Kvällssolens låga strålar letar sig mellan björkarna fram till fjordingarna i hagen lite längre bort. Visst är myggen och knotten besvärliga, men för det mesta har hästarna ändå tid och intresse av att komma och hälsa på besökaren. Om man tar en tur till stallet men inte hittar nån att prata med där, så kan man alltid cykla vidare en bit på vägen och hälsa på de här charmtrollen. Ett kort samtal räcker på kvällen för att man ska sova bättre sen :).

Ikväll blev det ännu mer. En rejäl ridtur på banan på en av de äldsta. Visst märker man att åldern börjar ge henne en viss värdighet och ett lugn, men intresset av att jobba på banan har inte avtagit. Kanske tvärtom! De små kringelikrokarna, böjningarna (lite jobbiga, visst), minitempoväxlingarna och allt vad smått man kan överraska henne med gör att hon lyssnar allt mer, öronen rör sig intensivt, samtidigt som hon håller ett "öra" på var de andra hästarna finns. Hon lyssnar verkligen!

Kanske just de här små uppgifterna hon får, som jag har snappat upp när jag läst om, och deltagit  (mest som åskådare) på kurser i, akademisk ridkonst, de kräver inga stora energiexplosioner av henne, de "bråkar" inte med henne, lurar henne bara att jobba lite extra med sina muskler :). Sen är hon ju bara glad om hon däremellan får köra på för fullt i en rejäl galopp på fyrkantspåret också :) förstås! Där kan hon ju tillåta sig en liten energiexplosion också, om hon är på det humöret. Eller så kopplar hon på sin "travar"-trav, långa vägvinnande steg, pigg i sinnet som vilken ungdom som helst! Livsglädje är härligt att se, också i hästarnas rörelser!