Det är snart den fjortonde februari... Jag brukar inte utnyttja posten speciellt mycket då, heller. Men eftersom kameran råkade fånga nåt trevligt i hästhagen häromdan så kan jag inte låta bli att lägga in en bild i alla fall. Valentin. Vändag. Ystävänpäivä. Fjordingar. Törstig. Mycket snö: endast en tredjedel av baljan syns ovanför marken, skulle jag tro. Törstig kan man vara på många sätt. Jag är törstig på att träna det jag lärde mig senaste veckoslut på ridkursen, men 38 graders feber sätter stopp för det. Har förstått att det inte heller är så varmt där ute som det ser ut när man sitter inomhus och bara ser solen glittra i snön...

Porslinsmålandet tidigare i veckan resulterade i en stortass-skiss på en skål, mer stortass ska komma. Sen planerar jag en likadan skål med fjordingmotiv...

På tal om bloggen, så är det snart ett år sen jag började skriva. Det var den tiden på året då man kollade in hur djup snödrivorna var i ens favorithörn i trädgården... det var visst en meter då, undrar om det är ännu mer nu. Men solen, solen, skiner, skiner, månne den inte klarar av snön i år också!
Sen hade jag ju nog tänkt att jag aldrig mer prövar på tomater, eftersom det inte lyckas med mina fingrar... men så hörde jag nån som hade hört en föreläsning i tomatodling och grönsaksodling överlag, och där påpekades det hur mycket bättre det är med egna grönsaker, som inte då göds eller besprutas med olika skadliga ämnen. Föreläsaren hade sagt att när man äter en smörgås med pålägg så finns det ju överlag tillsattsämnen i korven eller skinkan men om man då använder rena grönsaker ovanpå, så kompenserar dessa åtminstone en del av de skadliga ämnena... så nu vet jag inte... fåse vad jag gör. Risken är stor att jag drabbas av odlingsivern återigen, när solen smält bort lite mer av snön och lurar mig att fantisera...