Färggrann tallrik, behöver inte målas...

... även om den är vit från början... med fina ax runt hela kanten, syns det på bilden? :)

Orkidéerna skulle nog passa i porslinsmålningskursens motiv- och inspirationslåda.
Färgerna är skira och formerna intressanta att måla.

Men på dagens kurs blev det kattpäls och morrhår. Jag började äntligen ta itu med den två år gamla halvfärdiga "stamtavlan" med tre katter i rätt nedstigande led :). Förstärkte färgerna i pälsen och "lyfte upp" katterna lite grann från ytan genom att skugga bakgrunden en aning.

Ännu ska jag fixa en ram, måla alltså, eftersom det hela finns på en kakelplatta med ram, en fin rektangulär form. Sen blir det att bränna och se vad som ännu behöver fixas innan den sista bränningen. Jag märkte att jag var på målarhumör idag. Roligt att det råkade vara just på kursdagen :)!

Porslinsmålningskursen startade. Men inga penseldrag med katthår på än :). Jag samlar inspiration...

Det blev en muggvas med öra. Jag hade hittat dem för 1 euro styck och gillar dem starkt. Har målat en med en massa utkrusade ränder på, kanske jag hittar nån gammal bild senare, och en med kattungar och kattmamma på. Båda har jag gett bort. Jag är ingen vän av vaser överlag, men den här har som sagt öra, ett behändigt handtag att hålla i när man målar.

Så den började jag med. Jag använde den färg jag hade mest av på färgplattan, färdigblandad. Det blev nåt jag tror kallas myrtengrön, lite blåaktig grön, behaglig. Och så använde jag släparen, den pensel som man helst ska dra bara ett penseldrag med och så får det vara. I vanliga fall när jag tar i en pensel och börjar måla så blir det lite här, lite där, lite sudd, lite till, som när man klottar med en färgkrita. Men det går inte med släparen, den ska släpas. Så det blev gröna blad på en (osynlig) stängel upp och ned över vasens vackra yta. Sen lade jag till lite sånt där krull som sockerärtsplantorna har för att binda upp sig själv vid pinnar med, eller vid vad som helst som finns i närheten (i mitt fall i somras virade sig sockerärterna fast vid svartvinbärsbusken intill...). Nu är då vasen inne i ugnen för en första bränning, sen blir problemet att fortsätta. Antagligen lite mer i blomsterväg, och kanske nåt litet sommarlandskap i mitten, med bladstänglarna som ram... Fåse. Allt kan hända. Terapi hur som helst :)!

Porslinskatt? Nä, men kissen skulle målas på porslinstavla! :)
Det var nära att porslinsmålningskursen inte alls skulle bli av, men kanske, kanske vi lyckas få ihop tillräckligt stor grupp om vi dessutom flyttar kursen till en annan veckodag så... Återstår att se.

I så fall får jag plocka fram mina färger och porslinskoppar och så den där kattstamtavlan då, föstås, och börja samla inspiration.

Far väl till stan och kollar lite loppisar i morgon, som jag brukar på fredagar, så fåse om jag hittar nån omålad kopp av bra porslinskvalitet... Inte för att jag behöver fler, men...

 

Dags att anmäla sig till porslinsmålningskurs igen. I en liten by kan det bli för lite deltagare men man får hoppas på att nån i grannbyn hänger med på en eftermiddag med färg och klirr i porslinet :).

Vitt porslin har jag ju nog tillräckligt av i och för sig, men sen när det blir att plocka fram "godisskålar" till julbordet t.ex. har man ändå för lite av de där precis lagom stora... Konstigt. Kanske man borde handla lite mer i alla fall? Nä, jag bara skojade :). Fast läraren brukar alltid ha med sig lite smått och gott i porslinsväg, och råkar det vara en gullig skål så kan det ju hända att den hamnar i egen korg med hem sen för att få nån kattbild på, eller nån blomma, eller bara nån snirklig girland...

Återstår att se, alltså, om kursen blir av. Har en katt-tavla som fortfarande, efter två års väntande, är halvfärdig. Det råkade sig så (ifall jag nu inte har berättat storyn förr) att det var en så kallad stamtavla, med kattunge, kattmamma och kattmormor på samma. Men så försvann kattungen, eventuellt var det en rovfågel som for iväg med den, och då miste jag humöret att måla den. Men nu på senare tid har jag träffat en katt vid grannens som är såååå lik den försvunna kattungen, och även om det är säkert att det inte är vår kattunge, så har kontakten med den charmiga katten fått mig att vilja fixa tavlan klart i alla fall. Vår kattunge hade ett så speciellt sätt att charma, som också den här grannens katt har, så... Fåse om jag lyckas måla ett projekt klart!

... om kursen blir av alltså...

Snötyngda granar... är väl snart ett minne blott tills nästa vinter. Men på min lilla vas finns de kvar året runt, och påminner om den gnistrande kalla dagen och den sköna promenaden jag tog när jag slog följe med en fjording som drog släden på skogsvägen och sen satte av i taktfast trav ute på åkern...

Bjällran runt fjordingens starka hals lät så vackert ännu när ekipaget försvunnit ur min åsyn.

En upplevelse som inte är alla förunnat!

Porslinsfärger på himlen. Vet inte varför jag tänker på porslinsmålning varje gång jag ser blått och rosa i härlig blandning uppe i skyn?

Årets porslinsmålningskurs är snart slut. Inte fick jag mycket målat. Kvar i lagret finns en hel del vitt porslin av väldigt varierande slag, kaffekoppar, kaffemuggar, skålar, fat, väggtallrikar och en skål modell större... Kanske nåt till nästa års kurs?

Det jag fick målat var inte skålen på bilden. Den är några år gammal redan, har silats fil i otaliga gånger :).
Men en liten assiett som en yngre familjemedlem för flera år sedan målade en stor stjärna på och med blåsippor som ram runtom, den har jag gjort klar med mina egna fantasier eftersom hon inte ville göra den klar själv. Det blev tio fjordinghuvuden med stiftpenna runt stjärnan, och så lite färg runt blåsipporna och en  "kedjestygnsram" ytterst. Fåse hur det ser ut efter bränningen. Kanske jag återkommer med bild...

Jag målade också ett par små skålar med myrtengröna kringelikrokar med släparpenseln. Så där bara, utan planering, utan något extra, bara för att få hålla i släparn också och få terapi...
Sen blev det också en liten vas med snötyngda granar... har jag kanske pratat om förr... kanske bild kommer... Tråkigt att kursen är så kort tid, för till saken hör att när kursen är slut är det som om målarintresset är bortblåst och inget målas förrän nästa kurs. Men allt har sin tid.

Att göra snöänglar har sin tid, att rykta bort vinterpäls har sin tid, att hitta vårtecken har sin tid... Tack för att ni tog er tid att läsa! Välkommen igen! :)

En väska virkad av mattrasor, en bild som jag haft förr. Men den får illustrera dagens text här i Mitt Hobbyrum.

Jag kikade nämligen in på bloggen vform den 22 januari 2013 och hittade en intressant version av vävda stolsdynor som är "färdigt vadderade"! Låter intressant! Och blev verkligt fint! Kul med nya idéer och att man så här via bloggar har möjlighet att ta del av dem. Samma blogg är i övrigt också positiv och trevlig att titta in på då och då, och så är det så många fina naturbilder! Både fotade och målade! Jag blir alltid inspirerad att göra nåt själv...

Mitt Hobbyrum går lite på sparlåga, känns det som. Beror det månne på att en del julgardiner ännu borde bytas till andra, eller att jag fått för lite hästdoser den senaste tiden?

I morgon sitter Mitt Hobbyrum i alla fall på porslinsmålningskurs och målar stora snötyngda granar på en liten porslinskopp. Tänkte jag. Eller så blandar jag till lite pennfärg för stiftspennan och börjar designa egen porslinsburk med porslinslock, som jag impulsköpte på ett varuhus i stora stan söderut häromdagen. Burkens lock har en tätningsring för att locket ska vara tätt, så locket får förbli vitt, men på burken kan jag plita ner vad som helst och hur mycket som helst.

Vita ytor, penslar, färg och några timmar. Det betyder att man mår bra i Mitt Hobbyrum :)!

Yle2 har just inlett en dokumentärserie om Ypäjä Hästinstitut eller vad det nu heter på svenska. En halvtimme varje vardagskväll halv 8 får man lite inblick i hur det är att studera där och vad de får eller inte får göra tillsammans med hästar. Intressant! Men ett stort problem efter varje program är den akuta hästbristen som infinner sig genast man stänger av tv:n. Hästbrist som borde åtgärdas omedelbart!! :) Man borde ha ett ridpass inbokat varje kväll efter tv-passet...

Men, som sagt är det väldigt intressant att se vardagen där borta. Det är inte bara en dans med hästar. Det är mycket jobb också. Och besvikelser när allt inte blir som man tänkt sig. Många av eleverna är väldigt unga och har kanske svårt att ta vara på tiden på bästa sätt. Att bo på internat med främlingar är inte heller så lätt. Även om alla är mer eller mindre hästintresserade. Återstår att se om jag orkar följa med hela serien till slut. Det kommer visst 19 avsnitt totalt. Kanske jag blir så intresserad att jag söker dit, så 50+ som jag är! :)

Men i morgon är det porslinskurs-start i alla fall. Så nu ska här inventeras i vitt porslin!

Gott Nytt FjordingÅr!
Eller Gott Nytt HästÅr!
Eller Gott Nytt MåBraÅr i stallet!
Eller Gott Nytt VirkaStickaGarnÅr i hobbyrummet!
(Jag vet, det är nytt år först i morgon, men vem vet om jag sitter vid datorn då...  Och det där med att schemalägga inlägg till att publiceras en viss dag tycker jag är lite fusk, även om jag testat den fina möjligheten också.)

Det kom snö i massor. Och läget var bäddat för snögalopp. Och fjordingarna var helt klart ivriga på att få sätta fart. Men eftersom det skulle vara en vanlig lugn ridlektion fick de ge sig till tåls... åtminstone tills nån höll i longeringslinan så att farten inte blev helt okontrollerad :). Men visst märktes glädjen!

Säg den glädje som varar, brukar man säga. Det blev tö, tö, vatten, slask. Och nu får man ty sig till hockade vinterskor för att hållas på benen. Men kanske det blir riktig vinter efter det här. Jag menar, när blidvädret pressat ihop en ordentlig snömatta som får frysa till, så kan det få komma "vanlig" snö sen som man vågar ta en snögalopp på eftersom grunden är någorlunda jämn och stadig. Om man vågar alltså...
Man kan ju alltid hoppas.

Och mina amaryllisar har svällande knoppar men har inte orkat visa färger än. Fåse om det lyckas att jag får se dem blomma ett tredje år! Ska nog fota dem i så fall så ni får se! Hur små och ynkliga de än må vara!

Något mer NyttÅr-ande än så här lär det inte ska bli. Jag tar dagen och stunden som den kommer. Först mat, sen ut till stallet hoppeligen, sen kaffe med jultårtsrester, sen slöa med nåt onyttigt, sen... ja, vem vet om jag får inspiration att ta en sticksöm i handen. Jag har en del halvfärdiga :).
Och få se om det blir porslinskurs även denna vårtermin! Var på ett litet släktkalas igår och såg en enkel men fin Pentik-skål på kalasbordet och märkte att jag åter började tänka i porslinsmålningsbanor med mönster, färger, former, udda idéer...

Vi fortsätter så länge inspirationen finns!

Vad händer i mitt hobbyrum den här tiden på året?

Mera av hemmagjort papper ska göras, material samlas som bäst i väntan på ledig dag. Jag har samlat av två olika sorters kartonger som jag tror kan vara bra kvalitet för papperstillverkning. Nu gäller det bara att äta lite mer av en viss sorts kex så jag får en kartong till av samma färgnyanser :)!
Nån del av den lediga tiden måste man också plocka fram akvarellfärger och testa att måla på de skrovliga pappersarken.

Är vädret någorlunda, eller inte, så måste man ta en sväng till stallet och kolla in hästarna. Kanske boka in en ridtur, eller ta en ryktomgång så man får bort lite vinterpäls.

Sen börjar det ju smälta dagtid i vissa hörn av trädgården! Så man får börja fantisera om vårens projekt! :) Eller försöka minnas vad man gjorde i höstas, fixade man till nån ny blombänk eller...?

Såg en liten notis om ett förlag som ordnar en skrivtävling, en roman ska man skriva... tid har man på sig till nästa år den här tiden... Skulle vara intressant att försöka sig på om det ev. skulle fastna nåt intressant och användbart på pappret om man satte sig ner...

Sen har jag ju fortfarande i tankarna dedär virkade stenarna, några är färdigt framplockade... bara att börja. Och det tar ju faktiskt inte så lång tid att virka en, när man väl vet vilket mönster man ska köra med... Men när solen skiner på drivorna ute, så vill man nog hellre...

Porslinsmålningskursen är ju öckså i full gång, ännu någon vecka, så jag har ju en del projekt där också att avsluta. En katt-stamtavla (med kattbilder då, inte bara namn) har jag grundat, ska försöka fixa till nån grönskande ram med blommor, skog och vita moln på himlen, tänkte jag. Ett stort kakfat har jag inne för andra bränningen nu. Återstår finishen, och ett par ytor som jag inte visste vilken färg de ska ha. Jag utgick från en stor detaljrik blomma i mitten och så lite gröna blad runt om, lite mer åt abstrakta hållet då... Och så har jag en skål inne för första bränningen, med ett kollage av en del av mina trädgårdsblommor mot en tegelvägg = mitt favorithörn i trädgården. Dit kommer funkia, ringblommor, krollilja, penséer, atlasblommor, smultron, temynta... såna som jag hade fina foton på :).

Igår sprang jag som hastigast in på ett loppis med endast en och femti i fickan... Ut kom jag med en vit porslinsvas som torde vara av "målbar" kvalitet, även om jag inte såg nån stämpel på den. Kostnad 25 cent. Men vad ska jag måla där? :)

Varje gång jag har ärende upp på andra våningen finns möjligheten att öva lite på pianoläxan, nån minut så där i förbifarten. Känns bra.

Och så med tanke på ev. stunder framför tv:n så finns det två tre sticksömmar i reserv.

Har jag glömt nåt nu?
Fritidsproblem?
Javisst ja, jag har ju ett jobb också :).

(För att inte nån ska tro att man är superenergisk: jag är för det mesta trött, slut, färdig, kaputt, känns det som. Men jag suger på karamellerna så länge jag kan. Efter en kort tur till stallet kan jag njuta av lyxkänslan länge, länge efteråt. Porslinsmålningen läggs snart på is igen, så snart kursen är över, så den karamellen tar snabbt slut. Pianospelandet är det lika med, kursen håller ju inte på i all oändlighet, och när den tar slut, tar väl övandet slut också, är jag rädd... När vädret blir mer "trädgårdsaktigt" så får nog handarbetet finna sig glömt, därför har jag stickat på ett par enkla benvärmare i några år nu :). Det kommer alltid nåt annat emellan...)

Carpe diem är väl ändå nåt att minnas. Lev idag, var närvarande i det du gör idag, just nu...

Porslinsfärg tål inte minusgrader, vilket gör det lite knepigt den här tiden att ta sig till kursen... Färdigt målat men obränt porslin ska väl nog klara kölden, men själva färgpulvren ska nog inte utsättas för minusgrader.

Det skulle vara dags att måla porslin alltså. Blomkrukan på bilden målade jag för nåt år sen, en sån där "i brist på annat mönster och fräscha idéer"målning. Snabbt och enkelt. Men roligt. Man fick ju ha penseln i handen och "smeta på färg"!

Har nog målat fjordingar också på porslin, men märkte att jag inte är den där småpetiga typen att jag vill dra dit varje strå i pannluggen en och en, det blir mera hafsverk... Så jag vet inte... Lika är det ju med katterna. Bäst resultat blir det ju om man får dit alla nyanser i pälsen som finns i verkligheten, och drar dit varje morrhår försiktigt, försiktigt... Har sett på nära håll en porslinsmålare arbeta med kattpäls och andra mjuka djur och hon fick den så mjuk och detaljrik. Vet inte vad jag ska skylla på... fel på penseln? Eller kanske den som håller i penseln i alla fall... :).

Man kan googla på vad som helst. Virkad fjädernejlika, t.ex. Men utgående från att fjädernejlikan ser ut som på det här fotot, hur i hela världen ska man kunna virka till det då? Har någon faktiskt virkat en sån? Man kan tänka sig att kanterna blir någon förminskad version av den metod man gjorde "flossakuddar" förr i världen... ? Men lika liten och skir som verklighetens blomma blir det nog svårt att åstadkomma. Med någon tunn silkestråd kanske, vad vet jag.

Virkad fjädernejlika har någon nångång googlat på, och hamnade här... Blev den fin? Var jag till någon hjälp?

Hur som helst: fjädernejlikan väntar jag att få se också i sommar, i mitt stenparti, tydligen någon gång samtidigt som den gula fetknoppen "förgyller" gräsmattan i det torraste hörnet av gräsmattan.

På pappersfronten inget nytt. Men fick ett tips om att hemmagjort papper passar bra att måla akvarell på. (Tack för det tipset, syster :)! ) Nu när jag tänker efter har jag nog läst om det, men har ju satt akvarellgrejorna rätt så långt in i hobbylådan... "på hyllan" så att säga, i väntan på bättre tider...
Måste kanske ta fram akvarellfärgerna ändå och testa, fast jag har porslinsfärgerna på första plats just nu. Lite akvarellpenseldrag på papper ska väl gå, medan jag planerar vidare på min katt-tavla i porslin, med tre generationer kissemissar...

Jag pratar om virkade stenar, andra sysslar med virkade polisbilar... i naturlig storlek!!! Tror ni inte? Kolla in http://www.novita.fi/blogit/576167. Kaija Papu heter konstnären.
(Har ni problem med finskan, så meila mej så förklarar jag kort vad hon sysslar med...)

Vad får nån att ta itu med ett sånt projekt? Eller det att klä en hel staty i stickad strumpa i världens vackraste färger och alla möjliga mönster man kan tänka sig... Skaparglädje måste man väl kalla det.

Okej, jag fortsätter med mina virkade stenar hur som helst, och fortsätter fantisera om nya projekt. Jag har inget understöd för det jag gör, men å andra sidan kan man ta ett par minuter då och då i sitt hobbyrum, greppa tag i virknålen, söka nya garn... medan potatisen kokar, eller disken står i blöt...

... eller så söker man i sina lådor med foton för att hitta nåt lämpligt motiv att måla på porslin... kursen har ju startat! Tyvärr brukar kursen ta slut just när inspirationen slår till som mest... så man borde komma igång genast. Lyckades blanda till lagom flytande pennfärg häromdagen och började skissa upp en skål med trädgårdsblommor mot en rödbrun tegelvägg...

Mitt hobbyrum har projekt på gång.

Och dessutom kom jag mig ut på en första ridtur på ridplanen häromdagen. Gav mersmak. Och en lättnad att samspelet häst - ryttare fungerade bra, med tanke på att vi inte jobbat på väldigt länge.

Men nu är det matdags, och äta bör man om man ska orka fortsätta projekten!

Ibland läser man i tidningsannonser om icepeak.
Det här är en ispik modell äldre. Men den fungerar jättebra den här tiden på året när det droppar från takkanten utanför garaget och sen fryser det till en upphöjd iskant på natten. Är man då lite oförsiktig när man kör ut så slirar bilen till just på den kanten och drar snett, kanske till och med så dörrkarmen kommer farligt nära bilplåten. Men med en ispik kan man underlätta läget lite. Den här känns dessutom bra i handen, välanvänd, välnött trä. Tyvärr såg jag inget märke som skulle avslöja hantverkaren...

Det är veckoslut på gång. I morgon blir det åtminstone en liten stallstur. Är det vackert väder får det gärna bli en längre stallstur. Tror att jag ska hålla mig på marken den här gången, fast man vet aldrig om någon lyckas fresta mig så jag ändå tar en tur i sadeln. Vinterpäls finns åtminstone att rykta bort. Massor.

Av porslinskursen är det bara två gånger kvar. Jag har en skål halvgjord, med tassar och kattsvansar. Och så skulle jag gärna gjort nåt mer... hade ju planerat så mycket... och har så mycket porslin... men som vi porslinsmålare brukar säga: det blir ju inte sämre av att ligga i lager, och så går det dessutom att använda omålat också, om man behöver det!

Jag knäpper på datorn och stiger in i mitt hobbyrum... Skulle helst sätta fingrarna i jobb, på annat sätt än att låta fingrarna dansa på tangenterna.
Nej, här får jag inte mycket konkret gjort...

...men här samsas tankarna inför den kommande ridkursen, vad ska jag begära hjälp med? vilken sak känns mest akut? Sitsen? Kontakten? Eller ska jag begära hjälp med markarbete, som ridinstruktören gav som ett förslag senast? Visst skulle det vara roligt att lära sig kontakten häst-människa på den nivån också!! Det är så mycket man vill...

... här finns tankarna på alla fina landskapsmotiv på olika fotografier som bara väntar på att målas på akvarellpapper, eller på porslin, eller kanske på en av de gamla brädorna som jag lade undan när en gammal lada revs för flera år sen... Det är så mycket man vill...

... här finns en tanke att avsluta något av de mindre sticksömmarna som jag haft sån glädje i att starta opp, men som jag har så svårt att få avslutade. Så de går att ta i bruk. Det är så mycket man vill...

... här finns också dragningen till det lilla spiralhäftet som jämt finns i handväskan, ifall jag får inspiration att skriva en historia, en berättelse om hästar eller om tanter eller om nåt... En historia finns redan påbörjad i det lilla häftet, introduktionen, och den handlar både om hästar och om tanter... :) månne man börjar få lite medelålderskris eller :)!!! Det är så mycket man vill...

... här i mitt hobbyrum finns den inre synen av små blomkrukor med skira blomplantor som bara väntar på att få komma ut i miniväxthuset i maj... Och tanken på någon ny större blomkruka som ska målas lite för att pigga upp trädgården lite mer... Det är så mycket man vill...

... här finns också glädjen över att nån gång komma över färsk råmjölk och få tillverka en barndomsmaträtt, månne den skulle kunna kallas ugnsost på bättre svenska??? (nej, jag kollade just, det heter kalvdans!!! som vi kallade det också i min barndom!) Mums, säger jag bara. Och kroppen mår bra. Bara man inte tar för stor portion eller flera dagar i rad... :).

Och så ska jag göra en liten rättelse till förra inlägget... Den gråblacka fjordingen är nog garanterat glad att man står en stund och pratar med henne, även om hon inte alltid kommer fram, och inte är så där överdrivet gossjuk. Men man anar i hennes blick ändå, kul att du kom över på en liten pratstund. Vi syns!

Senast skrev jag att det strular till sig ibland... och när det gäller datorer tycks det vara mera regel än undantag, oberoende om det är privat eller en offentlig institution (heter det så?).

Idag känns det som om det finns moln på himlen, inte hjälper det fast det verkar blåsa... lite som bilden på blompinnen i MåBraVara-bloggen. Men vi får hoppas molnen löser upp sig...

Det finns förhoppningar. Nu ska jag nämligen koka potatis, äta gott (enkelt) och sen packa väskorna för porslinskursen! Där ska jag sitta med pensel i hand och försöka fixa till pälsen och morrhåren på Tassen som jag målar på en skål... Eventuellt hinner jag också dra dit några grästuvor vid Lillkillens hovar (på en annan skål) och fixa hovskägget och några extra drag i den rufsiga manen. Utmaningar men terapi.

Bäst av allt just nu: klockan är så mycket att jag inte hinner börja med något mer "måstas" om jag ska hinna till kursen! Jag har ju ändå hunnit rensa lite inneblomkrukor, så det skräpet ska jag slänga ut i skogsbrynet, och samtidigt ta lite sol, och så...

... ska jag avslöja att jag inlett trädgårdssäsongen. Har köpt den första fröpåsen! Zuluaster, tror jag det var. En blålila sort. Nåt smått att vänta och se vad det blir till. Kanske jag sår dem i mina målade porslinskrukor, de blev ju tomma nu när några blommor hamnade på skräphögen.

Det är vår!

Jag vill ju inte vara oförskämd och grimasera... men så här kan ju de här katterna se ut ibland, när de håller på att "putsa nosen"... :).
Det har varit en hel del i kattväg den senaste veckan. En dag när dottern sms-ade till mitt jobb, skickade hon hälsningar från alla nio (9) katterna... Sånt är livet på landet :).

Men jag utgår från att det också blir en hel del i hästväg inkommande veckoslut. Har nog städat stallet ett par gånger denna vecka, terapijobbat alltså, men så har vi ju den där vinterpälsen som antagligen behöver putsas bort vartefter den släpper... och där tar det ju inte slut, terapijobbet, i första taget.

Fick senaste Hevoset ja Ratsastus -tidningen i postlådan häromdan. Mycket att läsa som vanligt. Och en intressant artikel som bl.a. berörde klassisk ridkonst och en av grundarna Nino Oliveira. Hans barnbarn Goncalo Oliveira var nämligen en av alla de fantastiska ryttare som uppträdde i Helsingfors Apassionata i år. Roligt att de mjuka värdena tas fram på olika sätt och just i samband med alla dessa vackra uppträdanden. Det måste inte vara "måste", det kan vara "får" och "vill"!

Det gör att jag vill träna mera. Just i den stilen. Inte för Apassionata :D! men för mig själv och "min" fjording!

Sen vill jag också måla mera... Ska lämna in en ny början på en "fjording"-skål till första bränningen idag. Fåse om jag orkar "fila på" detaljerna sen så jag blir någorlunda nöjd. Svårt att måla rufsiga fjordingfölmanar och busiga blickar!

Det är snart den fjortonde februari... Jag brukar inte utnyttja posten speciellt mycket då, heller. Men eftersom kameran råkade fånga nåt trevligt i hästhagen häromdan så kan jag inte låta bli att lägga in en bild i alla fall. Valentin. Vändag. Ystävänpäivä. Fjordingar. Törstig. Mycket snö: endast en tredjedel av baljan syns ovanför marken, skulle jag tro. Törstig kan man vara på många sätt. Jag är törstig på att träna det jag lärde mig senaste veckoslut på ridkursen, men 38 graders feber sätter stopp för det. Har förstått att det inte heller är så varmt där ute som det ser ut när man sitter inomhus och bara ser solen glittra i snön...

Porslinsmålandet tidigare i veckan resulterade i en stortass-skiss på en skål, mer stortass ska komma. Sen planerar jag en likadan skål med fjordingmotiv...

På tal om bloggen, så är det snart ett år sen jag började skriva. Det var den tiden på året då man kollade in hur djup snödrivorna var i ens favorithörn i trädgården... det var visst en meter då, undrar om det är ännu mer nu. Men solen, solen, skiner, skiner, månne den inte klarar av snön i år också!
Sen hade jag ju nog tänkt att jag aldrig mer prövar på tomater, eftersom det inte lyckas med mina fingrar... men så hörde jag nån som hade hört en föreläsning i tomatodling och grönsaksodling överlag, och där påpekades det hur mycket bättre det är med egna grönsaker, som inte då göds eller besprutas med olika skadliga ämnen. Föreläsaren hade sagt att när man äter en smörgås med pålägg så finns det ju överlag tillsattsämnen i korven eller skinkan men om man då använder rena grönsaker ovanpå, så kompenserar dessa åtminstone en del av de skadliga ämnena... så nu vet jag inte... fåse vad jag gör. Risken är stor att jag drabbas av odlingsivern återigen, när solen smält bort lite mer av snön och lurar mig att fantisera...

Alltså borde man ha en bild på en vinterpälsad fjording som tillsammans med sina kompisar rusar runt i snömassorna så det står härliga till... och så har man en ny kamera att lära sig använda, med många fler finesser än den gamla... och så har man ingen bild att sätta här överst i alla fall... Jullovslättja?
Och så kunde man sälla sig till alla de andra som avger nyårslöften...
... känner inte för sånt, men skulle gärna lära mig att lyssna bättre. På mig själv. På andra i huset där jag bor. På hästarna. Så man kunde komma bättre överens, förstå vad och varför och kanske undvika onödiga missförstånd.

Det blev en ridtur alltså på nyårsafton, som jag redan berättade, men jag var lite missnöjd med mig själv, just därför skulle jag än mer vilja fokusera på att lyssna in, lyssna av, lyssna till... Visst kan man skylla misstaget på en massa saker: för kallt, hästen hade vilat flera dagar, för mycket kläder så jag var för styv. Men man kan också lova att försöka bättre nästa gång...!

Och så kanske man skulle gå nån liten kurs i akademisk ridning för att åter få lite nya tankar, nya idéer, nya infallsvinklar, nya aha-upplevelser. Ja det kan man ju också sikta på, det nya året!

Och på tal om hobbyn, så får man gräva fram lite av all porslin man samlat på sig, det lär bli en liten kurs där också. Så vad var det jag höll på med senast? Vilken kruka skulle jag...? Och hur hade jag tänkt måla de där små porslinssmyckena som jag köpte strax innan jul? Och var hade jag lagt de där fotona med fina landskapsmotiv till filbunkarna?....