Akademisk ridkonst illustrerar inte den här bilden, men en avslappnad häst, och det är ju vad akademisk ridkonst också strävar till, oberoende vad hästen ska göra.

Mitthobbyrum flyttade ut till stallet detta veckoslut. Intensivt för en som inte har egen häst. Men så bra för hjärnan och hjärtat! Egen träning på fredagen, ridlektion på lördagen, teori på kvällen, och så ännu en ridlektion på söndagen. Skönt väder var det, om man undantar den lilla regnskuren i söndags. Och jag fick lära mig en hel del. Om mig själv, inte minst :). Ridinstruktörens kommentarer och försiktiga påpekanden fick mig att se med andras ögon. Vilket ju precis är vad en ridinstruktör ska kunna bidra med. Och som är så hälsosamt för att man ska kunna rätta till små onödigheter som man i sin träning för sig själv lagt sig till med.

Jag ska smälta det än, och försöka minnas det nästa gång jag tar en tur på ridplanen.

Ridplanen hade torkat upp alldeles fantastiskt på en vecka! Man fick sommarkänsla!! Och man märkte på fjordingen också, hon gillade underlaget, jobbade mer gärna än tidigare i vinter, och var med på noterna.

Nu låter ju det här som om jag bara har små detaljer att finjustera i min ridning. Fel!! :) Men för mig som har ridit så pass lite måste man börja med det små grunderna. Och som instruktören sa: Man måste ta bit för bit och bygga på småningom, för att få ett fint hus!