Scillan visar tydligt en liten blå prick mitt i den "green peak" som trotsat morgonens snöslask.

Den här bilden är gammal, men så här är det nu. Vårtecken på löpande band. Och snart får man skyffla bort skottkärrlassvis med solrosfrön, eller mest skal som fåglarna lämat kvar... till komposten...

Mitt i allt har man fullt med vårjobb utomhus, så mycket man bara vill.

Fast när jag för en minut sedan stack ut min näsa utanför dörren medan jag släppte ut en av katterna, så märkte jag att marken var vit, igen, och luften full av våta stora flingor. Takatalvi kan man knappast prata om än, men det känns så.

Men för att klara det kommande "vårbruket" måste man ha en hästdos då och då. Fick en kort men välfylld hästdos idag, med hästvård basic, lite manfix, lite "massage".

Har läst en del om hästmassage. Om avancerad massage, med långa studier i bakfickan, men också om väldigt basic massage, som förskolans kompismassage, som trots det enkla är en massage som ger lugn, nerstressning, avkoppling, kontakt... Sånt vill jag ha tid med, mellan "träningarna", inför "träningarna" för att "läsa av" vilket humör hästen är på, eller kanske för att förbättra kontakten med hästen, bygga upp ett förtroende redan innan man sitter upp i sadeln.

Eller varför inte massage för att knyta kontakt med en häst som jag aldrig vågat upp i sadeln på.

Senaste TunneHevonen (nr 1/2012) handlade en hel del om just massage och vikten av att pejla in hästens humör och välmående, som en del av horsemanship... Det finns mycket intressant och givande att läsa i TunneHevonen. Man behöver ju inte svälja allt de skriver med hull och hår för det! Ingen har ju hela sanningen, ingen är felfri. Men mycket av det skrivna känns rätt. På nåt sätt.

Det är rörigt i mitt hobbyrum idag. Liksom humöret... Svårt att prioritera... Lite axplock:

Stenpartiet börjar synas!! Och vid husgaveln syns början på scillan! Men när jag går från ytterdörren nerför grusgången mot garaget så kan jag fortfarande hålla mig i snödrivskanten för att inte halka på isen!! :) Alltså en drygt en meter hög driva, skarp sådan, längs en stor del av gången. Väldigt bekvämt att hålla i :). Lite udda handledare...
Men vägen är gyttjig så det förslår. Fåse hur mycket vinterdäcken gräver ner sig i geggan när jag ska till jobbet... Det är sånt som hör till på våren förstås.

Vid stallet såg man idag hur hästarna vände sidan mot solen för att ta in så mycket som möjligt av det härligt varma flödet. Sen tappar de vinterpäls därefter också... Tussar överallt. Borde annonsera på fågelbobyggarnas findit.kvivitt att det finns päls att hämta till inredningen :)!

Angående papperstillverkningen undrar jag försynt om nån vill köpa egentillverkat papper, men i samma andetag inser jag att jag borde testa mera först hur det beter sig vid akvarellmålning. Och på tal om egentillverkat papper... Flush´n go (eller nåt liknande käckt) heter en slogan som en toapapperstillverkare börjat köra med. Alltså själva hållaren som toapappret är upprullat på ska gå att spola ner, till 100 % säkert, stod det. Går det då att använda för papperstillverkning? Eller är det för smuligt då? Åter en sak man gärna skulle testa. Vem betalar lön för sånt? Eller bidrag... :).

Jag brukar helt allvarligt skämta om att man borde få nåt slags konstnärsbidrag eller liknande, så man ett helt år skulle få göra vad man vill och ändå få lön. Somliga gör det utan konstnärsbidrag och kallar det alterneringsledigt. Men så är det ett krux med det, man borde ha varit heltidsanställd, och det har man ju inte.

Skrev just en hel del text till, just här, men plötsligt var den borta, så nu får det i stället bli en kvällssmörgås i mitt hobbyrum och så blir det godnatt!

Fjordinghovar i virvlande snö. Bäst att sätta upp den bilden nu medan det finns snö på marken. Det börjar faktiskt arta sig mot vår!!!
Fick en kort ridtur igår med den äldre fjordingdamen, på en fortfarande snötäckt ridbana. Var väldigt nöjd efteråt. Igen. Inte för att jag lyckades så bra med mina övningar. Och inte heller gjorde jag stora framsteg. Men allt gick ändå bra. Fjordingen verkade lugn och nöjd efteråt, och jag hade fått igenom en hel del små övningar med endast små hjälper. Fjordingens samarbetsvilja var otrolig. I like!!

På tal om små hjälper, så lär den finska TunneHevonen-tidningen ha "ordnat" ett dressyrtillfälle på senaste Helsinki Horse Fair. En dressyruppvisning med träns utan bett och dylikt. Minimal utrustning. Har nog sett några videoklipp på youtube därifrån, men de har inte varit så tydliga... Borde söka fler klipp. Roligt att det blir mer och mer vanligt att tala om att få hästen att förstå vad man vill utan en massa avancerad utrustning och hjälptyglar.

Terapiveckoslut med mycket tid i stallet. :)
Ryktning med mycket vinterpäls överallt, inkl. innanför kläderna och i handskarna :\.
Lite manfix, inkl. små korta delar av manstråna i ögonen, på näsan och innanför polokragen... :(.
Promenad med fjording i vårvinterväder, inkl. förtroligt prat om allt möjligt... :)!
Lite vanligt stallsjobb med grep och skottkärra :).
Lite avkopplande svansutredning i solen vid stallslängan med ansiktet lagom mycket vänd mot solen, och lagom mycket småprat om hästar och annat med den dagens "stallkompis"... :).

Inte illa alls!

Och så hann jag börja med en garninventering, där jag först kollade hur mycket och vilka sorters Novita-garn jag har, mest Novita faktiskt! Familjens yngsta frågade efter restgarner att fixa nåt amigurumi-liknande, så jag behövde pejla läget lite.

Dessutom börjar det bli aktuellt att få ett par nya "stickasockor" fixade, eftersom de gamla börjar "ta slut" på diverse ställen och kanske inte håller så länge även om de blir fint stoppade. Hittade två påbörjade strumpsticksömmar :)! Varav en är upprivna utslitna fotdelar, dvs skaftet fanns kvar och väntade på nya "fötter". Bara jag lyckas få tillräckligt energi och inspiration samlad för att göra åtminstone ett par färdigt nu! Innan vårsådden :D!

Nalle-pappret jag gjorde (på Nalle Aamupuuro -kartonger) blev hyfsat (kanske jag får in en bild sen). Har inte testat vilken kvalitet det har som akvarellpapper men snyggt var det, med lite blåprickar och enstaka röda prickar i. Kul terapi det också! Nu återstår Ballerina-kexkartong pappersfix. Jag ska riva det först och lägga det i blöt ett par dagar så kanske jag får tid att testa nåt chokladbrunt alternativ då... Det kostar ju inget att pröva! :)

Hästar i snö, närmare bestämt fjordhästar, var det idag på ridbanan.

Mitt hobbyrum tog en avstickare till stallet och fick en ridtur med en av de äldre fjordingdamerna, en favorit :).

Jag har ju ofta en lyxkänsla efter ridturerna, över samarbetet, över någon liten detalj som jag lärt mig, eller nån aha-upplevelse jag fått.
Idag var det som sagt mycket snö på banan. Och obekvämt att gå, dels i gamla spår, dels i snö som inte blivit tilltrampad men som hade en lite skarp yta.
Fjordingen blev stående ett par gånger, tänkte väl: nu räcker det! Men efter lite funderande så gick hon med på att lyda mina försiktiga hjälper. Och från att i den ena stunden protestera gick hon över till att göra små böjningar, små "poängterade steg" med bakbenen, allteftersom jag bad henne om det.
Hon väger ju en hel del. Och har kraft som en... häst :). Och så accepterar hon ändå mina hjälper och fortsätter jobba! Hon kunde ju faktiskt ha gått fram till grinden, ställt sig där som en staty och sagt: nu gör jag inget mer!

Visst är det här väldigt basic, men jag kan inte låta bli att förundras och glädja mig över att hon trots sitt "övertag" ändå väljer att lyda! Utan att jag behöver "ta i" eller "tvinga" henne till nåt, bara med en liten fingervisning med tygeln, och ibland en sidförande skänkel som förtydligande, men ingen kraft alltså. Och det är ju det här allt arbete med hästar grundar sig på, att förstå varann och kunna samarbeta oberoende om det är på min basic nivå, eller i de högsta skolorna.
För jag förstod ju också, att jag inte skulle kräva öppnor och slutor i trav av henne i ett sånt före, eller ökningar och minskningar på volter!
Hon visade tydligt att det var jobbigt, men gick med på att göra övningar i skritt i alla fall.
Och var nöjd efteråt. Lagom är bäst!

Att rätta sig efter hästen och situationen, läsa in vad man kan tänkas begära just idag. Och inte bara köra hårt enligt på förhand uppgjord plan.
Väldigt basic, men jag försöker bara påminna mig själv att lyssna på hästen också :)!

Vad händer i mitt hobbyrum den här tiden på året?

Mera av hemmagjort papper ska göras, material samlas som bäst i väntan på ledig dag. Jag har samlat av två olika sorters kartonger som jag tror kan vara bra kvalitet för papperstillverkning. Nu gäller det bara att äta lite mer av en viss sorts kex så jag får en kartong till av samma färgnyanser :)!
Nån del av den lediga tiden måste man också plocka fram akvarellfärger och testa att måla på de skrovliga pappersarken.

Är vädret någorlunda, eller inte, så måste man ta en sväng till stallet och kolla in hästarna. Kanske boka in en ridtur, eller ta en ryktomgång så man får bort lite vinterpäls.

Sen börjar det ju smälta dagtid i vissa hörn av trädgården! Så man får börja fantisera om vårens projekt! :) Eller försöka minnas vad man gjorde i höstas, fixade man till nån ny blombänk eller...?

Såg en liten notis om ett förlag som ordnar en skrivtävling, en roman ska man skriva... tid har man på sig till nästa år den här tiden... Skulle vara intressant att försöka sig på om det ev. skulle fastna nåt intressant och användbart på pappret om man satte sig ner...

Sen har jag ju fortfarande i tankarna dedär virkade stenarna, några är färdigt framplockade... bara att börja. Och det tar ju faktiskt inte så lång tid att virka en, när man väl vet vilket mönster man ska köra med... Men när solen skiner på drivorna ute, så vill man nog hellre...

Porslinsmålningskursen är ju öckså i full gång, ännu någon vecka, så jag har ju en del projekt där också att avsluta. En katt-stamtavla (med kattbilder då, inte bara namn) har jag grundat, ska försöka fixa till nån grönskande ram med blommor, skog och vita moln på himlen, tänkte jag. Ett stort kakfat har jag inne för andra bränningen nu. Återstår finishen, och ett par ytor som jag inte visste vilken färg de ska ha. Jag utgick från en stor detaljrik blomma i mitten och så lite gröna blad runt om, lite mer åt abstrakta hållet då... Och så har jag en skål inne för första bränningen, med ett kollage av en del av mina trädgårdsblommor mot en tegelvägg = mitt favorithörn i trädgården. Dit kommer funkia, ringblommor, krollilja, penséer, atlasblommor, smultron, temynta... såna som jag hade fina foton på :).

Igår sprang jag som hastigast in på ett loppis med endast en och femti i fickan... Ut kom jag med en vit porslinsvas som torde vara av "målbar" kvalitet, även om jag inte såg nån stämpel på den. Kostnad 25 cent. Men vad ska jag måla där? :)

Varje gång jag har ärende upp på andra våningen finns möjligheten att öva lite på pianoläxan, nån minut så där i förbifarten. Känns bra.

Och så med tanke på ev. stunder framför tv:n så finns det två tre sticksömmar i reserv.

Har jag glömt nåt nu?
Fritidsproblem?
Javisst ja, jag har ju ett jobb också :).

(För att inte nån ska tro att man är superenergisk: jag är för det mesta trött, slut, färdig, kaputt, känns det som. Men jag suger på karamellerna så länge jag kan. Efter en kort tur till stallet kan jag njuta av lyxkänslan länge, länge efteråt. Porslinsmålningen läggs snart på is igen, så snart kursen är över, så den karamellen tar snabbt slut. Pianospelandet är det lika med, kursen håller ju inte på i all oändlighet, och när den tar slut, tar väl övandet slut också, är jag rädd... När vädret blir mer "trädgårdsaktigt" så får nog handarbetet finna sig glömt, därför har jag stickat på ett par enkla benvärmare i några år nu :). Det kommer alltid nåt annat emellan...)

Carpe diem är väl ändå nåt att minnas. Lev idag, var närvarande i det du gör idag, just nu...

Fjordingar i närheten, i massor... eller några i alla fall. Då mår man genast bättre. De lever. De har kontakt. De bråkar, men lyssnar samtidigt på allt som händer runt om. Har man tur får man en riktigt gosig stund med nån av de små.
Ville bara fylla på häst- och framförallt fjordingmätaren lite. Så den inte går på minus :)!

Plockade lite vinterpäls vid stallet idag. Hade ingen påse att plocka det i, gjorde en ihålighet i snödrivan och satte dit pälsbollarna så de inte skulle blåsa bort tills jag for hem. Sen for jag hem och glömde pälsförrådet... fåse om det finns kvar i morgon :)!

Nu är det Gripenberg som gäller! Inte illa det heller, när det är mörkt ute och lördagskväll inne.

På tal om fjordingar och träning...
Vill man se "finska bilder" och youtube-klipp på fjordingträning så kan man kolla på en finsk blogg med mycket i bildväg. En ung dam i övre tonåren tränar en ung fjordingdam på 6-7 år, alltså också på sätt och vis i tonåren. Hur blir det då när två tonåringar möts och försöker samarbeta? Ibland blir det lite körigt, lite bus, lite "jag vill inte", lite "jag vägrar"... vem vet inte hur tonåringar är :)? Den här bloggen tycker jag hittills varit intressant att följa med, både motgångar och glädjeämnen. På filmsnuttarna tycker jag också det märks att samarbetet gått framåt, sakta men säkert, och sånt gör mig åtminstone peppad att fortsätta min egen lilla träning.

Här är adressen, och var lugna, bilderna och filmerna är universella vad gäller språket :)!

http://kilokirsikoita.blogspot.com (direktöversatt ungefär: ett kilo körsbär :)...)

Med tålamod går arbetet framåt, ger träningen resultat, och mitt i allt kanske man märker att man fått en av de bästa vänner man kan ha, en fjording som litar på en, som vill lyssna, som vill komma när man "ropar", som älskar att samarbeta...
Utopi? Vet inte, har aldrig haft en egen häst, kommer troligen aldrig att ha en. Men de som finns i min närhet vill jag samarbeta med så långt jag kan...

Fjordingens ål, från pannluggen till svansen (nästan). En konstig posé? Jo, han står på bakbenen, håller på att försöka sätta en av de andra killarna på plats (som inte syns på bilden). Fast mest är det nog bara lek grabbar emellan i den sköna solen en precis lagom varm/kall vinterdag i februari.

Killarna motionerar sig själva för det mesta. Ibland går det runt runt i hagen i full galopp för att sluta med en nästan perfekt slidestop (western) precis vid grinden. Om man står där känns det som att det finns risk att man får tre fjordingkillar i famnen vilken sekund som helst. Men nä, de klarar stoppet galant... :)

Själv fick jag chansen idag att motionera mig själv och en fjordingdam på den vintriga ridbanan. Snö att plumsa i finns hur mycket som helst. Ibland låtsas fjordingen vara trött och ovillig att ta ut stegen, men sen plötsligt kan det nog visa sig att hon bara spelade teater, och så sätter hon iväg i fjädrande trav.

En annan scen hon verkar älska att spela upp för mig är att klia sig på benet, vela hit och dit, för att plötsligt helt klart lyda minsta lilla fingervisning om en böjning, en öppna, en liten övning för inner bakben på volten eller liknande. Men nu när det har stormat då och då och vinden fört med sig ett och annat höstrå till ridbanan, så gäller det för ryttaren att se höstråna innan fjordingen ser dem, så man hinner sätta hennes tankar på annat just när man passerar de mumsiga bitarna :). Man får inte somna, man ska helst vara ett steg före så funkar samarbetet bättre.

En utmaning jag gillar, även om det ibland får mig att undra när jag nånsin ska lära mig rida! :)

Hevoset ja Ratsastus är en färggrann hästtidning som jag många gånger, åtminstone på min finska sida, hänvisat till. Det finns alltid nåt i den tidningen som får mig att stanna upp och tänka efter...
I varje tidning finns det en tecknad serie, som handlar om ett medelålders (?) par som har skaffat häst. Frun i huset är hästgalen sedan barnsben och allt kretsar kring hästen och dess behov. Mannen får finna sig i att bygga stall, fixa med allt möjligt grovjobb. Pengarna går åt till hästgrejer, veterinärsräkningar, transportkostnader, hö och foder osv. Men känslan i serien är trots alla problem väldigt positiv, om än ibland ironisk.
I senaste tidnings serie talades det i sista rutan om lyx trots ständig brist på pengar. För de har ju trots allt kylskåpet fullt med mat (=massor med morötter), en reservplats att bo på ifall det behövs (=hästens box är rymlig och varm...), de har varma kläder och kan göra pengar på det (=frun stickar tröjor, vantar och mössor av all vinterpäls som kommer varje vår), och folk på stan säger: ... och så har de egen häst och allt, vilken lyx!

Detta bara på tal om lyx, som jag nämnde senast.
Kommer just från en ridtur i djup snö, endast lugn skritt, lite böjningar, lite motion för att vara bättre rustad sen när vädret och föret blir bättre... Jag satt av mot slutet och ledde fjordingdamen en bit i spåret, och konstaterade att det var verkligt tungt. Vi var nöjda att avsluta där, lika slöa båda två, hon efter 45 minuters skritt, jag efter 2 minuters gång :). Lyx, alltså.

Snön yr och stormen far iväg med en alltför stor del av middagen ut ur hagen. Bara att vänta på nästa dukning då, eller knapra på en julgran kanske?

Fjordingkontot för min del har äntligen fyllts på lite. En kort ridtur igår, med uppmjukande stallsjobb efteråt. Och idag också en dagenefter-mockning, för att låta musklerna mjuka upp sig lite.

När folk pratar om lyx, så hänvisar de ofta till något exklusivt, dyrt, kanske en södernresa, eller varför inte en kryssning med en stor båt med massor av restauranger och boutiques... eller en tur till en stor stad med stort utbud både av matställen, caféer och allehanda specialaffärer.

När jag tänker på gårdagens stallsrunda, inklusive vinterpäls på handskarna efteråt, så kan jag inte beskriva det på nåt bättre sätt än med ordet "lyx".

Ridningen gick inget vidare om man söker efter ett tydligt resultat, så egentligen blev den en miss. Men eftersom det var länge sen sist, och jag vet att ridrädslan kan slå till när som helst, och jag har dålig kondition och usel balans, och ändå, trots allt detta, så ville den gamla fjordingdamen för det mesta lyssna till vad jag sade, hon ville trava fort när hon själv fick bestämma var :), hon försökte förstå mina oklara hjälper och suckade nöjt efteråt när jag med några lugna "handtag" masserade hennes rygg efteråt. Jag var bara så otroligt nöjd, jag också, efteråt. Vi har återupptagit kontakten. Bara vi inte låter den "gamlas bort" sen igen, utan fortsätter lite då och då...

Lyx alltså, mitt i snöstormen.

Julstjärnan grönskar medan snön vräker ner där ute. Det är nog vår i luften trots allt!

Jag väntar mig att få en fin skirt grön (giftig!) krukväxt denna vår. En enda gång har jag lyckats få julstjärnan att blomma sen till följande vinter, så jag vet att det är möjligt, men redan att få den att utveckla stora gröna blad, liksom en buske, är ju bättre än de slokande blommorna jag annars har tillräckligt av... :)

Satt i bilen och hörde på radion i fredags att det ju är dags att plantera om sina raringar nu och ge dem chans att visa sina vårkänslor... Någon frågade om att så tomatfrön, men "experten" sa att det ska man nog lämna åt storodlarna, hemmavid är det naturliga dagsljuset ännu för kort för att ge bra plantor, nån gång i mars är lagom.

Min lilla lilla kaffebuske (ca 3 cm?) har överlevt så här långt, trots närkontakt med julgranen, så jag vågar tro att den klarar sig en god stund framöver! Kinarosen som står bredvid visar ännu hur missnöjd den var att hamna bredvid julgranen, bladen gulnade och föll av, och vissa blad är ännu surt "hopskrottade" trots grönska, bara för att de inte gillade granen. (Det är första gången jag märkt tydligt att det stämmer det som sägs, att julgranen inte är bra för inomhusväxter.) Men snart ska jag väl ta en ordentlig frisering på den, så att nya fina skott får ta fart, innan knopparna börjar dyka upp. Visst har mitt krukväxtintresse avtagit en del med åren, men nog är det ändå roligt att kolla in vad som överlevt vintern, och vad man ännu kunde rädda... Lite gröna fingrar har man ändå! :)

Första kortet gjort på eget papper har åkt ut i världen... :).
Med en liten spetsvirkad blomma pålimmad och ett rött hjärta i vart hörn och en blåsippsliknande blomma med akvarellfärg... En salig blandning arbetsmoment, kan man kanske säga. Men mottagaren ringde och sa att hon fick en positiv överraskning när hon öppnade posten. Så nån nytta med det egna pappret...

Fortsättning? Läste åter på google nånstans att man får mjukare (?) papper om man blandar med lite stärkelse, t.ex. potatismjölsklister... Så det blir att koka lite stärkelse då till nästa gång... Och det här tillsatsämnet måste ju provas så jag får orsak att göra en ny returpappersblandning och leka pappersfabrik, vilket inte är så dålig terapi alls, om man annars är på dåligt humör nån dag...

Porslinsfärg tål inte minusgrader, vilket gör det lite knepigt den här tiden att ta sig till kursen... Färdigt målat men obränt porslin ska väl nog klara kölden, men själva färgpulvren ska nog inte utsättas för minusgrader.

Det skulle vara dags att måla porslin alltså. Blomkrukan på bilden målade jag för nåt år sen, en sån där "i brist på annat mönster och fräscha idéer"målning. Snabbt och enkelt. Men roligt. Man fick ju ha penseln i handen och "smeta på färg"!

Har nog målat fjordingar också på porslin, men märkte att jag inte är den där småpetiga typen att jag vill dra dit varje strå i pannluggen en och en, det blir mera hafsverk... Så jag vet inte... Lika är det ju med katterna. Bäst resultat blir det ju om man får dit alla nyanser i pälsen som finns i verkligheten, och drar dit varje morrhår försiktigt, försiktigt... Har sett på nära håll en porslinsmålare arbeta med kattpäls och andra mjuka djur och hon fick den så mjuk och detaljrik. Vet inte vad jag ska skylla på... fel på penseln? Eller kanske den som håller i penseln i alla fall... :).

Nytt papper av en äggkartong. Det är testat nu. (Dock inte detta på bild, det här är egetpappermedsidenbandruntom -bilden jag lovade lägga in.)

Men först en kommentar om att göra nytt papper av telefonkatalogen... Texten där är ju väldigt liten, och personlig, om man kan kalla det så, bara en massa namn och adresser. Så när man river sidorna i små bitar så syns det i alla fall vissa namn i det nya pappret, troligen... Och eftersom den gyllene regeln är en bra regel: det man inte vill att nån annan ska göra åt en själv, ska man inte heller göra åt andra, så testade jag bara med ett papper, resten fick gå vidare till komposten.

En annan orsak till att det inte lockade att använda telefonkatalogpapper är, att kvaliteten visserligen är tunn, skulle kunna tänkas vara bra, men däremot är den så komprimerad på nåt sätt, att den inte blöts upp som man ville. Och, eftersom jag vägrar blanda in nån elvisp eller mixer, utan rör bara om det för hand, knådar på sätt och vis, så får det vara. Det papper jag gjorde höll inte alls ihop... fjällade så att säga :).


Äggkartongen däremot var helt ok. Syntes dock tydligt var hushållspappershylsebitarna fanns, lite onödigt stadiga bitar i jämförelse med äggkartongen. Men däremot gav de en trevlig liten fläckig färg på de färdiga korten. Och av en kartong fick jag åtta någorlunda "tunna" papper av fotostorlek. Återstår att se hur stadiga de är när de torkat.

De papperskort jag tillverkade till först, av gamla brev, vykort, fakturakuvert o. dyl., blev ju rätt tjocka, men samtidigt också rätt stadiga. En liten kommentar där: ska man måla fina akvareller på korten så ska man nog använda papper av jämn kvalitet och glatthet. Nu märkte jag att på vissa delar av korten tog färgen fast riktigt bra när jag testade med akvarellfärg, medan vissa "glattare" delar (mest då bitarna från vykort och glattare brevpappper) knappt tog emot färg alls. Det var som att måla med vattenfärg på plast...

Men om ni förstår: idag har jag haft en rolig stund i mitt hobbyrum.

Och nu har jag letat fram lite mera papper att riva: I en burk vita fakturakuvert, i en annan lite diverse papperskopior och dylikt papper. Fåse. Vill naturligtvis få fram olika papper för att testa, men också nåt fint att på allvar måla på.

Äggkartongkorten kan tänkas bli rätt mörka i sig. Men ifall kvaliteten på pappret ändå är bra, så tänkte jag pussla till en liten virkad spets eller nåt i skirt vitt, och limma på den grova kartongen... Eller så använder jag kycklinggul färg till ett par virkade kycklingar :) och plågar alla bekanta med påskkort, som jag annars inte brukar skicka... Påskkort av äggkartong borde väl passa!