Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

onsdag 30 januari 2013

Utanför fönstret yr snön och vinden viner in genom alla springor, och här är en bild på nässelsoppa! Bilden är gammal, nässelsoppan åts upp för flera månader sen, men...

... den där Kompostboken jag skrev om igår, av Ken Thompson, har fått mig att tänka vårtankar. Den är sprängfylld av information om kvävehalter och bra-och-dåligt-i-komposten och bygg-den-själv osv. Men boken är mer lättläst än jag trodde, och så innehåller den en massa meningar typ "men det går lika bra med selleri!".
Är du orolig för att...? ... ta det lugnt, du kan göra så här i stället.
Vill du inte...? ... det är okej, man kan lika bra göra så här i stället.
"Montera behållaren och återvinn därefter monteringsinstruktionerna genom att kompostera den."
"Skräppapper är lösningen på komposterarens problem." (Han ger tipset att riva sönder personliga kvitton och konfidentiella papper i remsor och sätta dem i komposten i stället för att oroa sig för att nån utomstående får reda på hur mycket man har på sitt konto :)...)
"Till slut, slappna av. ... Även om du gör allting fel blir det ändå, med tiden, en fullt användbar kompost." (Han menar, det är inte som när man tapetserar eller målat ett rum och misslyckas. Tiden jobbar på din sida och snart har du en fin kompost i alla fall!)

Så alltså Ken Thompson.
En positiv bok, informativ, uppmuntrande.
Nu ska jag nog sluta skryta innan han blir skyldig mig reklampengar :).

Det blev ingen stallstur idag, eftersom man knappt slipper fram i det här vädret, så då får man drömma om våren i stället. Hur det blir med porslinsmålningen i morgon, det vet man inte än... men i ett reklamblad som kom på posten idag såg jag ett intressant mönster, Arabias piilopaikka eller vad det nu hette... kunde kanske testas...

tisdag 29 januari 2013

Kompostboken (inbunden) 
Det första vårtecknet, eller ett av de första, är väl nog att man börjar tänka på trädgård, kompost och sånt. Lånade denna bok från biblioteket idag, Kompostboken av Ken Thompson, bilden är från Google. 

Visst är biblioteket ett fantastiskt ställe! Bara att gå in och ta med sig nåt man finner intressant :). Och sen lämna tillbaka, helt gratis! Och för mig är det att sticka sig in om man har ett par minuter extra, eller inte :), och kolla in hobbyhyllorna (en hästbok eller porslinsmålning eller "sticka året runt"...), eller någon av ställningarna med bibliotekspersonalens urval, och plötsligt har man hittat en bok som man blir på gott humör av!

Har inte läst Kompostboken än, men den har många bilder och har stor text, så den kan man säkert ögna igenom rätt snabbt och troligen få en hel del tankar och idéer och har man tur är man glad och förväntansfull efteråt. I väntan på våren, alltså. 

Klippte bort amaryllisblomstänglarna (oj, vad mycket vätska det kommer ur dem!) och så vattnade jag lökarna lite ordentligare. De får vänta i fönstret på att få komma ut i trädgården till våren. 

Jag fick nog med mig ett par hästböcker också, från biblioteket. Så jag kan få lite inspiration inom det området också. Såg gårdagens Ypäjä-avsnitt i repris idag, missade det igår, som fortsättningsvis handlade om praktikanternas jobb ute i verkligheten. En av tjejerna praktiserade hos en hovslagare och fick lite råd om hur hon skulle stå för att sko en liten ponny, som ju inte kan sträcka sina ben så långt åt sidan. Hovslageri kräver verkligen god fysik! Förutom en massa tålamod och lugn genom hela arbetet. Intressant att se!

måndag 28 januari 2013

Fjordingkillen spanar in vad som händer framför stallet.
Kanske hans mamma står där, färdigt sadlad för en terrängtur. Eller, som igår (alltså förrgår, detta inlägg har skrivits på förhand), för en liten tur på ridbanan.

Jag har följt med tv-serien i yle2 om Ypäjä hästinstitut med både positiva och negativa tankar efter avsnitten. Men det är intressant att se glimtar ur verkligheten. Både trist och sur vardag och roligare ljusglimtar.

Senaste avsnitt visade lite om tjejerna som var på praktikplats på olika stall/ställen runtom i landet och även utomlands. En tjej fick vara praktikant på Kyra Kyrklunds hemmastall i Sverige. Tjejen fick chans att rida Kyras egna hästar, lite korta privatlektioner på hästar som är sgs. fullärda. Sen såg man hur hästen gick när Kyra själv satte sig upp och gjorde diverse galoppombyten i varje steg osv...
Praktikanten konstaterade hur svårt det är för en "nybörjare" som hon att sätta sig i sadeln på en häst som kan så mycket och som är så känslig. Hon hade bl.a. svårt att fatta galopp rätt. Men hon sa sen, att det ju blir så för en häst som är känslig att han blir förbryllad över alla motstridiga hjälper inklusive viktförändringar som en "nybörjare" åstadkommer. Han vet inte vilken han ska lyda av alla order han får. Vi tycker kanske att vi säger tydligt med skänklar och sits, men så kan det ju hända att händerna är för oroliga och inte alls talar samma språk.

Man får bara konstatera, som jag efter senaste ridtur på banan: När jag blir stor ska jag lära mig rida ordentligt...

söndag 27 januari 2013

Pappersros. Dagens pyssel. Material: Ett C5-kuvert från papperskorgen. Sånt där med grå insida.Som det kommer räkningar i. Och en tops. Mitt Hobbyrum har testat ett mönster som fanns på nätet. Tyvärr så minns jag inte var. Men det var en tjej som hade lagt upp instruktioner o allt för tillverkningen och fantiserade om att göra sin egen brudbukett av pappersrosor gjorda på boksidor ur någon favoritbok... med texten synlig alltså.

Här har jag vänt den gråa insidan av kuvertet utåt, eftersom jag tycker den är finast... Och så är jag inte alls säker på att jag gjort enligt beskrivningen, för jag klippte bara till lite olika stora delar, det som nu det lilla kuvertet räckte till, och så började jag fixa ihop det hela. Men överraskande resultat i alla fall! Av skräp :)! (Nu när jag funderar lite mer, inser jag att topsen inte alls passar i en ros... det skulle i stället ha varit flera smått hoprullade bitar av samma gråa papper i mitten, som en riktig ros har... det ska jag göra nästa gång!)

När jag nu försökte googla och hitta samma sida igen hittade jag också andra pappersrosor gjorda på olikfärgat papper, vilket också ger ett fint resultat! Bara hur man vill ha det alltså!

onsdag 23 januari 2013

En väska virkad av mattrasor, en bild som jag haft förr. Men den får illustrera dagens text här i Mitt Hobbyrum.

Jag kikade nämligen in på bloggen vform den 22 januari 2013 och hittade en intressant version av vävda stolsdynor som är "färdigt vadderade"! Låter intressant! Och blev verkligt fint! Kul med nya idéer och att man så här via bloggar har möjlighet att ta del av dem. Samma blogg är i övrigt också positiv och trevlig att titta in på då och då, och så är det så många fina naturbilder! Både fotade och målade! Jag blir alltid inspirerad att göra nåt själv...

Mitt Hobbyrum går lite på sparlåga, känns det som. Beror det månne på att en del julgardiner ännu borde bytas till andra, eller att jag fått för lite hästdoser den senaste tiden?

I morgon sitter Mitt Hobbyrum i alla fall på porslinsmålningskurs och målar stora snötyngda granar på en liten porslinskopp. Tänkte jag. Eller så blandar jag till lite pennfärg för stiftspennan och börjar designa egen porslinsburk med porslinslock, som jag impulsköpte på ett varuhus i stora stan söderut häromdagen. Burkens lock har en tätningsring för att locket ska vara tätt, så locket får förbli vitt, men på burken kan jag plita ner vad som helst och hur mycket som helst.

Vita ytor, penslar, färg och några timmar. Det betyder att man mår bra i Mitt Hobbyrum :)!

söndag 20 januari 2013

Amaryllis nummer två blommar nu! Nummer två alltså av de som tillbringat sommaren ute i trädgården. Det är deras tredje jul här, så jag är väldigt glad att båda faktiskt blommade! Ska det månne gå att få dem till blomning även nästa jul? Beror säkert en hel del på hur sommaren blir, regnig eller torr. För mitt vattnande är inte så hävt...

Men dagen förgylldes ändå mest av en liten ridtur på ridbanan i strålande vintersol och med gnistrande skog runtom! Jag och min trogna stallkompis :) tog en sväng till stallet för att se om det hände nåt där. Och till vår glädje stod två hästar där och väntade på nästa ryttare. Under tiden de väntade på att ryttarna skulle anlända fick jag och stallkompisen ta en liten runda på ridbanan. Jag red på samma fjording som måste stå ut med min barbackaritt senast. Den här gången hade hon sadel, så jag koncentrerade mig på att böja henne och få henne mjuk i båda sidorna. Ibland infann sig den "rätta känslan" (som jag fått känna av på de några ridlektioner jag fått i att träna hästen till bättre bärighet... eller hur man ska uttrycka det) så jag antar att nåt i alla fall blev rätt :). Fjordingen verkade också nöjd i det stora hela. Hon frustade en hel del och såg nöjd ut efteråt.

Ändå märkte jag att jag saknade det där pysslandet med hästen efteråt, ta av sadeln, rykta, föra till hagen... Allt det där rutinmässiga arbetet i hästens omedelbara närhet. Det ger så otroligt mycket! Kan inte alls förstå dem som bara kommer direkt till en lektion, sitter upp, rider, sitter av, går hem. Jag pratar ju nästan hela tiden också med hästen, berömmer, småpratar...

Hur som helst en toppen stallsdag!

onsdag 16 januari 2013

Hej.
Tänkte bara tipsa än en gång om en hantverkare som kan smått! Jag har gjort det förr, men nu såg jag att hennes blogg var uppdaterad.

http://hepola.vuodatus.net  är en busschaufför (?) som har tillverkat en hel del hästar i miniatyr, med alla tillbehör, träns, grimmor, kärror, stall... Och nu senast har hon fixat en hel del sadlar av olika modell till sina miniatyrhästar. Där finns westernsadel, dressyrsadel, hoppsadel... och märk väl, storleken är minimal, ändå finns alla små detaljer med! Hon har tänkt att dessa sadlar ska finnas med i urvalet i den mini-hästsportaffär som hon ska öppna...
Hon har tyvärr råkat ut för ett litet tekniskt fel på sin blogg så att en del bilder försvunnit, säger hon, men där finns nog mycket ännu att se på. Hon har fler bloggar också, med dockskåp och interiörer och möbler till det. En härlig detalj är bilder från en tur med häst och kärra som hon gjorde en sommar, alltså med en av hennes minihästar då :)! så gräset är högt, trots att det är nedklippt till minimalt...
Kolla in och njut av hantverk när det är som bäst!

tisdag 15 januari 2013

Barbacka passar bra på vintern när det är kallt. Då får man del av hästens värme. Och då känner man också hästens rörelser på ett helt annat sätt.
Fick jag konstatera idag när det var premiärtur detta år på hästryggen. Och det hade inte blivit mycket till ridturer i december ifjol heller. Så jag var rätt så pirrig av nervositet, stel i kroppen, osäker på det mesta, och var inte alls säker på att överleva :). (Jag har ju trots allt tidigare drabbats av plötslig ridskräck och vet att den kan dyka upp när som helst.)
Nu var det aldrig tänkt att jag skulle rida barbacka. Men av olika omständigheter blev det bara så, att jag endast tränsade fjordingen, sa åt henne att behandla mig snällt och bara skritta med mig, sen gick jag till påstigningsrampen. Väl däruppe konstaterade jag att hon ju nog stod snällt och väntade på att jag skulle sätta mig till rätta, men hur i all världen skulle jag hållas på den ryggen, med vanliga vinterbyxor och inga helskodda ridbyxor?

Väl inne på ridplanen började jag söka mitten, alltså mitten på mig själv och mitten på fjordingen, och försökte passa in vikterna (benen o armarna) så att det skulle bli lika mycket vikt på båda sidorna (dvs. jag hade tänkt hållas på ryggen :)...). Sen mindes jag nåt som Kyra Kyrklund sagt (i någon av fjolårets Hippos-tidningar) angående sitsen:
Det är inte benen som ska hålla er på hästryggen, det är jordens dragningskraft som ska sköta det!
Så då försökte jag sitta lugnt, avslappnat, men ändå, med tanke på Sally Swifts Centered Riding -idéer, lätt som om någon dragit mig i håret rakt uppåt. Jag ville ju inte vara extra tung och obekväm för hästen!

Ridinstruktören höll en ridlektion åt ett annat ekipage i andra ändan av ridbanan och slängde en intressant kommentar till mig:
Du kan ju åtminstone inte sitta snett nu när du rider utan sadel, för då trillar du av! (Jag brukar nämligen ofta klaga på att jag sitter så snett så hästen inte förstår mina hjälper alls, eller missförstår dem helt...)

Oj, vad jag försökte koncentrera mig! Till saken hör att fjordingen jag red på är känslig för alla små sits- och vikthjälper. Först vinglade vi nog väldigt hit och dit, men mot slutet tyckte jag faktiskt jag började få ordning på mina "kilon", alltså de olika klossarna till armar, ben och huvud, som påverkar var min viktmitt finns och som alltså också påverkar hästens rörelser i allra högsta grad!

Åter konstaterade jag hur bra en longeringslektion skulle vara för mig. Alltså att nån longerar hästen och jag får koncentrera mig på att sitta rätt!

Det gjorde gott att få ta en tur på en fjording, och barbacka var inte fy skam! Och var det nu sen nån som såg när jag mödosamt kravlade mig ner från hästryggen så må de väl skratta då... jag hade lite sjå att få med mig mitt högra ben över fjordingens breda rygg när jag skulle sluta :).

söndag 13 januari 2013

Vädret har fixat naturliga julprydnader igen där ute. Okej, det är dags att dansa ut julen, som fjordingkillarna när de bråkar med varann i hagen, men lite pynt skadar inte när det är så här naturligt! (gammal bild, igen...)
Tog en liten vända förbi stallet och hästhagen för en stund sen. Gav lite mellanmål åt hästarna, pratade med dem, gosade med dem som kom fram och ville prata. Bland annat den här fjordingdamen (gammal bild, igen...) kom fram och snusade på mina handskars kanindoft. Hon är barfota sen ett antal år tillbaka. Och jag tror väl hon trivs bäst med det. Hon går mest på mjukt och barfotavänligt underlag numera. Och är inte i hårt jobb heller, så...

Läste de sista artiklarna i senaste TunneHevonen för en stund sen. Mycket att begrunda.
Bland annat fanns där en artikel om hur hästen kan lära oss att leva i nuet. Vi har en tendens att grubbla på det som varit och oroa oss eller planera för det som skall komma, medan hästen lever nu och ger feedback på det som händer nu. Därför menar somliga att samarbete och kontakt med hästar kan hjälpa oss mänskor att leva mer autentiska, lära oss att godkänna det vi upplever och känner just nu, lära oss att möta verkligheten och klara av den, i stället för att fly... Samtidigt kan vi bli förvånade och förbryllade när hästen
reagerar på vårt verkliga jag och vi inte alls förstår varför. Tills vi hittar oss själva, hittar nuet, och på nåt sätt godkänner den nuvarande känslan, lugnar ner oss, och får märka att hästen också slappnar av när den märker att vi är mera äkta...

Vet inte hur mycket som stämmer av allt det där, men nåt finns där... nåt som gör att hästkontakt innebär terapi...
Terapi som är livsnödvändig för mig, känns det som. Det är måndag i morgon igen. Vad nu det innebär... :).

onsdag 9 januari 2013

Yle2 har just inlett en dokumentärserie om Ypäjä Hästinstitut eller vad det nu heter på svenska. En halvtimme varje vardagskväll halv 8 får man lite inblick i hur det är att studera där och vad de får eller inte får göra tillsammans med hästar. Intressant! Men ett stort problem efter varje program är den akuta hästbristen som infinner sig genast man stänger av tv:n. Hästbrist som borde åtgärdas omedelbart!! :) Man borde ha ett ridpass inbokat varje kväll efter tv-passet...

Men, som sagt är det väldigt intressant att se vardagen där borta. Det är inte bara en dans med hästar. Det är mycket jobb också. Och besvikelser när allt inte blir som man tänkt sig. Många av eleverna är väldigt unga och har kanske svårt att ta vara på tiden på bästa sätt. Att bo på internat med främlingar är inte heller så lätt. Även om alla är mer eller mindre hästintresserade. Återstår att se om jag orkar följa med hela serien till slut. Det kommer visst 19 avsnitt totalt. Kanske jag blir så intresserad att jag söker dit, så 50+ som jag är! :)

Men i morgon är det porslinskurs-start i alla fall. Så nu ska här inventeras i vitt porslin!


söndag 6 januari 2013


Fjordingkillar i vinterskymning. Hästar i rörelse på ridplanen. Och bakom den flockens tjejer...
Visst måste killarna kolla in dem lite då och då och fundera vad de sysslar med! Sen kan de köra på för fullt igen och fajtas lite, när det nu äntligen är lite vinterkyla och bättre underlag i hagen att jaga varann på!

lördag 5 januari 2013

Fjordingman i farten, men jag hann ta en bild, sådär som man ska ta en fartbild, man följer med det rörliga föremålet och så blir bakgrunden charmigt suddig. Nåja, ingen kvalitetsbild. Men kvalitetstid nog!! Vid stallet, med hästar i närheten, frusningar, busande tvååringar (fjordingar, alltså)...
Att man kan må så bra just den stunden!

Sen frös jag lite eftersom jag inte var den som motionerade på hästryggen, men sånt får man råda bot på med att hoppa och skutta på stället, eller mocka lite snö invid ridplanen eller nåt annat.

tisdag 1 januari 2013


Hur ska man klippa en fjordingman? Det har många googlat på och kommit in på Mitthobbyrum.
Jag skulle kunna göra en ny fråga.
Hur ska man klippa en fjordingman, när det är minusgrader ute, snålblåst och man måste ta av sig handskarna för att kunna hantera saxen? Då undrar man om man inte ändå skulle skippa friseringen...

Idag  (eller igår, nu har jag faktiskt fuskat och skriver det här i förväg på nyårsaftonen, ett par minuter innan året är till ända) fick jag äran att korta av en fjordingman. Den blev inte så värst vacker och jämn. Men med tanke på vädret som är, fuktigt, regnigt, snöslask, och i kombination med en fjordingman som småningom borde klippas, så är det bättre att klippa så manen inte börjar tyngas ner, än att låta bli bara för att man inte riktigt tror på att man lyckas få ett bra resultat.

Nåja, jag ska inte ge goda råd om manklippning. Det får de göra som kan.
Men jag vill bara säga hur roligt det var. Att pyssla med en häst.
Det märkte jag sen lite senare också när jag satt i köket och drack en kaffe och undrade varför jag hade så smutsiga glasögon... jag hittade några centimeterkorta strån av fjordingman att plocka bort från mina linser och blev varm inombords av minnet från besöket i stallet.
Då man reagerar så, måste det ju vara terapi :).

Saken blev inte sämre av att jag fick vara med när stallskompisen tog en promenad med stallets minsta häst. En lugn gemytlig promenad på en liten väg genom skogen. Snöskotrarna hördes men visade sig inte alls på vägen. Småprat med hästen.
Terapi alltså.