Det var en regnig och blåsig vecka det här... inget stall förrän idag. Har hela veckan gått och tänkt på en av fjordingarna, en äldre dam, som jag brukar komma bra överens med. Har tänkt att bara jag kommer mig till stallet så ska hon få en rejäl ryktomgång, vinterpäls som irriterar och kliar ska bort och så ska det pratas en massa småsnack med henne :).

Idag blev det av. I cirka en timme stod jag och ryktade och ryktade, klippte manen emellan och så ryktade jag igen. Sen gick vi bara en liten runda på den fina ridbanan, jag märkte att hon gillade det mjuka, lagom fuktiga underlaget. Eftersom jag inte har världens bästa balans mera (spänd nacke och diverse andra orsaker) så vågade jag inte med min ringa erfarenhet longera henne. För trots sin aktningsvärda ålder så har hon en tendens att ta rejäla glädjeskutt när hon longeras på bra underlag. Men hon blev longerad i alla fall, av en som visste hur man gör, och som var van med glädjehoppen. Jag njöt av att se henne springa och spexa, nyryktad och nyklippt, frustande, skuttande, kastande med huvudet när hon satte iväg. Vackert! Och glädjefyllt!

Terapi!