Gunnel Carlsson heter hon visst, hon som har trädgårdsprogram i TV? Råkade zappa häromkvällen och såg i misstag att hon satt med tekopp på en bänk i en lummig trädgård och funderade. Hon besökte en trädgård, gick runt och kollade i alla hörn, gjorde anteckningar i en bok och kommenterade. Hon lugnade den oroliga ägarinnan. En trädgård ska inte vara färdig, inte vara perfekt, då är den tråkig. Och nej, hon skrev inte in betyg i sin bok, hon stal idéer till sin egen trädgård!!

I tidningen annonserades programmet med en tänkvärd tanke, kanske Gunnels egen, att en trädgård behöver inte vara bara blommor. Jag hade senast in en bild på bonsai-fläderbusken. Den är en glädje, mot den blå himlen. Naturlig.

I tv-programmet gav Gunnel en blomplanta till trädgårdens ägarinna, en pionplanta från sin egen trädgård. Och det blev ett högtidligt tillfälle att hitta den rätta platsen för just den plantan. Jag log där jag satt inkurad i en filt, just så känner jag mig när jag hittar blomplantor som kommit av sig själv, och som växt upp i lugn och ro just tack vare att jag inte har en välskött trädgård. Just nu har jag plockat upp ett tiotal blågullplantor (jo, jag vet, de växer ju upp som svampar efter regn, men ändå) som jag inte vet om jag ids slänga bort...

Trädgård ska vara glädje.