Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

lördag 29 november 2014

Teckenspråk.
En hand och en tass får illustrera dagens inlägg.
Om ni googlar på Signmark så får ni upp en hel del häftiga youtubeklipp som en annorlunda musiker lagt opp.
 
Signmark rappar nämligen på teckenspråk. Och det är faktiskt både intressant och lärorikt och fint att se den rappen. Själva sången står någon annan för, tror jag, om jag inte missförstått det. Men han illustrerar musiken så otroligt bra med sina tecken. I Like!!
 
Speciellt låten Fighting är speciell för där är många teckenspråkliga med i videon, och då inte bara döva, där finns även Finlands förra president Tarja Halonen och en minister, Pekka Haavisto, det finns barn och ungdomar. Jag tror texten var rätt bra också, även om jag inte kollade upp den helt och hållet.
 
I kommentarsfälten till videorna såg jag en del funderingar kring vilket teckenspråk han använder. Det som inte alla vet är ju att det finns finskt teckenspråk, rikssvenskt teckenspråk, finlandssvenskt, engelskt, amerikanskt osv osv. Onödigt kan man tycka men så är det. Lärde jag mig också på en grundkurs en gång.
 
Men helt klart sevärda videor tycker jag! Googlar men lite mer får man säkert reda på mer om Signmarks bakgrund och hur han kom på att börja med det här.
 
Tummen upp för Signmark som ger musik åt en grupp som annars står utanför den världen! Och som hjälper oss andra att få lära oss lite om deras värld... Och om ni undrar över bashögtalare som syns emellanåt i videorna så har det antagligen att göra med basdunket som är så viktigt för honom för att han ska hänga med i musiken i rätt takt, basen känner han ju med kroppen.   

torsdag 27 november 2014

Hemgjord fil och mysli/flingor, eller förmiddagsmellanmål för en sjukledig.

Det är det dags för just nu. Filen för frakturen och för att det är fräscht och magen säger tack, tack. Myslin för att det är gott och kanske eventuellt lite nyttigt, trots alla sötningsmedel som finns med. Och pausen är inte heller ohälsosam.

Filbunken brukar jag ofta dela med katterna. Eftersom det ryms ganska mycket fil i den, och katterna är så snåla på fil, så får de ta hand om det översta lagret fil som jag rör ihop så den blir jämn. På så sätt får jag rum med mer mysli på filen också :).
Bloggarens bilder och ord kan ljuga väldigt mycket.

Jag kom på att när jag hade med den här bilden för nån dag sen och pratade om "paus i julpysslandet" så var det just en sån där extremt skev bild av verkligheten som är fullt möjligt när man bloggar. Ingen vet vad som egentligen händer. En bild och ett fint ord och alla kopplar ihop det med ett härligt julskimrande hus där julvärmen är närvarande och "stjärnorna gnistra och glimma".

Inget avslöjar att sommargardinerna ännu hänger i fönstret och köksbordet är fullt av vardagligt skräp som tidningar, läxböcker, papper, pennor, kataloger, datorer... Tomtarna och julstämningen finns nog bara i julkalendrarna som samlats i sitt lilla traditionella hörn högst uppe på hörnskåpet (så att inte katterna nattetid kan nosa sig fram till chokladen...).

Det är visst lillajul alldeles snart. Eller första advent. Men jag undrar om det är så smart att byta gardiner i fönstren, sträcka sig halvt fördärvad vid upphängningen, stå en timme vid strykbrädan när man borde vila "sina frakturer"... Ingen har sagt nåt... Vi ska se vad det blir.

Men att bilder kan ljuga är dagens lärdom :).

onsdag 26 november 2014

Bastväskan fick en innerväska/ett foder av polypropylene eller nåt man kanske förr i världen skulle ha kallat "non-woven". (Eller blandar jag ihop två olika saker nu?)
 
Det var så att jag egentligen plockade bort en del gammalt skräp och hittade en reklamväska som jag fått på någon mässa att plocka broschyrer i och plötsligt klickade det till i hjärnkontoret och jag "såg potentialen" som det heter. Storleken var perfekt vilket ger bastväskan möjlighet att växa i den mån materialet tål, och så gillar jag de ordentliga handtagen. En liten vit reklamtext på fodret gick bra att tuscha bort med svart penna.
 
Men, konstigt nog, är nog det här också en plusgradersväska. Men det betyder bara att jag är en person som planerar bra. De som ska ha egentillverkade jultomtar i olika former brukar ju också börja med dem mitt i sommaren, medan andra inte ens kan stava till ordet jul :).

tisdag 25 november 2014

Paus i julpysslandet hemma. For till jobbet idag för att kolla om det skulle gå att börja jobba på allvar. Har ju sjukledigt ännu denna vecka, men borde väl börja ställa in mig på jobb. Röra på mig och testa vad går, och vad går inte, vilka rörelser ska jag vara försiktig med, på jobbet...
 
Körandet gick bra trots skumpig väg och glashalt i vissa kurvor. Men sen på jobbet onödigt mycket strul med att hämta tunga mappar, sätta tillbaka, hämta fler, bläddra, sätta tillbaka, springa till kopieringsapparaten för kopiering, sen till datorn, till bordet, räkna, tunga mappen här och den andra där, och så mitt i allt detta en krycka i handen som inte får glömmas, för då stiger jag fel...
 
Nä, ingen höjdare, ska nog vila ett par dagar till, ta det lugnt, inte stiga i och ur bil alltför mycket, inte stressa, bara röra på mig i lugn takt och undvika vissa rörelser ännu. Sen ska det väl kanske gå att börja försiktigt igen på måndag. Siktar på det.

Det som fick mig att börja flabba när jag startade min arbetsdator var att jag försökte toucha den hela tiden, för att få "kursorn" dit den skulle :)! Jag har ju en helt vanlig dator där med vanlig skärm, det var nog ett par andra också som såg mina touchningar som fick dagens skratt...

Tacka vet jag min LillAsus här hemma :)!

söndag 23 november 2014

Kaffe Fassett är ju en färgstark person, med grått hår :) numera. Har absolut inget med den här bilden att göra !! :D!

Kom att tänka på honom härom dagen när jag försökte pussla ihop en del restgarner och loppisgarnnystan till nåt som kunde bli nåt helt och lite större än en pannlapp... Han blandar ju friskt både färger och tjocklekar och former. Ingen ordning alls. Förrän tröjan är klar. Då ser man plötsligt en fin helhet. Om man inte ser på baksidan... för jag läste för länge, länge sen att han inte är nån hejare på att fästa trådarna ordentligt när han plockar in garnstumpar i sina stickningar. Å andra sidan har han väl nån som jobbar åt sig och sköter den tråkiga biten vid behov. Men han inspirerar helt klart, googla på hans namn och kolla in de bilder ni får fram! :) Jag brukar bli glad...

För mig härom dagen då så sökte jag mera garn till magtröjevästen alltså. Hade redan börjat sticka på en ärm med ett garn, men var inte nöjd, så jag dök ner i garn-lagret på nytt och voilá hittade ett loppisnystan som jag aldrig trott jag skulle få användning för, men det var antagligen så billigt att jag inte kunde låta bli att köpa... Färgen var exakt en lite mörkare nyans av själva västen, så det torde passa. Återstår att få den klar... Men eftersom jag hade bara ett nystan och västen borde få två lika långa ärmar så började jag med att dela nystanet, vilket var lite knepigare den här gången (har gjort det så många gånger med mina restgarnnystan) eftersom garnet hade en blandning av mohair och var rätt lurvigt och knutade sig väldigt lätt, men nu har jag två lika stora nystan! Bara att sticka!

onsdag 19 november 2014

Gamla handarbeten. Ett är halvfärdigt, det lila-rosa. En bastväska (virkad tillsammans med bomullstråd som förstärkning) saknar ännu foder och handtag. Det ljusgråa underst blev en varm liten trekantssjal som jag använt många kalla vinterdagar som extravärme under jackan, väldigt bra, trots att det är stickigt mot huden, men mellan tröja och jacka är det perfekt, smidigt, inte klumpigt. Till sist det jeansblåa. Blev en "magtröje-väst" inte riktigt som jag tänkt mig, men har nog använts ändå. Ingen favorit, men...

Nu har jag trasmatteväskan också nästan klar. Ett foder behövs, och ett sorts lock. Sen är det bara att vänta på plusgrader :). Vänta nu, det är ju plusgrader... men väskan är hur som helst somrig så den får vänta tills våren.

Idag började jag fundera med virknålar, grangrönt garn, julrött garn och ett foto av vårt hus. Fåse om jag får fixat ett julkort av det? Som jag tänkte fota och beställa julkort modell vykort av...

Det jag egentligen tänkte skriva är: jag trivs med att få pyssla och handarbeta, hittills under sjukledigheten har det gått bra. Men nu börjar jag ana att "folk" tycker jag borde börja röra på mig mer, ta mig ut mer, göra mer nytta... Och då är det inte roligt längre. Inte så att jag inte skulle vilja göra nytta, men jag vet inte om det är så klokt ännu att göra nåt på allvar. För om jag glömmer bort min fraktur i ivern att göra rätt för mig så kan det hända att jag tar ett för snabbt steg åt något håll och då vet jag inte om jag hålls på benen... Och om det eventuellt kan förlänga läkningstiden att bråka för tidigt... Och inte heller hjälper google mycket... Förutom att jag läste idag att man ska känna sig rätt stark i benen och röra sig rätt obehindrat innan man börjar köra bil efter en dylik fraktur... Så jag väntar nån dag till?

tisdag 18 november 2014

Sociala medier... är egentligen rätt så osociala i verkligheten... åtminstone om man jämför med... verkligheten.
 
Jag menar, vad är att "surfa på nätet och olika forum" i jämförelse med att sitta och prata över en kaffekopp eller en sticksöm?
 
Har tänkt på det nu under sjukledigheten när jag haft "all tid i världen" att sitta vid skärmen och sen märkt att man känner sig ofta tom när man släcker skärmen, har inte fått ut nåt av surfandet.
 
Men när en syster var på överraskningsbesök/kaffe en kvällsstund så var "eftersmaken" nåt positivt som håller i sig flera dagar och överraskar en då och då när man minns det. Som när en god vän ringer, även om samtalet bara skulle vara nån minut, så kan det samtalet innehålla mycket mer och hålla i sig mycket längre än flera timmar på nätet oberoende hur positiva sidor man surfar runt på...
 
Jag har märkt att till och med ett handarbete kan göra en mer tillfreds än datorns alla möjligheter. Då har jag förstås inte testat skype och såna mer direkta kontakter.

Nåja, det här är säkert en självklarhet, men nåt ska jag filosofera över :)!

måndag 17 november 2014

Såhär såg den gamla trasmatteväskan ut, till och med axelremmen är av flätad mattplast så den är definitivt en sommarväska :).
 
Nu var jag just på jakt uppe på vinden (trappträning med en krycka alltså, allt för att snabbt komma igång och kunna gå tillbaka till jobbet...) bland klädpåsar. Sökte gråa avdankade jeans, men hittade inte just de som jag hade tänkt mig. Men när jag var på väg nerför trapporna igen så kom jag på att jag har en grå jeansväst modell längre som jag inte använder mer, så jag kan säkert kapa lite grått jeanstyg därifrån och...
 
... ska nämligen, har planerat att, förstärka sidsömmarna på väskan med en bred remsa grått jeanstyg runt hela, och på det sättet får jag samtidigt ett stadigt tyg att fästa metallringarna i som handtaget med karbinhakarna sen ska hakas fast i. Hoppas min idé fungerar, har ju inte testat alla detaljer.
Mattplast som alltså plastmattor är vävda av och som jag alltså är på väg att använda i min nyaste trasmatteväska som jag berättade om senast, det går ju snabbt sönder, spricker, när det blir minusgrader och plasten behandlas lite oförsiktigt. Det vet man ju om man dammar en matta som varit ute i minusgrader tillräckligt länge. Kvar i snön finns små plastbitar, och gör man samma misstag flera gånger så brister plasten och det kommer hål i mattan. Alltså...
 
Väskan jag håller på med blir alltså en plusgradersväska, även om det bara är ca sju varv som jag stickat med själva plasten. Men det skulle vara lite tråkigt om den gick sönder bara för att man inte bryr sig om materialets egenskaper... Konstigt uttryckt, men det finns visst ett talesätt som säger att "he ska länger havas än järas". Alltså en sak man tillverkat ska hålla längre än det tog att tillverka den. Annars är det dåligt uttänkt, planerat eller gjort. Så tänkte man visst förr, och då tog det ju rätt länge att till exempel tillverka träpinnar till en handhöräfsa. Men de skulle vara gjorda så att de höll att räfsa med då också...
 
Nåt att tänka på... Jag undrar om jag skulle få godkänt... 

fredag 14 november 2014

Splitternya mattrasor som kommer när man köpt ca åtta meter matta på rulle, delar den i två delar och drar bort mattrasor så pass mycket att man kan knyta fransar i båda ändarna på de två nya mattorna. De mattrasorna, i det här fallet både plast- och "tyg"trasor, har jag förr också stickat en liten sommarväska av. Nu blev det lite mer trasor att sticka av så kanske det blir en lite större "gucci"-modell, haha! Hade loppisfyndat ett intressant väskhandtag i vitt konstläder med karbinhakar i båda ändarna som jag hittade mitt i allt i en påse idag, skulle eventuellt vara precis vad som behövs till den här väskan... Återstår att se om det lyckas..
Sommarens såpbubbla ser nog väldigt skör ut. Men lillkissen som just höll på att upptäcka världen hade kul att springa efter dem...

Idag borde jag gå på jakt efter mina strumpstickor. Vet inte vart de har hamnat. Har jag månne så många sticksömmar på hälft? Borde nog investera i åtminstone två uppsättningar till av olika storlek, så jag har i reserv... även om jag skulle hitta de jag borde ha.

Månne jag skulle våga mig upp på andra våningen idag, ensam? Jag menar, det är lite spännande ännu det här med kryckor och trappor... Fåse hur balansen verkar, den är avgörande i såna fall... Inte falla, alltså. På vinden har jag alltså en stor väska med garnnystan, rester, och där kunde eventuellt gömma sig några stickor.

onsdag 12 november 2014

Pyttipanna, pyttipanna, kan man få fast i Havanna,
eller i Japan i en hamn, men då har den annat namn.
Pyttipanna, pyttipanna, och det vattnas i din mun - slurp!
Den får blickarna att stanna på mänska, gris och hund.

... sjöng SåsoKopp i tiderna. Och slurp måste jag verkligen säga då jag tänker på just den här pyttipannan! En av de absolut godaste matportionerna jag någonsin ätit. Dottern i huset överraskade mig med att sätta den här tallriken framför mig, vet inte om jag var sjuk, eller annars bara borta, eller stressad för något speciellt, men när jag kom till köket och skulle tänka på maten, så fick jag slå mig ner med min favoriträtt gjord på hennes alldeles speciella sätt. Mums!!

Pyttipanna lärde jag mig uppskatta under studietiden. Högskolans kök serverade nämligen den godaste pyttipannan någonsin och i jätteportioner. Själv lyckas jag aldrig riktigt lika bra, även om det nog oftast är gott. Det beror förstås på vilka ingredienser man råkar ha att ta till.

Men som sagt: den här portionen är nog helt klart ännu bättre än högskolans version. Och så är den dessutom hemmagjord, vilket är ett plus. Tack till kocken!! :)

måndag 10 november 2014

Hemkärnat smör. Av 3 x 2 dl gammal vispgrädde.
 
Googlade på recept på gammal grädde men hittade inget nytt (gamla alternativ var pannkaka, inte intresserad, eller plättar, goda joo men passar inte att stå vid spisen så länge med kryckor).
 
Så var det nån som gjorde smör av det hela. Och javisst! Det finns ju den risken att man vispar grädde för länge och så blir det smör om den är för rumstempererad. Sagt och gjort...
Vispade, och genast jag började röra i smeten med sked så visade sig vasslan. Bara att slå bort och röra lite mer. Vasslan samlade jag upp i en skål, tänkte att om inte annat så kanske katterna blir förtjusta i drycken :). Det blev kanske en halv liter vassla.
 
Sen skulle ju smöret tvättas också med kallt vatten. Slog dit vatten i två omgångar men sen orkade jag inte fler gånger. Skulle kanske ha behövts mer tvätt för att få bort "vasslesmaken"? Eller hur är det?
 
Sen var det saltet. Lade dit flingsalt som jag finmalde mellan fingrarna, men var väldigt osäker på hur mycket. Så det blev på mindre sidan. Men resultatet ser ut som smör och smakar smör så kanske man vågar använda det?
 
Log för mig själv när jag rörde om och slog bort vasslan, för jag mindes en gång när min mamma kärnade smör och påpekade att det ska bearbetas så bra att det inte syns vattendroppar i smöret när man använder det. I det här smöret syns nog vatten-vassle-droppar. Så inte godkänt för försäljning kanske :). Men kul att testa!

lördag 8 november 2014

Orkidéerna lever inte i symbios med varann, fast det ser ut så.

Men jag behöver låta dem få vara nära varann så jag minns vattna båda om jag nån gång minns ta fram vattenkannan :).

Som synes finns det många luftrötter också. Och de är ofta mål för lillkissens hoppövningar även om jag varnat honom att han råkar illa ut om han tar tag i dem och drar ner blommorna.

Ska månne luftrötterna vara ett tecken på just att jag vattnar väldigt sparsamt... nya blad kommer högst ett per år. Glad över dem hur som helst! Norrfönster är det som gäller. Tillsammans med den blåvita saintpaulian som jag visat upp här några gånger. Såg just att hon får nya knoppar nu igen, fast det är bara nån vecka sen jag tog bort de sista torra blomresterna... Undrar om hon tar farväl, eller om hon bara är livsglad...

fredag 7 november 2014

Det blev vinter mitt i allt!

Och här sitter jag inomhus för sjunde dagen i rad. Vågar mig nog inte ut med kryckorna i den här sörjan och ojämna underlag. Har inte alls gått ute sen jag kom hem från läkaren för en vecka sedan. Känns fel. Fel också att inte komma sig iväg till stallet ikväll när familjens yngre hästtjej har lektion. Men det var ju sagt i läkarutlåtandet att det var speciellt viktigt att ta det lugnt 7-10 dagar eftersom ju inget är gipsat eller med stödförband, måste bara lyssna på smärtan. Och i stallet ska man ju nog vara beredd att snabbt ta ett steg åt sidan, vilket jag inte är så värst duktig på nu...

Men sen skall jag nog börja testa mera. Har ju vågat mig ner till duschen i källaren ett par gånger i alla fall och upp till vindsrummet där frysen finns. Så framsteg, framsteg...

Saknar hästarna, stallet, friheten att gå vart jag vill när jag vill.
Men samtidigt kommer en lyxkänsla över mig mitt i allt när jag får den hjälp jag behöver av mina stabila kryckor, när jag kan diska och laga mat alldeles själv, när jag kan sy och planera gardin alldeles själv, jag kan själv!! Visst är jag begränsad, men jag kan mycket själv!
Sånt som man i vanliga fall inte alls reflekterar över...

Mitt hobbyrum drömmer om hästar och ridning, med sticksöm eller synål i handen, eller med fingrarna spelande över tangentbordet. Och sen då, när jag får slänga kryckorna, då...

söndag 2 november 2014

Så gick det till, på ett ungefär. Och det gick snabbt. Och manegegolvet kom snabbt emot.
Bilden ritade jag snabbt med pekfingret på paintprogrammet på min lilla platta. Det sägs vara terapeutiskt att rita och berätta om otrevliga saker. Kändes nästan så när jag fifflade till bilden.
Så nu har jag sjukledigt fyra veckor framåt. Hoppas att det inte blir så lång paus innan jag får börja köra bil i alla fall...
Hästen är liten och trevlig,  men kanske lite ovan och osäker. Ryttaren var inte heller tillräckligt van. Borde rida mer... :).
Måste återfå hästkontakten snart, mycket snart.
Men först blir det nog några dagar sticksöm, penna och papper, kanske pensel och träföremål, eller nåt annat. Hoppas att det inte kommer otrevliga överraskningsföljder så här i efterskott.
Läkaren sa medan hon skrev febrilt om mina symtom på datorn: Hästar är kloka djur... och fina! Jag var först alldeles stum. Hade väntat mig världens utskällning för att jag i min ålder håller på med sånt... :). Kändes som om hon förstod mig...