Det blev en muggvas med öra. Jag hade hittat dem för 1 euro styck och gillar dem starkt. Har målat en med en massa utkrusade ränder på, kanske jag hittar nån gammal bild senare, och en med kattungar och kattmamma på. Båda har jag gett bort. Jag är ingen vän av vaser överlag, men den här har som sagt öra, ett behändigt handtag att hålla i när man målar.
Så den började jag med. Jag använde den färg jag hade mest av på färgplattan, färdigblandad. Det blev nåt jag tror kallas myrtengrön, lite blåaktig grön, behaglig. Och så använde jag släparen, den pensel som man helst ska dra bara ett penseldrag med och så får det vara. I vanliga fall när jag tar i en pensel och börjar måla så blir det lite här, lite där, lite sudd, lite till, som när man klottar med en färgkrita. Men det går inte med släparen, den ska släpas. Så det blev gröna blad på en (osynlig) stängel upp och ned över vasens vackra yta. Sen lade jag till lite sånt där krull som sockerärtsplantorna har för att binda upp sig själv vid pinnar med, eller vid vad som helst som finns i närheten (i mitt fall i somras virade sig sockerärterna fast vid svartvinbärsbusken intill...). Nu är då vasen inne i ugnen för en första bränning, sen blir problemet att fortsätta. Antagligen lite mer i blomsterväg, och kanske nåt litet sommarlandskap i mitten, med bladstänglarna som ram... Fåse. Allt kan hända. Terapi hur som helst :)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar