Den gamle och månen...

... men kontrollen över flockens pojkspolingar vid höbalen bakom honom, om de dristar närma sig, finns där hela tiden.

Sko sko liten häst...

... i morgon blir det snö och frost, då blir skorna dyra, tre daler för fyra...
Eller hur nu texten var...

Forrest Gump i hästhagen...

... häromdagen.
Hästen gick före i väl upptrampat spår, jag efter i maklig takt.
Och nej, bilden är inte därifrån, bilden är från den vackra vita snö som kom natten till söndag och som blåste så att en ordentlig snödriva lade sig tvärs över vår väg så för att kunna ta bilen till stallet så fick jag...

Stjärna i pannan, lurviga öron, bra utsikt...

... eller timotejfrö mellan ögonen. Rubriken på inlägget är valbar :).

Snöhäst...

... behövde jag inte bygga själv, häromdan när det var stalldags.
Snöyran gjorde allt själv. Och hästen ändrade snabbt från chokladbrun till vit skimmel.

Hästnörden ser hästar överallt...

 

... det går inte att förbise fakta. Skalar man ett ägg kan man mitt i allt få syn på en häst.
Det har hänt liknande saker förr...

Livslångt lärande...

... är väl vad alla håller på med.
Man lär sig så länge man lever.
Ofta har det med tålamod och uthållighet att göra, tror jag.
Lärandet i livet.

Visst ska våren komma!

... det är väl det vi väntar på nu.
Enligt vilka inlägg som folk har hittat när de googlat och råkat trycka på inlägg från min blogg.
Det är nävor och frön och små sticklingar och sånt... vi ställer nog in oss på vår och grönska.

Tuschteckningen blev en mugg!

 

... och vem ska jag ge den åt? Ingen! Den är min!

 

Ett minne av en otroligt detaljerad och överraskande tuschteckning i stort format som familjens yngsta förärade mig som födelsedagspresent.

Friluftsliv! Och färggrann mattallrik...

... är helt på sin plats när man tillbringat nästan fyra timmar ute i minus 10 grader och snålblåst.
Då är man hungrig och då njuter man av det färggranna.

Kalla fingrar och styvt läder...

... det var dags igen. För den första riktigt kyliga kvällen i stallet.

Jo, jag hade de varmare handskarna på mig igår.

Och ett fleecelager extra. Men ändå.

ax-dags...

... har det varit redan en tid nu.
Genast det är lite uppehållsväder så har man sett/hört tröskor i farten.

hinner silkesblomman...

... eller får hon kallt om nästippen?

Hösnuva och hästallergi...

... är ingen bra kombination om man är hästtjej.
Det har konstaterats. Men har man tur går det ändå att kombinera om ventilationen är bra.

Frisk luft in och dammpartiklarna ut, eller hur man ska säga...

vardagsmotion i hästhagen

... både före ridturen och efter... det är lämplig uppvärmning.

Alltså att mocka rent medan man lite tänker ut vad man ska göra för krumelurer på ridbanan

I Mitthobbyrum saknas det hästar just nu. Hästbrist har jag skrivit om förr. Men eftersom jag inte ser alternativet "egen häst" som nån vettig lösning, så får jag fortsätta fundera på andra lösningar på "problemet".
Och eftersom jag är en sån som lätt ger upp plan A och tar till plan B, så försöker jag hitta andra sätt att överleva vardagen. Plan B i det här fallet kan vara ett lite udda handarbete, porslinsmålandet, eller att ... skriva ett långt brev till en vän och överraska med något så gammalmodigt :)!

Ikväll när en yngre familjemedlem ska på ridlektion får jag åtminstone chansen att se och röra vid en häst. Alltid något. Men det är lite som att läsa hästbloggar eller hästtidningar när man har akut hästbrist, man blir nästan ledsen efteråt. Saknar!

Äntligen lite vitt på marken!
Visserligen kom det köld också, men hellre lite köld än den gyttjeväg man hamnat att köra den senaste tiden, med vinterdäck som gräver ner sig extra djupt i lervällingen... och drar bensin...
Hästarna blir kanske lite extra pigga av snön och kylan. Men kanske det lugnar sig småningom.
Hästmätaren är på noll, fast jag just kom från stallet. Saknar den positiva närkontakten. Fåse om det lyckas ordna sig med nåt sånt, och ridturer. Har inte hittat rutinerna än efter julhelgerna. Men kanske sen...
Tills dess kanske jag får nöja mig med att sticka hästskomuffar eller måla hästar på nåt porslin... Vilket blir klart först?

 

Horsemanship är nåt jag skrivit om tidigare.Och kurser som jag skulle vilja gå, har jag också skrivit om tidigare. Att förstå hästens beteende har jag också skrivit om, att det är nåt som skulle underlätta så väldigt mycket. (Bilden är från google, skrev horsemanship och fjording och fick fram bl.a. den här).

Ibland tycker man att man förstår hästen tillräckligt. Allt löper som det ska, man fångar in hästen, ryktar, sadlar, tränsar, utan nåt större besvär. Även hovkratsningen går för det mesta bra. Visserligen är det ofta nån liten sak som inte riktigt fungerar, hästen blir sur när man ska dra åt sadelgjorden, eller den vill inte lyfta vänster bak, eller så. Men i det stora hela klarar man situationen.

Men sen kommer de där gångerna då det strular till sig. Hästen låter sig inte fångas. Hästen "blir för närgående" medan man öppnar grinden. Hästen har för bråttom, man får den inte att gå i samma takt som en själv. Den svänger baken till i boxen när den ska sadlas. Den kastar med huvudet när den ska tränsas. Den öppnar inte munnen, hotar i stället med att bita. Öronen är bakåtstrukna som vattenkammat hår. Vad ska man göra, vad kan man lita på, ska man alls göra nåt?

Då skulle jag vilja veta mer, förstå om det är jag som gör nåt fel, veta hur jag skulle ha kunnat förhindra det "dåliga beeendet", skulle jag ha kunnat "läsa av" hästen innan för att förstå varför den eventuellt inte kommer att vara sammarbetsvillig just idag...

Ett mål inför året 2014?

Nä, vågar inte hoppas på det, men man kan ju hålla ögon och öron öppna inför möjligheter i närregionen :).

Jag kom mig ju faktiskt på en hästmassagekurs i höstas. Mer än jag vågat hoppas på. Men sånt som faktiskt funnits ganska högt på önskelistan...

Sen har jag ju träffat på hästar som har bakåtstrukna öron och blänger men som sägs "inte göra någon förnär, bara hota". Och i ett fall har det visat sig stämma exakt. Nästan så man ler lite åt hotelserna, när man vet att den ändå inte är elak. Man talar lite överseende med henne och gosar lite extra. Fel, kanske...

Nu senast gick jag in till en lite större främmande häst för att hjälpa en liten tjej med att lyfta upp sadeln. Jag tittade lite osäkert på hästen och frågade den (underförstått tjejen) om den är snäll. Tjejen svarade att hon är hur snäll som helst, så då vågade jag faktiskt tro på det, med en viss försiktighet förstås, även om hästen svängde hit och dit och inte var världens lugnaste. Och allt gick hur bra som helst. Jag belönade hästen med att vara extra försiktig med sadelgjorden, lade bara i första hålet försiktigt till först. Sen stegvis ett hål i taget, utan att rycka och slita. Och jag tror att det uppskattades... 

Men som sagt, jag skulle vilja lära mig mer, mycket mer.

Hästmassagekursen - epilog. :)

Märker efter hästmassagekursen att jag rör i hästar på ett annorlunda sätt. Och jag gillar förändringen, även om den är väldigt "osynlig".

Husets yngre hästgalna tjej (:D) tog en ridlektion i ett lite större stall än det där vi vanligen håller till. Hästarna skulle ju förstås ryktas, sadlas och tränsas i boxen. Det gillar ju inte jag, speciellt som det är främmande hästar. Men medan den yngre pysslade med hästen som verkade lite orolig, så stod jag och sökte de speciella punkterna som jag visste lugnar ner hästar överlag. Och fast jag inte trodde så mycket på det då, så visade hästen med halvslutna ögon att jag var på rätt väg. Jag strök också med händerna över de olika musklerna som brukar kunna vara spända. Naturligtvis kunde jag inte massera i egentlig mening eftersom hästen ju skulle gå lektion, men jag visste vilka "grepp" som gick an, och jag visste också vilka områden jag inte skulle röra vid, som kunde irritera mer för tillfället än ge lättnad.

Hur som helst. Märker att jag lärt mig nåt "opåtagbart" på kursen också. Inget stort, men ett slags lugn, mitt i min enorma respekt, ibland nästan rädsla, inför dessa stora vackra djur. Det gjorde säkert sitt till att de hästar vi "masserade" på kursen överlag var väldigt lugna och snälla och överseende med vår tafatthet :).

 

En finnhäst ser ut över vattnet i skärgården. Bilden är från Janette Wests blogg Mitt Österbotten.

(Bloggen var en tillfällig blogg under svenska yle:s hemsida för nåt år sen. Jag råkade se den och följde med den eftersom den var trevligt skriven, väldigt alldaglig och varierande.) 

Nu har jag aldrig varit där i Bergö (?), som jag tror stället hette, där West hade sina hästar, sina terrängturer med finnhäst och allt vad det var. Men jag lånade den fina bilden när jag hittade den på google. Jag sökte på finnhäst och kände det nästan som att hitta en gammal kompis när jag såg att bilden var från hennes blogg. Eftersom jag läste hennes blogg regelbundet känns det som om jag kände henne :). 

Så varför googlade jag på bilder på finnhäst? Jo, jag ville illustrera mitt inlägg som handlar om att det blev en annorlunda ridtur igår. En ridlektion i manege på finnhäst :). En stor gammal herreman till finnhäst med stora rörelser. Gissa om jag är mör i kroppen idag! Först när vi skrittade runt så tog det ett tag innan jag lyckades skaka loss delarna i min kropp till att hänga med i sidorörelserna :). Jag hade ju suttit på kontor hela förmiddagen och stressat spänt mig för att hinna få arbetet gjort, så jag borde nog ha joggat ett par kilometer före ridpasset för att vara lite mjukare ...

Men jag kände mig hemma med den gamle finnhästen. Märkte att jag kunde lita på honom fast jag inte kände honom. Okej, han kunde vara sur, kunde bita ihop och vägra. Men jag tror han överraskades av mitt mjuka sätt att svara, inte hårt slita och dra som ju kan vara vanligt i vissa sammanhang. Så det var nån i stallet där sen som var överraskad över att jag klarade en hel lektion med honom utan att ha nåt spö i handen. Lite glad var jag nog :).

När jag googlade på finnhästbilder så kom det fram en hel del bilder på fjordingar. Det har säkert sin naturliga förklaring, men faktum är att en orsak till att jag trivdes så bra med finnhästens rytm är nog att jag är van vid fjordingar. Lite liknande kroppsbyggnad kanske? Jag ska inte spekulera i kroppsbyggnad och sånt, vet inte destomera, men jag trivdes. 

Nu skulle det däremot passa väldigt bra med att få slappna av på en välkänd fjording...