Prins Gustav önskar en riktigt god morgon!
Gårdagen var regnig, natten var kylig, men det bekom inte Prins Gustav. Han ser fräsch och glad ut i sin morgonskrud. Speciellt som solen verkar synas lite mer idag än igår. Önskar jag kunde se lika fräsch ut :).

Har en semesterdag. Ska kanske ta itu med ett nytt projekt (städprojekt...) i trädgården. Måste bara vänta lite så det hinner bli lite torrare i det långa gräset i skräphörnet därute. Kunde inte motstå att fotografera den blåa i morse när dottern for till skolbussen. Så enkelt, så vackert, så vilsamt!

Fjordingögon över bommen... mot blå himmel.
Men allt var annorlunda igår... alltså en annan fjording och ett annat väder :).

Fick chansen att ta en liten träningstur inför den kommande ridkursen i akademisk ridkonst.
Behövde i lugn och ro tänka igenom vad jag lärt mig hittills och vad jag kunde fråga om och vad jag har speciellt problem med. För att göra det behövde jag helt ensam sitta i sadeln, testa lite enkla saker, känna av hur hästen reagerar på olika hjälper.

Nåt jag äntligen lyckades lite med, nu när jag var helt själv, var att i stället för att göra ledande tygeltag och jobba "stort" med tyglarna som jag har alltför lätt att börja med, så mindes jag att hålla händerna mera stilla och nära varann och endast göra mindre justeringar, halvhalter, med lätt hand. Just den här fjordingen är ju så extremt känslig att hon genast protesterar mot hårda händer med att göra tvärtemot. Men lyckas man ge tygelhjälper som om man höll fågelungar i händerna så får man en lika mjuk respons tillbaka och lydnad. Helt otroligt!

Visst finns det mycket att göra bättre, men ändå, jag blev så glad igen över hästens lyhördhet. När hon insåg att hon inte fick avsluta jobbet samtidigt som de andra fjordingarna, utan skulle fortsätta en stund till, så började hon lyssna in vad jag sa. Innerskänkeln svarade hon på med att böja kroppen, viktförändringarna i sadeln reagerade hon på, och mot slutet gick det åter att skritta avslappnat och göra mjuka serpentiner med endast en ultralätt kontakt i tyglarna.
Till allra sist satt jag av och ledde henne en stund på banan medan jag småpratade med henne :). Löjligt, javisst, men den kommunikationen kan vara viktigare än man tror. Inte minst för människan...

Glassboll rullas på strut... (Och nu gör jag inte reklam för nån viss glass,  den glada isbjörnen gör ju bara sitt jobb med glatt humör :D!)
Det är inte glassväder så länge kvar. I söndags var det glassväder mellan karusellerna, eller rättare sagt som avslutning på karuselldagen. Och damerna som serverade glassen var glada även om vi som var kunder höll dem på övertid.
Igår, den sista lediga sommardagen för skolelever, lyckades vi också fånga solen sittandes på dynor på gräsmattan med fika serverat i gräset framför. Slappa, dricka, käka kex, flamsa, prata om högstadiet...
Senare kom en regnskur från världens mörkaste moln. Men då hade vi redan hunnit till stallet :).

Cat on a hot tin roof... Eller egentligen inte. Hon anade att det inte var så klokt att hoppa ner på plåttaket så hon höll sig på stegen, och kom sen småningom ner igen, efter att ha beundrat utsikten :).

Det är så man avundas balansförmågan.
Bokstavligen och bildligt.

Bildligt bl.a. när man ska väga mellan att sätta sig vid datorn och skriva/läsa/googla å ena sidan och å andra sidan att gå ut i trädgården helt konkret och fixa lite smått och gott. Båda kan ta mycket mer tid än man tänkt sig, men trädgårdsalternativet ger oftast mer glädje, speciellt efteråt när man ser resultatet.

Jag rensade lite smått här och där i trädgården idag. En midsommarrosbuske sprider sig onödigt mycket och fick en måttlig ansning. En blombänk hade inbjudit massor av vilda gäster som jag sen fick försöka plocka bort bäst det gick. Hittade en praktmalva som jag sått i våras och som nu förgyller sin del av blomrabatten med praktfulla blommor. Jag hade glömt vad det var och måste söka bland fröpåsarna, jämföra bilderna med min blomma :)!
Penséer kommer upp här och där, självsådda, och jag gillar dem, de får sköta sig själva.
Konstaterade att jag har så mycket av hjärtbergeniorna att jag kunde använda en del av dem att fixa till ett skräphörn. Men vet inte än riktigt hur jag ska gå tillväga. Skulle gärna ha vildsmultron också i samma hörn. Och lie annat... Om man kunde... Måste gå ut och ta mig en närmare titt på skräphörnet, hur det  kunde fixas... :)!

En ordentlig pannlugg är bra, speciellt om den är tjock och lång. Som flugskrämmarfransar ungefär, eller vad de heter som man kan fästa på hästarnas grimma i pannan så de skyddar ögonen lite. Den äldsta fjordingdamen stod i hagen igår och jag stod och pratade med henne och en stund höll hon sitt huvud mot min mage och jag höll mina händer som skydd för hennes ögon mot flugorna. Hon stod alldeles stilla en lång stund och njöt av att slippa krypen i ögonvrårna. Gumman!
Idag fick hon ett litet mjukt men ändå väldigt nyttigt träningspass med min ridkompis som ryttare. De såg så harmoniska ut där de skrittade i små volter och andra mjuka böjningar. Hon verkade väldigt nöjd.

Jag fick chansen att samtidigt återknyta kontakten med en annan fjording. Hon är väldigt stark och envis, men så otroligt känslig. Ofta gör jag alldeles för mycket med mina händer, så det bara blir en dragkamp. Även om jag verkligen försöker vara mjuk. Men idag, på slutet, lyckades jag tvinga mina händer till ultramjuka halvhalter och supersnabba eftergifter vid minsta lydnad från hästen. Och hon blev så lyssnande, så jag kunde avsluta de sista övningarna med ganska långa tyglar, och ändå svarade hon. Gumman!

Alla är favoriter på sitt sätt, när man väl lär känna hur de fungerar. Like!

 

Jag skrev om öppna trädgårdars dag för nån vecka sen. Att jag skulle kunna sätta upp en bildserie och på det sättet hålla öppet hus i min trädgård. Nu blev det inte så. Än, åtminstone. Och ni som googlar på öppna trädgårdars dag och hittar min blogg blir förstås besvikna. Det förstår jag. Jag tyckte inte jag hade tid nog att sätta energi på att presentera trädgården här. Jag behövde själv få vara ute, i trädgården, i stallet, andas luft.

Så hoppas ni förstår det här och inte blir alltför sura.

En som jag inte heller i år behövt bli besviken på är prins Gustavs öga (bilden). Jag sådde några, några kom upp, och nu har jag placerat ut burkarna lite här och där i blombänkarna så att de syns till köksfönstret. Lite himmelsblått här och där, mitt bland allt sensommargula-bruna. Jag gillar dem jättemycket!

Liten näva hade jag i bänken för ett par år sen. Ni ska få se hur den ser ut nu... bara jag får den att rymmas på bild :). Jag får nog snart grubbla på om jag låtit ett ogräs ta överhand med den bänken...

Minirosenknopp... Man anar inte vilken skönhet som är på väg att slå ut, en cerisefärgad miniros!
Men bladen är också väldigt fina! Märkte jag medan jag ännu väntade på att få se själva rosen. Nu har den två utslagna blommor och minst två knoppar på kommande.
Till huset kom ju två nya minirosor, verkligen minimini, nångång i början av juni. De blommade vackert i sina miniminikrukor. Men när de inte längre visade nya knoppar, och jag insåg att de hade alltför trångt, fick de flytta ut i en jättestor kruka med solrosor. Nu finns det knoppar på kommande, och de har nog vuxit till sig rejält. Borde bara hitta en riktigt bra plats för dem till vintern... Fåse om de klarar vår karga vinter här.

Grått i kvällssol... Vackert! Har pratat med henne en hel del den senaste tiden. Hon verkar ha uppskattat det. Undrar om det skulle märkas om vi tog en träningstur också... Skulle hon lyssna bättre? Antagligen, om jag bara lyckas lyssna in henne tillräckligt...

Kom just hem från en kort stallstur. Hälsade på några av hästarna i hagen. Märkte att småknotten är väldigt besvärliga.

Har inte riktigt hunnit med själv, känns det som. Då när jag står och pratar med en häst, eller ryktar och "svampar av" en häst, så är jag närvarande till 100 %. Men däremellan tycks allt gröta ihop sig. Hoppas på några semesterdagar nästa vecka då jag ska verkligen hinna ifatt mig själv och kunna hitta var jag befinner mig på tidsaxeln :)...
Låter besynnerligt. Men jag känner mig besynnerlig också. Jag hör av mig på nytt när jag vet vad som felas mig, annat än att jag är "hästsjuk" :)!

Ridkurs på kommande alltså... och faktiskt också hästmassagekurs! ... kanske jag sa det ren?

Kaktusen blommade i våras mittiallt. :) Beror nog på att jag nästan helt glömt bort den över vintern. Bara ett par gånger under vinterns gång hade jag gett ett par droppar vatten. Den hade en pålimmad orange pappersblomma när den kom till huset. Sen har den ju nog växt en del, även om den blivit väldigt sned och svår att hantera. Plötsligt en dag såg jag bara att det fanns fem sex knoppar längst ut på toppen (som ju har växt såpass snett att den egentligen är nästan längst ner :D). Alltså blev det till att vakta den noga varje dag för att hinna få en bild på blommorna. Jag vet ju att många kaktusar bara blommar en dag, typ.
Bild fick jag. Inte på alla blommor samtidigt men ändå. Och det som sen överraskade mig var att alla spår av blommor plötsligt var borta. Såg inte ens torkade blommor, de hade bara på nåt sätt vikit ihop sig tillbaka och försvunnit in i kaktusen :).

På tal om hopvikta blommor, borde ha fotograferat fröken Eternellerna där ute igår när det regnade. De var helt ihopvikta som knoppar, med små regndroppar på. Man skulle inte kunna tro att de redan varit utslagna otaliga dagar och emellan ihopvikta om det regnat. Idag var de åter så fina och skira. Helt otroligt vilka fantastiska fenomen man kan se i en ogräsrik och slarvigt skött trädgård som min!

På tal om det. Öppna trädgårdars dag nu på söndag... jag lovade nästan fixa en öppen trädgård här på nätet. Bilderna finns nog samlade, men får jag fram nån trädgårdsbjudning?? Fåse!