Men allt var annorlunda igår... alltså en annan fjording och ett annat väder :).
Fick chansen att ta en liten träningstur inför den kommande ridkursen i akademisk ridkonst.
Behövde i lugn och ro tänka igenom vad jag lärt mig hittills och vad jag kunde fråga om och vad jag har speciellt problem med. För att göra det behövde jag helt ensam sitta i sadeln, testa lite enkla saker, känna av hur hästen reagerar på olika hjälper.
Nåt jag äntligen lyckades lite med, nu när jag var helt själv, var att i stället för att göra ledande tygeltag och jobba "stort" med tyglarna som jag har alltför lätt att börja med, så mindes jag att hålla händerna mera stilla och nära varann och endast göra mindre justeringar, halvhalter, med lätt hand. Just den här fjordingen är ju så extremt känslig att hon genast protesterar mot hårda händer med att göra tvärtemot. Men lyckas man ge tygelhjälper som om man höll fågelungar i händerna så får man en lika mjuk respons tillbaka och lydnad. Helt otroligt!
Visst finns det mycket att göra bättre, men ändå, jag blev så glad igen över hästens lyhördhet. När hon insåg att hon inte fick avsluta jobbet samtidigt som de andra fjordingarna, utan skulle fortsätta en stund till, så började hon lyssna in vad jag sa. Innerskänkeln svarade hon på med att böja kroppen, viktförändringarna i sadeln reagerade hon på, och mot slutet gick det åter att skritta avslappnat och göra mjuka serpentiner med endast en ultralätt kontakt i tyglarna.
Till allra sist satt jag av och ledde henne en stund på banan medan jag småpratade med henne :). Löjligt, javisst, men den kommunikationen kan vara viktigare än man tror. Inte minst för människan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar