Självständighetsbalen närmar sig...

... men den blir inte av alls på samma sätt, med hundratals finklädda människor i frack och böljande balklänningar, likt orkidébladens skira mönster...

Dags att låta de sista bitarna av taket försvinna...
.. eftersom det ju redan är snart en vecka efter tjugondag knut.

Men det var ju först igår som jag fick ut det mesta av tomtar, granbarr, julgardiner, änglar, krubban, julljus, fönsterstjärnor och allt vad man nu plockat fram inför julen. Det känns riktigt konstigt, nån timme, sen är man helt van igen med allt det vanliga. Och så får man förbereda sig på att hitta nån bortglömd tomte eller ängel ännu efter nån vecka eller så, eller nån gång vid midsommar :).

Plötsligt finns det inga pepparkakor, inget extra kaffebröd i frysen, inget som påminner om det som var. Förutom amaryllisarna då, förstås, som ännu inte riktigt velat visa nån knopp. Och så snön och kylan, förstås. En riktig vargavinter på gång.

Färggrann höst både på fat och ute i trädgården...

Körsbärstomaterna fick komma in i farstun på ett fat. Där förgyller de hela bordet med sin färgprakt.

Blåbären och lingonen plockades förra söndagen (en vecka gammal bild alltså, nu har ju frosten nog ändrat på situationen ute i skogarna...) delvis till ett skolprojekt (huslig-vispad-lingongröt-ekonomi) och så bara för att få plocka i sig lite fasta senhöstblåbär med vaniljsås på, mums!

Minidahlians tre lila blommor har varit övertäckta nattetid för att få blomma lite längre än de andra dahliorna som redan frusit bort där de varit utplacerade i trädgården. Minidahlian finns kvar vid foten av solrosorna. De andra dahliaknölarna tog jag upp igår, putsade bort lite extra jord och satte dem "på tork" på en tidning i farstun. Ska nog testa nästa år igen om jag lyckas väcka några av dem :). Jag vet ju nu att även om det tar väldigt länge för dem att vakna så kan de ge hur fin blomsterglädje som helst, bara man inte stressar dem. Här också gäller det att ha tålamod, låta naturen ha sin gång... Och tålamodet som ibland är sån bristvara...

Den lilla plantan längst uppe till höger finns bredvid dahlian, vid foten av solrosorna, omsluten av gamla solrosblomblad :). Bladet är knappa centimetern. Jag frågar: vilket ogräs? Eller vilken blomma? Vem vet...

Öppna trädgårdars dag...

Det närmar sig öppna trädgårdars dag. Visst första söndagen i augusti?
Är det nån som är intresserad av min trädgård?
Kanske man kunde visa upp den så här på nätet?
Just den dagen... på öppna trädgårdars dag... medan man själv går omkring i andras trädgårdar och njuter av allt vackert, frågar namnet på nån blomma kanske, och eventuellt knycker ett litet fröhus nånstans, eller köper nån planta som nån vänlig själ säljer ur sitt överflöd.
Månne det skulle vara nåt?

Trädgårdsfunderingar.

Årets majs och zuccini?... nää... Såhär såg de ut ifjol när jag för första gången fick se hur små plantor ser ut. Jag hade ju nog sått i år också. Men.

Nu är det så att jag har en hel del frön. Köpta och insamlade. En del har jag i en burk här, en del andra i en konservburk där. Och fröpåsarna (köpta eller hopviktaochtejpade av papper) flyttar på sig lite hit och dit vartefter jag inventerar, funderar, planerar och utför. De frön jag själv plockat har jag nästan uteslutande i farstun. Som blir kall på vintern. Minus rejält. Och eftersom vissa frön ska ha frostbehandling för att gro, så mår de så väldigt bra där i kalla farstun. Andra frön ska inte frostbehandlas och de mår inte bra...

Det råkade sig så att jag i något skede glömt bort majs- och zuccini-fröna och de blev kvar i farstun över vintern. Tror jag. Åtminstone tänker jag använda den förklaringen till att jag inte fick ett enda att gro i år. Surt, men så är det.

Så då får det bli annan odling i stället...
Sådde lite fler frön idag. Små sommarblommor som strandkrassing, praktmalva, dorothea och prins Gustavs öga m.fl. Nu har jag ju aldrig nån garanti på att det lyckas... Planteringsjorden kan vara för stark för fröna, eller för "osund" när jag blandat i kompostjord. Vi får se vad det blir. Sått är sått! :)

Jag berättade visst om fjolårets dahliaknölar (sommardahlia) som jag haft i potatiskällaren över vintern i en papperspåse och som jag sen stoppade ner i jord i totalt åtta krukor. För att orka vänta att nåt skulle börja hända så sådde jag några solrosfrön i varje kruka. De kom upp vackert. Och idag märkte jag att en dahlia (en av åtta) har friska gröna blad på kommande. Men vilken färg blommar den? Jag minns att vi hade många olika dahliafärger ifjol så allt är möjligt! Måste minnas att göda nu snart så de orkar :). Vad roligt att testa och se! Även om det ofta också misslyckas! Det är ju i alla fall terapi att må bra av! :)

I brist på stalldag blir det en närbild på fjordingar. Gott med middagshö i vårsolen...

Har hästbrist, helt klart. Men första maj -firandet tar sin tid, och annat också.
Jag börjar snart sikta in mig på semester... även om det är en månad tills. Brist på semester också... :).

Igår kväll satt jag med ett nytt handarbete (vissla, vissla, jag har inte gjort nåt tokigt...). Har ju fått klart ett par sockor som jag började sticka för nåt år sen, men som det sen inte var akut behov av, men nu är de klara ifall behovet infinner sig. Och så fick jag ju de där handledsvärmarna av fint ullgarn klara också. De tog fart tack vare att jag deltog i en syjunta i byn :). Det gick så snabbt att sticka dem när man hade sällskap av trevliga strumpstickande äldre damer som pratade glatt om ditt och datt :)!

Så jag menar: då fick jag väl starta upp ett nytt handarbete? Jag testar lite spets/hålstickning av restgarner av lite märklig blandkvalitet, alltså ett garn med både akryl, bomull, lin och polyester i. Intressant att se hur det blir...

Terapi.

Tror jag hörde vårt svan-par ropa i förrgår kväll! Jag var själv inomhus, men ljudet trängde igenom fönstren, det gick inte att ta miste på. Och tidpunkten var den samma som den brukar vara sommartid när paret förflyttar sig från dagens matplats till nattens vilogömställe. Jag undrar om det bara var önsketänkande eller om det stämde... Kanske jag borde fara ut nu och lyssna noga... fast det regnar ju nu, jag undrar om svanar har skillnad på vädret...

Bilden här ovan är flera år gamnmal. Just nu är det nog mest snö ännu på de platser de här svanarna brukar spatsera och söka mat.

Jag stod utomhus en stund idag på eftermiddagen, så där tyst och stilla :). Jag kortade av en gammal matta som gått sönder i båda ändarna, så jag klippte bort varpknutarna och tog bort ca 7 cm väft från båda mattändorna för att kunna knyta nya knutar. Och det hela gjorde jag utomhus eftersom det dammar en hel del när man tar bort gammal väft. Samtidigt hade jag möjlighet att lyssna till fågelsången runtom i trädgården. Det börjar åter bli den tiden då man måste lyssna lite extra. Inte vilken ringsignal telefonen har, men vilken vårfågel som signalerar att den nu hunnit komma tillbaka hit till norden.

Påskhälsning till er alla... sänder jag här med en orkidé och en slöjdad kanin i liknande färger.
Månne det blir nån påskkaka i år? Kanske lite kladdkaka i muffinsformar, med vispgrädde och färggrann strössel på, i gult och ljusgrönt... Vi får se.
Men Glad Påsk! och Likt vårdagssol i morgonglöd... och Dina händer är fulla av blommor... Visst ska väl våren komma!

Gammaldags brevskrivning blev det både igår och idag. Hittade gammalt brevpapper med blåklockor och fjäril på och med likamönstrade sirliga kuvert. Så sött! Tjugo år sen köpta på ett postkontor som varit stängt i minst tio år nu...
Och så råkade jag i misstag köpa världens mest påskiga frimärken.

Som inte passar på vanliga fakturabrev på jobbet :). Så då blir det påskbrev! Två igår och fyra idag! Fler blir det väl inte eftersom de inte hinner fram till påsk, men det kan hända att jag skriver mer i helgen... För det var faktiskt roligt att skriva och att försöka skriva snyggt och inte bara rafsa ner nåt. Fåse om jag får svar :)!

I mitt hobbyrum kan man göra mycket annat än handarbeta. Fast egentligen: brevskrivning är verkligen handarbete, märkte jag, när armen så smått börjat värka...

"Raanugarnets" nya liv... Det som jag hittade på loppis. Som fortfarande var lindat i "härvor", så jag fick lite jumpa när jag skulle göra nystanet: satt på kanten av en soffa med båda fötterna rakt fram och "härvan" utsträckt över båda. Sen var det bara att "vicka" fram garnet med en fot i taget och nysta försiktigt så inga knutar uppstod. Det gick inte att ha för bråttom, jag tror att knutarna hade en tendens att bli väldigt besvärliga av det här stickiga spretiga garnet...

En handledsvärmare är klar, den andra påbörjad, väldigt enkelt, men hur det fungerar i verkligheten återstår att se, och om de krymper väldigt mycket vid tvätt... Tänkte att om de är tillräckligt strama så ryms de bekvämt under ett par andra vantar eller handskar. Fåse... Jag hade i alla fall nåt intressant att fundera på! :)

Heter det förresten "raanugarn"? Ryagarn låter så grovt, det här är ju tunt!

Damma mattor på skare är ett måste åtminstone några gånger per vinter. Det är inte heller så många dagar per år som det är det där perfekta vädret. Med lagom ren snö, som ska vara skarp så den inte fastnar nämnvärt på mattorna, och helst en lagom vind så mattorna blåser bortåt när man håller i ena mattändan och "slår" mattan mot skaren. Gärna får solen skina varmt, men inte så varmt att snöytan smälter och blir blöt, för då blir mattorna också blöta.

Märk väl, det är fråga om gammaldags trasmattor, helst längre modell, och en stor snöyta. Då är det kul :).

Det går inte att damma plastmattor mot skare, och inte heller såna som är både trasor och plast. Eller visst går det, men plasten bryts sönder och man riskerar att lämna en hel del bitar av mattan på utsidan sen när man är klar. Mattplast och köld passar inte ihop.

Igår var det perfekt väder för mattor på skare :). Långa köksmattan (4 meter?) fick känna på den fina skaren, och med blåsten i min rygg orkade jag damma den så "vågorna gick höga" som på bilden (lite överdrivet). Billigt nöje :), mellan stallsturerna...

Gott Nytt FjordingÅr!
Eller Gott Nytt HästÅr!
Eller Gott Nytt MåBraÅr i stallet!
Eller Gott Nytt VirkaStickaGarnÅr i hobbyrummet!
(Jag vet, det är nytt år först i morgon, men vem vet om jag sitter vid datorn då...  Och det där med att schemalägga inlägg till att publiceras en viss dag tycker jag är lite fusk, även om jag testat den fina möjligheten också.)

Det kom snö i massor. Och läget var bäddat för snögalopp. Och fjordingarna var helt klart ivriga på att få sätta fart. Men eftersom det skulle vara en vanlig lugn ridlektion fick de ge sig till tåls... åtminstone tills nån höll i longeringslinan så att farten inte blev helt okontrollerad :). Men visst märktes glädjen!

Säg den glädje som varar, brukar man säga. Det blev tö, tö, vatten, slask. Och nu får man ty sig till hockade vinterskor för att hållas på benen. Men kanske det blir riktig vinter efter det här. Jag menar, när blidvädret pressat ihop en ordentlig snömatta som får frysa till, så kan det få komma "vanlig" snö sen som man vågar ta en snögalopp på eftersom grunden är någorlunda jämn och stadig. Om man vågar alltså...
Man kan ju alltid hoppas.

Och mina amaryllisar har svällande knoppar men har inte orkat visa färger än. Fåse om det lyckas att jag får se dem blomma ett tredje år! Ska nog fota dem i så fall så ni får se! Hur små och ynkliga de än må vara!

Något mer NyttÅr-ande än så här lär det inte ska bli. Jag tar dagen och stunden som den kommer. Först mat, sen ut till stallet hoppeligen, sen kaffe med jultårtsrester, sen slöa med nåt onyttigt, sen... ja, vem vet om jag får inspiration att ta en sticksöm i handen. Jag har en del halvfärdiga :).
Och få se om det blir porslinskurs även denna vårtermin! Var på ett litet släktkalas igår och såg en enkel men fin Pentik-skål på kalasbordet och märkte att jag åter började tänka i porslinsmålningsbanor med mönster, färger, former, udda idéer...

Vi fortsätter så länge inspirationen finns!

En julhälsning på Juldagen 2012! Julgranen är strålande vacker. I farstun sitter keramikdomherrn och mumsar på senhöstens havre bredvid tomtefar som skidar vid sidan av sin dalahäst som drar släden med klapparna...

Var just och testade pulkbacken invid hästhagen, men frånvaron av ordentligt blidväder i vinter gör att det inte går att fixa nån bra bana. Efter två åk kommer gräset fram, och det som hästarna i något skede gjort mellan grästuvorna i höstas, när de betade uppe på backen... Inget vidare glid alltså.
Försökte också liksom hästarna ibland gör, gräva fram nåt gott åt dem under snön, men det är nog ingen vits när man inte har något vidare luktsinne som kan leta fram godbitar. Bäst att hålla sig till julgodiset :).

Men fjordingkillarna var lika charmiga som alltid, när de väl lyckades slita sig från sin stora höbal och komma fram till grinden för en gosstund. Vad vore livet utan hästar!
En god fortsättning på julhelgen önskar jag Er!

Lucia, fjordingar, frustningar, snöyra, snöskottning, julstädning, julkort i postlådan, pepparkakor, julbasarer. Det är väl ungefär de aktuella orden i dessa dagar. Och så lite handarbete som mellanmål, inte att glömma fotbollsmatch med favoritkatten, julfestförberedelser, var finns lådan med julgranspyntet, har jag risgryn hemma, köpte jag mandel redan, eller?? Och har jag tändstickor i skåpet och ljus nånstans? Det är mycket att tänka på.

Snart är det jul alltså.
Plats för den gamla vitsen: Jag tänkte jag skulle gå ut men det går inte. Varför inte det? Jo, julen står för dörren! :) :)

Skäl att minnas: Bättre att ha lite råddigt i huset men ha ro i sinnet, i stället för att ha tiptop städat i huset och kaos i huvudet. När julafton kommer alltså. Då ska det helst finnas ro att mellan risgrynsgrötskokande och lutfiskkastrullen ta sig en snabb titt på schackbrädesmålande i KalleAnka-TV eller hänga upp favoritängeln i julgranen eller skratta åt dvärgarnas dans med Snövit...

Och mitt i allt detta hoppas jag att jag kan ta mig tid att gå till stallet, antingen när juldagsmorgon glimmar, eller nån annan dag i helgen, och se vad som där sker. Både bland frustande fjordingar och i höet i getternas krubba, bokstavligen eller bildligt.

Det bidde ingenting? Så blev det i sagan om mäster skräddare...
Jag tror inte det blir strumpor av det fina ullgarnet... men kanske torgvantar att ha innanför vanliga handskar?
Vem vet hur bra det kan vara... en idé är en idé, tills den visar sig vara nåt annat :).

Jag råkade nämligen dra den halvfärdiga tubsockan över handen för att känna hur stickigt garnet känns, och då stack bara tummen och fingrarna upp och då fick jag torgvants-tanken... eller tanken på torgtants-vanten :).

Värst vilken humor jag har, bäst att sluta och i stället ta en tur i snödrivan...

Jag har väckt upp mina amaryllisknölar. Dvs tagit upp dem i rumsvärme, gett dem lite ny jord, och tejpat ihop en tidningsstrut över dem så att de inte får ljus än. Så har jag placerat dem på ett fönsterbräde med värmeelement under, så de får varmt om fötterna. Fåse hur det lyckas i år. De hann nog inte vara länge i potatiskällaren i år, jag tog opp dem så sent ur blombänken, men kanske det går.
Och går det inte i år så kanske de ändå överlever så jag får försöka på nytt nästa år!

Tog annars en tur till nästa stora stad söderut idag. Såg nog att det var mycket jul överallt i butikerna, och julgranar med julbelysning utanför många köpcentra, men försökte blunda för allt sånt. Vill inte se det än... Läste i kyrkpressen idag ett inlägg om att novembermörkret är berättigat och helt hälsosamt...? Man kan ju undra det, men jag tänker inte debattera emot. Om jag bara hade lite bättre mörkerseende så skulle det nog gå.

Fast det får gå ändå. Tur att fjordingar är ljusa till färgen, så man urskiljer dem lättare i mörkret :)!

Loppisgarn av olika ålder och färg i en vacker trälåda som jag fått som en alldeles speciell present. Det passar ju alldeles ypperligt i Mitthobbyrum :)!

Och som pricken över i:t en bit av en gammal tidning bland de gamla nystanen, och i artikeln med bild fanns en recension av en teaterföreställning i Helsingfors med Leif Wagner i den manliga huvudrollen.

Och mina tankar flög tillbaka i tiden till de gånger man som liten bänkade sig framför en inhemsk film, t.ex. Munkkiniemen kreivi, med Leif Wager och Regina Linnanheimo...  
Sua vain yli kaiken mä ra-a-ka-as-tan...

Tänk vad ett billigt loppisfynd kan rådda till det i Mitthobbyrums hjärna :D!

Garnen då? Jo, en del lingarn - kul! - och en del "raanugarn" - kul! - och nåt riktigt riktigt tunt garn i "härva" som jag inte har en aning om hur jag skulle kunna använda, men om det kostar sisådär en euro totalt, så vad gör man? Nog är en biljett till Munkkiniemen Kreivi mycket dyrare :)!

Dahliorna som köptes till "balkonglådorna" har städats bort. De hann frysa, ovan jord. Men de ska få övervintra i potatiskällaren, är det tänkt, luftigt i en öppen plastkasse fodrad med tidningspapper. Knölarna såg faktiskt riktigt fina ut. Om vintern blir lagom, och fukten är lagom, och våren är lagom, och undertecknad lyckas väcka upp dem när de är på sitt bästa humör, så kanske, kanske någon av dem skjuter skott på fönsterkarmen!! Trots att de är bara sommardahlior. Jag vet ju att det är möjligt i våra förhållanden (potatiskällare, rumstemperatur osv) bara jag tajmar det hela rätt! En gång tidigare har det lyckats!

Liksom amaryllisarna som redan slumrat en stund i potatiskällaren.

Har plockat havre idag. Inte flyghavre, utan vacker gul havre. Och rensat den i den hårda vinden genom att tömma kornen från ämbar till ämbar med långt mellanrum. Skräpet flög bort, kornen föll ner. Det mesta i alla fall. (Jag testade också att rensa den redan när jag plockade den. Jag tog en näve (en vippas korn) och slängde dem vågrätt i hinken, men konstaterade att risken var alltför stor att en del korn föll bredvid...)

Har jag tur nu så torkar havren fint, utan att mögla, och så får kaninen lite havre från egen gård också! Kom att tänka på förr i tiden, när man stod vid sädestorkens stora behållare tillsammans med pappa, och försökte förstå vad han menade när han kände på kornen, om de var torra nog, och så smakade man också på ett korn, liksom pappa, och försökte förstå hur bra det var...

Stenrösen och småsten.

Varje gång jag rensar en liten blombänk lite ordentligare kommer jag att tänka på förrivärldens bönder.
De röjde en ny åker nånstans i skogskanten, eller där de fick tillgång till en plätt. Hade de otur var det en stenig backe och spaden högg gång efter annan med ett klingande ljud som resultat. Det blev mycket jobb. Hade de tur var det inte så jättestora bumlingar, utan de orkade lyfta dem åt sidan, och så bildades ett stenröse.

När jag rensar i mitt favorithörn "klingar det" gång efter annan, och jag får lyfta undan sten efter sten. Modell mindre då, förstås. Ofta ca 3-5 cm i diameter :). Men det blir små hopar här och där, en del har jag samlat där regnet spiller ner från taket. Då hålls stenarna glittrande och vackra i alla deras olika färgnyanser.

Men som sagt, jag tänker på slitet förr i världen... och arbetsglädjen när åkern var klar och säden växte :).

Svampskogsfärger mitt på gräsmattan, märkte jag! Mitt i stenpartiet. Gråvitt som den härliga "bulliga" mossa som fanns i massor i min barndoms svampskog, och de där härliga ljusgröna, gula, rödskiftande färgerna som finns i de växter som fanns där mellan pepparriskorna och sandsopparna! Like it!

Och kanske surjordsgömslena i en av de "öppna trädgårdarna" inspirerade mig att fotografera lite mystiska skrymslen, även om det också är i stenpartiet, mitt ute på gräsmattan. Den våta sommaren har skapat sin egen hemliga trädgård i fågelbadet...

Jag gillar höst, kan inte säga annat.

Sen blir det ju inte sämre av att jag fick en liten träningsstund på ridplanen igår kväll! Med en av de äldsta fjordingdamerna. Kände mig lugn och trygg, samtidigt som jag märkte hennes vilja att göra nåt extra. Hon var på bra humör, även om höstrusket säkert känns i hennes märg och ben också...? Vi kom överens. Det gillar jag starkt.

Och vem ska jag rida på den kommande ridkursen då...