Snötyngda granar... är väl snart ett minne blott tills nästa vinter. Men på min lilla vas finns de kvar året runt, och påminner om den gnistrande kalla dagen och den sköna promenaden jag tog när jag slog följe med en fjording som drog släden på skogsvägen och sen satte av i taktfast trav ute på åkern...

Bjällran runt fjordingens starka hals lät så vackert ännu när ekipaget försvunnit ur min åsyn.

En upplevelse som inte är alla förunnat!