Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

torsdag 31 december 2015

Ingen pepparkakegris på den här bilden, men en browniegris.
Pepparkakegrisarna finns i en burk och dem har jag inte heller bakat, det var nån annan i familjen som hade humör och ork till att använda den deg jag gjorde och satte i kylskåpet i väntan på inspiration.

Men den här grisen var lite annorlunda. Som sagt browniedeg med choklad i förstås. Sen in i ugnen tills den blivit lagom gräddad, sen direkt på med pepparkaksformarna. Och när det hela inte var så hett längre så var det bara att knapra bort allt runtom formarna. Det hamnade i en skild skål som man sen fick snaska från hur mycket som helst... Mmmm...

Själva kakorna fick sen lite utsmyckning i form av små pepparmintkulor (Marianne) och Franska pastiller, fastlimmade med lite smält choklad.
Blev helt trevliga enkla men mumsiga kakbitar i olika storlek att bjuda på.
Själv åt jag ju mest av allt det där runtom :).

När det gäller bakning och utsmyckning och utformning av alla traditionella julbakverk så är det nog som i så många andra situationer: Det är bara fantasin som sätter gränser.

Och vill man ha inspiration så lär det finnas hur mycket som helst på pinterest! ...

onsdag 30 december 2015

Jul i södern under ett bananträd.
Det är det många som drömmer om.
Den här damen hittade sin södernsemester på det bord där krubban brukar stå, men där det i år inte fanns någon krubba, eftersom ingen började plocka fram den i tid...
Och bananträd är det, även om det är litet.
Och solen sken den här dagen, så solsemester blev det också för kissen :).
Hon njöt. Också av värmen från batteriet bakom bordet.

Jag föredrar vanlig finsk vinter.
Även om också jag gärna skulle ha lite mera snö just nu.
Som en vanlig finsk vinter.
Men inget är väl vanligt längre.
Och är det vanligt så är det väl nån som tycker det är tråkigt.
Det ska vara nytt hela tiden... tycker nån.

Kanske det.
Nu är det liiite vitt på marken i alla fall.
Och lite minusgrader.
Och svinkall blåst.
Så det finns alltid nåt att gnälla på.
Eller så nöjer man sig så gott det går.

Och knaprar på en pepparkaka...
God mellandagsvecka på er!

söndag 27 december 2015

En triumfbåge i köket...
Ett av årets nya julpynt.
Av de gamla var det just inga som kom fram ur julpyntslådan.
Jag hann inte så långt i julstöket innan det redan blev julgrötskok och lutfisk på tallriken.
Och då glömde jag helt bort att det brukar finnas fullt med tomtar, stjärnor, glitter och alltmöjligt runt om i huset, på dörrar och fönster och överallt...
På juldagen slog det mig att inget plockats fram.
Men vinter/julgardinerna, vinter/julmattorna och den extremt vackra julgranen räckte till...
Det blev jul i huset.
Och själv gick jag omkring i en extremt julröd reatröja.
Kände mig helt tomtig.
Och ännu mer julstämning blev det av all julgodis i olika former som familjens yngsta hade fixat.
Mums.

Triumfbågen är alltså apelsinskal som fått form av pepparkaksformarna och hela nejlikor instoppade här och där. Vi brukar ha en apelsin fullprickad med nejlikor hängandes nånstans i köket. För juldoftens skull. Men nu blev det den här formen i stället, och bra så, för då kunde man äta upp själva innehållet! :)

Nu får man ställa in sig på ett par jobbdagar innan nästa helg.
Blir väl nog bra det också.
Jobbdagarna alltså.
Det finns ju lite kvar av julgodiset ännu, så kanske jag lyckas fiffla med mig lite till jobbet också.
Det piggar alltid upp :)!

God fortsättning på midvintern!

fredag 25 december 2015

God Jul på er där i sänghörnet!!
Har ni orkat upp efter julaftonens sena klappöppning, julgodisfrossande och julfilmer...?

... eller har ni varit uppe med katten? :)

Vi hörs när jag hittat ut ur julpapperspåsen med glitterbanden och alla idéer om DIY och sånt...

torsdag 3 december 2015

Julgodis?
Eller så är det bara en massa maränger...
Men de kan ju doppas i choklad kanske och prydas med strössel...
Bilden är faktiskt från i somras.
Och marängerna blev otroligt fina.
Men de är uppätna för länge sen.
Och nu är det nya godisrecept som gäller.
Marschmallows på pinne doppade i choklad och prydda med vitchoklad och strössel.
Ja oj vad mycket gott det finns att göra själv!
Och inte mycket tillsatsämnen behövs heller... ifall man inte vill få i sig sånt.

Ett stort problem i Mitthobbyrum bara: Kombinationen julgodis och julbakverk tillsammans med julpyssel och stillasittande knåp är inte bra alls. Då är det tur att det kommer stalldagar lite då och då. Annars skulle det bli riktigt tokigt.

Det kan ju bli tokigt ändå.
Så bra att det finns trappor i huset att gå i, både ner i källaren och upp på vinden.
Så länge man kan röra sig och inte är skadad alltså.
Har man lite ålderskrämpor här och där är det inte alls roligt att måsta gå i trappor för att få nåt gjort...

Nu blev det här nåt helt annat än jag hade tänkt skriva om.

Julrött finns det iaf på ett par stickor, ett par loppisgarnnystan var så julröda så de kan till och med duga som julpynt i hobbyhörnet :).
Och strumpstickorna har för tillfället grått tunt ylleryagarn. Ska bli varma tunna mellan-strumpor att ha i stallsskorna när det blir minus på allvar.

Är det tänkt.
Det kan ju hända att inget blir klart också.
Men det är en heeelt annan femma :).

måndag 23 november 2015

Julklappstips...
... eller bara ett tips på hur man förvandlar en t-shirt med målfärgsstänk på till ett helt unikt klädesplagg.

"Ärvde" en topp som i somras använts vid målarjobb med rödmyllefärg. Toppen var inte annars dålig (och en bra storlek och form för mig :)... därav ivern att spara, inte slänga) men här och där fanns röda stänk, på helt omotiverade ställen på toppen. Så jag tog en vanlig röd tuschpenna, stack in ett stadigt papper i toppen för att hindra att färgen går igenom till andra sidan, och så började jag fylla i med fler "målarstänk" i samma färg. Jag fick leka och improvisera med en hel del kringelikrokar för att få in alla äkta målarstänk i mitt mönster :).

Roligt att leka, och toppen är i full användning.

söndag 22 november 2015

Lillajul (ett ord som tydligen inte finns i stavkontrollen, rött streck under!?) är ju först om en vecka och jag är inte sån att jag vill tjuvstarta med julfirandet.

Den här bilden är från i somras nån gång, eller nåt sånt. Det är bara lite skoj med nypotatis och de där söta spetspaprikorna som fanns inhemska i butiken då.

Alltså en yrvaken tomtenisse som inte vet vad han ska göra, lite sur och muttrande, jul är ju först om ett halvår, typ...

Jag var ju i princip helgalen i de där spetspaprikorna. Blev nästan tokig om det inte fanns åtminstone en i kylskåpet ifall jag skulle bli snål på något gott :).

Okej, det var vad jag hade att bjuda på i julfotoväg :). Har inte fotat den här mäktiga snön som vräkte ner i fredags/lördags. Vackert är det iaf! Och gissar att många fotar julkort nu för att trycka opp sen...
Undrar vad jag ska hitta på för julkort i år... Har jag kvar av rött garn...?

onsdag 18 november 2015

Alltså, det börjar med ett loppisfynd, en påse med några nystan (ursprungligen har garnet nog köpts som härvor, därav riktiga handnystade nystan i påsen) och ett färdigt bakstycke till en tröja.

Färgen var inte min favorit, men garnet kändes skönt och rejält, och loppiset var ett missions-sådant, alltså pengarna går till missionen, så jag tänkte ok, jag har inte lagt pengar i kollekthåven på länge, nu är det dags.

Jag kollade lite masktätheten på det färdigstickade stycket och räknade ungefär hur många maskor jag borde lägga opp för ett lagom stort stycke åt mig, och så började jag riva upp det.
Lite klurigt att riva upp eftersom garnet var ojämnt, med små knutar här och där, men det gick utan att jag blev frustrerad :).

Jag stickade på rundsticka och tänkte jag fortsätter så långt tills jag har två nystan kvar som då ska få bli den övre delen fram och bak. Jag visste att garnet inte räckte till ärmar. Och det var dessutom så speciellt att det inte gick att kombinera med andra restgarn/loppisgarn jag hade i mina lådor.

Övre delen stickade jag på tvären, blev inte så illa faktiskt. Men när jag sen provade västen/toppen så kom skarvet mellan axeldelarna och resten av västen på ett konstigt ställe så det hela blev obekvämt. Jaha, vad göra då?

Jag visste inte vad jag skulle göra, tänkte "sova på saken" och eftersom garnet var från ett loppis så slängde jag hela det färdigstickade i tvättmaskinen utan att vara försiktig med graderna, normalt 40 grader ska väl vilket garn som helst tåla.

Efter att den torra västen/toppen "vilat till sig" i ett skåp utan att ha använts så började det pocka på i mitt huvud att det projektet borde få ett ordentligt slut, men vad göra? Efter att ha provat en gång till och funderat så kom jag till att axeldelen måste rivas upp och göras om...

Där är jag nu. Nu finns i skåpet en rundstickad del av en väst/topp och ett par garnnystan. Och i huvudet (som faktiskt blev lite klarare och gladare efter att jag tagit itu med det halvfärdiga projektet) finns en ny tanke om fortsättningen... Fåse vilken "vacker dag" jag tar fram den påsen igen?

:) En sån story passar väl alldeles utmärkt i Mitthobbyrum! :)

måndag 9 november 2015

Ett par vristskor som inte längre passar, eller som ändå gått upp i sömmarna i skaftet så de inte håller ihop längre.
Kan man klippa sönder till ett par lågskor. Och resten kan blir en pengbörs kanske? eller ett telefonfodral?

Ingen aning.

Rätt länge sen jag klippte sönder dem. Men har inte fått tid att göra nåt av dem.

Lite kul att ha ett sånt projekt väntande i en låda. Kanske den första idén jag fick visar sig vara lite för optimistisk och så får jag i stället en riktigt smart idé...

lördag 31 oktober 2015

 
Frass ett och Frass två.
Grålle den äldre och svartvita den yngre fightas ibland, men det ser inte så farligt ut, åtminstone inte när de gnabbas inomhus. Vad de gör ute på gården har jag inte sett, kanske bra så...
Men Grålle menar att han var först på plats och torde få välja stol först osv.
Den svartvita däremot anar nog att han är riktig frass, än, och att Grålle inte kan hota hans position, så han verkar retas lite extra. Ser det ut som.
 
Tanken är nog att ta med den svartvita bäbisen också till veterinären, men den dag då det skulle ha passat att ta ledigt från jobb och fixa det hela så dök han inte alls upp förrän på kvällen. Alla andra dagar har han dykt upp. Typiskt.
 
Men det är rätt otroligt när man börjar ana vad de planerar och hur de tänker.
Och att det blir värre om man provocerar dem.
Katterna brukar inte få röra sig fritt i huset, utan de ska hållas i köket/storköket. Eftersom vi har två kattdamer också som är runda lite då och då behöver man ha koll på var de gräver bo åt sig...
Nåja, när Grålle ställer sig vid köksdörren är då frågan om han verkligen behöver ut på toaletten eller om han försöker smita upp till sovrummet.
Om man stressar honom när man öppnar dörren så är det nästen 100% säkert att han smiter upp i sovrummet, även om han egentligen ska ut. Men om man inte stressar honom, låter honom själv välja fart och väg så kan han hur snällt som helst gå ut.
 
Råkar man sitta på den stol där Grålle brukar ligga så kan han sitta på golvet en bit ifrån och se såååå hemlös ut, tills man stiger upp så han får ta sin plats. Han har nog fler platser han brukar ligga på, men ibland duger bara den stol man råkar sitta på...
 
Det här var inget hobbyaktigt inlägg, men se det kan ofta vara så att när man satt sig och tänkt göra nåt stickigt, pyssligt, ritande, eller annat i hobbyväg, så blir man pratande och gosande med en katt så man sen inte just har tid att göra det hobbyaktiga alls. Därför har de sin givna plats här i mitthobbyrum!
Hur sent kan man plantera på hösten?
Har läst nånstans att det går bra så länge man får ner spaden i jorden.
Det är väl klart att det är viss skillnad på plantorna då också, vilka som klarar av en flytt.

Men jag tror starkt :). Flyttade jordgubbsplantor för två dagar sen. Från det egentliga landet till en nybyggd blomrabatt. Tog alltså stenar från en gammal rabatt som inte längre "tjänar sitt syfte". Blommorna i halva rabatten var inte så livskraftiga längre så de rötter som fanns kvar åkte ut i skogskanten (där brukar jag ibland hitta små trevliga plantor som jag sen placerar nånstans i trädgården igen :)... återbruk... ). Resten av rabatten har "satt sig" så bra så den klarar sig utan stenarnas stöd.

Den nya rabatten fick alltså reklambotten och stenväggar. Sen kippade jag resten av balkonglådsjorden dit, räckte precis till att fylla rabatten helt, det var visst fyra eller fem balkonglådor från början... Och så jordgubbsplantor.

Jordgubbslandet är väldigt gammalt, börjar växa igen på allvar nu. Så jag plockade några plantor lite härifrån och därifrån för att få med av de olika sorter som fanns där, lite tidigare sort och lite sötare sort... men jag vet inte vad de heter... Återstår att se vad rabatten blir till...

... om reklamen i bottnen börjar växa, så får jag fina tunikor från HHmarketen i stan, eller kanske lite specialprisbananer från supermarketen i lilla stan, eller varför inte lite praktiska förvaringsboxar från ett "allt och lite till"-varuhus... :)!

... eller så blir det bara brännässlor till vårens första nässelsoppa!

tisdag 20 oktober 2015

Igår kväll for jag ut i favorithörnet av trädgården, där också kaninen bor, och skulle ge honom lite hö och annat småplock. Eftersom det hann bli mörkt så tog jag pannlampan på.

Jag blev fundersam när något flimrade förbi ögonen i pannlampans sken. Det var pyttesmå regndroppar, och de rörde sig så där som när regnet piskar lite snett. Men i mitt ansikte kände jag absolut ingenting. Bara den friska höstluften.

Men det var dimman som visade sig sådär tydligt på nära håll i pannlampans avslöjande sken.
Jag tyckte det var lite häftigt. Men jag måste nog ha sett lite dum ut när jag stod stilla ett ögonblick, fokuserade blicken på nåt ("regndropparna") strax framför näsan, troligen gick ögonen i kors också :).

Om jag skulle ha suttit i bilen och haft på den där funktionen där vindrutetorkarna automatiskt startar om det regnar tillräckligt mycket, så skulle de antagligen ha viftat till. Det har hänt sig förr att torkarna har startat, fast vindrutan är hur torr som helst, men luften som slår mot vindrutan är så fuktig ändå att det fyller kriterierna för "lite regn".

Det var dagens fundering i hobbyrummet. I morgon kanske jag granskar lite loppisgarn i dagsljus så jag får jämföra färgnyanser på riktigt. Sånt är lite falskt i lampsken... Kan annars bli oplanerade färgkombinationer som man inte alltid tycker är så fina... Kan ju bli det ändå, men det är en heeeelt annan sak... :).

söndag 18 oktober 2015

Fjädernejlikan är en av de få köpta blommor som tycks trivas här och där i trädgården. Ja, hon blommar inte nu, men den här bilden hade jag laddat upp redan så då fick den illustrera det här inlägget :).

Men allvarligt talat så har jag nog lyckats ta livet av många köpta plantor. Kanske för att jag inte planerar så noga vad jag köper, det blir mest på impuls. Dessutom vårdar jag dem inte så ömt som man kanske borde. Å andra sidan, om de överlever det första året så är det stor chans att det klarar sig i framtiden också, eftersom knappt någon trädgårdsperenn får någon överväldigad omvårdnad. De planteras för att klara sig själva år efter år.

Den här fick alltså en bra start i det lilla stenpartiet och har nu fått ge ut små plantor till ett par andra ställen också. Ibland är det i misstag. Jag har rensat ogräs runtom och i ivern rivit upp en planta med rätt så fina rötter, så då får jag plötsligt en ny nejlika att placera nånstans!

Det som jag hade bild på i förra inlägget har nu upprepat sig. I går kväll när jag gett kaninen det gräs som ännu går att få tag på till kvällsmat så tyckte jag att det ännu var någon minut över tills skymningen blir för nära mörker, så jag inte ser nåt mer. Så jag tog skottkärran, plockade sönder en gammal blomrabatt som jag kantat med stenar, placerade stenarna i kärran och körde dem till ett annat hörn av trädgården för att de skulle bli en annan ny rabatt.

Så jag plockade också med mig inifrån lite rejäla reklamblad från nejdens marketar och bredde ut dem sådär lagom tjockt och lagom rektangulärt. Stenarna placerade jag runt kanterna för att hålla reklamen på plats och så tömde jag de balkonglådor som i sommar haft en hel del fina blommor men som nu behövde tömmas och putsas och sättas undan i vinterförvar. Jorden alltså kom väl till användning i denna nya lilla rabatt. Precis lagom mängd och lagom "använd" för att inte vara för gödd och kraftig.

Så vad ska det bli av detta? Jordgubbslandet som är så gammalt håller på att bli igenväxt, överväxt och glömt. Så då tänkte jag testa om det går att ta upp några plantor som ändå håller på att bli nertrampade och förträngda och ge dem en synlig plats till nästa sommar, för att jag förhoppningsvis ska minnas vattna, göda och vårda dem ömt. Jag gillar att försöka ge gamla och skruttiga plantor nytt liv. Det är sen en annan sak om det lyckas.

Idag när jag hörde en vän prata om att hon ännu tänkte plocka ner några lökar innan vintern kommer så kom jag på att man ju faktiskt kunde plocka ner några fina blomlökar där runt jordgubbsplantorna så är det nåt som kanske kommer tidigt på våren också!? Och sen när lökarna har blommat och vissnat så plockar man jordgubbar i stället...? Kan man göra så? Det kostar åtminstone inte så mycket att prova :):

söndag 4 oktober 2015

Dethär trädgårdsprojektet som jag utvidgade med reklamblad i botten och större stenrundel i våras blev väldigt lyckat, så här långt. Inget ogräs ryms (har kommit igenom reklambladen än) eftersom tusenskönorna har brett ut sig alldeles väldigt och så har jag ju placerat dit lite sommarnejlikor från ifjol (övervintrade i en kruka), en andra årets lök, flera plantor jag inte visste vad de var men som jag tror är borstnejlika (har inte blommat ännu detta år), en liten fjäldernejjlikplanta och så en stäppsalvia som höll på att dö ut på sitt förra ställe. Fåse om den klarar sig bland tusenskönorna.

Läste i en blogg om nån som "i misstag" fått en del av sin gräsmatta invaderad av tusenskönor eftersom deras fröställningar blandats med gräsklipp som hon spritt ut på valda ställen för att ge näring... Jag tog det närmast som ett tips hur man ska göra för att få dem att sprida sig... :). Det är klart: för mycket och för lite skämmer allt. Men när de tittar fram ur sina små bladrosetter på våren så är de nog så glädjespridande så!

Dagens höstsol värmde och jag fick äntligen ner höstastern (oj va den blommar vackert!!) och spetsmössan. Hoppas jag minns nästa år var jag lagt dem... De plantor jag tagit upp till specialvård fick jag också ner idag, de flesta. Nejlikroten fick en rymlig plats bredvid porslinsnejlikan och mellan två höstfloxar. Tänkte att det kanske passar. Porslinsnejlikan och nejlikroten är ju ganska tidiga, en ljusblå, den andra laxröd. Sen får den vit/lila höstfloxen ta över. Men jag har ju inga stora förhoppningar att det ska lyckas som jag tänkt. Jag glömmer väl bort dem och gräver upp dem i misstag, eller nåt.

Sen har jag ännu ett par sköldpaddsört-plantor som jag inte ännu är säker på vart de ska flytta. De blommar ju som bäst just nu, så nånstans där det är skräpigt den här tiden på året... alltså nästan överallt...

Hur som helst. Frisk luft och lite vardagsmotion. Kanske jag orkar sitta på kontor i morgon då...

söndag 27 september 2015

Mrs Scott heter aklejan som i somras trivdes så alldeles förträffligt med en helt vanlig finsk prästkrage.
Nu var jag just ute i blomsterhörnet (gav morgonmål åt kaninen) och med en härlig höstsol i ansiktet kollade jag in de sista fröna av nämnda Mrs Scott. Jag la dem i en burk i farstun, vet inte om jag har fler av de köpta fröerna... kanske inte de egna är lika bra, men det går ju att testa.

Sol i ansiktet ja, och nu just hörde jag ett konstigt ljud på fönstret, jaha, det regnar!?
Jag hann åtminstone planera lite var jag skulle placera höstfloxen, sköldpaddsörten och nejlikroten. Men allt är ju så genomvått så jag vet inte om jag ska blöta ner mig nu, eller vänta att det torkar lite. Knappast torkar det mera i höst...

Hur som helst, hann med en några minuters solstund ute innan molnen hopade sig och regnet började. Klarar mig nog inte utan tur i regnet i alla fall, här ska hämtas potatis ur landet...

lördag 26 september 2015

*

Stella media eller våtarv har jag nån gång fotat på riktigt nära håll och försökt lura er att det är en riktigt fin exotisk blomma som jag plockat in i vasen... Men det är väl inte många som luras. Det slingriga ogräset fick ett helt eget inlägg på bloggen greenspire.se och vid närmare läsning så är det väl förtjänt att nämnas. Borde jag ha tagit tillvara våtarvet jag rensade ur potatislandet för en tid sen och smörfräsa som spenattillägg i maten ... som greenspire.se skriver...
 
"Den saftiga stjälken gör våtarven krispig och god i sallader. Det är välkänt, även om jag själv inte provat ännu.  Ju spädare skotten är, desto godare är de. Men jag minns också hur farmors höns kastade sig över tuvorna man slängde in i hönsgården som barn. Man kan gärna mortla våtarven till pesto eller smörfräsa den och smaksätta med citronsaft och salt. Smaken ska vara lik spenat. Och näringsmässigt ligger den inte alls efter. Hör bara – 15 procent av växtens vikt är rena proteiner. Innehållet av kolhydrater och mineraler och spårämnen är också väldigt högt för en grön växt. Dessutom innehåller späda blad mängder av C-vitamin, antioxidanter och betakaroten. "
skriver Greenspire.se som har mycket annat intressan att skriva både om den här växten och om många många andra.

fredag 25 september 2015

Ja, jag tjatar om min blåvita saintpaulia, men det är bara så att jag blir glad när jag ser den ;)!
Den här bilden tog jag för en stund sen med laptopen. Svårt att tro att blomman hade knappt nåt friskt blad i våras :). Se där vad tålamod kan göra! För god vård är det inte, åtminstone inte medvetet, det blev bara så här :)!

Och ute är det grått och höstigt. Men så ska det vara den här tiden på året. Och egentligen ljuger jag nu så det bara sprakar höstfärger om det, för det är nog bara luften och himlen som är grå (disig), resten är både gult, grönt, rött, orange, mustigt brunt osv. osv. :) och mitt i allt några klart sprakande indisk fingerört, någon blodnäva med sina härliga blad, den nya blålila höstastern och ... Borde jag ta mig en promenad där ute innan jag åker till jobbet? :)

Igår kväll blev det en biltur i skvalande regn längs långa skogsvägar, både raka och krokiga, och hem kom jag med en navkapsel mindre... Jag vet ungefär var den flög av, men vet inte om det löns att åka och söka den, möjligen flög den långt ner i diket...

That´s life in the country.

lördag 19 september 2015

It.s a rainy day...
... och löven är nog gulare nu än när fotot togs.

Höst i massor därute, trots värmen.
Och fortfarande inget gjort i trädgården... höstplanerna börjar rinna ut i sanden...
Det är bara att ta en dag i taget och se om det ändå finns nån tid/inspiration någon dag att göra nåt.
Då återkommer jag med berättelser om hur duktig jag varit och hur mycket och fint jag gjort i rabatterna.
Det kan också hända att jag återkommer för att berätta att inget blev nåt alls, att jag får stänga trädgården för vintern och bara godkänna fakta. Inte i år heller :).
Ha en bra höst hörni!

söndag 13 september 2015

Drottningaklejan har visat sig ännu en sommar.
Hon hade nog flera blommor men själva plantan är så liten att man tror hon ska ge upp.

Närmaste grannen är en humle som har en tendens att vilja krama aklejan alltför mycket och alltför våldsamt. Det är nödvändigt att då och då ta en titt på aklejan, befria henne från humlens alltför närgångna kontaktsökande. Men man får vara försiktig. Humlens greppande skott sitter rätt hårt fast och kan slita vilken blomma som helst i bitar om man inte tar det systematiskt, oftast då motsols, eftersom humlen snirklar sig runt omgivningen mesols...

Men som sagt, aklejan har klarat sig, och jag har tänkt snygga till hennes omgivning lite, dels för att hon ska klara sig ett år till, dels för att hennes andra grannar också ska klara sig. Där finns en vinröd astilbe som är liten men otroligt vacker. Där finns också en rätt ny stjärnflocka, också mörkvinröd, vacker och hållbar när hon väl börjat blomma. Dit har jag också tänkt placera den nya spetsmössan med sina vita stjärnor, och eventuellt också höstastern med sina blålila pigga blommor.

Eftersom dit kommer så många olika blommor, så får jag planera om rabatten lite, om jag bara hinner... Det beror på höstvädret, och på hästvädret... Projekt är i alla fall bra att ha att tänka på när man känner sig full av en massa måsten.

söndag 6 september 2015

Indisk fingerört, praktlysing, vild förgätmigej, förädlad vitsippa osv.
Det här hörnet i trädgården är verkligen inte i ordning. Det blommas för fullt när det är den tiden på året, men det är djungelns lag som gäller, dvs de svagaste försvinner småningom.

Om man inte gör något åt saken.

Nu har det ju varit väldigt mycket häst denna sommar, ridskola och annat i hästväg, och så lite extra mycket på jobbet, lite för lite semester och och och...
Men kan inte hinna med allt.
Och det ska få vara lite roligt också, inte bara en massa måsten.
Så då har det blivit lite vilda hörn i trädgården i år.
Undrar hur det blir nästa år.
Nu är väl tiden då man planerar för nästa sommar i trädgården.
Rensar ur, vårdar ömt, hjälper plantorna att förbereda sig för en lång kall vinter.

Jag räddade ju en del favoriter från kvävning i våras/försomras, tog opp plantorna, placerade dem i burkar där de skulle få samla krafter helt för sig själva.
Det var höstflox av en vacker färgnyans, det var Tulikellukka (en orange/röd härligt pigg färg) och så ett par andra.
Men nu är det dags att placera ut dem. Var? Hittar jag någon plats där de får bättre med utrymme, där jag minns dem sen, där jag vårdar dem lite extra bra, där de inte slås omkull av hårda vindar...

Det verkar som om det skulle finnas mycket att hinna med ännu ute i det gröna. Det kan ju lyckas om hösten kommer snällt och försiktigt. Också morötterna skulle må bra av en snäll och försiktig höst...

Och så var det ju nykomlingarna spetsmössa och höstaster som borde få en fin plats... En helt ny rabatt nånstans kanske?

tisdag 1 september 2015


 
 
Nåt för storfiskarn att tala om...
... eller inte.
Det var så att jag har hamnat att ge akvariefiskarna mat eftersom familjens yngsta inte tål hantera fiskmatsburkarna. De torkade larverna får henne att nysa fruktansvärt och de allergiska reaktionerna sitter i nästan hela dagen.
 
Så jag ger dem mat. Så också denna morgon för en vecka sen.
När jag satt på akvarielampan så kollade jag som vanligt att alla fiskar var i farten.
Nej, jag kunde inte hitta svärdbäraren nånstans. Nåja, han kan gömma sig bakom pumpen eller termostat/värmestaven, han brukar ju lura i "vassen" där sedan han blev ensam svärdbärare för några veckor sedan.
 
Jag gav mat och skulle skynda vidare till morgonens andra göromål, då jag plötsligt hör ett konstigt ljud bakom akvarieskåpet. Jag visste där fanns ett hål i väggen som ledde till ett annat rum, så jag tänkte: oh, nej, mössen har börjat springa omkring i huset redan!
 
Men ljudet var lite udda, och jag tänkte jag måsta kolla ändå, och så såg jag i mörkret bakom skåpet att det var svärdbäraren som låg på golvet och flappade med stjärten som bara fiskar kan!
Jag slängde mig ned på golvet och försökte sträcka ut min hand så långt som möjligt bakom skåpet (det gick ju inte att rubba med sina 600 liter vatten ovanpå). Som tur är nådde jag just och just till fisken, plockade upp den, men han hoppade ur min hand igen, jag gjorde ett nytt försök och lyckades "fiska" upp honom :).
 
Jag slängde i honom snabbt utan att titta desto mer. Han rörde på sig, det var huvudsaken.
När han kom i vattnet var han väldigt omtumlad, vinglade hit och dit, simmade snett som sjuka fiskar brukar, och med en rejäl dammråtta längs ut på sin präktiga svärdbärarstjärt :)!
 
Försent att försöka ta bort den, tänkte jag, han dör väl ändå snart av sviterna från utflykten.
Men det är en vecka sen nu, och han simmar glatt omkring i akvariet, har börjat äta normalt igen, och har tappat sin långa svärdsvans!! Men det ser faktiskt ut som om han håller på att få en ny, som unga svärdbärare, man ser att svärdet växer ut .
 
En sann men lite otrolig fiskehistoria...

söndag 30 augusti 2015

Idol på Sveriges TV4 har ju kört igång igen. En ny säsong med många kvällar då man mer eller mindre mot sin vilja sitter klistrad framför tv:n eller lyssnar medan man gör något annat, springer runt i huset och småplockar med saker.

För nåt avsnitt sedan var det dags för Laila att åka runt i en turnébuss med rockaren Ralf för att söka reda på talanger på mindre orter runt om i Sverige. Ett lite udda par kantänka, till sätt och stil och prat. Intressant att lyssna på deras helt olika tankar.

Det visades hur de vaknade en morgon, på ett hotell kantänka, och hur snabbt Ralf var klar från att ha legat och snarkat tills han gick ut ur hotellrummet. Han sa något i stil med, nu ska Laila få se hur snabb en rockare är på morgonen. Han sov väl med kläderna på färdigt, lite deo på och frillan var inget att göra åt, sen sa han, och nu kommer jag till det som fastnade i mitt minne:

"... och så lite för själen..." och så spelade han ett snabbt, häftigt riff på sin gitarr, och gick ut.

Det där var något säkert som varje människa behöver hur stressade hon än är. "Något för själen".
Vad det nu sen är, och hur man ska beskriva det, och hur man ska tolka det, religiöst eller inte, jag vet inte. Men att hinna andas lugnt ett par gånger, hitta sig själv, hitta det lugn som gör att man mår bra, som gör att man är lugnare whatever man sen möter utanför dörren...

Oj, vad filosofiskt!

Här kommer katterna väl till pass, om man inte endast irriterar sig på geggiga tassar, tiggande av mat, att de springer i vägen, att de träter så stolsdynorna flyger, osv.osv. Att gosa en halv minut eller två med nån av dem, kan lugna ens inre...
Mitt "gitarr-riff" kan också vara upptäckten av en vacker blomma som slagit ut precis bredvid kaninburen, när jag ska ge morgonknäcket år kaninen.
Eller man kan också slå sig ner vid köksbordet när man plockat undan och sitta tjugo sekunder och titta ut över den morgonfräscha trädgården, kolla in molnen, andas evighet... Även tjugo sekunders evighetsluft kan räcka hela dagen, eller längre, om luften är klar...

lördag 29 augusti 2015

Porslinstallrik på en pizzeria fick mig att tänka på porslinsmålning... Och ja, kursen är ju först efter jul, om den blir av, så jag har ju tid på mig att samla inspiration och idéer.

Tänkte att de där bågarna på tallrikskanten egentligen kunde broderas ut hur som helst och i vilka färger som helst. Bilden ändrade jag till svartvit, eftersom jag inte tyckte om att se röd tomatröra utkletad på fint vitt porslin...

På tal om pizza, så har jag sett att jag haft besök från Italien här på bloggen :). Roligt! Jag kollar ju också då och då in en väldigt trevlig italiensk-svensk hästblogg, vilket jag ju skrivit om tidigare. Har försökt kommentera på den, men blir inte klok på hur man ska "verifiera" sig så nu skriver jag en hälsning här: Vill man läsa hästfunderingar så har jag börjat samla dem på en annan blogg :).
Den trevliga italienska bloggen har nämligen en rätt trevlig lista på andra hästbloggar också, så om man vill hitta nån ny blogg att läsa så ta en titt där! :)

Nu slut med datorn för denna stund, och fram med dammsugaren i mitthobbyrum! Sen stallsbesök!! :)

torsdag 27 augusti 2015

Sommarminnen.
Fast sommarvärmen ju nog håller i sig.
Men många blommor har bara en kort blomningstid, antingen tidigt på våren, mitt i sommaren eller senare närmare skolstart och höst.
Aklejorna hör väl nog till försommarblommorna. Nu finns det bara en massa skramlande fröhus kvar. Har ni lyssnat till det ljudet nån gång?
Minikalebasser kunde man kanske prata om :).
 
Nåja sommarminnena:



Dålig kvalitet på bilderna, tagna med min gammalmodiga telefon och lite ljusjusterade för att färgerna och formen skulle komma fram tydligare.
Man kan förstå att det finns samlare på aklejor. Men att de sen också vet namnet på de flesta sorterna... det är otroligt. Kärt barn har många namn? Okej, tack för blomfägringen och på återseende till nästa sommar! :)

onsdag 26 augusti 2015

Höbärgningsdags! För den lilla mängd hö som lagts på en höstör enligt gammal metod :) då i början av den härliga brittsommaren.

Nu utlovades regn och höet var extremt torrt och fint. Upp på skullen skulle det.
Jag hämtade en gammal plastså och packade den full gång på gång och gick upp längs den skrangliga trappan upp till skullen där jag tömde ut höet. Det blev sisådär 15 gånger fram och tillbaka...

Väldigt bra träning i allmänhet och efter föregående dags ridlektion i synnerhet.

Hömängden torde räcka åt kaninen i vinter... hoppas jag.

Sen på kvällen, i duschen, konstaterade jag att känslan från barndomens höbärgningstider infann sig. Rödprickiga armar av alla vassa höstrån, och när man duschade så pickade det i armarna... Som liten var det ju det bästa när man fick åka och simma på kvällen efter svettig höbärgning, då brydde man sig inte om att det pickade på hela kroppen... det hörde liksom till...

söndag 23 augusti 2015

Blågult egentligen, utan att flagga extra för Sverige för det :), men det blåvita är verkligen intressant, och då menar jag molnen... :)!
Inte så ofta man ger sig tid att kolla in de olika molnformationer som finns, och hur de rör sig. Det kan vara rätt så fascinerande. Och ger perspektiv när man försöker tänka sig hur högt de befinner sig... eller hur lågt... beroende på vilka slags moln det är...

Vackert väder är det i alla fall.
Bilden är nog någon vecka gammal redan... Många blommor har gjort sitt för i år och gör sig redo för vintern...

Snart dags att städa trädgården för hösten-vintern också. Där har jag en heeel del att göra, eftersom jag inte just gjort nåt på hela sommaren...

Minns ni den blåvita skönhet inomhus som jag brukade berätta om? Saintpaulian som varje vinter är halv- eller heldöd, men som jag inte kan slänga riktigt än och som då svarar med åter en blomning mitt i allt... I våras var hon nog så nervissnad som en paulia kan vara, och jag tänkte okej, jag får ge mig, men eftersom hon står bredvid orkidéer som ska ha nån vattenslurk då och då, så fick hon också nån droppe. Alla blad, de nyaste i mitten också, var helt mjuka och halvgula... Men se mitt i allt hade en förändring skett och nu är hon åter vacker bredvid sin spetskappa (gardin). Jag blir så glad :)!
Bilden är gammal, jag vet, men hon har precis lika många blommor nu!

Mitthobbyrum gläder sig åt de små saker som man kan glädjas åt.
Som också det att snart är disken diskad, om jag bara lyckas stänga av den här apparaten och stiga upp från stolen :)! Ha det gott!

onsdag 19 augusti 2015

Fjädernejlika med myrstack...

... i stenpartiet. Men den regniga sommaren bråkade lite extra med myrorna så det blev ingen stor myrstack, åtminstone inte ovanför markytan.

Man får väl vara nöjd så länge myrorna hålls utomhus. Bland fjädernejlikor eller smultron. Och inte i köket...

Minns i början av sommaren när vi hade en liten kattunge... När hon satte sig där jag visste att det fanns lite extra mycket myrtrafik... Kattungen satte sig fint och näpet och rullade ihop svansen som bara katter kan, och så plötsligt ryckte det till i kissen, hon hoppade upp, åt sidan, och tittade förmätet på marken där hon suttit, och man märkte att hon inte gillade det krypande hon såg...

Stackarn. Inte lätt att förstå sig på alla småkryp!
Katt-tassar i stället för den kattfot som inte längre syns i rabatten :).
Jag skrev i förra inlägget om växter som kvävs när jag inte hunnit med...
Kattfoten kan nog vara en sån.
I det råddiga stenpartiet med myror...
Jag tror att det är ganska svårt att se kattfoten senare på sommaren, urskilja dess blad och rötter.
Så jag tvivlar på att den ska bli upphittad och räddad.
Men katt-tassar är rätt bra de också...

tisdag 18 augusti 2015

Skogssmultron i trädgården...
... men jag har försummat trädgården något enormt i sommar, så många olika växter löper stor risk att kvävas och försvinna...

... så igår när jag flanerade (som det så fint heter) med familjens yngsta på "storstadens" kvällstorg och såg en försäljare med många olika trädgårdsväxter så kunde jag inte motstå frestelsen att inhandla två nya...

... det blev något intressant som spetsmössa. Det lär finnas många olika arter. Lite som med nävorna kanske. Den här kan blomma hela sommaren, med en ca femton centimeters blomspira med vita stjärnor längs mitten, men högst upp och längst ner är de rosa/lila. Vet inte ännu var jag ska plantera den skira skönheten.

Sen blev det också en höstaster, som dock inte blommar riktigt sent på hösten. En sen höstaster har jag testat med men här fryser den nog bort eftersom vi har ett froststråk som går genom trädgården och frostar till en del av trädgården ganska tidigt på hösten, och sen också på vintern. Om den här blommar tidigare så kanske den hinner.

Jag fick också ett tips på att motarbeta den frost som bråkar med blommorna på vintern. Nämligen att blanda upp jorden med grus så den inte är så kompakt. Då slipper frosten inte på rötterna lika lätt. Hmmm, borde jag göra nåt åt den saken...

Roligt i alla fall med två nya blommor att projekta med i höst :)!

torsdag 13 augusti 2015

Prästkragen vaktar vid grinden...

Ännu en liten detalj som gläder mig varje gång jag går förbi. Grinden är skranglig, katterna har vässat klorna på den många gånger, den är luden :). Men än hänger den med, och prästkragen håller vakt...

onsdag 12 augusti 2015

 

 
Hösthimmel... vackra klara färger...
... såg en vacker bild som en bloggare lagt ut med vackra krasseblommor mot en vedstapel och i en klarblå kruka.

Och när jag vänder mig om (jag tyckte det prasslade som om ytterligare en svart skalbagge höll på att krypa på golvet) så ser jag denna vackra syn. Det syns ju inte hur vackert det egentligen var, men ni kan ju använda er fantasi :). Jag bara lyfte upp min lilla minlaptop och klickade på skärmen :). Klockan halv 10 på kvällen alltså...

Det finns mycket vackert på hösten. Lite dramatiskt mitt i allt. Regn mitt i solskenet och så de åskmörka molnen i kvällssolen... Hmm, hur blir månne vintern då...

Jag var ute i trädgården för en stund sen, gav mat åt kaninen, bar opp lite av hans torra nya hö upp på höskullen så det skulle få ligga luftigt, plockade bort lite torra blomstänglar här och där, såg en massa jobb, gladde mig åt alla färger, jag lyckades faktiskt ignorera ogräset för allt det vackra runtom :).

Jovisst, jag är en höstmänniska. Även om åldern gör att jag mer och mer övergår till att, som de äldre ofta gör, oroa mig för hur man ska orka den långa kalla vintern, med mera värk och allt möjligt extra strul med kalla bilar, mycket snö, mörker osv osv...

Hur avslutar jag den här texten positivt då? Jo, det brukar ju alltid bli ljusare om dagarna redan i januari :)! Våren är på kommande, hörni!!

söndag 9 augusti 2015

 
När katten är borta dansar råttorna på bordet.

... heter det visst, men katten kan också köra sitt eget race på bordet i brist på råttor att springa efter :)!

Nåja, bilden är gammal. Sen juli i sommar. Gammal? Oj, var det inte längre sen än så? Och jag som har saknat den här vildingen så otroligt mycket och länge, känns det...

Hoppas hon har det bra i sitt nya hem.

Här har annars också varit rätt kattfritt, trots att vi har fyra stycken. De har huserat en hel del ute på åkrarna här runt om, har jag sett på avstånd. Mycket småvilt att fånga. Och den äldsta har flera gånger om dan visat upp sina förvärv vid ytterdörren, både fåglar (fy!) och råttor och möss och sorkar (bra!). Fåse om vi slipper möss i huset i höst...

Något annat som knaprar på mellantaket är antagligen de stora skalbaggarna som mitt i allt dimper ner på rygg lite här och där. Ibland hör man riktigt tydligt att de ramlar ner, men de kan vara svåra att hitta om de snabbt lyckas vända sig på rätt köl och kravlar sig iväg. Men hur mycket har vi egentligen av dem?

Mitthobbyrum gosar med katter, tittar på förvildad trädgård, njuter av alla färger i de olika överväxta rabatterna, och undrar hur månne hösten blir... Lyckas jag få igång nåt projekt i höst? Allt hänger på humöret. Hur mycket hästkontakt man har som ger lugn och terapi. Hur mycket man lyckas räkna till tio när man blir rosenrasande och i stället konstatera, äsch det var väl inget att bry sig i, jag gör nåt annat...

Hösten innehåller lite rabattrens, lite omplanering av jordgubbsland, lite förtydligande i nåt hörn av trädgården, och så mycket häst i olika form... Om jag får välja. Får jag inte välja så får man göra så gott man kan av det man får!

onsdag 29 juli 2015

tårta på tårta, eller mysli me joghurt på gröt...

Som sagt ingen matblogg!!!
Men eftersom jag lovade ännu en matbild så... :).

Det var så att en yngre i familjen brukar testa olika myslin. Färdiga blandningar då. Men inte alltid gillar det som köps hem. För det mesta brukar det gå att äta ändå. Men ett par sorter den senaste tiden hade alldeles för mycket socker i de allra mest fantastiska former så det föll inte i smaken.

Jag tänkte, liksom med fruktsockret i förra inlägget (jordgubbar), att okej, i stället för socker eller välsockrad sylt, så sätter jag lite översockrad mysli på gröten, för åtgångens skull. Och så får jag väl lite extra fibrer på köpet.

Jo, det gick ju nog att äta. Och sött var det så det räckte. Lite tråkigt att äta eftersom gröt brukar vara mjukt och lent att svälja. Nu var det visserligen len gröt, men pålägget var kantigt, grynigt, skarpt och lite förunderligt. Men jo, det gick som en variant.

Slut på det matinlägget :)!! Det var ju sen korsordet till söndagsfrukosten som gav den där lilla extra kryddan... :)!

tisdag 28 juli 2015

fruktsocker i stället för socker eller sylt man inte orkar hämta från frysen...

Alltså det här börjar likna en matblogg, men det är det inte!!
Det är bara så att man tycker att det är lite onödigt med socker på gröt, även om man inte heller vill äta helt utan nåt sött...

Så om det råkar finnas gubbar kvar från föregående dag, så är det alldeles ypperligt med några jordgubbsskivor :).

Den här bloggen är ingen matblogg, det handlar om fritiden, garnnystanen, loppisfynden, trädgården, katterna, böckerna, lite alltmöjligt från naturen, pyssel, skriverier (även om det flyttat till ett annat ställe på nätet) och hästar och ridning (även om det också till stor del flyttat till annat ställe), men hobbyrumssaker. Och jag måste säga att just nu hör inte mat och sånt dit. Faktiskt.

Äta måste man, ordentligt, men det är bara i förbifarten :), så man orkar hobby:a sen, och jobba förstås, och städa och sånt, men det är en heeeelt annan sak.

Och ändå kommer det att komma åtminstone en tallrikbild till i samma stil :), vänta bara :)!

torsdag 23 juli 2015

Kråkbär smakade inte heller så illa på morgongröten :).

Kanske till och med bättre än jordgubbar...

Men en sak som familjens yngsta slängde fram häromdan var en tanke att ha jordgubbsplantor i blomkrukor i stället för i ett stort land.
Första året går det säkert hur bra som helst, men hur blir det med övervintringen i krukor? Jag har ju åtminstone tidigare hört att krukorna fryser (inklusive innehållet) om de inte grävs ner till vintern. Så då skulle det alltså inte gå att ha dem ovan jord, eller vad tror ni?

Man skulle ju slippa en hel del rensande och sånt.
Och eftersom vårt gamla gamla jordgubbsland håller på att invaderas av ett körsbärsträd som "ynglar" av sig något alldeles kolossalt...
Körsbärstomaterna var väldigt goda medan de varade... även om de var köpta. Men de satt fast på klasen i förpackningen så man fick "plocka själv" :). Jag behöver inte gråta fast jag aldrig hann börja med nåt eget odlande...

... men smultronen, de vilda, får man plocka varje dag, inte litervis då, men tillräckligt för att kunna njuta av en sommardelikatess á la barndomen :).

onsdag 22 juli 2015

 

Fin skärmsläckare... :).

Drar ingen ström alls... Beror lite på vädret ute, men överlag alltid tillgänglig...

Det gäller bara att se detaljerna i vardagen. Som inte är beroende av uppkoppling på nätet.

söndag 19 juli 2015

 
Gamla mattor berättar...
Hade jag som "arbetsnamn" på detta blogginlägg.
De är gamla, urtvättade och nästan utslitna, mattor, som jag tvättade lite tidigare i sommar.
Men de tjänar bra som farstumattor, eftersom man där måste byta lite då och då, när det dras in så mycket smuts.
Och när jag stod och sköljde dem med trädgårdsslangen så kom jag att fundera på inslagen...
 
Det var inte så värst färggranna inslag i mattorna, åtminstone var det sparsamt med sådana. Däremot kunde allt det där emellan vara väldigt jämngrått, beiget, "smuts"färgat, välanvänt och, som sagt, urtvättat redan innan det hamnade i mattan.
 
Men det ljusblåa kunde ha varit nåt väldigt fint som nytt. Det vet endast väverskan. Om hon minns.

På den här andra bilden syns gula och röda fläckar, som jag först tänkte att jag missat vid tvätten, alltså kunde vara gamla rostfläckar, vaselin, eller annat som inte gått att få bort. Men sen märkte jag att ett par av inslagen hade det gula och röda med jämna mellanrum. Alltså kanske en härligt somrig klänning med små gula och röda blommor...

Mattans inslag kan vara närmare hundra år gamla, mattan kanske vävd för ca sjutti år sen... Så man får nog inget svar på färgfrågorna... :).

Terapi säkert det också att stå och skölja mattor och filosofera över ett matt-inslag...
Blåvitt igen :), men nu vitsippor, inte från i våras utan nu just, och så vild förgätmigej.

Vitsipporna är en förädlad sort som sprider sig något fruktansvärt... Rötterna är tunntunna bruna "mycel" nästan, som bara mitt i allt finns överallt. Men plantorna är lätta att dra upp och eftersom rötterna inte tar så stor plats så inbillar jag mig att det inte är nån panik...

Vet inte riktigt vad jag skall göra av detta vita hav som sedan bara ser skräpigt ut, men kanske jag får nån idé nån gång. Vackert är det när det blommar och nån annan, färggladare blomma råkar slå ut samtidigt mitt i det vita havet...


Jag ska fundera på saken och återkommer när jag vet :)...

lördag 18 juli 2015

Mrs Scott meets a Finnish prästkrage...

Ja, aklejan heter Mrs Scott enligt fröpåsen. Och prästkragen har sått sig själv nånstansifrån. Vild kanske. Men de verkar trivas tillsammans så jag ids inte skilja dem åt även om det ser lite rörigt ut i rabatten. :)

Det finns blomsamlare och så finns det blomsamlare.
Jag nämnde visst för nån tid sen om att det finns hemsidor på nätet som berättar om hundratals olika nävor, som vissa samlar på.
I min ungdom hörde jag om en man som samlade på aklejor. Och när han via sitt arbete besökte min hemgård så kom han överens med min mamma att han skulle få hämta en av hennes sorter. Det var tydligen nån sort eller färg (mer troligt) som han inte hade då. Förstod inte det där, men nu börjar jag ana att man kan vara intresserad av sånt. :) Ålderstecken??

Vackert hur som helst!

torsdag 16 juli 2015

Höstörar kan paintas så höet ser vått ut, färdigt ut, nystörat ut, skämt ut och torrt och perfekt knastrigt och hälsosamt ut.
Fråga inte mig om paint-bildens hö är det ena eller andra :).

Men höräfsan ska vara röd så man ser den lätt på åkern :) så den inte blir överkörd av traktorn. Man ska ta vara på viktiga redskap. De växer inte på träd...

Jag har inte störat idag. Men jag har räfsat (med lövräfsa - så fel så fel...) lite hö från åkern. Men man borde få upp höet på nån förvaringsplats där det kan vila luftigt och torka resten... inte mögla...

Hmm. Nåja, barndomstidens gammaldags höbärgningsfeeling inklusive mygg, bromsar och högsommarhetta. Så blev det i alla fall. Hur det lyckas med höet är en annan sak...

Det är alltså bara kaninhö som det är fråga om. Reserv.

söndag 12 juli 2015

Djungeln i trädgården ska ibland utforskas... vad finns i mörkret bland de insnärjande växterna...?

Skämt åsido, men jo, jag sökte nåt inne i dunklet.

Djungeln var nog en blombänk en gång i tiden, med en bondpion, ormbunkar (med måtta) riddarsporrar, trädgårdsnäva, stormhattar, förädlad vitsippa, aklejor, lupiner, orangea liljor och hästkonvalj.

Numera är det mest förädlade vitsippor, trädgårdsnäva och ormbunkar. Dessutom håller toppklockan att ta över en del av blomrabatten.

I något skede planterade jag en vacker lysande höstflox där. Gillade den väldigt. Men den orkade inte stå emot det påträngande sällskapet och det jag sökte nu idag var just höstfloxen. Levde den ännu kvar nånstans så jag skulle kunna flytta den till en kruka, vårda den ömt och plantera den på ett rymligare ställe på hösten?

Jag hittade några pyttesmå plantor. Så jag var nöjd.

Hittade dessutom några temynta som höll på att gå ett liknande öde tillmötes.

Alltså har det pysslats lite sånt där mer eller mindre onödigt, men terapeutiskt, i trädgården.
Semester? Nä, ska i jobb i morgon, men lite kan man väl njuta av den finländska sommaren ändå! :)

fredag 10 juli 2015

Allting är vitt, vitt, vitt...
Men kanske inte så länge till. Med det här regnandet så blir de nog snart ledsna.
Det gäller att njuta av den enkla skönheten medan den varar.

Jag skrev om kaffekakan igår.
Har ni lust att höra den senaste finlandssvenska hitlåten om kaffekakor och bulla? Den är så mitt i prick, men det kan hända man måste läsa texten för att hänga med i svängarna :).

Pa to ta na kako heter låten, översatt: brukar du ta nån kaka?
Och skulle det vara så att länken inte fungerar så går det att googla på låtnamnet och videor så hittar ni gruppen Kaj som levererar en fartfylld och glad köksinteriör...