Fjordingföl gnabbas. Det ser allvarligt ut, men de lär vara bästa kompisar egentligen... Bra att få mäta krafterna med nån jämnårig, så har man chans att vinna ibland (och tro att man kan allt) och förlora ibland (och inse att man inte ska vara för självsäker).

Det var inte så här vackert igår kväll när jag och den gamla fjordingdamen tog ett litet träningspass på ridbanan. Halva timmen gick helt ok, vad gäller vädret, men den andra halvtimmen bjöd på hällregn av stort mått. Allt var genomvått efteråt. Men jag tror att både hon och jag var nöjda i alla fall. Hon verkade piggare än förr, och trivdes med alla variationer. Jag lyckades söka mera avslappning än förr, vilket verkligen behövs. Alltså gällande mig själv. Och fjordingen svarade med mjukhet och lyhördhet. Samtidigt såg jag en livsglädje i henne, och en sprallighet som låg på lur, trots hög ålder, och sånt värmer, även om man är våt inpå bara kroppen och regnet skvalar ner från hjälmen :).

Svårt att sitta mera stilla, utan att störa, och samtidigt vara mera rörlig, följsam. Det gäller att känna in vad hästen tänker och hur hon rör sig... Utmaningar för en stressbenägen själ :)!