Hand på hästpäls i höstregn.

En fjording väntade vid stallbommen och jag kunde inte bara gå förbi. :)
Fjordingen hade jobbat en stund på en åker, som hästar gjorde förrivärlden. Nu var det snart dags för kvällshö.

Med ett öga på hennes huvud/öron och en hand på manen började jag med den andra handen massera frambenen och bogpartiet. Bara lugnt och försiktigt, jag är ju ingen expert.
När jag rörde vid ett speciellt ställe på innersidan av frambenet höjde hon plötsligt det andra benet som i protest. Men protesten kom av sig när hon i nästa sekund gäspade den största och mest utdragna gäspning jag sett på en häst. Och så tuggade hon. Och så ännu en lååång gäspning.

Precis som jag läste i september månads Hästfocus igår :)! Vid massage kan det ibland komma en motreaktion, kanske en spänning som inte vill släppa,  men sen kommer oftast just de där avslappnade gäspningarna och tuggandet som tecken på att låsningar släpper och nåt börjar kännas bra.

Jag blev så glad att hon lät mig fortsätta med kontakten, sådär lugnt och enkelt, utan minsta protest, tvärtom mer tuggande. Hästkontakt som jag så väl behöver, tänk att det också kan vara bra för hästen!