Som avslutning på det så kallade höstlovet blev det på tisdagskvällen en lugn ridtur på ridbanan. Jag valde den äldsta fjordingen, som nog egentligen inte behöver jobba så mycket mer. Hon hade gått några dagar helt ifred i hagen och visade sur min när hon såg att jag hade grimman med. Hmm, inte bara gos alltså... Men hon nöjde sig med att visa sig sur och "hota" mig med nafs ett par gånger. Sen kom hon med på den trevliga promenaden genom hagen, genom lilla skogsdungen, ut till rasthagen och så, efter några klunkar vatten där, till stallet för ryktning.
Jag ryktade inte så extremt länge, ville i stället få henne snabbt ut på ridplanen på ett lugnt men ändå lite målmedvetet ridpass. Vi tog det lugnt. Hon försökte testa mig, det var ju länge sen sist, men sen blev det samarbete. Jag hade inget spö heller. Försökte bara med min sits, med envisa men mjuka skänklar och kombinationen med eftergifter i händerna få henne med på noterna. Och visst gick det! Inga stora saker, men eftersom hon har "åldern inne" och dessutom inte varit så aktivt i farten, så var det skäl att ta det lugnt. Vi kan säkert öka på motionsfaktorn nästa gång :)!
Jag njöt av kontakten, och som för att tacka henne efteråt, så satsade jag på lite massage. Bara lite lätt massage på några punkter, inte för att bråka med sjuka ställen, utan mest för att ge avslappning, ge uppmjukning, ge värme, ge kontakt. Och jag märkte hur hon reagerade positivt, väldigt tydligt ibland. Så roligt med positiv respons!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar