Stjärna i pannan, lurviga öron, bra utsikt...

... eller timotejfrö mellan ögonen. Rubriken på inlägget är valbar :).

På tal om hästmassage :). Här är en karikatyrbild på när jag masserar en  häst och i min tur får massage av en katt (eller var det så att han ville ha mat?), en kanin hoppar på en studsmatta som ett möss gömmer sig under och så var det en annan katt som såg lite sur ut så jag undrar om jag eventuellt trampade på hans tass?

Hästen verkar åtminstone njuta, och jag också :)!

Illustratör är familjens andra hästfantast, modell yngre. Och jag gillar starkt känslan i bilden! Jag sa hon skulle rita mig när jag masserar en häst, det andra hittade hon på själv. Allt var bara ett trevligt tidsfördriv en lördagskväll. Mitthobbyrum fick en fin illustration!

Hand på hästpäls i höstregn.

En fjording väntade vid stallbommen och jag kunde inte bara gå förbi. :)
Fjordingen hade jobbat en stund på en åker, som hästar gjorde förrivärlden. Nu var det snart dags för kvällshö.

Med ett öga på hennes huvud/öron och en hand på manen började jag med den andra handen massera frambenen och bogpartiet. Bara lugnt och försiktigt, jag är ju ingen expert.
När jag rörde vid ett speciellt ställe på innersidan av frambenet höjde hon plötsligt det andra benet som i protest. Men protesten kom av sig när hon i nästa sekund gäspade den största och mest utdragna gäspning jag sett på en häst. Och så tuggade hon. Och så ännu en lååång gäspning.

Precis som jag läste i september månads Hästfocus igår :)! Vid massage kan det ibland komma en motreaktion, kanske en spänning som inte vill släppa,  men sen kommer oftast just de där avslappnade gäspningarna och tuggandet som tecken på att låsningar släpper och nåt börjar kännas bra.

Jag blev så glad att hon lät mig fortsätta med kontakten, sådär lugnt och enkelt, utan minsta protest, tvärtom mer tuggande. Hästkontakt som jag så väl behöver, tänk att det också kan vara bra för hästen!

Fjordingryggar. Bekvämt. Varmt.

Som avslutning på det så kallade höstlovet blev det på tisdagskvällen en lugn ridtur på ridbanan. Jag valde den äldsta fjordingen, som nog egentligen inte behöver jobba så mycket mer. Hon hade gått några dagar helt ifred i hagen och visade sur min när hon såg att jag hade grimman med. Hmm, inte bara gos alltså... Men hon nöjde sig med att visa sig sur och "hota" mig med nafs ett par gånger. Sen kom hon med på den trevliga promenaden genom hagen, genom lilla skogsdungen, ut till rasthagen och så, efter några klunkar vatten där, till stallet för ryktning.

Jag ryktade inte så extremt länge, ville i stället få henne snabbt ut på ridplanen på ett lugnt men ändå lite målmedvetet ridpass. Vi tog det lugnt. Hon försökte testa mig, det var ju länge sen sist, men sen blev det samarbete. Jag hade inget spö heller. Försökte bara med min sits, med envisa men mjuka skänklar och kombinationen med eftergifter i händerna få henne med på noterna. Och visst gick det! Inga stora saker, men eftersom hon har "åldern inne" och dessutom inte varit så aktivt i farten, så var det skäl att ta det lugnt. Vi kan säkert öka på motionsfaktorn nästa gång :)!

Jag njöt av kontakten, och som för att tacka henne efteråt, så satsade jag på lite massage. Bara lite lätt massage på några punkter, inte för att bråka med sjuka ställen, utan mest för att ge avslappning, ge uppmjukning, ge värme, ge kontakt. Och jag märkte hur hon reagerade positivt, väldigt tydligt ibland. Så roligt med positiv respons!

Hästmassagekursen jag var på tidigare i höst gav mycket mer än den antecknade teorin i kompendiet och de praktiska övningarna. Den gav en övning i att se Hästen också!
Här på bilden en ung fjording som levererar en mjuk böjning till höger, helt naturligt :).

Var till ett annat stall och se på en ridlektion häromdagen. Alltid intressant med nya intryck. Och så lär man sig eventuellt att se lite på hästarna hur de går, hur de mår, hurudana de är till lynnet.
Framför allt börjar det klia så i fingrarna, man skulle ibland så gärna sätta sig själv i sadeln på en viss häst och försöka ta fram det som man tror finns där men som inte syns på lektionen. Man tror ju att man kan, tills man får chans att försöka och märker hur svårt det är...

Där på ridlektionen fanns en gammal finnhäst, en belevad herreman, som rör sig med lugn sävlig värdighet. Låter sig inte i onödan luras till att skynda. Allt sker långsamt. Skritten. Traven. Galoppen. Allt i slowmotion. Om inte det råkar finnas en annan häst i närheten som lurar herremannen att springa i kapp till andra ändan av ridplanen, för då blir det fart på honom, för han vinner såklart :). Råkade jag se tidigare i sommar :).

Jag har sett honom ett antal gånger på ridlektion, och testat själv, så jag vet hur han är. Men jag hade också hört att han är välskolad, kan mycket. Hmm.
Nu senast råkade ägarinnan dyka upp sådär lämpligt, så hon satte sig i sadeln för en stund, kanske för att visa lektionseleverna vad han går för - och vilken skillnad!
Den gamla sävliga finnhästen syntes inget spår av. I stället fanns det en stor välformad finnhäst med flygande man och tjock, blänkande svans, som graciöst trippade fram i vägvinnande trav härs och tvärs över banan. Och efter ett par volter blev det en hel del travöppna på både långsidorna och på volten. Till sist var det dags för en sportig galopp på volt vid ena ändan av ridplanen. Och jag bara tänkte: det där vill jag också lyckas med, nu vet jag att han kan!

Visst blev han trött, och genomsvettig, men jag anade ett okynnigt leende i ögonvrån när han kom tillbaka från spolspiltan där han fått sina ben avsvalkade och insmorda och inlindade till natten. Det där trodde ni inte om mig, va?

Hästmassagekursen - epilog. :)

Märker efter hästmassagekursen att jag rör i hästar på ett annorlunda sätt. Och jag gillar förändringen, även om den är väldigt "osynlig".

Husets yngre hästgalna tjej (:D) tog en ridlektion i ett lite större stall än det där vi vanligen håller till. Hästarna skulle ju förstås ryktas, sadlas och tränsas i boxen. Det gillar ju inte jag, speciellt som det är främmande hästar. Men medan den yngre pysslade med hästen som verkade lite orolig, så stod jag och sökte de speciella punkterna som jag visste lugnar ner hästar överlag. Och fast jag inte trodde så mycket på det då, så visade hästen med halvslutna ögon att jag var på rätt väg. Jag strök också med händerna över de olika musklerna som brukar kunna vara spända. Naturligtvis kunde jag inte massera i egentlig mening eftersom hästen ju skulle gå lektion, men jag visste vilka "grepp" som gick an, och jag visste också vilka områden jag inte skulle röra vid, som kunde irritera mer för tillfället än ge lättnad.

Hur som helst. Märker att jag lärt mig nåt "opåtagbart" på kursen också. Inget stort, men ett slags lugn, mitt i min enorma respekt, ibland nästan rädsla, inför dessa stora vackra djur. Det gjorde säkert sitt till att de hästar vi "masserade" på kursen överlag var väldigt lugna och snälla och överseende med vår tafatthet :).

Hästmassagekursdag del 2. Väldigt intressant, även om jag for dit med likgiltig inställning. Jag tänkte att resten av kursen skulle vara sånt som ändå går över min horisont. Men är läraren bra och jordnära och ser eleverna, så...
Rulla mankammen var en del av massagen. (Bilden har inget med kursen att göra :)...) Märkligt vad man kan orka med bara för att det har med hästar att göra! Kursdagen kl 9 - 3 i strålande sol, och hela tiden utomhus, även lunchen. Men man känner sig "bestrålad" efteråt. Lite borta...

Men jag märkte nu idag, när jag stod i hästhagen och pratade med en häst och funderade på vad vi gjorde på kursen, att det inte hade fastnat så väldigt mycket ändå om de olika musklerna, deras funktion och framför allt var de satt. Man borde ta med sig hela kompendiet och stå bredvid hästarna i hagen och försöka söka fram triceps och biceps och sixpack och allt vad de nu har...

Testade ändå en liten minimassage med det jag mindes när jag nu ändå stod och pratade med hästen. Hon stod stilla och njöt faktiskt hela tiden. På ett par punkter reagerade hon med att tugga tydligt, eller med att vifta lite extra snabbt med svansen. Men jag vågade inte ta i så hårt som vi faktiskt gjorde på kursen, när vi där sökte reda på gränsen mellan musklerna och var bogbladets broskdel slutar och allt möjligt. Jag ska nog vänta tills det inte är så mycket irriterande knott i luften. Då är det lättare att läsa av hästens reaktioner också. Den delen tycker jag är viktig, att se hur hästen reagerar. Det är ju inte fråga om massage för massagens skull, utan för hästens.

Intressant hursomhelst med lite mer kunskap i ämnet. Om än väldigt lite :).