Skogssnäppan lät sitt kännspaka pip svischa genom luften ikväll, jag hann se henne/honom också, så jag är säker :). När man lägger det ljudet till spovens tjut, och så dessutom ser tofsvipeparet dansa i luften och gnälla på sitt sätt... då vet man ju nog att det är vår på allvar.

Sen blir det inte sämre av att man hör hästarna frusta från hagen ett par hundra meter bort... och att krokusarna faktiskt behagar sticka upp en och annan blomma (nu ikväll var det förstås bara knoppar, läggdags alltså) och så allt annat som börjar titta fram genom löv och torkat gräs och fjolårs blomblad.

Lövräfsan var i användning. Den svischade också, men inte lika behagfullt som tofsviporna eller bergfinken. Men det är ju så mycket trevligare att släppa fram det gröna lite snabbare än om det skulle vara tvunget att kämpa sig igenom ett tjockt lövtäcke. För det var ju så att det aldrig räfsades här på gården i höstas. Så då finns det att göra nu i stället. Och man får njuta av fågelsången i vårkvällen.

Här skulle det ju förstås funnits nån bild också. Men jag knackar på en annan dator nu där jag inte har några bilder. Än. Återkommer med bilder senare.