En sensommarkväll i stallet. Lite småregn. En fuktig skogsväg. En häst och hans skötare tar en lugn promenad i kvällsskymningen. Vackert. Lugnt. Fridfullt.
Fjordingar hämtas från hagen. Ska få jobba en stund lite senare. Ryktning. Småprat. Småregn. Fridfullt.
På väg hem från stallet är huvudet igen fullt av idéer. Allt man ville pröva med hästarna. För att få mer kontakt, mer samspel, också med de hästar som man annars inte jobbar med. Man vill mer. Precis som konvalescenten på ridbanan, visst får jag trava? nog ska vi väl galoppera också? vadå, ska jag måsta ta det lugnt säger du? bara skritta? jaha, jaså, okej då, men nog skulle du få se... Jo, jag såg nog att fjordingen, som egentligen är på långvila, nog gärna ville öka takten, mera framåtanda i skritten får man leta efter :)!

Svampskogsfärger mitt på gräsmattan, märkte jag! Mitt i stenpartiet. Gråvitt som den härliga "bulliga" mossa som fanns i massor i min barndoms svampskog, och de där härliga ljusgröna, gula, rödskiftande färgerna som finns i de växter som fanns där mellan pepparriskorna och sandsopparna! Like it!

Och kanske surjordsgömslena i en av de "öppna trädgårdarna" inspirerade mig att fotografera lite mystiska skrymslen, även om det också är i stenpartiet, mitt ute på gräsmattan. Den våta sommaren har skapat sin egen hemliga trädgård i fågelbadet...

Jag gillar höst, kan inte säga annat.

Sen blir det ju inte sämre av att jag fick en liten träningsstund på ridplanen igår kväll! Med en av de äldsta fjordingdamerna. Kände mig lugn och trygg, samtidigt som jag märkte hennes vilja att göra nåt extra. Hon var på bra humör, även om höstrusket säkert känns i hennes märg och ben också...? Vi kom överens. Det gillar jag starkt.

Och vem ska jag rida på den kommande ridkursen då...

Öppna trädgårdars dag igår. Intressant.
Antar jag, eftersom jag tillbringat fyra timmar i trädgården idag :).
Eller egentligen beror detta intresse mer på att vädret var perfekt, humöret tillräckligt bra och jag kunde lämna allt annat åt sidan.
Rensade en massa. Och hittade en del jag glömt bort :).
Ett överfullt skottkärrslass med skräp till komposten, återvände med lite härligt svart kompostmylla att mata en del favoriter med. Helt enkelt så roligt!
Astilben så vacker i sin gömma! Och visst ska jag väl få skaffat ett par till av dem, så vackra! Fåse.
De gräslökslökar jag räddade undan förgängelsen tidigare i sommar har tuffat till sig rejält. Ska placera dem nånstans, men var... Nånstans där inte myrorna hittar dem...

Blåvitt. Hon, Paulian, hade inte fått nån vidare behandling på fönsterkarmen den senaste tiden. Hon var uttorkad, slut, utan jord (nästan) och de flesta skulle ha slängt henne på komposten. Jag orkade inte ens det, än mindre plantera om och sköta ordentligt. Och så överraskar hon med att plötsligt låta knopp efter knopp titta fram mellan de halvt skruttiga bladen. Och så slår hon till och blommar (för sin ringa storlek) överdådigt hela sommaren, vid den spetsmönstrade fiona-gardinen (eller nåt liknande) som köptes på rean i HobbyHall-katalogen för mer än fem år sen. Vilket perfekt par!

Visst skulle jag gärna ha en massa hästar på bilden i inlägget, men blåvitt är något alldeles speciellt, måste få ett helt eget inlägg. Vackert, stiligt, hemlandstoner... Kotimaani ompi Suomi, Suomi armas synnyinmaa...!

Det kallas bloggtorka. Men det betyder troligen att man gör en hel del annat i stället.
Man kanske tar några träningspass på ridplanen och försöker hitta den där följsamheten man skrev om senast.
Så man försöker leva som man lär.
Och jag har hittat nya stelheter i min kropp, som kommit smygande, men som jag borde vara väldigt medveten om för att få bort. Kanske ett ordentligt samtal med en ridkunnig fysioterapeut skulle hjälpa. Kan tro att det skulle vara till stor hjälp just om terapeuten var ridkunnig.
Och så kan det ju förstås vara ålderstillägg som inte egentligen går att få bort. Dem får man lindra med lite extra "hästmys i stallet", så man glömmer dem för en stund. För jag tror inte att de i min ålder längre går att "skaka bort" i en jättelång bergochdalbana. Har just testat det... Fast kanske det skulle hjälpa om man gjorde det fler gånger? Tror ändå inte jag testar mer, nån annan del av kroppen kan ju börja protestera...

Det finns många frågor.
Vad kan man virka/sticka av lingarn?
Kan man använda tunt ryagarn till annat än just väva ryor?
Torkar höet mera i år, eller har det blivit för fuktigt redan?
Vad ska man göra när alla fina högväxta blommor den här tiden bara blåser omkull?
Kan man själv ge paraffin åt sin katt som har sjuk mage, i stället för att åka till veterinär och låta henne spruta in paraffin?
Hur ska man klippa en modern långhårig "ojämn" frisyr?

Man kan googla på det mesta, skrev jag nån gång tidigare, kanske dags att göra det? :)

Svårt att sitta stilla och vara följsam... skrev jag igår, och tänkte sen, varför postade jag det inlägget. Jag har ju skrivit sånt basic trams otaliga gånger förr...

Och så öppnar jag april månads Hästfocus, och läser en hel artikel om hur viktigt det är för alla ryttare, nybörjare som avancerade, att tänka på sitsens följsamhet, samtidigt som man ska vara så stilla som möjligt!! Där fanns tips och tankar kring följsamhet och balans i alla gångarter, vad man bör tänka på, vara uppmärksam på, vad man bör lära känna, vad gäller hästens rörelser, och vad gäller sin egen kropps rörlighet, ensidighet och ev. styvhet.
Otroligt intressant artikel!

Och så öppnar jag boken Ryggvänlig ridning - för häst och ryttare. Jag fortsätter läsa där jag senast slutade och kommer in på samma sak!! Varför ska jag låta min överskänkel eller höft röras på ett visst sätt när hästens höger framben är i marken? När är rätt sekund att ge ett litet tecken med skänkeln för att hästen ska länga bakbenet eller stiga mer under sig på volten?

A och O är att se till hur man själv fungerar. Hur och var är jag styv, orörlig, spänd? Vad kan jag göra för att bli mera liksidig och på så sätt hjälpa hästen också i dess liksidighet, böjlighet i båda varven?

Och det där med ögonen, nacken och huvudet. I boken fanns tydligt beskrivet hur människans nacke kan vara styv, orörlig, spänd och hur det påverkar hästen. Också hästens rörelseförmåga, halskotornas inverkan på hela ekipagets "schwung", hur viktigt det är att ge rörelseutrymme så inga spänningar och skador behöver uppstå, bara rörelseglädje och lätthet...

Det finns alltid nån "liten" sak att grunna på inför nästa träningspass :)!

Fjordingföl gnabbas. Det ser allvarligt ut, men de lär vara bästa kompisar egentligen... Bra att få mäta krafterna med nån jämnårig, så har man chans att vinna ibland (och tro att man kan allt) och förlora ibland (och inse att man inte ska vara för självsäker).

Det var inte så här vackert igår kväll när jag och den gamla fjordingdamen tog ett litet träningspass på ridbanan. Halva timmen gick helt ok, vad gäller vädret, men den andra halvtimmen bjöd på hällregn av stort mått. Allt var genomvått efteråt. Men jag tror att både hon och jag var nöjda i alla fall. Hon verkade piggare än förr, och trivdes med alla variationer. Jag lyckades söka mera avslappning än förr, vilket verkligen behövs. Alltså gällande mig själv. Och fjordingen svarade med mjukhet och lyhördhet. Samtidigt såg jag en livsglädje i henne, och en sprallighet som låg på lur, trots hög ålder, och sånt värmer, även om man är våt inpå bara kroppen och regnet skvalar ner från hjälmen :).

Svårt att sitta mera stilla, utan att störa, och samtidigt vara mera rörlig, följsam. Det gäller att känna in vad hästen tänker och hur hon rör sig... Utmaningar för en stressbenägen själ :)!

Mossigt stilleben vid stigen ut till komposten. Och nu mernar jag inte att jag blev stående och lyssnade på nån fågel el. dyl. Jag menar alltså sparkstöttingen som egentligen är väldigt "in" just nu fast den är helt ute... Vacker. Vad har den månne varit med om??

Allt växer igen på nåt sätt, buskar till sig, och så kommer en rejäl hagelskur och slår ner allt det storväxta, vilket betyder att man inte ser det småa och blommiga och skira...

I farstun har jag åtminstone ett par skira saker... som får mig att stanna upp ibland, åtminstone en bråkdels sekund, och bara tänka: att nåt så enkelt kan vara så vackert...

En gärdsmyg tror jag visst, väntar på lägligt tillfälle att flyga ut. Burdörren är alltid öppen, så hon får välja själv när hon tar sig en flygtur.

I närheten av gärdsmygen finns de torkade minirosblommorna. Påminner om den fina miniros jag fick i början av sommaren, men som jag inte lyckades hålla blommande. Hoppas bara hon klarar av vintern där jag planterar henne sen...

Åter en gång väntar jag på ledigt, ett par dagar finns inprickade om en vecka.

Och så är det hästbrist igen. Men det ska väl fixa sig småningom.

Har anmält mig åter en gång till en hästrelaterad kurs om en månad. Fåse om deltagare dyker upp så att kursen blir av! Jag vill lära mig mer!

Men först måste jag sova en stund...