m x 1,5 m nu.

På detta lilla utrymme finns fjädernejlika i tre olika "buketter", en taklök som blommar stort för första året och mår prima, en annan fetbladsväxt som jag köpt från loppis med etiketten "kattfot", men som var något helt annat men fin, sen en riktig torva med kattfot som blommar rejält, en mossflox (ny), en aubrieta (ny, vet inte om den ska trivas eller inte), en hel del revsuga här och där (får dras bort varje år, och de plantorna får ofta nån annan växtplats långt bort från vanliga blombänkar), en låg rosablommande näva som får väldigt vackra blad till hösten, lite blågull och akleja i mitten, och en halv lerkruka med fjolårspenséer, och så blåa karpaterklockor i en stor härlig bukett, dessutom silverarv en hel del och lite överallt (får också gallras varje år), och så lite rödklöver och fetknopp.  Detta ryms alltså på halva rundeln.

Andra halvan av stenpartiet är fyllt med vildsmultron från den skogsbacke där jag som liten plockade handen full och ibland trädde upp dem på ett timotejstrå...

Orsaken till att rundeln måste förstoras var föstås vildsmultronen :). Men jag giller dem så! Och en halv rundel kan de gärna få, om de ger mig lite av sitt söta goda barndomsminne...

Semestern är slut för denna gång, men det tar bara en halv minut att tassa ut och plocka ett par smultron i munnen, så man ska väl överleva ändå :).

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det hästskit i hagen :).

Och det var lite på ridbanan också. Eftersom vi fick ett trevligt ridpass ikväll. Men det mockade vi bort, som uppmjukning/stretchning efter ridpasset.

Bromsarna och myggen och flugorna får man vifta bort lite med spöet. Under ridpasset. Man kan ju inte springa ifrån dem som ettåringarna här.

Mitt hobbyrum tassar utomhus så mycket som möjligt nu.
Semester ska det vara. Då ska man göra mycket sånt som är oplanerat, apropå, spontant. Samtidigt som man för ut soppåsen kan man kolla in den där blomman som just slagit ut, rensa bort lite ogräs bredvid, klippa bort ett bestvärligt skott av rosbusken som sticker upp mitt bland malvorna, rädda den lilla pensén som plötsligt börjat blomma mitt i grusgången, duscha minirosen med tallsåpa eftersom bladen börjar visa tecken på ohyra, sätta på en kaffe, hämta tidningen, gosa med katterna, skicka ett spontant sms åt nån man plötsligt kom att tänka på och kanske plocka upp den där gulliga stenen från garageinfarten, man kunde ju virka nåt vackert runtom! Och så hör man plötsligt lite extra mycket gnägg från stallet. Är det kanske ettåringarna som ska tränas? då kan man hoppa på cykeln och åka dit och titta, innan man sätter på nypotatisen...

Jag har fotat massor. Kunde skriva en ogräsligt vacker historia med förtjusande bilder.
Men jag hinner inte. Ska bara tassa iväg och kolla in en sak först... jag såg just nåt där ute som...

Hästfocus, Ryggvänlig ridning, Jordgubbar i landet...
Blommor att inspektera och fotografera...
Bromsar och mygg i massor, speciellt runt Hästarna i hagen...
Ännu en vecka innan man får nån dag ledig...
Mattrasor man kunde klippa, Stenar man kunde virka, Motiv man kunde måla...
Klädkassar man kunde föra till någon missionsstuga nånstans...
Sommar, varmt, åska i luften... jag stänger datorn och återkommer lite senare.
Med hästar, funderingar, idéer...
I morgonkväll i alla fall en stallstur inbokad. Skönt.

Kvällssolens låga strålar letar sig mellan björkarna fram till fjordingarna i hagen lite längre bort. Visst är myggen och knotten besvärliga, men för det mesta har hästarna ändå tid och intresse av att komma och hälsa på besökaren. Om man tar en tur till stallet men inte hittar nån att prata med där, så kan man alltid cykla vidare en bit på vägen och hälsa på de här charmtrollen. Ett kort samtal räcker på kvällen för att man ska sova bättre sen :).

Ikväll blev det ännu mer. En rejäl ridtur på banan på en av de äldsta. Visst märker man att åldern börjar ge henne en viss värdighet och ett lugn, men intresset av att jobba på banan har inte avtagit. Kanske tvärtom! De små kringelikrokarna, böjningarna (lite jobbiga, visst), minitempoväxlingarna och allt vad smått man kan överraska henne med gör att hon lyssnar allt mer, öronen rör sig intensivt, samtidigt som hon håller ett "öra" på var de andra hästarna finns. Hon lyssnar verkligen!

Kanske just de här små uppgifterna hon får, som jag har snappat upp när jag läst om, och deltagit  (mest som åskådare) på kurser i, akademisk ridkonst, de kräver inga stora energiexplosioner av henne, de "bråkar" inte med henne, lurar henne bara att jobba lite extra med sina muskler :). Sen är hon ju bara glad om hon däremellan får köra på för fullt i en rejäl galopp på fyrkantspåret också :) förstås! Där kan hon ju tillåta sig en liten energiexplosion också, om hon är på det humöret. Eller så kopplar hon på sin "travar"-trav, långa vägvinnande steg, pigg i sinnet som vilken ungdom som helst! Livsglädje är härligt att se, också i hästarnas rörelser!

Tvillingföl nästan. Skiljer endast några dagar i ålder. Söta som bara den! Numera "tonåringar" redan... vilket hörs på det grövre målbrottsljudet när någon tjejhäst är i närheten :).

Det regnar idag igen. Ogräset, hundflokorna, nässlorna växer så det knakar. Blomsådderna och övriga växtprojekt vill inte riktigt ta sig i kylan. Fåse hur sommaren fortsätter. Om man får skörda morötterna till Lucia, vilket jag gjorde ett år!

Nässelsoppa igår. Tyckte jag behövde det. Gott var det.
Sen orkade jag rensa runt jordgubbslandet, ca fem skottkärrlass med tistlar, nässlor, trädgårdsnäva och lupiner :). Vilken växtkraft!

Hittade en intressant ny bok på biblioteket i början av sommaren, som jag har lånat om igen, eftersom jag inte har hunnit plöja igenom den. Ryggvänlig ridning för ryttare och häst!! En massa bra träningstips, små små detaljer att tänka på när man rider, om man har sjuk rygg, för att inte få sjuk rygg, för att stärka en sjuk rygg... En hel del anatomiska detaljer i bakgrunden som förklarar varför, men framför allt åskådliga bilder och små kommentarer som kan ge aha-upplevelser.

När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)

Med grimman i handen gick jag i det knähöga gräset på hästarnas bete, pratade med hästen jag skulle hämta, hon tittade först upp under sin vita lugg, men sen fortsatte hon äta. Jag fortsatte prata i samma lugna takt, och undrade om hon tänkte protestera när jag kom närmare, eller skulle hon kanske rusa iväg till alla de andra som stod långt borta utom synhåll. Men hon stod stilla och när jag räckte fram grimman var det som om hon sa: varför den grimman? okej, jag kommer väl då. Sakta gick vi längs den stig som hästarna trampat upp på sin väg från rasthagen till de grönaste delarna av beteshagen. Hon hade ingen brådska. Jag fick varmt av promenaden (och lite spänning) och tänkte att hon säkert behöver dricka innan ridpasset. Jag tog vägen förbi vattenbaljorna så hon skulle få säga till om hon vill dricka. Visst, ett par rejäla klunkar smakade riktigt bra. Ett par timmar senare fick hon återvända till sin flock. Och jag fick åter lagra minnet av en lyxkväll vid stallet. Terapi. Strax innan midsommar.

Visst gör det ont när knoppar brister, men oj, så vackra blommorna blir!
Det verkar jobbigt, knöligt, trångt. Vilken längtan efter att se ljuset! Hoppas den får många vackra dagar utan hårda regndroppar, för bräcklig är hon, och fäller bladen alldeles för fort...

Fyra trikåblusar i oliv, lila, svart, gråblå. Viskos. Kan det virkas till nåt?
Återstår att se. Detta var i alla fall dagens första, tidiga projekt lite före kl. 9.
Nu söker jag den slutgiltiga idén.

Tills dess får jag glädja mig åt rester av morsdagsminirosen i farstun.
Minirosen klarade inte min behandling, alla blommor bleknade, bröts av, blev till en fin liten minibukett! Helt perfekt som stilleben bland träkäppar, plåtfat och annat udda på farstubordet:)!
Själva minirosen är omplanterad i större utekruka och mår prima av alla nya blad att döma. Hoppas den samlar krafter nu för att kunna övervintra nånstans i något hörn av trädgården!

Gunnel Carlsson heter hon visst, hon som har trädgårdsprogram i TV? Råkade zappa häromkvällen och såg i misstag att hon satt med tekopp på en bänk i en lummig trädgård och funderade. Hon besökte en trädgård, gick runt och kollade i alla hörn, gjorde anteckningar i en bok och kommenterade. Hon lugnade den oroliga ägarinnan. En trädgård ska inte vara färdig, inte vara perfekt, då är den tråkig. Och nej, hon skrev inte in betyg i sin bok, hon stal idéer till sin egen trädgård!!

I tidningen annonserades programmet med en tänkvärd tanke, kanske Gunnels egen, att en trädgård behöver inte vara bara blommor. Jag hade senast in en bild på bonsai-fläderbusken. Den är en glädje, mot den blå himlen. Naturlig.

I tv-programmet gav Gunnel en blomplanta till trädgårdens ägarinna, en pionplanta från sin egen trädgård. Och det blev ett högtidligt tillfälle att hitta den rätta platsen för just den plantan. Jag log där jag satt inkurad i en filt, just så känner jag mig när jag hittar blomplantor som kommit av sig själv, och som växt upp i lugn och ro just tack vare att jag inte har en välskött trädgård. Just nu har jag plockat upp ett tiotal blågullplantor (jo, jag vet, de växer ju upp som svampar efter regn, men ändå) som jag inte vet om jag ids slänga bort...

Trädgård ska vara glädje.

Bonsai-fläderbusken har fått sällskap. En Clematis Alpina har flyttat till dess fot (bilden är tagen när fläderbusken just beskurits och fått bonsaiträds-utseende, men innan klematisens plantering), och kommer att få klättra uppför den medsols vackert vridna stammen. Ska bli spännande att se om Clematis överlever min plantering, den kommande vintern och min i övrigt omilda hantering. Blir alltid nervös över nya sorter. Alla pratar om sin vackert blommande Clematis, fåse om jag blir lika odräglig :). Även om klematisen inte är min...
Intressant med nytt, hoppas ägarinnan får chans att från sitt rums fönster se den blomma. Jag har i alla fall googlat och försökt ta reda på hur man ska förfara vid plantering.

Vad heter den här blomman? Kan någon hjälpa mig med det?
Jag gillar den väldigt, har köpt den på en "auktion" nån gång, trodde den skulle dö ut ett tag, men nu äntligen har det i år dykt upp två stjälkar med de vackra roströda blommorna, som senare får ett gult "ludd" på toppen. Lyser så otroligt vackert i kvällssolen! Men vad heter hon?

Mitt hobbyrum har varit ute flera timmar idag, publik på "fest i stad". Utomhus alltså. Ändå känns det som om jag inte varit ute, inte fått frisk luft... Så det kändes så bra att ta en tur på gräsmattan, kontrollera om höet är tillräckligt torrt att tas in... Hobbyrummet har sysslat med höbärgning i liten skala alltså. Samlade ihop det "nästan torra" höet i en skottkärra som placeras under tak till natten för att inte samla dagg och för att klara sig torrt ifall det behagar regna i natt. Nostalgiska känslor och minnen från barndomen väller fram när man känner stickigt hö i händerna och känner doften, bara hösaltet saknas :). Det är alltså kaninen som ska få lite färskt hö småningom.

Semester och regn brukar man inte tycka passar ihop... Borde man ta till bakningsmetoden?

Alltså, om man plockar fram allt som behövs för en bröddeg, sätter på ugnen och lägger händerna "i blöt" i degen, så kanske solen behagar titta fram...

Åtminstone kan man inte höbärga när det regnar.
Men vi tog i alla fall tillvara gårkvällens härligt klara himmel, en riktig sommarkväll inklusive fantastisk myggdans... Lite småjobb i en blivande grönbeteshage tillsammans med trevligt pratsällskap (inte myggen då, alltså) gav lagom med motion åt en kropp med lite mer träningsvärk än vanligt.

Hade fått förmånen att ta en ridtur häromdagen. En gråblack fjording fick mig att koncentrera mig. Hon krävde 100 % uppmärksamhet för att inte smita till det gröna som eventuellt kunde nås i kanten på ridplanen. Men när hon fick 100 % uppmärksamhet, så gav hon också 100 % uppmärksamhet och lystring tillbaka! Samma häst som är omöjlig att få upp huvudet på när hon väl får ner mulen i en härlig grästuva, samma häst behöver bara en liten fingervisning på tygeln, eller en liten nudd med skänkeln, så gör hon exakt det man ber om! Jag satt av i slutet och ledde runt henne en lite stund på ridplanen och hon ignorerade knotten och myggen helt, följde lugnt och avslappnat efter, ingen oro, ingen irritation, bara skön slöhet efter ett lugnt "tränings"pass. Kontakt! I like!!

Efteråt vid ryktningen var hon lite orolig när alla småknott hade hittat hennes varma päls, men när jag sen anade vilket ställe runt öronen som knotten var värst på just då och försökte klia henne där, så sänkte hon sitt huvud och var blickstilla och njöt. En kort stund av gemenskap. Otroligt!

Så kanske det inte gör nåt fast det regnar just den här förmiddagen!

Ettåringen fixar greenens finish med minutiös noggrannhet.
Fast nu har han redan hunnit vara ett par dagar ute på det riktiga grönbetet, så han vet vad det innebär, inklusive mygg i mängder...
Ändå är det så gott, och viktigt, att snygga till kanterna på greenen varje gång han kommer tillbaka från de ännu rätt så korta stunderna ute på grönbetet.
Färgerna gillar jag. Rödmyllemålade staket, grönt försommargräs, och så en fjordingmule.

Har ännu inte kommit igång med "träning" inför ridkursen. Nog mentalt, kanske, men ändå inte riktigt på allvar. Vad vill jag få ut av kursen?...
Njuter i alla fall till max varje gång vi tar en stallsrunda och får hästkontakt av någon grad...
Det är sommar, det!

Fjordingdamen har gjort sitt jobb och lyssnar inåt stallet, bra, de lassar hö på skottkärran, då ska jag nog skynda mig tillbaka till hagen... Mums, va´ det ska bli gott med mat efter det här!

Två dagar med en hel del stallsdamm på kläderna. Känns väldigt bra! Terapi, alltså, till max. Ridturen igår gav en hel del positiv energi också. Fjordingen hör inte till de yngsta precis, men tittar så där lagom mycket under lugg. Man ska inte tro att man vet exakt vad hon planerar, eller vad hon önskar. Ibland hinner jag se den gröna grästuvan strax innan fjordingen ska till att sänka huvudet, så jag hinner ge henne några försiktiga halvhalter, stopp där, jag tycker du får vänta med ätandet till efteråt! Och hon accepterar det, okej då, men... Sen är det roligt att kunna överraska henne, på väg till hagen, när man med de små halvhalterna i grimskaftet visat att hon inte ska försöka sig på att äta och hon lyssnat, och så strax innan hon ska in i hagen ser man en mumsigt grön tuva och ger efter med handen och hon förstår genast, den där får jag ta! Varsågod, och tack för en trevlig ridtur!

Kontakten alltså. Jag slutar nog aldrig tjata om den. Hur mycket det betyder för hela ridupplevelsen. Den fungerar inte alltid, och då får man fundera om ens eget usla humör sken igenom... men det glimmar till ibland av "samförstånd" och man blir bara så glad! Som när man lyckas locka fram omedelbara svar på ens försiktiga hjälper. När hästen börjar förstå vad man menar och svarar medan man ännu tänker på vilka hjälper man ska ge. Jag vill nog lära mig vara ännu mindre i mina "rörelser", men mera tydlig i tanken, kanske... När jag blir stor ska jag lära mig rida... :)!

Idag lite allmänt stallsjobb, både inomhus i boxarna, och utomhus i den härliga vårsolen med ryktning och diverse småsysslor. Också där så viktigt att läsa av hästarna, försöka förstå, så det blir så få missförstånd och "maktkamper" som möjligt. Även om det inte alltid lyckas det heller. När jag blir stor ska jag lära mig horsemanship... :)!

Saknas det hästbilder, och framför allt fjordingbilder här? Jag har tänkt bunkra upp med lite nya bilder i kameran så fort jag får tid till det. Har nog varit vid stallet då och då, och en ridtur på bana blev det också mitt i allt i söndags! Njöt mer än på länge av kontakten och försökte verkligen slappna av, lyssna in, inte försöka alltför mycket på en gång. Verkligen basic, hitta muskler, be dem slappna av, hitta felaktigheter, rätta till dem, lyssna på kroppen vad som går/inte går...
När jag blir stor ska jag lära mig rida och förstå hästen och göra allt rätt!... när jag blir stor...

Nu har jag sått de här också. Inomhus tillsvidare. Har tusen och åter tusen små frön i de få frökapslar som jag fått de senaste åren. Vilken färg? Den här kanske, eller kanske mer mot lila. Gillar dem skarpt. Vad de heter är en annan femma. Vallmo i alla fall, och bladen ser så prydnadskålaktiga ut. Vackra! Det är bara ett problem: om det kommer en plötslig regnskur så fäller den blombladen direkt och så är det goodbye för den gången... :(.

Man måste passa på medan de blommar, studera dem noga och njuta av den silkeslena touchen.

På tal om vår så hörde jag enkelbeckasinen häromkvällen. Trodde inte först att det var sant, men jo, när jag gav mig tid att vänta en stund till så hörde jag den riktigt tydligt! Då är det bara att spana i morkullan nån kväll, så börjar det var klart för sommar!

Ett rymdmonster leder mig ut på cykelturer titt som tätt... Också i kväll för ett par timmar sen. Solen sken från en klarblå himmel och ännu inga flygande kryp som störde turen. Jag tog sikte på monstret och följde efter i ca tio kilometer. Monstret visade sig ofarligt. Kunde mutas med glass :)!

Man måste ju se till att få motion så man klarar kommande ridturer, lektioner och ridkurser!
Och så är det en bra vana att ta tillvara de sköna kvällarna när vädret dessutom inte motarbetar en alltför mycket!

Petronellascreo.blogspot.com skrev så här i sin blogg, och jag tyckte det var så vackert och beskrev nåt jag kände igen, så jag dristar mig att citera:

torsdagen den 2:e juni 2011

Terapi på rim

Ibland vill man bara virka utan mål

bara virka med en jätteliten nål.

Virkad i tunnaste garn ifrån mormors skrin

blev till slut lilla rosen så fin, så fin.

Nu återstår frågan; till vad då?

Tja, kanske bara att titta på.

Allt här i världen måste inte ha ett syfte eller mening.

Virknål och tråd i en skön förening

blev en ros och terapi utan like.

Orkar nu vandra en dag till i Guds sköna rike.

 Både text och bild alltså från petronellascreo.blogspot.com!

Mitt hobbyrum tog en liten utekväll trots stormiga vindar. En bärbuske var i akut behov av stöd, och när jag stod på huk vid busken i stormen förstod jag varför buskstöden verkade hamna nästan mitt i busken på ena sidan, medan de var långt från busken på andra sidan, trots att avståndet till stammen var exakt lika. Blåsten visade vartåt grenarnas växt hade "töjts ut", varifrån det alltid verkade blåsa värst...

I villervallan tänkte jag nästan trampa ner två små sembratallungar som vi sått från frö. De växer väldigt sakta men säkert ändå. Nu var de också i trängande behov av stöd så jag hämtade videkvistar som jag stack ner i jorden så de bildade en liten bur runtom plantorna. Videkvistarna flätade jag sen ihop upptill så att det är åtminstone nånting som vispar till benen som varning om man går för nära...

Allt sånt småplock, småpyssel är kul, terapi, när man gör det vartefter det dyker upp, i stället för att lägga upp det på en lista över "måsten"...

Hästarna då? Jo, det är bara så att hästar, hård blåst och jag inte passar ihop. Jag blir antagligen mer hispig än hästarna, men eftersom det har en tendens att smitta av sig på dem, så föredrar jag lite lugnare väder för hästkontakt.

På tal om att städa skräphörn, så hittade jag en lurvig dammråtta igår när jag dammsugade :). Den fick vara kvar. Tyckte den var lite mysig... mysigare än de andra dammråttorna jag sett häromkring, och då har jag sett en hel del...!
Det är väl annars en bra bild så här på morsdagsförmiddagen? :)
Har påtat i jorden idag, lite bara, här och där. For tidigt ut för att andas morgonluft och lyssna på morgonfåglarna.
Idéer fick jag igen, om hur man skulle kunna "möblera om" i blombänkarna...

Så har man ett par extra timmar på sig till att städa ett skräphörn, tvätta kläder, baka eller sånt nyttigt. Och så råkar man gå förbi en tröja som man stickade för ca 25 år sedan och använt massor men som tappat formen och inte längre fyller sin funktion. Och så får idegumman en idé och sätter sig på en pall och börjar riva upp (heter det så?) tröjan, först lite svårjobbat pga. alla omändringar, men sen går det lätt och resultatet blir tre större  nystan och två mindre (två ärmar, ett bakstycke och två framstycken :)...).
Vad det ska bli? Tja, en tröja kanske :) som hoppeligen håller formen i åtminstone tio år :D!

Visst var jag missnöjd med att inte få gjort något av det andra, det nyttiga, men jag var nöjd över att få bort den gamla tröjan ur vägen och klar för ... Återanvändning!

Så kan det bli en regnig eftermiddag.
Ibland (kanske ofta?) lönar det sig att greppa idéerna när de kommer, då känns de bäst och gör mest nytta, i stället för att tveka och låta "förnuftet" styra. En annan gång blir det kanske tvärtom...

Mitthobbyrum donade lite i stallet igår! Regnet skvalade på utsidan, radion skvalade sakta i sadelkammaren, och jag fick i lugn och ro mocka boxar, snegla på unghästdans utanför och snegla bort mot ridplanen, hur det gick med volterna och böjningarna där.
Det kunde inte ha blivit bättre.
Med tanke på regnet som hindrade en från trädgårdspyssel.
Jag njöt. Precis vad jag behövde för att lindra mitt dåliga humör!

Vem har bättre kamouflage, en grönfink eller en grönsiska på en tidigvår-gräsmatta eller en gråsparv i solrosfröhögen...? Domherrarna och bergfinkarna har mycket svårare att hitta sin kamouflering. Roligt att iaktta fåglarna och lyssna på det otroliga fågelsångspotpurri som strömmar in i ens öron så fort man vågar sig utanför dörren.

Mitthobbyrum sneglar mycket på vad som händer utomhus, vad som kunde göras, vad som händer. På bilden syns ännu lite snö, men det stämmer inte alls idag. Det regnar idag och är så kallt att det i och för sig skulle kunna komma snö, men det ska vi väl inte tro...
(Nu blir jag plötsligt osäker på om jag lagt ut den här bilden förr... När jag fotar fantiserar jag alltid vad jag kunde skriva om just den bilden, och min fantasi är så "vekrlig" att jag sen inte vet om jag skrivit det eller bara tänkt.)

Men regnet just idag när man har ledigt stör nog i allra högsta grad. Hade velat fortsätta räfsa och småputsa som jag började med i går kväll. Så roligt att försiktigt rufsa om i blombänkarna  och se vad som kan tänkas komma upp där!

En solkatt med solur... Vad är klockan? Äh, inte mera än så, då kan jag gott vila mig en stund till. Dagliljorna kan bra vänta en stund till med att sticka upp sina gröna bladskott, jag orkar inte stiga upp än...
Solen är varm. Men vinden blåser hur den vill, och just nu är den isande kall, kunde bjuda upp till snöflingedans... inget första maj -dopp i år.
Men kanske en uppmjukande, uppvärmande rask promenad?

Att odla potatis börjar bli aktuellt för många. Vissa tar upp potatisarna i ljuset så de får en början på stjälken innan de sätts i jorden, andra tar upp potitsarna i ljuset och sätter dem i jord i ett fönster så att både stjälk och rot får börja växa innan de sätts i potatislandet. Sen finns det potatistorn också! Har jag just läst om på Maria Österåkers blogg, här, och det lät så enkelt det där på hösten sen, när man ska skörda. Då tar man bort det stödjande nätet runtom och tornet rasar och så är det bara att plocka potatis!! Intressant tanke...

Min bild här ovan är nåt helt annat. Det är ett fynd jag gjorde under stenpartiets granristäcke. Ett vackert fröhus. Med frön i! Måste testas alltså... Men fin, som en fågelbur, om nu ett "fängelse" kan vara fint, förstås... Har inte vågat ta bort granristäcket än. Det var rimfrost på marken i morse. Bäst att vara lite försiktig, låta våren ha sin gång. Men nog tycker man att värmen borde komma nu!!

Har nog inventerat frölagret. Det finns en hel del intressant. Men har inte fått ner dem i jorden än. Vill suga på den karamellen ordentligt sen, inte bara slänga ner nåt och hastigt gömma undan sådderna. Vill tänka, titta, granska, fundera och ... njuta av vårens pyssel.