Två dagar i rad pratat med fjordingar. Trivdes!

Den här herremannen tyckte han hade bättre koll på både grimskaft, spö och handskar än vad jag hade. Så han försökte ta sakerna i sin egen mun :).
Han har barnasinnet kvar, verkar det som...

En annan fjording fick lite motion från marken, med volter och böjningar och små tempoväxlingar. Jag tyckte det passade bättre än med mig på ryggen eftersom underlaget var fruset och ställvis ojämnt. Men oj, vad jag njöt av stunden i alla fall! Och så fick vi ju motion båda två!

Ryktningen gav vårkänslor i form av massor av päls på kläder, i näsa och mun och runt fötterna :)!

Fjordingmanarna i höstsolen glittrar till... fast ikväll var det nog rimfrost och ingen sol, snarare månsken :).

Märkte att ridplanen var onödigt frusen, alltså endast skritt där. Men för mig passade det perfekt att promenera med fjordingdamen. Jag brukar inte rida just den här fjordingen så ofta, och hon väntade redan på kvällshöet, så jag lovade henne att det inte blir en tuff ridlektion utan en lugn promenad. Men jag avslöjade inte vad jag hade för träningsplaner...

Någon påpekade i förbifarten att fjordingens man nog borde klippas. Och det var då jag märkte hur kallt det egentligen var. Manen var lång, men den stod rätt så bra upp i alla fall, tack vare rimfrosten och isen. Så när jag började klippa var det inte så enkelt... har ni klippt is nån gång? :)

Okej, manen blev kortare, och hon stod lugnt. Jag var väldigt nöjd. Sen på ridbanan, när kompisen skrittade en annan fjording barbacka, så testade jag lite olika sätt att få fjordingen att lyda. Hur små gester räcker det med för att hon ska vända åt rätt håll? Och om jag går före med långt rep och saktar in, gör hon det då också genast, eller går hon tills mulen skuffar i min rygg? Jag trivdes väldigt bra med alla de här enkla små övningarna, testen, medan vi hela tiden gick runt, rakt, voltade, in mellan två bommar, över bommar, över små hinder... Hon fick åtminstone lite motion, trots tråkigt underlag, och jag tror hon var lite överraskad över den annorlunda "träningen".

Men sen, när hon såg kvällshöet ligga i skottkärran och susa förbi, så var all koncentration bortblåst. Bara att säga tack för idag och på återseende :). Men jag fick en liten hästdos. Fick testa lite enkla saker med en fjording som jag kanske inte känner så bra. Och så behövde jag inte frysa... Nöjd. Och kanske till nån nytta... Och jag tror faktiskt inte vi var riktigt oense en enda gång!

Höstsolen värmer kanske lite lite ännu ... åtminstone mitt på dagen.
Men häromkvällen när fyra ryttare satte sig upp i sadlarna hade solen redan gått ner och det började skymma.

Det var egentligen dags för en ridtur på plan, men eftersom den hade frusit till medan den var ojämn så var det inte så lämpligt att rida där just den kvällen. Så då blev det att traska ut i skogen :).

Jag har ju inte världens bästa mörkerseende, men det var ju fjordingen som skulle hitta vägen och så hade vi två stycken framför oss också, och så den minsta efter oss, sist i raden. Så jag trodde nog det skulle gå bra.

De första tjugo minuterna såg jag bra, och stigen var ju bekant. Jag visste var de besvärliga rötterna fanns mitt på stigen så jag gav lite längre tyglar så hästen skulle se bättre. Hon tog förstås chansen ett par gånger att ta en grankvist eller en riskvist att tugga på... Men efter de två gångerna hon lyckades så var jag beredd och det var slut på ätandet.
Där stigen var som jämnast blev det en skön travsträcka. Oj, vad alla njöt av den friska luften och den sköna fartvinden. Jag klarade nästan av att ducka för alla kvistar som var i ögonhöjd :). Däremellan fick jag ha huvudet sådär böjt framåt ifall jag skulle missa nån kvist, så att hjälmen i så fall skulle få ta smällen.

När vi småningom vände hemåt blev det åter trav på samma mjuka fina skogsstig som innan. Då såg jag inte längre mycket inne i skogen, men en fjording är ju ljus så jag tog sikte på den ljusa bakdel jag hade framför mig :). Träd och buskar såg jag inte heller så värst bra, men jag visste ju att hästen följde stigen, så jag höll in tårna och knäna lite extra för att inte fastna och så låg jag lite halvt över hästens hals i lättsits för att inte få nån otrevlig snärt i ansiktet.

När vi började trava på hemvägen så kastade fjordingen med huvudet ett par gånger, som om hon velat göra lite bakutspark och sen galoppera iväg, men jag skrattade bara och sa, vi håller oss bakom den där andra fjordingen nu, gumman, och hon frustade och höll sig i trav.

Den allra sista biten, när vi kommit ur skogen och red på åkersidan av en upplyst väg, så såg jag månen lysa så klart, och det var nästan en månskensritt, utan spöken :). Jag tror alla var nöjda över den lyckade skogsturen. 

Fjordingryggar. Bekvämt. Varmt.

Som avslutning på det så kallade höstlovet blev det på tisdagskvällen en lugn ridtur på ridbanan. Jag valde den äldsta fjordingen, som nog egentligen inte behöver jobba så mycket mer. Hon hade gått några dagar helt ifred i hagen och visade sur min när hon såg att jag hade grimman med. Hmm, inte bara gos alltså... Men hon nöjde sig med att visa sig sur och "hota" mig med nafs ett par gånger. Sen kom hon med på den trevliga promenaden genom hagen, genom lilla skogsdungen, ut till rasthagen och så, efter några klunkar vatten där, till stallet för ryktning.

Jag ryktade inte så extremt länge, ville i stället få henne snabbt ut på ridplanen på ett lugnt men ändå lite målmedvetet ridpass. Vi tog det lugnt. Hon försökte testa mig, det var ju länge sen sist, men sen blev det samarbete. Jag hade inget spö heller. Försökte bara med min sits, med envisa men mjuka skänklar och kombinationen med eftergifter i händerna få henne med på noterna. Och visst gick det! Inga stora saker, men eftersom hon har "åldern inne" och dessutom inte varit så aktivt i farten, så var det skäl att ta det lugnt. Vi kan säkert öka på motionsfaktorn nästa gång :)!

Jag njöt av kontakten, och som för att tacka henne efteråt, så satsade jag på lite massage. Bara lite lätt massage på några punkter, inte för att bråka med sjuka ställen, utan mest för att ge avslappning, ge uppmjukning, ge värme, ge kontakt. Och jag märkte hur hon reagerade positivt, väldigt tydligt ibland. Så roligt med positiv respons!

Höststädning i trädgården. Och just idag häst-städning vid stallet :)!

Den här hästskylten fick jag i två exemplar i somras. Gjutjärn, tål det mesta, men jag plockade in dem i alla fall, gillar dem massor. Det står Tervetuloa på dem, välkommen, de passar så perfekt att sticka ner nånstans vid nån lämplig blomma.
Amaryllisknölarna är upp-plockade från sitt sommarhörn i trädgården, och väntar tillsammans med dahliaknölarna i farstun tills de får åka ner i potatiskällaren. Måste bara minnas väcka upp amaryllisarna i tid. Nu har jag ju nog glömt bort dem lite för mycket i sommar, så de ser inte värst kraftiga ut, men ska i alla fall försöka! :)

Häst-städningen bestod i att dels hälsa på småkillarna i deras hage och pratandes med dem borsta bort en hel del sommarpälstussar som lossnade. Men vi hämtade också en fjording i stora hagen. Hon fick en riktigt ordentlig ryktning med massor av gos och extra mycket kli under pannluggen. Till sist tog vi en rask promenad på ridplanen eftersom hon stått så snällt vid bommen. Hon behövde ju få sträcka på sig ordentligt efteråt. Först några större volter och på fyrkantspåret, sen tog jag små serpentiner över hela planen så att hon verkligen skulle få böja sig i båda varven. Efter ett par kortkorta travsträckor, bara för att det var kul, så avslutade vi med promenad till hagen. Jag kan ju tillägga att hon egentligen är "pensionär", därav försiktig motion. Men oj va hon va trevlig och snäll och lydig som vanligt!

Nämnde hästmassagekursen igår... Kan inte låta bli att sätta in den här bilden igen. Det blir ju extra mjukt att massera när vinterpälsen är som tjockast, men märkte ju nog när vi praktiserade på kursen att det ibland är väldigt knepigt att hitta om man har vissa speciella muskler man vill massera, att hitta benen som ska kännas under musklerna, man får använda krafterna för att hitta rätt, ibland behövs till och med en armbåge.

Hästens anatomi började vi ju med. Helt kallt. Några hundra ben att känna igen. Några hundra muskler. Bara för att nämna en del. Och sen var det ju de där senorna som ibland kan bli ömma, kan bli skadade, kan växa ihop...
Låter det avancerat? Visst är kroppen förunderlig, men jag kan ju nog inte just nåt av det där. Bilder med en massa latinska namn fick vi. Och lite förklaringar kring de viktigaste sakerna... Men intressant!!

Men A och O. Kontakten. Värmen. Tänk att en del av hästmassagen faktiskt också innebär att bara hålla handen stilla på ett visst ställe, eller stryka lugnt med handen där sadeln legat, eller låta två fingertoppar lugnt rotera i skarvet mellan två muskler... Lugn, värme, stillhet, och så en avslappnande strykning över halsen-manken-ryggen-korset...

Och samtidigt ha ett öga på hästens reaktioner. Prata kanske lite. Humma...

Hästmassage har stått på agendan. Kurs :). Och allmänt prat med hästar. I hagen :). Och ryktning :). Och barbacka på ridbanan :). Och mellanmål åt hästarna :). Och har de vatten så det räcker? Terapi.

Ändå är jag inte nöjd?
Hästmassage blir det mer av, kursens andra del. Och sen praktik. Så mycket man vill. Vilket ju är bra.

Är nog tydligen inne på en kursändring själv... Har månne med åldern att göra.
Undrar var jag står om fem år? Men det löns det inte att fundera på, idag är jag här och har man med hästar att göra ska man leva i nuet för att inte missa nåt. Så mitthobbyrum är väldigt mycket ute vid stallet och i hästhagarna. Däremellan drar jag upp lite ogräs, planerar ett nytt hörn i trädgården, gläder mig över eternellerna som bara blommar och blommar, praktmalvan som är verkligen praktfull, och ... och...

Fjordingögon över bommen... mot blå himmel.
Men allt var annorlunda igår... alltså en annan fjording och ett annat väder :).

Fick chansen att ta en liten träningstur inför den kommande ridkursen i akademisk ridkonst.
Behövde i lugn och ro tänka igenom vad jag lärt mig hittills och vad jag kunde fråga om och vad jag har speciellt problem med. För att göra det behövde jag helt ensam sitta i sadeln, testa lite enkla saker, känna av hur hästen reagerar på olika hjälper.

Nåt jag äntligen lyckades lite med, nu när jag var helt själv, var att i stället för att göra ledande tygeltag och jobba "stort" med tyglarna som jag har alltför lätt att börja med, så mindes jag att hålla händerna mera stilla och nära varann och endast göra mindre justeringar, halvhalter, med lätt hand. Just den här fjordingen är ju så extremt känslig att hon genast protesterar mot hårda händer med att göra tvärtemot. Men lyckas man ge tygelhjälper som om man höll fågelungar i händerna så får man en lika mjuk respons tillbaka och lydnad. Helt otroligt!

Visst finns det mycket att göra bättre, men ändå, jag blev så glad igen över hästens lyhördhet. När hon insåg att hon inte fick avsluta jobbet samtidigt som de andra fjordingarna, utan skulle fortsätta en stund till, så började hon lyssna in vad jag sa. Innerskänkeln svarade hon på med att böja kroppen, viktförändringarna i sadeln reagerade hon på, och mot slutet gick det åter att skritta avslappnat och göra mjuka serpentiner med endast en ultralätt kontakt i tyglarna.
Till allra sist satt jag av och ledde henne en stund på banan medan jag småpratade med henne :). Löjligt, javisst, men den kommunikationen kan vara viktigare än man tror. Inte minst för människan...

En ordentlig pannlugg är bra, speciellt om den är tjock och lång. Som flugskrämmarfransar ungefär, eller vad de heter som man kan fästa på hästarnas grimma i pannan så de skyddar ögonen lite. Den äldsta fjordingdamen stod i hagen igår och jag stod och pratade med henne och en stund höll hon sitt huvud mot min mage och jag höll mina händer som skydd för hennes ögon mot flugorna. Hon stod alldeles stilla en lång stund och njöt av att slippa krypen i ögonvrårna. Gumman!
Idag fick hon ett litet mjukt men ändå väldigt nyttigt träningspass med min ridkompis som ryttare. De såg så harmoniska ut där de skrittade i små volter och andra mjuka böjningar. Hon verkade väldigt nöjd.

Jag fick chansen att samtidigt återknyta kontakten med en annan fjording. Hon är väldigt stark och envis, men så otroligt känslig. Ofta gör jag alldeles för mycket med mina händer, så det bara blir en dragkamp. Även om jag verkligen försöker vara mjuk. Men idag, på slutet, lyckades jag tvinga mina händer till ultramjuka halvhalter och supersnabba eftergifter vid minsta lydnad från hästen. Och hon blev så lyssnande, så jag kunde avsluta de sista övningarna med ganska långa tyglar, och ändå svarade hon. Gumman!

Alla är favoriter på sitt sätt, när man väl lär känna hur de fungerar. Like!

Grått i kvällssol... Vackert! Har pratat med henne en hel del den senaste tiden. Hon verkar ha uppskattat det. Undrar om det skulle märkas om vi tog en träningstur också... Skulle hon lyssna bättre? Antagligen, om jag bara lyckas lyssna in henne tillräckligt...

Kom just hem från en kort stallstur. Hälsade på några av hästarna i hagen. Märkte att småknotten är väldigt besvärliga.

Har inte riktigt hunnit med själv, känns det som. Då när jag står och pratar med en häst, eller ryktar och "svampar av" en häst, så är jag närvarande till 100 %. Men däremellan tycks allt gröta ihop sig. Hoppas på några semesterdagar nästa vecka då jag ska verkligen hinna ifatt mig själv och kunna hitta var jag befinner mig på tidsaxeln :)...
Låter besynnerligt. Men jag känner mig besynnerlig också. Jag hör av mig på nytt när jag vet vad som felas mig, annat än att jag är "hästsjuk" :)!

Ridkurs på kommande alltså... och faktiskt också hästmassagekurs! ... kanske jag sa det ren?

Ett par långa stallskvällar passar bra när det nu råkar vara paus i regnandet :).
Ikväll fick jag sätta mig i sadeln för en liten halvtimmes träningstur. Gamla fjordingdamen stod redo när jag kom till stallet. Och hon var framåt och positiv. Jag blev glad och försökte på alla sätt vara mjuk, följsam, låta henne lära mig vad som menas med mjuka hjälper. Och hon svarade mig mot slutet med mjuka böjningar (i vänster varv då, som hon är bättre på) på lång tygel. Dessförinnan behövde jag ju nog visa lite tydligare vad jag menade, men när hon förstod, så var det bara att antyda lite med sitsen och egen kropphållning. Like it!

Peppar mig själv inför ridkurs allså... Akademisk sådan. Tog en liten träningstur häromdan. I tur stod den äldsta fjordingdamen. Solen stekte, ridbanan var het och dammig. Så jag tänkte inte göra mycket, bara lite böjningar hit och dit, lite lydnadstest, lite fråga vilket humör hon var på.
Fjordingen tyckte inte om hettan, men var nöjd då inga småkryp störde just den stunden. Och hon svarade direkt på hjälperna, var väldigt positiv.
Men det jag märkte, som jag också läste om i Markus ridhandbok (på nätet), att man rider annorlunda så snart nån står och ser på. Mycket troligt är att man inte längre rider för hästens bästa, utan för att visa att man kan, visa att man får hästen att lyda osv. Och då är det inte längre horsemanship. Alltså det märkte jag senast. En ridkompis gav mig lite instruktioner/uppgifter från sin senaste ridlektion. Och genast blev det en inte enbart positiv ridupplevelse. Men jag märkte snabbt skillnaden, olusten, och sa: nätack, jag ska fortsätta som jag själv tänkt, och lyssna på hästen. För jag red ju trots allt på en äldre häst och vädret var tungt även för yngre hästar. Jag ville lyssna på hästen, inte på åskådarna... lyssna på mitt hjärta, inte på "jag ska visa".

Jag tror inte att träningen blev sämre för det. Det blev både böjningar och tempoväxlingar. Men utan att tvinga fram nåt. Och jag var genast mycket gladare inombords efteråt. Och det tror jag fjordingen var också...

Ett förberedande inför akademisk ridkonst -kurs alltså... Då behöver man prata med hästarna, söka kontakten på olika sätt. Det har varit väldigt varmt de senaste dagarna, så inga intensiva träningar på het ridbana är särskilt lockande för varken ryttare eller häst, men en hästdos måste man ändå få då och då för att överleva... 
Jag har varit inne i hästhagen, ryktat lite, masserat lite, pratat och fråga var jag ska klia mest :).

Och så kan man också söka efter tips från Markus Ridhandbok på nätet :)! Jag sökte efter nåt på google häromdan och fick in en diskussion som fanns just på denna Markus Holst ridhandbok. Angående akademisk ridkonst, bra och dålig sådan, och varför den kan vara både bra och dålig, eller rättare sagt beroende på ridinstruktören. ... Alla hästar är inte toppdressyrhästar, alla är inte topphopphästar, alla är inte toppfälttävlanshästar, men alla hästar trivs med omväxlande träning på rätt nivå. Och alla hästar mår bra av akademisk ridkonst på just deras nivå. Och akademisk ridkonst i sin rätta form erbjuder träning med hästens välmående i fokus. Och för ryttaren skulle jag säga... för som Markus säger i sin ridhandbok, ridning ska inte vara en massa måsten. Ridning och hästkontakt ska vara roligt, positivt. Och så blir det bara man ser till hästens egenskaper och dess lynne, lyssnar in... horsemanship.

Jag hittade en så intressant tråd i Markus ridhandbok så jag måste printa ut den så jag kan läsa den utan dator :).

Är åter anmäld till en kurs med "utländsk" ridinstruktör om några veckor. Hur ska jag förbereda mig?
Vill hitta den rätta "känslan", hur det känns när hästen jobbar på rätt sätt.
Vill få små praktiska tips om hur man kan få hästen att mer och mer jobba på rätt sätt.
Vill hitta just såna tips som gör att man utan krafttag får hästen att förstå vad man menar.

Där spelar vikthjälperna förstås en stor roll.
Borde sätta mig på en sån där balansplatta som man egentligen ska stå på... Det går att sitta på dem också (antingen på golvet eller så placerar man plattan på en rak stol) och öva upp lite mer rörlighet i "sittdelen" av kroppen. En ridinstruktör pratade en gång om att dansa salsa. Och det är väl lite just de rörelserna som är bra, i liten skala, när man ska justera viktfördelnningen i sadeln. Och när man ska störa hästen så lite som möjligt i dess arbete. Alltså vara följsam.

En annan viktig sak är "bålstabiliteten" som Jan Brink pratade om i Ponnyakuten i år. Som gör att man inte säckar ihop och är vinglig framåt och bakåt vid tempoväxlingar, utan kan sitta så rakt ovanför hästen som möjligt i alla lägen. Över hästens mittpunkt. Ha, kom att tänka på den där gungande leksaken som passar för riktigt små barn, en liten clown eller gumma eller nåt, med en stor tung klump i botten. Så hur man än puffar till den så gungar den tillbaka till utgångspunkten. Men den vinglar en hel del innan den slutar röra sig, och det är just den vingligheten som man gärna skulle träna bort.

Där har väl Sally Swifts tankar om centrerad ridning en liten fin bild om hur nån drar en uppåt i håret. Och då alltså i det hår som sitter fast snett bakåt ovanför öronen. Om man föreställer sig att nån håller i det håret och lätt drar rakt uppåt medan nedre delen av kroppen gungar med i hästens rörelser så borde man rimligtvis hållas rätt så bra vid hästens vikt-mittpunkt. Och då underlättar det om man är rörlig i "sittdelen".

Tja, varför skriver jag det här? För att ni ska lära er? Njae, snarare för att påminna mig själv om vad jag borde tänka på... inför ridkursen, inför nästa träningspass, inför morgondagens kontorssittande (upp och dansa salsa så fort arbetskamraterna har ärende till nåt annat rum :) ...)!

Måste nog se till att få hälsa på en fjording i morgon...

Terrängtur i blåbärsskogen...

Fiskarna i havet... eller närmare bestämt: ynglen i akvariet. Vackra, men lever farligt eftersom de stora har en tendens att äta upp dem när det humöret faller på. Dehär ynglen är från ifjol. Ett par tre av dem överlevde eftersom de fiskades upp till ett "barnrum" innan det var för sent.
Ville bara sätta in bilden. Färgerna är så fräscha. På nåt sätt.
...
Men färgerna var också fina ute i skogen idag.  Sett uppifrån en fjordingrygg. :)
Första riktiga terrängturen sedan 2005 (ögonoperation). Gissa om jag var nöjd ! när vi kom hem helskinnade, utan att ha haft några problem att hållas kvar, och med ett par rejäla galoppsträckor att minnas. Traven på skogsstigen mellan blåbärsris och getporskvistar var också väldigt härlig, speciellt som stigen ställvis var väldigt mjuk och behaglig även för hästarna att trava på. De njöt.
Sista galoppsträckan blev rena glädjegaloppen, kändes det som. Försökte mig på lite halvhalter för att kolla om fjordingdamen lyssnade, men hon svarade att hon inte har tid att stanna än, måste bara få springa av sig lite till :). Som tur är, för mig, kom det lite sämre underlag emot, så vi fortsatte i en glad trav i stället :)!

Terapi!

Fjädernejlika...

Fjädernejlikans första knopp 2013. Såg lovande ut. Och visst blommar den vackert nu, med tanke på omständigheterna...
Omständigheterna i form av att en myrkoloni som tydligen älskar fjädernejlikor har byggt sin stack precis där nejlikan har sina rötter. Snart ser det ut som om nejlikan är en edelweiss på toppen av ett berg.
Fåse hur länge nejlikan orkar. Vet inte hur jag ska hantera det där med myrorna...
Men annars så mår jag väl bra :).
Närmast granne med fjädernejlikan är de vilda smultronen som ger en så fin plocka-handen-full-skörd i år igen. Jag blir så glad varje gång jag får plocka ett rött smultron från egen gräsmatta, bara några meter från köksfönstret! Och så tänker jag på skogsbacken där jag tog den första plantan, den skogsbacken finns inte mera, alltså skogen är borta...Och så tänker jag på de gamla människor som just på den backen odlat sin potatis för många tiotals år sen...

---

Häromdan fick jag helt apropå ta mig en liten träningsrunda på en favoritfjording. Men den här gången hade jag inte så mycket böjningar och volter i tankarna. Visst behövde jag först mjuka upp henne lite i skritt och sen i trav också, med lite böjningar åt båda hållen så hon skulle kännas mera följsam. Men sen lät jag henne bara springa det hon frågade efter. Vi travade i motvind (flugorna och bromsarna blev på efterkälken och fjordingen njöt helt klart) och så kom en större vindpust och den gamla fjordingdamen slängde med huvudet och frågade: ska jag sätta ännu mera fart? Jag svarade, javisst, bara du inte sparkar bakut i glädjen för då flyger jag av! Och så galopperade vi iväg bort från alla bitande och irriterande flygfän. Hennes glädje smittade av sig, och sen var vi båda rätt nöjda, tror jag...

Fjordingar...

Fjordingarna i flocken är smarta. De ställer sig så nära varann som möjligt, "skavfötters" (?), dvs med den enes svans nära den andres huvud, lite sicksack. Så får alla lite lagom svansviftningar runt ögon och öron - för nu finns det minsann småkryp i luften, alla möjliga!

Men ikväll fanns det faktiskt inga småkryp i luften där jag red. I manege "inne i stan". Måste bara säga ändå att jag var lite på dåligt humör efteråt av att ha ridit inomhus när det ändå var så kollossalt fint väder sen! Saknade utomhusluften och solen och fågelkvittret enormt, även om ridlektionen gick riktigt bra.

Det blev skänkelvikning i slutet av långsidan och så galoppfattning strax på, vilket lyckades väldigt bra. Roligt att testa en helt ny främmande häst också. Men hade nog gärna mjukat upp henne lite på volter och serpentiner om jag fått jobba med henne en halvtimme innan också :). Jag tror hon nog egentligen kunde, men som den ridskolehäst hon är så hade hon väl alltför många gånger fått fuska i hörnen och bestämma sin egen väg, låtit bogen falla in på volten osv. så hon borde ha lurats in lite på mjuka böjningar :).

Kunde nog skriva mer men måste ställa in mig på shoppingtur till grannstan (?) imorgon... och lite jobb före det...

Fjording på grönbete. Sommarblå himmel. Gräset grönt. Vinden skön. Sommarlov.

Mitthobbyrum tillbringade eftermiddagen/kvällen vid stallet. Det blev att hämta hästar från grönbetet - alltid sån speciell känsla att gå där i gräset i den stora hagen, plira med ögonen mot solljuset: vilken var det jag skulle ha nu då? Och så att hälsa på dem som kommer fram och undrar vad man har för ärende. Och sen att se till så det inte blir bråk på väg till grinden. Och naturligtvis en sväng förbi vattenbaljan ifall hästen behöver få ta en klunk först. Jo, hon var törstig idag. Ordentligt. Så hon fick dricka i lugn och ro. Jag hade ingen brådska.

Sen en ryktning, lite koll om hon hade många insektsbett, och så ut på ridbanan. Banan var fuktig och så där lagom. Inget damm, inte för våt. Toppen. Men hästarna har just precis fått börja gå på grönbete, slukar säkert gräset alltför ivrigt, äter kanske lite för mycket, och blir lite dåsiga sen när det blir jobbdags. Så jag fick jobba lite extra för att väcka fjordingdamen idag. Men hon var nog sen väldigt positivt med. Och fick sen efteråt avsluta med en lugn ridlektion innan hon fick ta kväll. Det blåste så där lagom. Inte just alls otyg i luften. Bara en geting som ibland trodde vi var en blomma, men han fick sig några gånger med spöt i luften så han gav sig av mot lugnare marker.

Föltider för många. Den här krabaten är nog några år gammal vid det här laget men man minns med hjälp av bilder...

Sen växer de opp och deras egna personligheter kommer fram allt tydligare. Väldigt intressant att iaktta och märka vid hantering hur olika hästar kan vara som ändå växt upp på samma gård.

Och så har vi ju mammornas humör då, som skiftar alltefter vilken dag det är .Och nu pratar jag fortfarande om hästar :)!
Fick möjlighet att lite träna den gamla fjordingdamen igår. Ibland har hon dåligt humör vid hanteringen, men till 99 % är hon samma lugna fjording på banan oberoende humör. Igår hade hon en bra dag. Inga sura miner, ingen vresighet. Jag tror hon hade semester, som jag, och iddes inte bry sig i sånt som hon annars kunde vara irriterad över. När jag kliade henne under pannluggen, vände hon sakta sitt nedsänkta huvud mot mig så att jag skulle fortsätta lite till. Jag tänkte: nu skulle hon ha världens chans att ge mig ett tjuvnyp. Men hon fortsatte njuta. Och sen på banan var hon lyssnande och lydig, även om hon också sa till när hon tyckte nåt var på tok :). Vilket jag respekterade och försökte förstå och i stället lurade henne att göra nåt annat.

En terapistund, och alltid lär man sig nåt nytt!

Snart är det dags för gänget att få springa ut på större "vidder" igen. Vad de ska njuta!!

De närmaste dagarna har det varit lite för hett dagtid att ha hästarna att jobba. Men i stallet var det svalt häromdagen när vi tog en mockningsrunda för att inte glömma konsten :). För det mesta är allt färdigt städat när vi tittar in dit, men vi lyckades få en liten gym-tid, vilket behövdes för min del. Gratis gym är inte alls illa :)!

Idag lär det också bli stallstur. Mot kvällen då, återstår att se om jag också får chans att ta mig en tur på hästryggen eller om det blir att gosa om nån sötnos... :)... låter som om jag var tonåring och inte det tredubbla i ålder :D!