God fortsättning på helgen... och lagom kall början på det Nya Året!

Jag tycks inte vara nån bloggare... har inte tid, tycker jag.
Och just nu har jag återigen fått så många nya idéer som jag vill testa...
Var på en loppsirunda i måndags. Fyndade träsaker. Mindre träföremål, obehandlade, vackert slitna, vackert tillverkade eller annars bara vackert träfärgade. Sen vill jag plocka fram penslar och färg och måla, måla, måla... fantisera och måla...

Sen började jag på en ny hästhistoria häromdagen... hann inte skriva många meningar, men tanken, startidén, fanns där och är nerplitad... behöver bara lugn och ro sen för att fortsätta...

Sen tänkte jag ....

Sen vill jag ju också hinna till stallet. Det har varit för kallt att rida, för mig som inte riktigt vågar rida barbacka... men kanske i morgon??!!
Men bara det att stå vid grinden och prata med fjordingarna gör mig lugn och glad. Det är hästterapi i allra högsta grad... Igår pratade jag med den yngsta i flocken. Han lät mig inte klia honom bakom örat, men när jag sträckte ut handen och höll den stilla så placerade han sitt huvud precis så att mina fingertoppar nuddade vid ett speciellt ställe under hakan, och så sa han: klia där!! :)

Men som sagt: hur gärna jag än skulle vilja skriva här så finns ju inte hur mycket tid i världen... Och så undrar man ibland om det är nån som läser... För de som hittar hit från Slovenien och Bulgarien och Ryssland lär nog inte få ut alltför mycket av texten... :).

Nu är det i alla fall nog för idag. Jag vill måla, skriva, eller nåt annat trevligt... i mitt hobbyrum!!
Vi hörs väl nog... småningom... igen.

Det kommer nog inte så mycket värme från solen... men vackert är det. Och kontakten värmer... alltid när man går ut till hagen för att se på fjordingarna med rimfrost i den tjocka vinterpälsen, så kommer storkillen fram och hälsar... väntar sig ett litet kli här och kanske ett litet kli där... och förstås helst några höstrån att smaska på...

Storkillen var inte med på luciafesten, men hans mamma var visst med, och mammas väninna också. Vackert var det. Stämningsfullt. Med mycket snökristaller i luften. Och många smålucior och småtomtar. Det värmer det som är fruset...

Själv fick jag agera luciachaufför i år igen, åt den egna lucian. Från ställe till ställe, med sång och pepparkaka. Det är nog en fin tradition. Det är något extra när lucia kommer med ljus i sitt hår! Kontakten värmer också här...

Naturligt julglitter utomhus... ett hörn av trädgården som tjänat som hundhage... Så tyckte Frosty the Snowman att det var dags att pynta... eller om man säger det annorlunda: Skaparen visar dagligen hur fantastisk skaparkraften är, speciellt den urgamla men dagligen aktuella kraften... ni har väl inte missat den stjärnklara himlen som man sett glimtar av många kvällar, eller morgnar?... eller aftonrodnaden: just när solen håller på att säga godnatt, så är himlen helt underbart färgsprakande eller vilsamt pastellfärgad i många nyanser, medan träden står med vita hattar och vita fingertoppar...

Ni har väl inte missat att se er omkring mellan julpaketsinhandlande, julmattsdammning, julfestklädsjakt och julmatsplanering...

Det är nåt lugnande i den naturliga utsikten.

Om det sen finns hästar i närheten som frustar ut moln av ånga och förgyller tystnaden med fridfullt hötuggande så är det inte alls sämre för det :).