I Saw A Child
by John Anthony Davies

I saw a child who couldn't walk,

sit on a horse, laugh and talk.

Then ride it through a field of daisies

and yet he could not walk unaided.

I saw a child, no legs below,

sit on a horse, and make it go

through woods of green

and places he had never been

to sit and stare,

except from a chair.

I saw a child who could only crawl

mount a horse and sit up tall

Put it through degrees of paces

and laugh at the wonder in our faces

I saw a child born into strife,

Take up and hold the reins of life

and that same child was heard to say,

Thank God for showing me the way.

Julrött garn på stickorna. Tennisarmbåge. Ingen bra kombination. Oberoende färg :).
Nygamla träföremål från loppis att måla. En målad träservetthållare blev pris i ett lotteri. Jag fick hålla i penseln en liten stund, lotteriet fick sin vinst. Alla nöjda.

Utredning, nämnde MinEden om häromdagen. Jag rensar ut tidningar för tillfället. Men måste vara lite sentimental eller traditionell eller vad det nu heter: river ut handarbetsmönster! :)
Nånstans kan man ju börja. Men inte vara för radikal :).

Paus med ridningen denna vecka, alltså. Men senast måndag blir det ändring på den saken! Har nog ändå varit på hästterapi. Pratat med fjordingarna. Förresten, har ni sett den stiliga gråblacka fjordingen Haavanesko, som fick leda en ponnykadrilj under Helsinki International Horse Show?! Om man söker på hihs 2010 ponikatrilli (alltså ponnykadrilj) på youtube, så hittar man en film på den korta men stiliga uppvisningen av unga ryttare utklädda och sminkade till blåa avatarer.

En eftermiddag med ett par härliga timmar på snöklädd ridbana. Friskt i luften, ingen blåst, inget slask. Två fjordhästar som jag fick motionera en stund.

Den ena fjordingen har varit en trogen och säker kompis hela hösten. Vi har känt varann tidigare, för länge sen, och nu i höst har vi återknutit kontakten. Vi kommer bra överens. Jag vet vad hon kan tänkas protestera mot, och ibland lyckas jag förekomma henne och "lura" henne att göra det ändå, och så är vi båda nöjda efteråt. Ibland låter jag henne sänka huvudet, få en låång hals, lunka på en god stund, tills jag igen försiktigt "lurar" henne till att ta lite böjningar i alla fall. Eller så tränar vi tempoväxlingar "på lång tygel", och hon svarar med att ta tempoväxlingar ett varv extra av bara farten, bara för att jag råkar pilla lite med skänkeln i misstag, eller kanske för att säga: tror du inte jag förstår vad du menar ? :)

Den andra fjordingen har haft en paus under sommaren, varit bl.a. "till södern", men har nu fått klartecken till lugna ridturer igen. Jag var lite osäker i början av ridstunden. Är hon densamma eller har hon förändrats? Efter några minuter började jag känna igen hennes samarbetsvilja, hennes lugna steg, hennes mjukhet, hennes lyhördhet. Men jag log också igenkännande när jag plötsligt mindes vad jag hade problem med senast, javisst ja, det var det här jag kämpade med för ett halvår sen :). Så roligt att åter få ha en gammal bekant fjording med sig på ridbanan!

Jag hoppas att bilden härovan ska visa sig vara sann. Hon går vidare, trots att hon inte alltid haft det så lätt i sommar. Yngre kanske pausar då och då, eller till och med ofta, men hon strävar vidare, gillar jobbet, ska vara med, vi går väl då, vad vill du jag ska göra?!

Häromdan var vi igen till hästhagen, räfsade lite hörester in till hästarna som kom rusande (de vet när vi kommer, nu blir det mellanmål!)... Också lillkillen tog för sig, men konstaterade efter en stund att mammas mellanmål nog är godare! :)

Här kände jag mig nästan som en paparazzi... svårt att få en bild av mellanmålet mellan alla hästryggar och svajande manar.

I like them!

Så blev den då... måste bara dokumentera det. Kanske för att det inte alltid lyckas att färdigställa det man börjat med... Visst kan det vara bra terapi ändå, men roligt är det med sånt som sen kan användas. Så var det nästa projekt då...

Sista äppelsyltkastrullen. Borde kokas idag. Sen äter vi opp några små rödkindade äpplen. Och så är hela skörden avklarad. Mycket blev det. Gott är det. Varje morgon på gröten. Den här äppeldamen har nog använt lite för mycket rouge, och på fel ställe, men så har hennes kompisar också.
Blött, blött, regn, regn. Hade bokat in en ridtur i morgon. Men såg i morse att vattnet flödade på ridplanen, så jag har inga stora förhoppningar om att det blir någon dressyrlektion på fjordingmamman. Men har man tur så är det uppehåll i alla fall i morgon, så kanske man får rykta nån lerig fjording. Ja, jag menar faktiskt får. Jag ser det som en förmån, än så länge, att få pyssla om en häst. Trots min allergi. Utomhus går det riktigt bra trots flygande sommarpäls och lerdammiga ryktborstar.
Ni har väl hört talas om hästterapi? Det börjar bli allt populärare. Har jag märkt när jag surfat på nätet i ämnet. En del bloggar om sina, av läkare ordinerade, hästterapi/ridterapi-lektioner. En hobby med mångfasetterat innehåll.
På tal om hobby: jag fick min jeansblåa stickade topp klar! Det trodde inte ens jag! Garnet tog slut, toppen blev kort, ännu är det några garnändar att fästa, sen ska den pressas förstås. Jag tror tom. att den blir användbar till sommaren! :)
Nu har jag grävt fram följande halvfärdiga stickprojekt. Fort, fort, innan jag hinner börja med ett nytt! :)