Koncentrationen var på topp, antagligen, eftersom jag inte märkte att det "spillde" ner, alltså regnade ordentligt ett tag (enligt stallskompisen som ryktade en häst under tiden). En ridtur på plan alltså. Jag försökte få ordning på mina ben, muskler, balans, händer, tygeltag... Kommer att vara rätt mör om ett par dagar. Borde stretcha ikväll. Det minsta jag kan göra just nu för att inte vara alltför styv och motarbetande nästa gång det blir ridträning. För om jag inte är i skick, och följsam, så känns det antagligen obekvämt för hästen också...
Egentligen skäms jag, som inte sköter mig bättre. Fast jag tänkte nog ett tag på att slappna av riktigt ordentligt, inte spänna mig, inte irritera hästen med skänklarna, bara följa med. Men så får man en idé att man ska göra en viss övning och så sitter man igen och spänner sig och glömmer allt det naturliga... Eller så tänker man att man inte ska låta hästen heller göra hur den vill, och så måste man låtsas göra nån viss böjning eller en volt just där eller... I stället för att bara hitta samhörigheten... Och njuta av kontakten som ju ändå finns där, om man tyder hästens öron rätt. De vinklar sig hit och dit så fort man nuddar lite med en häl i sidan eller rör ringfingret en aning runt tygeln.
När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)