Och det hände sig vid den tiden... att mitthobbyrum köpte en, nej tre, liljeknölar på en trädgårdsmässa till reapris. Och hon skötte dessa knölar omsorgsfullt, planterade dem i en stor gryta i trädgården. Och bladverket växte och växte, hela sommaren. Vackert var det, men... skulle det inte komma blommor också? Jo, när hösten redan närmade sig med stormsteg kunde man se en besynnerlig stam som växte fram bredvid den egentliga knölen, mitt i grytan. Och när nattfrosten redan började hota, kunde man se besynnerliga knoppar som skiftade i lila-rosa. I mitthobbyrum blev det till att springa med skyddande fiberdukar flera nätter och ett oroligt pratande med blomman, måtte den hinna slå ut innan snön!!

Och se, den hann blomma! Mellan frostnätterna! Och ståtlig var den, vacker som en... brud?

Sen hände det sig att en dylik blomställning inte orkade växa fram fler gånger, även om knölarna plockats fram varje sommar. Men minnet lever kvar, hur vacker den var. Nu tror jag bestämt att jag råkade glömma ta in den när frosten gjorde sitt intåg i höst, och jag är rädd att den är frusen... Återstår att se. Det var en krinum powellii, om jag inte minns riktigt fel.

Andra knölar kan jag ju försöka med i stället. Det stod i dagens tidning att det är dags att väcka amaryllisen nu! Det betyder att det inte är så fasligt långt kvar till jul!

ps. Jo, det blev en lämplig hästdos idag med. Så man överlever ett par dagar kanske. Lite stallsjobb, lite "hämta häst i hagen", lite "skrubba bort intorkad lera". ds.