Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

onsdag 30 november 2011


Novembertomater och novembermalva. Båda bilderna fotade för nån vecka sen.
Det är lite förunderligt.

Numera är tomaterna uppätna, samtliga :).
Malvan har jag glömt kolla om hon blommar fortfarande eller om hon börjat samla krafter för nästa sommar... Kanske jag minns kolla ikväll när kaninen ska ha mat, måste ta ficklampan med.

Julgardiner hängdes upp i vissa fönster idag. Med piskande regn utanför. Befrämjar inte direkt julstämningen, men man har klarat av "svarta" jular förr så...
Julkalenderns första lucka får öppnas i morgon. Alltså ska även den hemmagjorda kalendern fixas färdig ikväll... åtminstone de fem första luckorna... Sista minuten uppesittarkväll kanske...

ps. tog en tur i trädgården, malvan ser lite frusen ut, men färgen på både blad och blomma är den samma... ds.

söndag 27 november 2011

En pensé i advent.
Varför blommar den i farstun i slutet av november? Och vad har en pensé att göra med advent? Kanske är det enkelt:

Adventsstjärnan har tänts på den djupblå himlen. Dags att söka sig till stallet och se vad där har skett...

Den lär ska blomma där tills det blir kallare än - 5 grader utomhus. Då först börjar kylan tränga in i farstun och rimfrosten lägger sig på fönstren. Tills dess får den förgylla adventstiden, det finns knoppar som väntar på att få slå ut! :)

Kanske även bildligt...

onsdag 23 november 2011

Hur det har gått med plankan? Ja, hur gick det?
Igår glömde jag. Helt. :)
Idag blev det lite mer än 2 minuter.
Men jag har problem med knäna... de låser sig så otrevligt så jag helst vill avbryta...

Men den här övningen tror jag kommer att märkas nästa gång jag tar ett ridpass vid stallet.
Nu är det bara alltför mycket annat som står ivägen i mitt huvud när jag ska boka in ett stallsbesök. Men det börjar bli kris. Hästmätaren står på noll. Och det räcker nog inte med en liten frustning för att visaren ens ska börja röra på sig. Bör åtgärdas :).

måndag 21 november 2011

Även ryttaren behöver träna för att uppnå bättre resultat vid ridträningen. Brukar det stå i olika hästtidningar. Sant. Och jag brukar försiktigt bläddra förbi alla bilder med situps, stretchningar, jumppabollövningar och dylikt. I stället tittar jag på vackra hästbilder... försöker glömma det jag läst.
Varför är det så svårt att hitta ett bra, enkelt men lagom effektivt träningsprogram som man sen faktiskt skulle utöva, inte bara en vecka utan ... till årets slut typ (det är ju faktiskt inte så länge...!!)?

Föll för frestelsen att nappa på ett telefonerbjudande om KuntoPlus-tidningen (plus en sportklocka som jag antagligen aldrig kommer att använda fullt ut...).
Visst innehåller tidningen mycket bra. Om mat, om vitaminer, om träning, om "vanliga mänskors" problem med träning osv. Och fräscha bilder och korta artiklar som man orkar läsa, men, men...

Senaste tidningens "ledar"-skribent fick mig i alla fall att testa en sak. En planka till kvällsmaten. Va? (Lankku iltapalaksi.) Jo, den berömda plankan, en statisk belastning av musklerna. Hon menade att redan en minut varje kväll gör väldigt gott, bara man gör det rätt och inte fuskar.

Jag slängde mig på golvet, telefonens stoppur framför näsan, och så tänkte jag, visst!

KuntoPlus skrev att det (för ledarskribenten) började i ett kafferum med att nån skröt över att hon klarade 2 minuter. Nån annan sa att hon säkert klarar 3 minuter. Det blev en tävling nästa gång de var på stranden, en av kompisarna klarade 10 minuter!

Om man klarar det eller inte lär inte ha nåt med ålder att göra. Guinness rekord i ämnet innehar en 70+ tant i USA som orkade mer än 30 minuter!

Jag testade alltså. Första gången säckade jag ihop efter 28 sekunder ;). Andra dagen klarade jag en minut, igår klarade jag 1,5 minut. Räknar nog inte med att öka i samma takt hela tiden, men om det är så hälsosamt för rygg och mage (framför allt rygg) som de säger, så lönar det sig att testa!

Mitt mål är inte 30 minuter. Mitt mål är att kunna balansera upp min kropp (framför allt mitt huvud!!!) bättre när jag rider, så att signalerna jag ger till hästen blir mer entydiga och inte så motstridiga. Bättre balans och viktfördelning!

lördag 12 november 2011

Höstmiddagen börjar lida mot sitt slut. Rätt så knapert, men ändå står fjordingarna för det mesta med långa halsar och söker de sista gröna stråna... (Snart är det julmiddag som ska planeras... för oss lutfisk, vitsås, risgrynsgröt, skinka... ) förutom idag under ridlektionen.
Plötsligt syns det tre fyra ljusa fjordingkroppar som rusar hit och dit långt borta i hagen, ibland på bakbenen nos mot nos, ibland i full galopp efter varann. En sorts höstglöd mitt i diset? Så roligt att se!
Jag glömde nästan bort skänklar-händer-viktfördelning-blicken rakt fram... men den sekunden tog fjordingdamen vara på och svängde åt fel håll :). När jag tog tag i tyglarna igen fann hon sig snabbt, låtsades om inget, äh, jag bara måste kolla en sak där på kortsidan...
När ridlektionen skulle avslutas red jag henne med väldigt långa tyglar efter den andra lektionshästen. Eftersom jag visste att hon visste att det var slut och att hon högst troligt skulle gena i det sista hörnet för att hinna ut från ridplanen lite snabbare, så tog jag bara tag i tyglarna igen, fortfarande löst, och tog en liten mini-fingervisning i yttertygeln "nej, vi genar inte idag" och hon vek örat mot mig, godkände fingervisningen och gjorde en perfekt "hörna".
Jag blir bara så lycklig varje gång fjordingen förstår en så mjuk anvisning! Blir så glad över deras vilja att lyssna och lyda! Klart man vill fortsätta på den mjuka linjen då!
Vill fortfarande lära mig mer!

torsdag 10 november 2011

Hästfocus, Hevoset ja Ratsastus, TunneHevonen och Hippos är tidningar jag läser regelbundet. I varje tidning finns nåt intressant, nån pärla som det löns att ta var på.

Framför allt blir jag så ridsugen alltid när jag läser dem. Jag vill prova på. Jag vill utvecklas i samspelet. Jag vill träna mig i att hantera hästen mjukt, att förstå mig på olika hästar med olika temperament, att träna utan att ha fel mål i siktet. Och: Att sätta hästens välmående högre upp än att jag ska få säga att jag hoppat så och så högt, gjort så och så svåra dressyrrörelser, galopperat så och så snabbt... eller tränat så och så länge... Läste i senaste Hästfocus, tror jag, en rubrik om att 10 minuter kan räcka ibland... har inte hunnit läsa mer, men...

I Hippos finns bland annat Kyra Kyrklunds kolumn som jag alltid läser. Kyra, som har så fantastiska olympiska framgångar och vet så mycket om träning, har alltid förmågan att med vanliga ord förklara nån viktig princip att minnas vid hästhantering, eller vid träning. Eller så berättar hon nåt hon själv varit med om som ger lärdom åt en helt vanlig dödlig som knappt ens fattar galoppen rätt :)!
(Borde egentligen klippa ut kolumnerna och klistra in dem i en bok för att ha lite av hennes samlade visdom inom samma pärmar. När man nu inte har hennes bok, förstås...)

Jag brukar säga: När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)

onsdag 9 november 2011

Fjordingbilder har det varit brist på länge här på bloggen, känns det som. En sen höstmiddag kanske det här är, och fjordingfölet gladde sig över att hitta de där saftiga gröna bladen som de äldre inte lyckats snusa sig till i skogskanten.

Hästbrist just nu. Allvarligt. Men det ska väl åtgärdas. Efter lite mer stenvirkande, lite pianospelning, lite chaufförsjobb hit och dit och lite jobb, förstås.


Var nog och diskuterade med den här killen häromkvällen. Han väntade på att få komma in i värmen och det smaskiga höt. Blev besviken när jag inte kunde göra något åt saken. Men han behövde nog inte vänta länge. Snart lyste det hemtrevligt i stallets fönster och det rofyllda tuggandet hördes från boxarna.


Läste i dagens Kuriren om en som bett i stallet och tyckte det var alldeles ypperligt att kombinera det med mockning. Kan tro det. Skribenten ifråga är visst präst, men fick nöjet att mocka och passade på att be, när det ändå var så lugnt och fridfullt och ostört.


Man kan faktiskt reda ut en del trassliga tankar (och låta dem utredas) samtidigt som man flyttar en del av boxinnehållet till skottkärran :)!

lördag 5 november 2011


Virkade stenar alltså.

Uppe till vänster ser man hur de ser ut på undersidan. Det är ju ganska praktiskt att ha virkat där eftersom man då inte behöver vara orolig för rispor på bord o. dyl.
Den ena har jag bara "dragit ihop" med ett virkat snöre med rosett, för att man kan ta av den och tvätta den eller nåt... :) alltså bara testat lite olika sätt.

Den med rosetten på undersidan är inte helt färdig på ovansidan än, ska målas lite också tror jag, så därför visar jag inte den nu. Den var marimekkoinspirerad.

Den uppe till höger är den sk. hjärtliga smörgåsstenen. Försökte fixa små hjärtan på sidorna runtom hela. Stenens form gav inspiration. Kan ev. vara en bit som lossnat när gamla "stenfotsstenar" har kluvits. Den hade så tydliga kanter.

Kul i alla fall att testa lite olika.

Såg en stor rund sten, bra att sitta på och titta på ridlektioner vid stallet, tänkte att för att "täcka" in den med virkat blir det nog en rund duk med diameter på ca en meter :). Tror väl inte att jag ska testa det ... eller kanske... :)!

fredag 4 november 2011

Stallet, hästar, en virkad sten. Saknas nu när man borde städa.
En ridstund inplanerad i alla fall idag på eftermiddagen. Och "potatisstenen" har fått sällskap av en marimekko-inspirerad sten och en "hjärtlig prickig-korv-macka"-sten. Siktar på att få in bilder i morgon, de är ju helgdag då, så man får göra vad man vill?
Nu borde jag passa på att dammsuga medan huset är tomt på katter, tycker så synd om dem när de blir så rädda av mullret och sladden.

Mina planer inför "ridterapin" idag: Avslappnad sits, mjuka följsamma hjälper, försöka få hästen att vilja göra det samma som jag, och ge henne tid att förstå och lyda. För de vill ju egentligen lyda, lyssna, om man visar dem respekt från början.

Pianolektionen igår var intressant. Eftersom jag bara har en synt modell äldre att öva på här hemma får jag aldrig "pianokänslan" när jag övar. Sen på lektionen märker jag att det är något helt annat, både ljudet och att spela. Man måste vara bestämd, tydlig. Läraren spelade ett nytt stycke (enkelt) för mig, sen skulle jag prova. Jag hörde vid min första ton att jag har ett så tydligt "ursäkta att jag finns"-anslag när jag spelar, jämfört med lärarens. Sen tvingade han mig att "spela så det hörs" och det kändes helt annorlunda, även om jag snabbt slutade, för att inte "störa" med oljudet :). Intressant, alltså. Alltid lär man sig nåt nytt, som t.ex. en A-durskala...:)