Ibland hinner man inte med det man vill, då får man göra som fjordingen på bilden, drömma om hur det skulle ha varit om man hunnit. Eller så säger man lugnande till sig själv, lite senare får jag nog tid till det där också, men just nu finns det för mycket annat i vägen. Om jag väntar nån dag så finns det bättre tid, och då kan jag njuta fullt ut. Det skulle bara bli stress om jag försökte hinna med allt nu.

Man får ibland stanna upp och diskutera med sig själv. Komma överens, argumentera för och emot, motivera, inspirera, kanske köpslå. Om jag gör det här nu, som hur som helst måste göras, så kan jag med gott samvete göra det där andra senare i dag, och låta mig vara nöjd över mig själv en stund.

Maria Österåker har gett ut en ny bok, Lev mer på mindre, som handlar lite om det där att ta det lite lugnare, inte stressa upp sig, eller andra, och att unna sig att vara nöjd över mindre. Hon har en blogg också, här, där man dessutom kan provläsa lite ur hennes böcker... I bloggen slänger hon också fram olika idéer som hon och hennes familj testat på, eller tänker testa. Tillbaka till självhushållning. Jag tror bestämt att jag som barn hört min far påpeka det där många gånger, att det bästa vore om man kunde gå mer tillbaka till självhushållning... Han skulle kanske ha gillat Maria Österåkers funderingar...

Nåja, just nu är jag rejält hästsjuk. Mätaren står på noll och minus. Men vad hjälper det när annat står i vägen. Snart... (Alltså som förtydligande: jag är inte sjuk på att skaffa häst, som så många är, jag har bara brist på hästkontakt... )

Och så kliar det i fingrarna att sätta igång en mass-sådd likt den jag gjorde i fjol. Tömma ut olika blomfrön i "köttlådor" och se vad som kan tänkas komma upp... Mitt miniväxthus har jag inte ännu plockat fram, undrar om det ens går att sätta ihop mer. En investering i ett nytt, ca 20 euro, skulle väl inte ruinera mig heller :)...

Men kanske det blir glass ikväll och så ett gladavappen-gripenbergskorsord! Inte fy skam det heller!

I Mitt hobbyrum snörvlas det, hostas, ojas över hur sjuk man är.
Men bara emellanåt. Mitt hobbyrum är ju fullt av idéer som kan tas tag i även om man är hängig.

Till exempel går det mycket väl att göra något av detta även om man har stegring osv...:
- Virka tre eller fler fastmaskor på senaste spetsvirkningen. (Det behövs inte alltid så mycket...)
- Sticka en eller fler stickor på strumpstickningen.
- Läsa lite i den senaste TunneHevonen som innehåller mycket bra och positiv läsning.
- Kanske testa lite målfärg på något papper, kanske av det egengjorda akvarellpappret.
- Gosa med katterna.
- Försöka plita ner bokstäver i de sista tomma rutorna i senaste Gripenberg... knepigt det där...
- Kolla in vårfåglarna som tävlar om maten ute på gården. Kikaren fram och så kollar man in gråsiskorna, grönfinkarna, grönsiskorna, gråsparvarna, bofinkarna, rosenfinkarna, pilfinkarna, bergsfinkarna... ja, allt vad som kan finnas där i högen med solrosfrön (mest skal) som kommit fram ur snön.

Har man tur så skiner solen lagom mycket på eftermiddagen så man vågar sig till stallet för att få lite frisk luft... alltså hästluft... :).

Fjordingar i närheten, i massor... eller några i alla fall. Då mår man genast bättre. De lever. De har kontakt. De bråkar, men lyssnar samtidigt på allt som händer runt om. Har man tur får man en riktigt gosig stund med nån av de små.
Ville bara fylla på häst- och framförallt fjordingmätaren lite. Så den inte går på minus :)!

Plockade lite vinterpäls vid stallet idag. Hade ingen påse att plocka det i, gjorde en ihålighet i snödrivan och satte dit pälsbollarna så de inte skulle blåsa bort tills jag for hem. Sen for jag hem och glömde pälsförrådet... fåse om det finns kvar i morgon :)!

Nu är det Gripenberg som gäller! Inte illa det heller, när det är mörkt ute och lördagskväll inne.

Solroslampa av - på. Vem tänder ljuset?
Det kunde vara en bild ur en fotogaferingslärobok från 70-talet. Så ser det ut utan blixt, och så här ser det ut med blixt. Så nu vet ni varför man ibland ska lägga till blixten fast solen skiner :)!

Igår sken solen vackert. Och det var helt fantastiskt att kunna ta en hel eftermiddag i stallsmiljö.

Förmiddagen tillbringades också delvis i stallsmiljö, men inomhus då.
Vintersäsongen inledd: höstens första mockningsrunda!
"Och vad är det för trevligt med det?" undrar kanske någon. Jo, jag tänkte först, efter ca en halvtimme, att jag nog borde ta en tur till ett gym och få lite ordning på musklerna, jag var alldeles darrig i armarna. Men sen i nästa ögonblick tänkte jag, det här är ju gym! Små lätta rörelser, inga stora vikter, men många upprepningar. Precis det man ska göra för att sakta men säkert bygga upp lite styrka i armarna! Så då är jag på gym då! :) i stallsmiljö, där jag trivs!

Så jag hoppas på att få chans att fortsätta med det, lite då och då!

Vad det blir idag vet jag inte än.
Gripenbergs korsord i något skede.
En stallsrunda i något skede.
Kanske lite virknål och garn runt en sten, i något skede, har plockat fram ett par stenar som kunde passa.
Dagen är ju en timme längre... eller är den... så man borde ju hinna med nåt i alla fall.

Trädgården grönskar, i stallet dagsgammalt fjordingföl, vissa frön är ännu inte i jorden, kattungarna ska snart läras att gå på lådan i stället för att göra sina behov i något hörn, eller som lille Mirre gjorde: ställde sig bakom mammans matkopp och blötte upp maten... mamman, som ju är en klok mamma (som tjuren Ferdinands mamma), putsade noggrannt upp allting så att inte ungen skulle få skulden för nåt... :).
Det blev varmt och jag hann aldrig ta fram alla sommarkläder innan det blev kallt igen...
I blombänkarna är allt huller om buller, mest ogräs då förstås...
Jag har tänkt göra nåt nu snart. När inspirationen slår till. Det ska vara roligt, annars kan det kvitta...
Räddade några små aklejaplantor från gräsmattan innan gräsklipparen körde över allting.
Och hittade också några små solrosplantor där fågelbordet har stått, och har räddat dem också. Visst vet jag att det är löjligt. Men det ger nåt slags glädje att rädda sånt där smått som kommit av sig själv...
I morgon ska jag... kanske...
... men först en dos Gripenbergs korsord, som jag aldrig hann med i helgen!
Tidigare ikväll blev det en liten dos akademisk ridkonst på fjording... Nåja, det där var en stark överdrift... Men det blir dags för akademisk kurs i helgen så jag ville fundera igenom lite vad jag skulle vilja fråga instruktören sen på kursen, och sånt gör man bäst på ryggen av en fjording som varit med många gånger förr... Jag kom fram till: antingen slutar jag rida nu, eller så måste jag gå in för att lära mig rida. Min yngre ridkamrat flinade när jag delgav mina tankar och sa, visst vet jag att du fortsätter att rida, du skulle inte kunna sluta! :)

Det finns en sida på webben som heter nåt i stil med "grått är flott" och som handlar om gråa hästar eller var det kanske gråblacka fjordingar? minns inte riktigt...

Hur som helst, den här gråblacka fjordingen pratar jag ofta med vid stallet. Hon är inte alltid så tydligt vänlig och tillgiven, men jag tror hon gillar att man stannar till och talar med henne. Det kan handla om vad som helst, bara man låter mjuk, lugn och snäll på rösten.

Hon har en mörkgrå fläck ovanför ögat, ungefär som ögonskugga... hennes son lillkillen har en likadan fläck. Kanske alla fjordingar har det?

Men alltså, igår fick jag en ordentlig timmes lång ridtur på en annan fjording. Det blev snirkliga mönster på ridplanen. Och så fick hon trava för fullt på fyrkantsspåret, det gillade hon starkt, inte för mycket böjningar och annat jobbigt, bara köra på. Hon lyfte huvudet högt ett par gånger och tänkte: nu sätter jag full fart, eller vad säger du då? Jag svarade med att ge henne möjlighet och sätta full fart, men samtidigt talade jag lugnande till henne och strök henne över manken. Hon blev på sätt och vis lite överraskad, och travade bara sådär "lagom full fart", nöjd över att inte bli hejdad i sin livsglädje.

Min glädje var också stor, jag hade klarat av en hel timme utan att en enda gång gripas av den där oförklarliga rädslan som en gång satte stopp för ridningen. Visst var jag lite spänd då och då, men aldrig en tanke på att inte våga skänkla på. Terapi!

Det blev ett intensivt hästveckoslut... med mina mått mätt. Men jag blev ändå inte mätt på det. :)
Det är bara kroppen som lite protesterar över den intensiva motionen. Men med lite massage på onsdag och lite extra stretchning varje dag så ska väl kroppen bara må bättre av det.

På lördag behövde jag träna lite inför söndagen... jag har ju inte varit så flitig ryttare de senaste veckorna. Den gamla fjordingdamen såg lugn och värdig ut när hon kom ur hagen, men när hon longerades lite före träningen så var det nog en i själen tvååring som hoppade, skuttade, galopperade, frustade, tvärvände och sparkade både bakut och framåt samtidigt :). Jag hann fundera, ska jag rida en sån vilding? Men när vi väl kom igång med böjningar och tempoväxlingar så var det en rätt så koncentrerad dam igen.

På söndag värmde jag så upp oss lite före "lektionen med intstuktör". Det snöade, massor, blött, massor. Jag var våt in på bara kroppen. All snö verkade samlas i min famn :). Men det glömde jag nog genast när jag fick börja jobba, fundera på instruktionerna, försöka få fjordingen att gå som jag (instruktören) ville och framför allt försöka få mina ben och armar att fungera som de skulle, inte flaxa, inte stelna, inte spänna, inte vifta... sitta rakt...
Väldigt intressant med akademisk ridkonst. Det är så basic. Så mjukt. Så enkelt. Och så svårt!

Jag fick en hel del att fundera på, några bra tips att koncentrera mig på för att bättra på hållning och sits, och utmaningar. Bra. Bara att anmäla sig till nästa kurs nu då, så man har en deadline och en press på sig att kunna visa upp ens något framsteg... eller...?
Framför allt fick jag "blodad tand". Jag vill lära mig mer, jag märkte att jag nog lärt mig nåt redan, allt var inte helt tokigt, men det finns mer att lära, att utforska...

Som mjukavslutning på gårdagen mockade jag ett par boxar i stallet, bra för rygg och armar att man inte genast efter slänger sig på soffan och slöar, och bra för tankeverksamheten, att sortera dagens intryck medan skottkärran fylls.

Men kanske jag får slöa i soffan lite idag ändå. En Gripenberg finns oifylld...

Saknar hästarna och stallet. Vädret idag har ju inte direkt lockat till att rykta dem och pyssla med sånt. Ja, sånt gör vi ju utomhus, vilket är jättebra för mig som allergiker. Då får jag också vara med! :) Men inte just idag då. Tyckte i alla fall att en bild på en mumsande fjording kunde passa, som lite plåster på såren.
I morgon hoppas jag på stallsväder!

Idag har jag försiktigt petat bort lite mera fjolårsskräp ur rabatterna. Men man får vara försiktig så man inte drar upp nåt med rötterna. Långsamt, långsamt börjar det skymta små gröna eller mörkröda skott här och där.
Rosenroten har blivit större över vintern. Det har den blivit varje vinter, ändå är jag lika glad varje år när jag märker att den trivs. Den är ett kärt minne från mitt barndomshem. Den trivdes inte på första stället jag planterade den, men nu... :)
Trädgården ger många glädjeämnen. Och utmaningar. Roligt att det är vår igen... borde ta en titt i min gamla trädgårdsblogg (=gammaldags dagbok) och se vad jag funderade i fjol. Och vad jag kan tänkas vänta mig att hitta var... Konstigt vad man kan glömma...

Men först, ikväll, ska det nog bli en Gripenberg tror jag bestämt. Så de små grå får jobba också.

... Och så finns det ett pinfärskt Gripenbergs korsord att ta itu med, om man råkar få för lång långfredagsdag...

Har blåst ur några ägg som ska målas.
Äggen blev en kaka som ska glaseras i något skede. Var till "stan" igår och åt en så fantastiskt fin bakelse med videkissor och kyckling på. Kycklingen ska jag inte försöka mig på, men lite videkissor kunde man kanske lyckas med! Det finns ju choklad, som tur är!

Nu har jag faktiskt köpt Musta multa. För säkerhets skull. Jag kan ju plötsligt bli på hugget att plantera nåt!
Sen har jag ju faktiskt två nya ytterkrukor, egenhändigt målade på porslinskursen. Dem kunde jag använda när jag planterar mina dahliaknölar från ifjol. Jag var ner i källaren och såg att åtminstone en knölsamling såg helt bra ut, kunde ev. delas på två mindre... Det är säkert hög tid att ta itu med det nu.
Men ikväll är det glass som gäller. Och ett sprillans nytt Gripenbergs korsord!
Det är lördagskväll det!