Målade blommor i vas...

... ser det ut som. Visst? Ni vet de där vita skira ... brudslöja kanske de heter... och så doppar man dem i vattenfärg, nej, man måste kanske nog måla med pensel, eller skulle det ens vara möjligt?

I det gröna dunklet... bland rönn och hägg...

Ibland vill man bara gå in i det mörka dunklet bland rönn och hägg (jo, den finns också där, till vänster i bilden)...
... och glömma allt som stör, allt som oroar, allt som gnager i skon...

Drömmar är viktiga.
En pannlugg uppe i det blå får illustrera detta inlägg :),

I mitt hobbyrum finns många drömmar, dels sådana som förverkligas småningom i form av små projekt typ handarbeten, hantverk, inredning eller ... hästmassagekurs... ridpass med små träningsinlägg som jag planerat osv. Men det finns också en hel del drömmar som förblir... drömmar... verkar ouppnåeliga... ändå kan man inte få dem ur sitt huvud, de liksom peppar en framåt mot en viss riktning även om man aldrig tycks nå fram.

På hemväg från jobbet idag lyssnade jag på bilradion och en diskussion utgående från en bok som nån skrivit, där han på ett sätt anklagar samhället för att han inte kunnat uppnå sina drömmar... Nåja, jag vet inget om boken, hörde bara brottstycken av diskussionen, men jag blev och fundera över drömmarna i mitt liv.

På ett sätt är jag väldigt frustrerad över att jag inte uppnått vissa drömmar. Jag verkar bara stampa på stället. Å andra sidan har jag kommit mycket närmare andra drömmar, som jag i något skede aldrig kunde ens "drömma om" :) att nå. Ska jag anklaga samhället för det jag inte nått? Eller ska jag fortsätta göra små små val i riktning mot mina drömmar, ha tålamod, och tro starkt?

Slutfilosoferat om drömmar. Men viktiga är de. Att veta vad man vill, vad man tror man skulle må bra av, att kanske våga kika in genom någon av de dörrar som kanske står på glänt in till en av de stora drömmarna. En stallsdörr :)?

Hand på hästpäls i höstregn.

En fjording väntade vid stallbommen och jag kunde inte bara gå förbi. :)
Fjordingen hade jobbat en stund på en åker, som hästar gjorde förrivärlden. Nu var det snart dags för kvällshö.

Med ett öga på hennes huvud/öron och en hand på manen började jag med den andra handen massera frambenen och bogpartiet. Bara lugnt och försiktigt, jag är ju ingen expert.
När jag rörde vid ett speciellt ställe på innersidan av frambenet höjde hon plötsligt det andra benet som i protest. Men protesten kom av sig när hon i nästa sekund gäspade den största och mest utdragna gäspning jag sett på en häst. Och så tuggade hon. Och så ännu en lååång gäspning.

Precis som jag läste i september månads Hästfocus igår :)! Vid massage kan det ibland komma en motreaktion, kanske en spänning som inte vill släppa,  men sen kommer oftast just de där avslappnade gäspningarna och tuggandet som tecken på att låsningar släpper och nåt börjar kännas bra.

Jag blev så glad att hon lät mig fortsätta med kontakten, sådär lugnt och enkelt, utan minsta protest, tvärtom mer tuggande. Hästkontakt som jag så väl behöver, tänk att det också kan vara bra för hästen!

Hålla handen...

Skönt med en stor tass att hålla i handen...
Och skönt att han kom hem igen, efter ett par dagars sommaräventyr nånstans, han berättade aldrig var.
Men jag saknade honom enormt :) och gick runt och tittade i fönstren, gick ut i trädgården och ropade, for till potatislandet och låtsades rensa lite extra för att kunna ropa där också, för där såg jag honom sista gången...
Och så i morse, när jag solade genom att rensa grusgången (sommarnöje...) kom han helt lugnt gående längs gången och undrade om vi saknat honom. Hungrig var han, som vanligt, inget extra. Och sömnig slängde han sig i gungstolen och sov djupt, djupt drömmande om nån vild jakt nånstans...för bakbenen knyckte och morrhåren vippade i sömnen :).
Sötnos. Stortass. Skurken.

Fjädernejlika...

Fjädernejlikans första knopp 2013. Såg lovande ut. Och visst blommar den vackert nu, med tanke på omständigheterna...
Omständigheterna i form av att en myrkoloni som tydligen älskar fjädernejlikor har byggt sin stack precis där nejlikan har sina rötter. Snart ser det ut som om nejlikan är en edelweiss på toppen av ett berg.
Fåse hur länge nejlikan orkar. Vet inte hur jag ska hantera det där med myrorna...
Men annars så mår jag väl bra :).
Närmast granne med fjädernejlikan är de vilda smultronen som ger en så fin plocka-handen-full-skörd i år igen. Jag blir så glad varje gång jag får plocka ett rött smultron från egen gräsmatta, bara några meter från köksfönstret! Och så tänker jag på skogsbacken där jag tog den första plantan, den skogsbacken finns inte mera, alltså skogen är borta...Och så tänker jag på de gamla människor som just på den backen odlat sin potatis för många tiotals år sen...

---

Häromdan fick jag helt apropå ta mig en liten träningsrunda på en favoritfjording. Men den här gången hade jag inte så mycket böjningar och volter i tankarna. Visst behövde jag först mjuka upp henne lite i skritt och sen i trav också, med lite böjningar åt båda hållen så hon skulle kännas mera följsam. Men sen lät jag henne bara springa det hon frågade efter. Vi travade i motvind (flugorna och bromsarna blev på efterkälken och fjordingen njöt helt klart) och så kom en större vindpust och den gamla fjordingdamen slängde med huvudet och frågade: ska jag sätta ännu mera fart? Jag svarade, javisst, bara du inte sparkar bakut i glädjen för då flyger jag av! Och så galopperade vi iväg bort från alla bitande och irriterande flygfän. Hennes glädje smittade av sig, och sen var vi båda rätt nöjda, tror jag...

Snart är det dags för gänget att få springa ut på större "vidder" igen. Vad de ska njuta!!

De närmaste dagarna har det varit lite för hett dagtid att ha hästarna att jobba. Men i stallet var det svalt häromdagen när vi tog en mockningsrunda för att inte glömma konsten :). För det mesta är allt färdigt städat när vi tittar in dit, men vi lyckades få en liten gym-tid, vilket behövdes för min del. Gratis gym är inte alls illa :)!

Idag lär det också bli stallstur. Mot kvällen då, återstår att se om jag också får chans att ta mig en tur på hästryggen eller om det blir att gosa om nån sötnos... :)... låter som om jag var tonåring och inte det tredubbla i ålder :D!

Trädgårdsfunderingar.

Årets majs och zuccini?... nää... Såhär såg de ut ifjol när jag för första gången fick se hur små plantor ser ut. Jag hade ju nog sått i år också. Men.

Nu är det så att jag har en hel del frön. Köpta och insamlade. En del har jag i en burk här, en del andra i en konservburk där. Och fröpåsarna (köpta eller hopviktaochtejpade av papper) flyttar på sig lite hit och dit vartefter jag inventerar, funderar, planerar och utför. De frön jag själv plockat har jag nästan uteslutande i farstun. Som blir kall på vintern. Minus rejält. Och eftersom vissa frön ska ha frostbehandling för att gro, så mår de så väldigt bra där i kalla farstun. Andra frön ska inte frostbehandlas och de mår inte bra...

Det råkade sig så att jag i något skede glömt bort majs- och zuccini-fröna och de blev kvar i farstun över vintern. Tror jag. Åtminstone tänker jag använda den förklaringen till att jag inte fick ett enda att gro i år. Surt, men så är det.

Så då får det bli annan odling i stället...
Sådde lite fler frön idag. Små sommarblommor som strandkrassing, praktmalva, dorothea och prins Gustavs öga m.fl. Nu har jag ju aldrig nån garanti på att det lyckas... Planteringsjorden kan vara för stark för fröna, eller för "osund" när jag blandat i kompostjord. Vi får se vad det blir. Sått är sått! :)

Jag berättade visst om fjolårets dahliaknölar (sommardahlia) som jag haft i potatiskällaren över vintern i en papperspåse och som jag sen stoppade ner i jord i totalt åtta krukor. För att orka vänta att nåt skulle börja hända så sådde jag några solrosfrön i varje kruka. De kom upp vackert. Och idag märkte jag att en dahlia (en av åtta) har friska gröna blad på kommande. Men vilken färg blommar den? Jag minns att vi hade många olika dahliafärger ifjol så allt är möjligt! Måste minnas att göda nu snart så de orkar :). Vad roligt att testa och se! Även om det ofta också misslyckas! Det är ju i alla fall terapi att må bra av! :)

Det är vackert och lockande grönt igen. Den välsnaggade "greenen" sträcker sig så långt som mularna når utan att de nuddar vid eltråden... Gott med grönt. Och hälsosamt. Om man inte råkar vara allergisk...

Tog en stilla kvällspromenad ikväll. Till stallet förstås. Pratade med både större och mindre hästar. Men de var nog lite distraherade och var inte så koncentrerade på mig. En del av dem väntade på kvällshö så de bara såg förbi mig mot den annalkande hökärran. Resten väntade på att få komma in till sitt hö och sin havre, så de hade inte heller nån ro att stå och småprata. Dessutom var myggen besvärliga för första gången denna sommar. Men en liten minihästdos fick jag i alla fall.

I morgon ska jag spana in stafettkarneval-inmarschen som väl visas på nätet. För att kolla om man ser en viss maskot där, känner igen färgerna och hatten...! Man minns tillbaka på tiden när man själv var där. Jag sprang inte, men ropade och hejade så jag var hes efteråt. Och sen var det ju Borgbacken och "ropa i bergodalbanan" också... Roligt med ett sånt evenemang, med så många färgstarka ungdomar!

Eftermiddagen vid stallet idag var egentligen helt perfekt.
Vädret var omväxlande men varmt.
Fick chans att rida en timme på banan med en gammal favoritfjording. Kändes som länge sen senast jag satt i sadeln. Men det kan det väl inte ha varit...
Fick koncentrera mig mycket på att mjuka upp hästen. Jag borde läsa på lite, för att hitta bra övningar för uppmjukning. Å andra sidan är de enklaste övningarna de bästa. Sen måste man ju också minnas att inte träna samma sak för länge så hästen blir uttråkad.
Som tur var hade vi sällskap av ett annat ekipage och tillsammans tränade vi lite pyttehinder på en stor åtta, alltså en del böjningar i trav, vilket var väldigt hälsosamt för "min" häst, samtidigt som hon fick köra på för fullt :).
Efteråt sa nån att det hade regnat. Jag sa visst också en gång under ridpasset att det verkar regna, för det hördes på ett plåttak bredvid ridbanan, men sen glömde jag helt vädret, då jag var så koncentrerad på ridningen. Min medryttare sa också när vi gick hemåt att det kändes som en evighet sen vi for hemifrån :). Vi hade varit så helt i häst-världen att allt annat glömdes för en stund.
Bra terapi att få glömma allt runtom och bara koncentrera sig på en sak, jag och hästen :).
Sen blev det också både ryktning, manputs och annat smått. Alltihop toppen terapi!

Det blev trevliga stunder vid stallet idag. Kontakt med flera hästar, lite rykt här och där, en hel del småprat. Vädret var mulet, men ingen störande blåst, inga "odjur" i luften, bara att byta ryktborste mot mankam mot mansax mot dammborste mot hovkrats... Terapipyssel!

Men allra först såg jag att en av de större killarna stod lite för sig själv i hagen. Jag gick in, "borstade" av honom med handen lite över hela kroppen medan jag småpratade massor (han hade nog "råkat" få en del gyttja på sig som sen torkat). Han sökte hö på marken, låtsades inte bry sig alls om mig, så jag vet inte om han brydde sig. Undrar om han inte försökte lura mig i alla fall...? Har sett att det ordnas en "hästspråk-kurs" i närheten, skulle verkligen vilja gå en sån, eller ... jag skulle vilja lära mig förstå bättre. Speciellt såna hästar som annars kanske är lite "utanför".

Hur som helst en jättebra start på veckoslutet! Hoppas på mer hästkontakt i morgon!

Det var en regnig och blåsig vecka det här... inget stall förrän idag. Har hela veckan gått och tänkt på en av fjordingarna, en äldre dam, som jag brukar komma bra överens med. Har tänkt att bara jag kommer mig till stallet så ska hon få en rejäl ryktomgång, vinterpäls som irriterar och kliar ska bort och så ska det pratas en massa småsnack med henne :).

Idag blev det av. I cirka en timme stod jag och ryktade och ryktade, klippte manen emellan och så ryktade jag igen. Sen gick vi bara en liten runda på den fina ridbanan, jag märkte att hon gillade det mjuka, lagom fuktiga underlaget. Eftersom jag inte har världens bästa balans mera (spänd nacke och diverse andra orsaker) så vågade jag inte med min ringa erfarenhet longera henne. För trots sin aktningsvärda ålder så har hon en tendens att ta rejäla glädjeskutt när hon longeras på bra underlag. Men hon blev longerad i alla fall, av en som visste hur man gör, och som var van med glädjehoppen. Jag njöt av att se henne springa och spexa, nyryktad och nyklippt, frustande, skuttande, kastande med huvudet när hon satte iväg. Vackert! Och glädjefyllt!

Terapi!

Han ligger vid stugknuten, lyssnar på droppet i stuprännan och väntar på mera vår :). Det tar så länge i år.

Men oj, vad pälsen är varm ibland när han kommer in för att få lite mat! Han har nog solbadat på nån riktigt skön plats, t.ex. uppefter stugväggen där man alltid får se de första brännässelskotten sticka upp ur blombänken :), eller också på lekstugutrappan, där det verkligen blir varmt om solen lyser hela dagen.

Fjordingarna i hagen ställer sig också alltid på eftermiddagarna med "bredsidan" mot solen, om den lyser, för att få så mycket värme som möjligt. Och har man hämtat dem till stallsbommen för att rykta och ev. sadla dem, så märker man också hur väldigt varm deras päls är på solsidan. Härligt!

Det blev nog lite hästkontakt idag också, vilket behövdes. Stod bland annat vid grinden och "pratade" en god stund med "stora fjordingkillen". Han kom fram och verkade ha nåt på hjärtat. Roligt med kontakt, även om man inte alltid förstår :).

För övrigt har jag ett handarbete fem före klart, bara att fästa alla trådar och sen pressa lite.
Ni minns kanske mina paint-ritningar där jag beskrev en handarbetsekvation som löd:
En ljusgrå loppiströja med stor stor krage = en loppiströja med liten kragkant + ett stort nystan garn.
Till det här kom lite rest-nallegarn i en matchande mörkgrå nyans.
Resultatet av ekvationen är nu = loppiströja med liten kragkant + en grå spetsstickad väst.
Kanske jag sätter in bild sen.
Roligt i alla fall att få nåt färdigt.

Det är sen en annan sak att jag faktiskit började med nåt nytt idag. Av restgarn... :). Roligt att handarbeta!
Tänkte för mig själv när jag mockade bort några små "hopar" från ridbanan: En timme handarbete om dagen, gör det lättare att orka med vardagen...

Mitthobbyrum har klippt fjordingman idag igen. Terapi, tålamodsprövande (även om den snälla fjordingdamen stod stilla och sänkte huvudet nästan hela tiden så höjden var lagom) och intressant åter igen att försöka hitta den rätta bågen på manen för just den här fjordingen. Att handens muskler lite protesterade vid hantering av saxen mot den tjocka manen är sen en självklarhet. Man är ju inte riktigt van...

Men eftersom det var lagom mycket blåst på stallbacken, så hade jag ansiktet fullt av halvcentimeters skarpa vita och svarta bitar av manen efteråt. Ett par hamnade i ögonen, men som tur är gick de att blinka bort.

Stod sedan och studerade de olika fjordingtyperna när de fick sitt kvällshö. Alla hade ju olika manar, olika form på halsarna, borde alltså klippas lite olika, men hur? Terapi att fundera på sånt där ute i solskenet till ljudet av hästarnas mumsande, efter en intressant jobbdag framför ett nytt Accessprogram på datorn.

Ännu är det inte slut med snön och vinterväder. Snöyran tog helt plötsligt över det härligt soliga vårväder som vi haft nu i många många dagar. Jag blev nästan chockad i morse när det inte syntes nån sol. Det var ju nåt som var fel!

Men snön ska väl komma ner nu i stället för nån gång i maj... För då vill Mitthobbyrum ju ha värme, fin härlig ridplan och lagom torra vägar.

Det har blivit mycket stall i Mitthobbyrum under den senaste veckan. Både promenader med hästar i skogen och lite vanlig skritt-träning på ridbanan, från marken alltså, och en timmes träningspass i sadeln också (som gav mycket positivt inombords), och så lite annat smått och gott. Fast allra mest kanske "rykta bort lite mer av de kollossala mängderna vinterpäls som ska bort". Det är ju den tiden nu.

Allt som har med hästar att göra är ok. Även om det kan synas vara lite jobbigt. Som t.ex. att få bort all vinterpäls sen från kläderna när man kommit hem från stallet...
Huvudsaken att man får vara i närheten av och prata med hästarna. Det är terapi!

Jag har inte skrivit så mycket här av annan orsak också. Jag har försökt jobba med halvfärdiga handarbeten :). Jag vet ju att om jag slår mig ner vid datorn så försvinner hela kvällen i ett huj och jag hinner inte handarbeta. Och visst är det roligt att surfa och blogga, men ännu mera tillfredsställelse är det nog ändå att göra nåt riktigt praktiskt med händerna. Så länge man har händer att jobba med. Och fingrar som lyder. Tyvärr börjar man ju märka att inte det heller är en självklarhet längre...

Sen stod det ju i tidningen idag (?) att en sen vår inte alls är nåt hinder för en tidig sommar !!! så mitt i allt flyttar Mitthobbyrum ut i trädgården och hur ska jag då hinna handarbeta!! :) Bäst att lämna in Kompostboken till biblioteket i morgon, maska av stickningen jag har på bordet, söka fram den där skjortan jag skulle sy om, och plocka fram de halvfärdiga mormorsrutorna som jag började med för ... hmm... fem år sen?? :)

Carpe diem, är väl nåt att tänka på hur som helst. Ringer en god vän, så ta tid att prata, eller skicka ett kort om du har tänkt det. Och om du får huvudvärk, ta det lugnt, slappna av, värm vetedynan, sänk axlarna... I morgon är en annan dag... om Gud vill och vi får leva, brukar det heta. Så sant, så sant.

Fortfarande vitt i skogen runt fjordingen som travar fram med bolmande froströk ur näsborrarna.
Nåja, inte frost idag precis. Första dagen på länge som det kändes rent av varmt i solen även om vinden var isande kall runt knuten. Men vitt är det. Och vitare än det brukar vara den här tiden tror jag. Vanligare är det väl nog med lite smutsgrå snö i slutet av mars än den här kritvita nysnö som yrde ner häromdagen. Men visst är det vackert!

Fick en liten barbackatur idag på ridbanan. Lyxigt! Jag var nog mera avslappnad än förra gången (övning ger färdighet!) och vågade trava mer. Kändes som en liten seger. Känns lite löjligt, men så är det. Har mycket att jobba med när det gäller balansen.

Hemma igen på gården slängde vi oss i snödrivan och gjorde änglar, mest för att få bort lite hästhår från kläderna. Jag gjorde först en normal ängel, när man först sätter sig i snön och sen lägger sig ner på rygg. Sen märkte jag att jag kanske hade mest hästhår frampå, så jag ställde mig på knä i snön och slängde mig huvudstupa fram och gjorde en ängel den vägen också. När jag låg där så sneglade jag på snöytan och såg... en massa hästhår! :)

Terapidag vid stallet alltså idag. Med rejäl rykt, lite ansning av manen, och så ridturen. I vacker vårsol och med fågelkvitter som ackompanjemang. Bättre kan det knappas bli!

 

Den här boken av Terhi Laurila läste jag för flera år sen, lånad från biblioteket. Fullspäckad av nytänkande (då) angående kontakten med hästen och hur man ska söka det gemensamma språket osv. Allt möjligt i den stilen och mycket mer.

Jag gillade tonen i boken mycket. Och därför stannar jag alltid upp när jag hör/ser nåt som Terhi Laurila sagt/skrivit. (Som bakgrund: Terhi Laurila är filosofie doktor, magister i jord och skogsbruksvetenskap, ridlärare och författare.)

Hippos är en finsk hästtidning som man får automatiskt om man är medlem i Finlands Ryttarförening. Den har förnyats en hel del de senaste åren och är väl värd att läsa, om man kan språket. Det finns alltid nåt intressant där. Och för det mesta finns en liten kolumn med, som just nämnda Terhi Laurila skrivit. Intressant.

Senaste Hippos 2/2013 hade också en Terhi-kolumn. Hon funderade kring kroppskontroll (kehonhallinta). Nuförtiden är ridundervisningen ofta nåt helt annat än det var när hon var ung. Det poängteras ofta hur man ska sitta, om vikter, om andning och om att påverka hästen med sitsen i stället för att driva så våldsamt med hjälper av olika slag. Allt det här är ju nog bra. Men som det för det mesta blir när mänskan hittar nåt hon tycker är bra, så bär det lätt av i nästa dike i stället...

Terhi funderade: En ridelev på ridlektion får i uppdrag att stanna hästen vid punkt C, men hon seglar sju meter förbi C därför att "hennes andning inte ännu var som den skulle". Eller en skicklig ryttare gör tio volter med en käpprak häst och jag (=Terhi) säger: men använd nu skänkeln så hästen förstår att böja sig, och ryttaren frågar: Men hur ska jag göra det utan att mina muskler spänner sig för mycket? Eftersom jag (=Terhi) anser att ryttaren sitter perfekt säger jag: sak samma vilken muskel du spänner bara du får hästen att böja sig!

Terhi menar: om man riktigt på allvar ska koncentrera sig på sin sits och sina små muskler så ska man rida utan stigbyglar, tyglarna i knut frampå hästen hals, och en skicklig longerare som har kontroll på hästen medan man själv koncentrerar sig på sitsen. Om det går åtta ekipage på lektionen och alla bara tänker på sina sittmuskler så lämnas hästarna vind för våg och trampar snart på varann i ett kaos. Hästen ska inte lämnas utan kontroll.

Sitsen är inte alltid lösningen heller, säger Terhi. Det finns ridelever som vill sätta upp stigbyglarna för att komma ner i sitsen och kunna påverka hästen, men jag kanske ser att hästen är spänd och behöver få slappna av innan det alls går att påverka den... Rid lätt trav tills hästen mjuknar! Säger Terhi.

Terhi säger: Jag vill ha mer av två saker i ridundervisningen idag. Det ena är att lyssna på hästen, inte bara på sin egen kropp. Om hästen säger till att det där passar inte mig idag, jag är för styv, jag har ont... så hjälper det inte med hur stor finjustering som helst av sitsen. Den andra saken Terhi vill ha är ridglädje. Vart har alla glada galoppsträckor tagit vägen? Hopp över en stock? Full fart framåt på mjuk skogsväg? Försök hålla sig i sadeln utan att grubbla över sitsen? ...

Terhi avslutar med en fin knorr: De allra bästa ryttarna genom tiderna var indianer och de mongoliska herdarna. Kan ni föreställa er Sitting Bull eller Attila i full fart på sina hästar, funderandes på vilken rumpmuskel de månne spänner för mycket...? :)

Själv får jag ta åt mig lite av det här funderandet. Inte för mycket av en sak, ensidighet är alltid ett steg till det sämre. Så det var säkert helt ok idag på ridbanan när jag gav den gamla fjordingen tecken att sätta fart. Jag sa: jag tänker inte försöka få dig att gå "i form" just på den här raksträckan... kör hårt bara om du vill! Och hon slängde med huvudet och kanske tackade? Vi njöt båda av vinden som rufsade om oss...

En stallstur med pälsrikt innehåll :). Solen sken, snön knarrade kallt under fötterna, fåglarna kvittrade och i solen droppade det från taket.

Och plötsligt fanns det möjlighet till ett litet ridpass på ridplanen och det kan man ju bara inte motstå!

Det blev en knapp halvtimme, fjordingarna hade redan gått minst en timme, så de var varma och uppmjukade. Och vi som fortsatte på ridplanen fick testa vad vi mindes av öppnor, slutor, vändningar, volter och tempoväxlingar. Det är inte alltid lätt att komma på de rätta hjälperna, och komma ihåg att avslappnat är oftast bäst, men ibland kan till och med hästen påminna en om hur man ska göra. Man minns plötsligt en liten detalj, eller en känsla, ett steg som hästen tar kan påminna ens kropp om att sådär kändes en öppna, sådär kändes det när hästen stiger ordentligt under sig... Och så försöker man ett par steg till.

Bara en kort stund av samtal och samarbete med hästen, men i den korta stunden rymdes otaliga timmar av värme... som långt senare kan locka fram ett litet leende när man minns känslan, kontakten... Terapi!

Gråvit ullgarnsstickning... riva upp eller fortsätta? Ursprungligen tänkt som en varm lång skön väst, men sen blev jag tveksam och stickningen blev liggande... i stället kom andra nya projekt i tankarna. :)

Kom att tänka på att jag riktigt i början av bloggstarten fick "namnet" idégumman av en som känner mig väl. Jag antog det namnet till bloggen men tänkte inte desto mera på det. Nu inser jag att mitt namn nog passar bra. Jag får hela tiden en massa idéer. Problemet är att jag inte hinner/orkar förverkliga dem.

Man skulle kunna göra så här och så där, och på loppisar hittar jag mig ofta stående och fantiserande om vad jag skulle göra med det här fyndet på femti cent... hur skulle det ändras, vad som skulle fixas, och eventuellt kommer saken med mig hem, men sen hamnar den på "fixa nån gång sen"-hyllan. Inte så bra alltid. Men det där fantiserandet, planerandet är så roligt!

Så jag får ta mig i kragen och börja göra nåt konkret nu.
Måla porslinstallriken klar. Sy väska av den där duken... Virka spets att pryda upp den där ... Hmm. Jag tror jag måste sluta nu och göra nåt konkret... :).

Vinterpäls handen full... och handsken sen... och tröjkragen... och farstun hemma sen... och ...

Det hör liksom till. Fjordingarna behöver sin vinterpäls för att klara dygnetrunt-utomhusvistelsen på ett normalt sätt. Men den här tiden, när vårsolen börjar bli varm även om det är minusgrader, så behöver de få lite hjälp med att få bort pälsen vartefter den lossnar. Och där kommer hästtjejerna in med en "hjälpande hand" och handske och borste, och fåglarna skyndar sig att plocka bort pälstussarna som flyger rena och fina runt på den snöiga marken.

Såg ett ridpass på ridplanen häromdagen, en fjording fick ordentlig träning, anpassad efter underlaget. Som avslutning en lugn avskrittning ute i terrängen. Tillbaka vid stallet stod fjordingen dåsig och väldigt nöjd, medan ett par hästtjejer drog några rejäla tag med piggborsten. Jag passade på att få min hästkontakt genom att enkelt massera fjordingens rygg och samtidigt snegla på hur hon reagerade. Det är så roligt att se hur ett par enkla drag med handen på båda sidor av ryggraden får hästen att sakta sluta ögonen, sänka huvudet och eventuellt ställa om bakbenen i ett mera avslappnat läge. Hästen liksom sjunker sakta undan under ens händer. Nu måste jag ju säga att jag inte gått nån kurs, inte läst på desto mera, det är nåt jag gärna skulle göra för att veta mera, för att våga mera. Men jag har tänkt att just de områden där sadeln ligger på, liksom även halsen, kan man säkert mjuka upp lite, medhårs, försiktigt, med hela handen, för att få kontakt, få/ge värme, och ett absolut måste är att jag hela tiden kollar hästens ansikte: ögonen, öronen, underläppen... Verkar hon gilla det är det ok. Skulle hon bli orolig avslutar jag massagen helt lugnt. Hittills har jag bara sett "nöjda miner" och en avslappnad hästrygg.

Och jag blir själv glad och lugn av den lugna, avslappnade hästkontakten! Terapi!