Enkelbeckasinen är på plats. Det är knappt man hör ljudet och knappt man tror att det är en fågel... men han är här i år igen :). Undrar när morkullan låter sig höras... men hon väntar nog på varmare nätter tror jag.

Jag är också här, fast det inte blir så mycket skrivet. Det finns så mycket att lyssna på utomhus, och mycket att räfsa i, gräva i, planera... Och så små fina skott som man bara inte får missa. Sen blir det ju vardagsmat, allt det gröna, nu är det en sensation! Och så mycket fågelsång att njuta av, de korta stunder man tar sig möjlighet att lyssna och reflektera över den. Det blir också annorlunda sen, när svalan också kommit. Då blir man van... Nu är det en sensation. Speciellt efter den långa vintern.

Hästarna, fjordingarna, är också här. I mitt hobbyrum. Senast idag tog jag en vinterpälstuss när jag stod vid stallet, jag rullade den i handen medan jag pratade med en annan mamma, och vips hade jag en hästboll i handen, stor som en golfboll ungefär! Jag tror väl nog att det ska gå att tova sen när man gör det på riktigt... Fåse.

Penséer, ringblommor, tagetes, brinnande kärlek, akleja, myskmalva... här finns frostbehandlade frön av alla de slag. Jag tömde ut en fröburk från i somras för att "inventera" :). Vad som är vad är inte alltid lätt att säga. Men nåt har jag plockat ut därifrån och satt i kruka. Men jag tror ju inte att groningsprocenten (heter det så?) är så hög. De har inte specialbehandlats på nåt sätt, bara glömts bort :).

Idag påskannandagsmorgon tillbringade jag ute i den värmande solen. Tranorna ropade på åkern nedanför, orrarna spelade bakom nästa skogsdunge, tre skogssnäppor flög över mitt huvud och ropade, koltrasten skar igenom luften med sitt skarpa men så mångsidiga läte och jag hittade massor med bellisknoppar redo att slå ut bara solstrålarna får värma lite till. Jag plockade bort lite ogräs här och där, försökte hitta blombänkskanten :) så inte de spirande blomskotten ska trampas ned i misstag bland allt torrt gräs och löv och kvistar...

Krokusarna kommer fler i år än i fjol, trevligt! Kanske de börjar "rota" sig på de bästa ställena. Så nästa år hoppas jag på ännu fler. Några matlökar av den vanliga sorten hade blivit kvar i landet, jag hade ju satt ner "egna matlökar" ifjol och fått fina "blomsterlöksbuskar" här och var, av dem har åtminstone en nu ett riktigt fint grönt skott, det doftade starkt av lök. Hur kommer det sig att de klarat frosten utan att ruttna?

Jag har definitivt inte glömt fjordingarna för allt det vårgrönskande, om nu någon trodde det. Det har blivit ett par riktigt trevliga stallseftermiddagar med massor med vinterpäls. Nu senast tog jag med mig piggborsten in i hagen och lät hästen stå i solen och njuta medan jag borstade bort lite mera vinterpäls. (På det sättet blir ju inte pälstussarna bortstädade utan hamnar troligen i någon nöjd fågelmammas bo.) Det var intressant att märka när jag borstade halsen och bogen så flyttade sig hästen plötsligt ett par steg framåt och närmare mig, som för att säga var hon ville jag skulla borsta mera, på ryggen och korset. Som när två hästar kliar varann, och tydligt talar om var det ska klias mera. :)

Hoppas på en trevlig ridträning idag på eftermiddagen. Borde gå igenom lite de tips jag fick på senaste ridkurs... Och så är ju ridbanan i perfekt skick nu.

Skogssnäppan lät sitt kännspaka pip svischa genom luften ikväll, jag hann se henne/honom också, så jag är säker :). När man lägger det ljudet till spovens tjut, och så dessutom ser tofsvipeparet dansa i luften och gnälla på sitt sätt... då vet man ju nog att det är vår på allvar.

Sen blir det inte sämre av att man hör hästarna frusta från hagen ett par hundra meter bort... och att krokusarna faktiskt behagar sticka upp en och annan blomma (nu ikväll var det förstås bara knoppar, läggdags alltså) och så allt annat som börjar titta fram genom löv och torkat gräs och fjolårs blomblad.

Lövräfsan var i användning. Den svischade också, men inte lika behagfullt som tofsviporna eller bergfinken. Men det är ju så mycket trevligare att släppa fram det gröna lite snabbare än om det skulle vara tvunget att kämpa sig igenom ett tjockt lövtäcke. För det var ju så att det aldrig räfsades här på gården i höstas. Så då finns det att göra nu i stället. Och man får njuta av fågelsången i vårkvällen.

Här skulle det ju förstås funnits nån bild också. Men jag knackar på en annan dator nu där jag inte har några bilder. Än. Återkommer med bilder senare.

Akademisk ridkonst illustrerar inte den här bilden, men en avslappnad häst, och det är ju vad akademisk ridkonst också strävar till, oberoende vad hästen ska göra.

Mitthobbyrum flyttade ut till stallet detta veckoslut. Intensivt för en som inte har egen häst. Men så bra för hjärnan och hjärtat! Egen träning på fredagen, ridlektion på lördagen, teori på kvällen, och så ännu en ridlektion på söndagen. Skönt väder var det, om man undantar den lilla regnskuren i söndags. Och jag fick lära mig en hel del. Om mig själv, inte minst :). Ridinstruktörens kommentarer och försiktiga påpekanden fick mig att se med andras ögon. Vilket ju precis är vad en ridinstruktör ska kunna bidra med. Och som är så hälsosamt för att man ska kunna rätta till små onödigheter som man i sin träning för sig själv lagt sig till med.

Jag ska smälta det än, och försöka minnas det nästa gång jag tar en tur på ridplanen.

Ridplanen hade torkat upp alldeles fantastiskt på en vecka! Man fick sommarkänsla!! Och man märkte på fjordingen också, hon gillade underlaget, jobbade mer gärna än tidigare i vinter, och var med på noterna.

Nu låter ju det här som om jag bara har små detaljer att finjustera i min ridning. Fel!! :) Men för mig som har ridit så pass lite måste man börja med det små grunderna. Och som instruktören sa: Man måste ta bit för bit och bygga på småningom, för att få ett fint hus!

Så här får vi ha det ännu några dagar, antar jag, tills solen och vårvindarna gjort sitt och smält snön och torkat upp i hagen. Men med den här farten ska det väl inte dröja så länge till.

Det blev stallstur igår, inget på hästryggen, men favvisfjordingen var jag inne och hälsade på i hagen. Vi greppade krattorna och putsade lite här och lite där, skönt att pyssla med nåt i vårsolen i närheten av hästarna. Månne fjordingfavoriten skulle stå i tur för en rejäl ryktomgång? Inte för att jag har vinterpälsbrist, men... :).

Jag gick faktiskt igenom mitt vinterpälslager igår. Hittills har jag bara hängt upp de små plastpåsarna med insamlad päls i uthuset. Nu satte jag allt i en stor papperskasse, för att det skulle få torka upp ordentligt. Visserligen hade jag tagit hål på plastpåsarna för att det skulle bli luftigt, men fuktprocenten var lite väl hög ändå. Nu får det torka i lugn och ro, och så ska vi se om det alls går att tova av hästhår. Antagligen går det. Det är mera problem med mitt tålamod att göra det ordentligt. Fåse.

Kom just från stallet och har redan hästbrist fast jag knappt lyckats få bort all vinterpäls ur munnen... Så jag måste sätta in en vårbild med en fjording. Det är smältvatten utanför hagen. Det börjar bli en aning vått överallt...

Skulle behöva lite hästkraft. Mer hästkraft än jag har... Det finns visst en ganska nyutkommen bok på finska som heter just Hevosvoimia... Har tänkt söka reda på den, läsa den och se om innehållet motsvarat den positiva recension jag läste i tidningen TunneHevonen. Har den månne översatts till svenska??

Mitt hobbyrum var en stor del av dagen placerad vid köksbordet idag. Det var självrandande Nalle-garn "kevät" och lite annat garn. Sen hade vi virknålar och en finskspråkig virkbok som förklarade grunderna samt innehöll flera små trevliga mönster på rundlar och fyrkanter och spetsar och olika mönstervirkning såsom galler, stegar, diamanter, vanligt nät, påfåglar och allt vad de hette. Jag testade mormorsrutor med det randande Nalle-garnet. Först tyckte jag inte om det, men sen märkte jag att med "kevät"-fägerna, gröna nyanser och rosa-lila nyanser så började rutorna likna en detalj ur en vackert blommande buske eller nåt. Rosa och lila utspritt över alla gröna nyanser man kan tänka sig i en buske... Inte så illa! Jag ska testa lite till och fota om jag blir nöjd. Kanske hur som helst. Bara inte tennisarmen bråkar för mycket...

Men hästbrist är det hur som helst... :)... nog är man konstig! Eller?

Nuno Oliveira har sagt: "Being with horses is not about man dominating horse rather than man dominating himself".
Det är intressant sagt. Och det är en utmaning. Att försöka behärska sig själv, både kropp och tankar och gärningar, så att kontakten med hästen kan fungera öppet. Är man irriterad på hästen så märks det genast i kontakten hur mycket man än försöker dölja det. Men reder man upp problemet med sig själv, och hittar en harmoni, så märker hästen att man är ärlig och är genast med på noterna att kommunicera. Där finns det nåt att jobba med varenda dag...

Kunde inte motstå frestelsen att sätta in en riktigt gullig fjordingpannlugg. Så fort man rör i det lurviga vid pannbandet har man handen full av vinterpäls :).

Om man tar sig till stallet idag är det kanske inte så gulligt om inte regnet upphör och solen börjar skina och torka upp efter nattens regnoväder... :(. Å andra sidan kanske inte vinterpälsen flyger omkring i öron, näsa och mun idag, om man skulle få för sig att massera nån fjording med gummiborsten. Vet inte vilket som är bättre: blöt päls - inget i mun, fluffig päls - mun full ... :D!

Kanske jag tar fram lite garn och funderar på makramé...
Eller söker fram lite blommylla och sår lite frön...
Eller försjunker mig i en av dotterns hästböcker :)...

Sitter i mitt hobbyrum några minuter. Stallsdoften fortfarande i färskt minne, kom just från ett par timmars "hästmätarpåfyllning". Mätaren visade på noll, så det var lite panik. :) Nu efter lite ryktning, vinterpälsinsamling och hästprat i allmänhet är jag aningen lugnare. Kanske jag klarar mig till i morgon...

Var till biblioteket häromdagen, fantastiskt ställe att göra gratis fynd på! Fick i handen en relativt ny makramébok med nya fräscha mönster bland de trettio år gamla beprövade bältena... En hel del smyckesmönster, och också inredningsmönster. Man kan göra mycket av makramé! Och så kom jag på vad som hänger i sovrummet, en ca 25 år gammal lampskärm av egen design... måste naturligtvis fota den!

Det kliar i fingrarna att testa något av de nyare mönstren också. Knutarna är ju desamma. Endast de tillverkade föremålen har lite modernare användningsområden. Fåse om jag tar mig tid...

Det blev att testa en ny påskkaka, Tigerns påskkaka. Måste erkänna att choklad är gott! I de flesta former! Det säkert 25 år gamla receptet hittade jag i min receptsamling, har aldrig testat det förut, tyckte att bilden på receptet såg så proffsig ut, sånt kan jag väl aldrig... Och så såg min nästan lika proffsig ut!! Men nu är det ju inte påsk än...så jag får väl försöka hitta på nåt annat recept då till påsk...

På tal om vår. Jag har ju samlat fjordingarnas vinterpäls ifall det skulle gå att tova nåt av den. Därför har jag också sökt lite runtom på nätet om jag skulle hitta nån som provat på det förr. Har inte hittat nån som tovar av hästhår, men hittade en helt ljuvlig blogg hepola.vuodatus.net skriven av en som sysslar med stallsbygge i storlek 1:12 eller hur hon nu uttryckte sig. Hon hade sytt hästar av filttyg och byggt kärror, sytt träns och sadlar, totat ihop körredskap, fixat till ryttare och travkuskar och också sytt deras ridskor och fixat hjälmar. En annan liten detalj var benskydd för de små hästarna! I läder! Och så hade hon släppt ut sina hästar på grönbete och fotat det hela på gräsrotsnivå. Helt underbara bilder! Bloggen är på finska men den som inte orkar/vill läsa texten kan mycket väl njuta lika mycket av att bara se på alla de härliga bilderna! Det finns massor att se på!

Man blir bara så glad av att se sånt fint hantverk!!

Den fantastiska hantverkarinnan har också lagt ut rätt så utförliga beskrivningar på hur hon har gjort. Dels i mönster, dels i materialbeskrivningar... äggkartonger, pillerförpackningar osv... (Om någon vill ha hjälp med att förstå nån viss text i hennes beskrivningar så kan jag säkert hjälpa till, meila mig i så fall).

Hittade en naturlig påskprydnad i ögonhöjd när jag var på väg till stallet häromdagen. Och visst brukar påsken firas den här tiden på året... den är bara lite senare i år. Så påskprydnaden är helt på sin plats.

Fast jag vet inte om den här prydnadsupphängningen föregåtts av någon tragisk händelse, eller om det bara råkar så att några fjädrar har lossnat "i flykten" och fastnat i en björkkvist. Kom i alla fall att tänka på påsk.

En påskpåminnelse kom på posten också denna vecka. En påse med gräsfrön. Gror inom en vecka, stod det. Alltså ska man inte så dem än, om de ska vara lagom stora, nästan inte tillräckligt långa, till påsk.

Har ännu inte fått ner de inköpta blomfröna heller i krukor. Men fjolårspelargonerna tog jag upp från potatiskällaren, friserade, vattnade, placerade på ett gynnsamt ställe. Stora förhoppningar har jag nog ändå inte. Det är lite segt det här med våren. Liksom därute. I morse var det -18 grader. Då smälter det inte så mycket snö... Ändå kommer det fram nya bara ytor varje dag solen skiner. Bredvid lekstugan finns en helt vacker grön fläck av gräsmattan. Bredvid är snön en halv meter...

Mitt hobbyrum flyttade ut idag på eftermiddagen. Solen sken, fåglarna kvittrade vår, och snön knarrade under hästskorna.

Kameran hade nyladdade batterier och utrymme för fler bilder. Och en del av fjordingarna gick lektioner, medan andra stod bredvid och tittade på i solskenet. Och så var det ju lillkillen fjording då som sprang bredvid staketet mot ridplanen och gnäggade och försökte följa med i volterna och vändsnettigenom och kort trav på långsidan... Han hann få en del motion innan han tröttnade och ställde sig med de övriga fjordingarna i solskenet.

När jag kom hem fanns det många fler bilder i kameran och kameraväskan full med vinterpäls... :). Tur att det finns målartejp i hobbyrummet! Med målartejp runt handen får man snabbt bort vinterpälsen från kamerväskan och från kläderna... :)!

Den här är inte direkt ny, men jag fotade den nu först, kom på att den passar bra här i mitt hobbyrum :).

Köpte nya plast-trasmattor ifjol våras. Eller var det i förrfjol...? Från torget. Metervara. Och jag skulle ha två med olika längd. Köpte alltså totalt lite mer meter än jag behövde och såg fram emot att få klippa upp lämpliga längder, och knyta fransar som på den gamla goda tiden då mamma vävde mattor och man fick äran att fixa fransen.

Nöjet var precis så stort som jag hoppats på. Eller kanske ännu större. För när jag nystat upp den mattplast och de matt-trasor som jag måste ta bort för att få fram tillräckligt mycket fransknytanmaterial, så märkte jag att den plasten och trasorna kan man säkert göra något av.

Så här blev det. Och lite plast och trasor finns kvar, vet inte än om jag ska göra nåt av dem eller om nystanen får vara som stilleben i en vacker skål...

Ibland läser man i tidningsannonser om icepeak.
Det här är en ispik modell äldre. Men den fungerar jättebra den här tiden på året när det droppar från takkanten utanför garaget och sen fryser det till en upphöjd iskant på natten. Är man då lite oförsiktig när man kör ut så slirar bilen till just på den kanten och drar snett, kanske till och med så dörrkarmen kommer farligt nära bilplåten. Men med en ispik kan man underlätta läget lite. Den här känns dessutom bra i handen, välanvänd, välnött trä. Tyvärr såg jag inget märke som skulle avslöja hantverkaren...

Det är veckoslut på gång. I morgon blir det åtminstone en liten stallstur. Är det vackert väder får det gärna bli en längre stallstur. Tror att jag ska hålla mig på marken den här gången, fast man vet aldrig om någon lyckas fresta mig så jag ändå tar en tur i sadeln. Vinterpäls finns åtminstone att rykta bort. Massor.

Av porslinskursen är det bara två gånger kvar. Jag har en skål halvgjord, med tassar och kattsvansar. Och så skulle jag gärna gjort nåt mer... hade ju planerat så mycket... och har så mycket porslin... men som vi porslinsmålare brukar säga: det blir ju inte sämre av att ligga i lager, och så går det dessutom att använda omålat också, om man behöver det!

Det blev en ridtur idag, helt oplanerat, just innan snömassorna började vräka ner.
Underlaget var inte det bästa tänkbara för trav och galopp... ibland höll snön bra, ibland sjönk hästhovarna igenom och takten bröts. Så det blev bara lite lugn trav på långsidorna. Men det gjorde inget alls. Faktiskt så tror jag att det var bra. Jag lugnade ner mig själv, försökte inte så mycket, pressade inte "min fjording" alls till att följa vissa mönster...
Visst gjorde jag det jag ville, men utan måste, och eftersom underlaget var osäkert så hade jag tid att vänta in hästen, låta henne "hitta viljan att lyda".
Det blev små böjningar på rakt spår på långsidorna. Några volter och serpentiner mitt på plan, bara för att mjuka upp båda sidorna. Och så tempoväxlingar i skritt. Hon lyssnade så noga, jag blev återigen så glad för den där samarbetsviljan!
När jag sen halkade fram på stigen från ridbanan till stallet trodde jag nog att hon endera skulla rusa förbi mig, eller tränga mig upp i snömassorna, eller att jag skulle halka under hennes hovar. Men hon tog lika försiktiga steg som jag, och i samma takt, vid min axel, liksom för att finnas till hands ifall jag behöver stöd... Jag blev så glad inombords!