Hej igen...
                                                ...
                                               om                                      vi
                                           fortsätter                              på det
                                         ämne som                          avhandlades
                                        senast, så är                      det faktiskt lite
                                        kul att testa vad               som går att göra
                                       med en massa bokstäver som placeras på ett
                                    lite annorlunda sätt än man är van med. Som jag
                                  skrev i förra inlägget finns det ett litet men med att
                                skriva så här: det blir aningen svårt att få en flytande
                              text. Den blir jobbig för ögat. Men om man bortser från
                            det så är ju det      I      här också ett sätt    I       att, ja inte
                           kalligrefera då,       I      men bokstavera      I       kanske :).
                          Skämt åsido, det heter kanske nåt fint tom. Jag måste googla
                        på det här om jag hittar nån liknande. Inte för att det spelar nån
                         roll, egentligen, om det inte      O       finns från förr kan jag      
                            själv uppfinna en fin term som   beskriver språket, eller
                              vad man ska säga. Men måste   medge att det tar lite       
                                   för lång stund att göra en      figur. Det borde       
                                       gå snabbare, tycker jag.     Men övning
                                          ger förstås färdighet, så det är bara
                                               att fortsätta så blir man säkert
                                          rätt snabbt skickligare på det här också.

Nu inser jag plötsligt att olika webläsare kan eventuellt ge helt olika resultat av det här jag försökt mig på nu... så några av er kanske inte ser alls nån katt, eller kanske ingen alls ser nån katt, men nu vet ni iaf att det var det jag försökte mig på :). Jag tror jag ska hålla mig till sticksömmen och virknålen, de är inte olika för olika webläsare tror jag...
                                                            Ha det gott! :)

Det sägs att ett inlägg utan bild inte drar lika mycket läsare som ett med bilder...
Men så kan det ju vara också att man vill säga nåt annat än bilderna, så om man sätter bild så överröstar de allt man skriver.
Det där var flummigt.

Men så finns det också skickliga skribenter som skriver så vackra bilder med sina ord att inga andra bilder behövs.

Och så finns det författare som skriver orden så att de blir bilder av dem.
Men då kan de rentav vara svåra att läsa och förstå.

                                                            Det                      beror
                                                     på hur man            gör det bara,
                                                 och hur datorns olika program ändrar
                                                på det man skrivit så att viss text kom-
                                                 mer på helt annat ställe än man tänkt
                                                   sig. Då kan det förstås vara väldigt
                                                     frustrerande att skriva, man blir
                                                        så att säga missförstådd av
                                                           sin dator. Men det är ju
                                                             så med tekniken, den
                                                                går inte alltid att
                                                                    styra exakt.
  
Ha det gott! :)

Det är aktuellt med bokmässa, tror jag, i landets huvudstad.

Och böcker och litteratur är självskrivna i mitthobbyrum. Ibland. Till och från. Ett kapitel. Eller en tidningsartikel...

 

Ibland får man agera åhörare när någon på andra sidan köksbordet läser på engelska ur Harry Potter, och medan man lyssnar får man fundera vad de olika besynnerliga orden betyder...

Då är det bra att man sitter vid skärmen och kan googla sig fram till översättningar och också ibland till hur man ska uttala ordet korrekt på engelska. Så roligt ibland att klicka på högtalarikonen på googlesidan och höra en perfekt engelska och sen försöka härma det...

 

Som t.ex. det här:

Gargoyle

.. som jag nog inte hade en aning om vad det var.

 

Sen när jag hade tid att söka fram bilder och wikipedia och sånt, så fick jag en förklaring (kan säkert finnas flera). Det är vattenledare som numera heter stuprör :)! men som i äldre tider och på ståtliga stenbyggnader, slott och liknande kunde vara utformade som skrämmande figurer, ofta ansikten med "tippnäsa", och de var då placerade uppe vid takkanten för att regnvatten inte skulle rinna ner längs husfasaden, som då kunde förstöras, utan droppa ner ca en halvmeter utanför väggen...

 

Så sånt kan man lära sig medan man lyssnar på högläsning av Harry Potter! :)

 

Kul! och kultur, kanske! :)

Ha en bra början på veckan!



Det här är en seriestrip från Ramstedt Comics (finns på fb). En serie som finns med i en finlandssvensk veckotidning, Kuriren, som jag prenumererar på. Den är ofta makaber, ibland som man tycker det går till överdrift och ibland bara helt enkelt sjukt rolig.

Här är författarna och serien presenterad, delvis i serieform, förstås :). På deras fb-sida finns tydligen massor av stripar att läsa! :)

Den här senaste är ju mittiprick.
Tänkte jag på senast jag "åt ute". Inte konstigt att maten hinner bli kall när man ska plåta den i alla vinklar, inklusive drycken, och lägga upp bilden på alla möjliga fb, snap, whats och twitt och jag vet inte vad... Man hinner ju inte äta!

Det är sen en annan sak att jag ofta tänkt hur kul det skulle vara med minibloggande, eller vad man ska kalla det, att ta en bild mitt i vardagen, whatever, och skriva en kort text.
För ofta ser jag potentiella foton i vardagen, och har texten klar i mitt huvud, men eftersom jag inte har en "miniblogg" så blir det inte av. För ofta så glömmer man bort det sen. Eller glömmer den där egentligen twisten på texten som skulle ha blivit sååå snärtig om man bara fått publicera den genast...

Ja, ja, så länge man har idéer så mår man kanske rätt så bra! :)

Tomtepotatis!!! Det är ju snart lillajul! ... eller inte...
Jag är inte den som börjar sjunga julsånger i oktober, inte ens i november :).
Men jag tyckte det här blev en så söt tomte! En vanlig potatis och så spetsen av en söt spetspaprika, som ju en av mina favoriter när det gäller grönsaker.

För övrigt tycker jag om när mattallriken har färg, alltså inte själva porslinet egentligen (det ska helst vara mest vitt) men maten, om jag så bara sätter dit en liten klick lingonsylt, eller några rödbetsskivor... morötter är friska och fräscha i färgen också - nästan så man blir glad.

Ja, jag är egentligen glad i mat, enkel sådan.
Det ska synas vad som finns på tallriken.

Förresten, på tal om vitt porslin, tänk om jag skulle måla mattallrikar med maten färdigt på, eller åtminstone grönsaker, gurkskivor, morotspinnar och någon körsbärstomat eller så, eventuellt några lökringar... Hur skulle det kännas att äta ur en sån tallrik?

Men tänk om man äter söta plättar då, tar de åt sig smaken av de målade grönsakerna? I så fall måste man ha skilda tallrikar för söta rätter och skilda för salta...

Nu fick jag åtminstone nåt att fundera på ifall porslinskursen startar igen efter nyår.

Borde i såfall blanda mycket olja i färgerna när jag målar, för jag tror ytan blir lite blankare då, och inte sådär otrevligt raspig att skrapa i med gaffel och kniv...

Hur som helst, det finns alltid nån ny idé att fundera på, trots att man har flera påbörjade som borde bli klara...
Ha det gott i höstrusket!

Den här sötnosen är från en blogg som heter Hahmoset.blogspot.fi (klicka här).

Det är en tjej som jag läste om i en tidningsartikel som använder virkning, och speciellt just tillverkning av små figurer, både djur och personer, som terapi. Hon började använda virknålen när hon mådde som sämst, och nu har hon en fantastisk hobby.
Kolla in hennes lista på figurer (film, sagor, jag lockades att kolla in hennes alla figurer när jag såg hon hade gjort en Jack Sparrow också! :) ). Även om ni inte förstår finska kan ni kolla: listan finns till vänster på hennes blogg, vissa namn är säkert samma på svenska och finska, och inom parentes har hon angett hur många figurer hon gjort i just den gruppen.

Kolla hennes bilder och inspireras! Jag blev i alla fall glad :)...
Man kan följa henne på instagram också om man vill :). (Instagram @hahmoset)

 

På sin senaste uppdatering hade hon också en länk till en tecknad engelsk video (klicka här för att se videon) som handlar om depression, och det var nog så otroligt mitt i prick, bilderna och många av funderingarna... jag kände igen vissa bilder, det var ju jag, eller...!?

Och ändå inte... men det är lite som med negativa tankar som kommer och går i huvudet... de ska inte behöva ta över styrningen helt, de finns ju, men man kan se till att... ja, var det nån stor man nån gång som sa, att man kan inte hindra fåglarna från att flyga över huvudet, men man kan hindra dem från att bygga bo där...

 

Det var lite djuplodande funderingar idag, men det kan behövas... att man stannar upp, fångar tanken, kanske den behöver sättas i koppel... och så kanske man tar i en virknål med garn, eller en sticksöm, för att hinna fatt sig själv, vad var det jag tänkte för ett par timmar sen? var det en bra idé som dök upp i bilen på hemvägen? eller var det en omöjlighet? och vad var det jag kom på?

 

Det är hela tiden så mycket intryck från överallt, mycket man tror man måste minnas, många saker man tror man måste hinna med... Men vad är det för vits med att hinna med allt, om man glömmer bort vem man är, vad man tror på, vad man innerst inne vill, vad som är värt nåt...

 

Jag tror jag ska ta i sticksömmen åtminstone ett par minuter ikväll. Bara för att...
... och tänka på tjejen med alla de härliga figurerna, sända en varm tanke till henne... ett tack för inspirationen...

Kiitos inspiraatiosta, Uosu! Ja hyvää jatkoa! :)
 

Det har figurerat då och då på fb bilder på "gamla" saker och fenomen och så har det gällt att gilla det om man vet vad det är fråga om, eller om man minns hur man använde saken ifråga.

 

Ett av de här fenomenen var bilden på en penna och ett kassettband, och så skulle man gilla om man visste hur de hörde ihop.

Ingen konst alls. Man har väl varit med när kassettband "tållat" sig i en gammal bandspelare, eller i bilens spelare, och sedan varit tvungen att reda ut musikkällan... :).

 

Här på bilden finns det nåt som har med saken att göra också. Men i virkad form.

 

Om kassetten hade varit av normal längd så hade dockan säkert fått en hel långklänning av bandet, och skor och väska och jacka och jag vet inte vad, kanske en liten hund också i koppel bredvid.

 

Men nu var det bara ett reklamkassettband från Readers Digest eller vad det hette... så det var väldigt kort, men tillräckligt för att få en brättad hatt med rött band av den sista biten som det inte gick att banda in ljud på.

 

Det är ett antal år sen jag gjorde den här, men det spelar ingen roll, när jag ser bilden är det ändå lite terapistänk över det. Som det ju ska vara när det gäller handarbete och sånt...

 

Gilla om ni känner igen... äh, jag skämtar bara... Ha det gott, så hörs vi igen i andra tankar! :)