Fjordingdamen har gjort sitt jobb och lyssnar inåt stallet, bra, de lassar hö på skottkärran, då ska jag nog skynda mig tillbaka till hagen... Mums, va´ det ska bli gott med mat efter det här!

Två dagar med en hel del stallsdamm på kläderna. Känns väldigt bra! Terapi, alltså, till max. Ridturen igår gav en hel del positiv energi också. Fjordingen hör inte till de yngsta precis, men tittar så där lagom mycket under lugg. Man ska inte tro att man vet exakt vad hon planerar, eller vad hon önskar. Ibland hinner jag se den gröna grästuvan strax innan fjordingen ska till att sänka huvudet, så jag hinner ge henne några försiktiga halvhalter, stopp där, jag tycker du får vänta med ätandet till efteråt! Och hon accepterar det, okej då, men... Sen är det roligt att kunna överraska henne, på väg till hagen, när man med de små halvhalterna i grimskaftet visat att hon inte ska försöka sig på att äta och hon lyssnat, och så strax innan hon ska in i hagen ser man en mumsigt grön tuva och ger efter med handen och hon förstår genast, den där får jag ta! Varsågod, och tack för en trevlig ridtur!

Kontakten alltså. Jag slutar nog aldrig tjata om den. Hur mycket det betyder för hela ridupplevelsen. Den fungerar inte alltid, och då får man fundera om ens eget usla humör sken igenom... men det glimmar till ibland av "samförstånd" och man blir bara så glad! Som när man lyckas locka fram omedelbara svar på ens försiktiga hjälper. När hästen börjar förstå vad man menar och svarar medan man ännu tänker på vilka hjälper man ska ge. Jag vill nog lära mig vara ännu mindre i mina "rörelser", men mera tydlig i tanken, kanske... När jag blir stor ska jag lära mig rida... :)!

Idag lite allmänt stallsjobb, både inomhus i boxarna, och utomhus i den härliga vårsolen med ryktning och diverse småsysslor. Också där så viktigt att läsa av hästarna, försöka förstå, så det blir så få missförstånd och "maktkamper" som möjligt. Även om det inte alltid lyckas det heller. När jag blir stor ska jag lära mig horsemanship... :)!