Scillan visar tydligt en liten blå prick mitt i den "green peak" som trotsat morgonens snöslask.

Den här bilden är gammal, men så här är det nu. Vårtecken på löpande band. Och snart får man skyffla bort skottkärrlassvis med solrosfrön, eller mest skal som fåglarna lämat kvar... till komposten...

Mitt i allt har man fullt med vårjobb utomhus, så mycket man bara vill.

Fast när jag för en minut sedan stack ut min näsa utanför dörren medan jag släppte ut en av katterna, så märkte jag att marken var vit, igen, och luften full av våta stora flingor. Takatalvi kan man knappast prata om än, men det känns så.

Men för att klara det kommande "vårbruket" måste man ha en hästdos då och då. Fick en kort men välfylld hästdos idag, med hästvård basic, lite manfix, lite "massage".

Har läst en del om hästmassage. Om avancerad massage, med långa studier i bakfickan, men också om väldigt basic massage, som förskolans kompismassage, som trots det enkla är en massage som ger lugn, nerstressning, avkoppling, kontakt... Sånt vill jag ha tid med, mellan "träningarna", inför "träningarna" för att "läsa av" vilket humör hästen är på, eller kanske för att förbättra kontakten med hästen, bygga upp ett förtroende redan innan man sitter upp i sadeln.

Eller varför inte massage för att knyta kontakt med en häst som jag aldrig vågat upp i sadeln på.

Senaste TunneHevonen (nr 1/2012) handlade en hel del om just massage och vikten av att pejla in hästens humör och välmående, som en del av horsemanship... Det finns mycket intressant och givande att läsa i TunneHevonen. Man behöver ju inte svälja allt de skriver med hull och hår för det! Ingen har ju hela sanningen, ingen är felfri. Men mycket av det skrivna känns rätt. På nåt sätt.