Vinterpäls handen full... och handsken sen... och tröjkragen... och farstun hemma sen... och ...

Det hör liksom till. Fjordingarna behöver sin vinterpäls för att klara dygnetrunt-utomhusvistelsen på ett normalt sätt. Men den här tiden, när vårsolen börjar bli varm även om det är minusgrader, så behöver de få lite hjälp med att få bort pälsen vartefter den lossnar. Och där kommer hästtjejerna in med en "hjälpande hand" och handske och borste, och fåglarna skyndar sig att plocka bort pälstussarna som flyger rena och fina runt på den snöiga marken.

Såg ett ridpass på ridplanen häromdagen, en fjording fick ordentlig träning, anpassad efter underlaget. Som avslutning en lugn avskrittning ute i terrängen. Tillbaka vid stallet stod fjordingen dåsig och väldigt nöjd, medan ett par hästtjejer drog några rejäla tag med piggborsten. Jag passade på att få min hästkontakt genom att enkelt massera fjordingens rygg och samtidigt snegla på hur hon reagerade. Det är så roligt att se hur ett par enkla drag med handen på båda sidor av ryggraden får hästen att sakta sluta ögonen, sänka huvudet och eventuellt ställa om bakbenen i ett mera avslappnat läge. Hästen liksom sjunker sakta undan under ens händer. Nu måste jag ju säga att jag inte gått nån kurs, inte läst på desto mera, det är nåt jag gärna skulle göra för att veta mera, för att våga mera. Men jag har tänkt att just de områden där sadeln ligger på, liksom även halsen, kan man säkert mjuka upp lite, medhårs, försiktigt, med hela handen, för att få kontakt, få/ge värme, och ett absolut måste är att jag hela tiden kollar hästens ansikte: ögonen, öronen, underläppen... Verkar hon gilla det är det ok. Skulle hon bli orolig avslutar jag massagen helt lugnt. Hittills har jag bara sett "nöjda miner" och en avslappnad hästrygg.

Och jag blir själv glad och lugn av den lugna, avslappnade hästkontakten! Terapi!