Enkelbeckasinen är på plats. Det är knappt man hör ljudet och knappt man tror att det är en fågel... men han är här i år igen :). Undrar när morkullan låter sig höras... men hon väntar nog på varmare nätter tror jag.

Jag är också här, fast det inte blir så mycket skrivet. Det finns så mycket att lyssna på utomhus, och mycket att räfsa i, gräva i, planera... Och så små fina skott som man bara inte får missa. Sen blir det ju vardagsmat, allt det gröna, nu är det en sensation! Och så mycket fågelsång att njuta av, de korta stunder man tar sig möjlighet att lyssna och reflektera över den. Det blir också annorlunda sen, när svalan också kommit. Då blir man van... Nu är det en sensation. Speciellt efter den långa vintern.

Hästarna, fjordingarna, är också här. I mitt hobbyrum. Senast idag tog jag en vinterpälstuss när jag stod vid stallet, jag rullade den i handen medan jag pratade med en annan mamma, och vips hade jag en hästboll i handen, stor som en golfboll ungefär! Jag tror väl nog att det ska gå att tova sen när man gör det på riktigt... Fåse.