Så här får vi ha det ännu några dagar, antar jag, tills solen och vårvindarna gjort sitt och smält snön och torkat upp i hagen. Men med den här farten ska det väl inte dröja så länge till.

Det blev stallstur igår, inget på hästryggen, men favvisfjordingen var jag inne och hälsade på i hagen. Vi greppade krattorna och putsade lite här och lite där, skönt att pyssla med nåt i vårsolen i närheten av hästarna. Månne fjordingfavoriten skulle stå i tur för en rejäl ryktomgång? Inte för att jag har vinterpälsbrist, men... :).

Jag gick faktiskt igenom mitt vinterpälslager igår. Hittills har jag bara hängt upp de små plastpåsarna med insamlad päls i uthuset. Nu satte jag allt i en stor papperskasse, för att det skulle få torka upp ordentligt. Visserligen hade jag tagit hål på plastpåsarna för att det skulle bli luftigt, men fuktprocenten var lite väl hög ändå. Nu får det torka i lugn och ro, och så ska vi se om det alls går att tova av hästhår. Antagligen går det. Det är mera problem med mitt tålamod att göra det ordentligt. Fåse.

Kom just från stallet och har redan hästbrist fast jag knappt lyckats få bort all vinterpäls ur munnen... Så jag måste sätta in en vårbild med en fjording. Det är smältvatten utanför hagen. Det börjar bli en aning vått överallt...

Skulle behöva lite hästkraft. Mer hästkraft än jag har... Det finns visst en ganska nyutkommen bok på finska som heter just Hevosvoimia... Har tänkt söka reda på den, läsa den och se om innehållet motsvarat den positiva recension jag läste i tidningen TunneHevonen. Har den månne översatts till svenska??

Mitt hobbyrum var en stor del av dagen placerad vid köksbordet idag. Det var självrandande Nalle-garn "kevät" och lite annat garn. Sen hade vi virknålar och en finskspråkig virkbok som förklarade grunderna samt innehöll flera små trevliga mönster på rundlar och fyrkanter och spetsar och olika mönstervirkning såsom galler, stegar, diamanter, vanligt nät, påfåglar och allt vad de hette. Jag testade mormorsrutor med det randande Nalle-garnet. Först tyckte jag inte om det, men sen märkte jag att med "kevät"-fägerna, gröna nyanser och rosa-lila nyanser så började rutorna likna en detalj ur en vackert blommande buske eller nåt. Rosa och lila utspritt över alla gröna nyanser man kan tänka sig i en buske... Inte så illa! Jag ska testa lite till och fota om jag blir nöjd. Kanske hur som helst. Bara inte tennisarmen bråkar för mycket...

Men hästbrist är det hur som helst... :)... nog är man konstig! Eller?

Nuno Oliveira har sagt: "Being with horses is not about man dominating horse rather than man dominating himself".
Det är intressant sagt. Och det är en utmaning. Att försöka behärska sig själv, både kropp och tankar och gärningar, så att kontakten med hästen kan fungera öppet. Är man irriterad på hästen så märks det genast i kontakten hur mycket man än försöker dölja det. Men reder man upp problemet med sig själv, och hittar en harmoni, så märker hästen att man är ärlig och är genast med på noterna att kommunicera. Där finns det nåt att jobba med varenda dag...

Kunde inte motstå frestelsen att sätta in en riktigt gullig fjordingpannlugg. Så fort man rör i det lurviga vid pannbandet har man handen full av vinterpäls :).

Om man tar sig till stallet idag är det kanske inte så gulligt om inte regnet upphör och solen börjar skina och torka upp efter nattens regnoväder... :(. Å andra sidan kanske inte vinterpälsen flyger omkring i öron, näsa och mun idag, om man skulle få för sig att massera nån fjording med gummiborsten. Vet inte vilket som är bättre: blöt päls - inget i mun, fluffig päls - mun full ... :D!

Kanske jag tar fram lite garn och funderar på makramé...
Eller söker fram lite blommylla och sår lite frön...
Eller försjunker mig i en av dotterns hästböcker :)...

Sitter i mitt hobbyrum några minuter. Stallsdoften fortfarande i färskt minne, kom just från ett par timmars "hästmätarpåfyllning". Mätaren visade på noll, så det var lite panik. :) Nu efter lite ryktning, vinterpälsinsamling och hästprat i allmänhet är jag aningen lugnare. Kanske jag klarar mig till i morgon...

Var till biblioteket häromdagen, fantastiskt ställe att göra gratis fynd på! Fick i handen en relativt ny makramébok med nya fräscha mönster bland de trettio år gamla beprövade bältena... En hel del smyckesmönster, och också inredningsmönster. Man kan göra mycket av makramé! Och så kom jag på vad som hänger i sovrummet, en ca 25 år gammal lampskärm av egen design... måste naturligtvis fota den!

Det kliar i fingrarna att testa något av de nyare mönstren också. Knutarna är ju desamma. Endast de tillverkade föremålen har lite modernare användningsområden. Fåse om jag tar mig tid...

Det blev att testa en ny påskkaka, Tigerns påskkaka. Måste erkänna att choklad är gott! I de flesta former! Det säkert 25 år gamla receptet hittade jag i min receptsamling, har aldrig testat det förut, tyckte att bilden på receptet såg så proffsig ut, sånt kan jag väl aldrig... Och så såg min nästan lika proffsig ut!! Men nu är det ju inte påsk än...så jag får väl försöka hitta på nåt annat recept då till påsk...

På tal om vår. Jag har ju samlat fjordingarnas vinterpäls ifall det skulle gå att tova nåt av den. Därför har jag också sökt lite runtom på nätet om jag skulle hitta nån som provat på det förr. Har inte hittat nån som tovar av hästhår, men hittade en helt ljuvlig blogg hepola.vuodatus.net skriven av en som sysslar med stallsbygge i storlek 1:12 eller hur hon nu uttryckte sig. Hon hade sytt hästar av filttyg och byggt kärror, sytt träns och sadlar, totat ihop körredskap, fixat till ryttare och travkuskar och också sytt deras ridskor och fixat hjälmar. En annan liten detalj var benskydd för de små hästarna! I läder! Och så hade hon släppt ut sina hästar på grönbete och fotat det hela på gräsrotsnivå. Helt underbara bilder! Bloggen är på finska men den som inte orkar/vill läsa texten kan mycket väl njuta lika mycket av att bara se på alla de härliga bilderna! Det finns massor att se på!

Man blir bara så glad av att se sånt fint hantverk!!

Den fantastiska hantverkarinnan har också lagt ut rätt så utförliga beskrivningar på hur hon har gjort. Dels i mönster, dels i materialbeskrivningar... äggkartonger, pillerförpackningar osv... (Om någon vill ha hjälp med att förstå nån viss text i hennes beskrivningar så kan jag säkert hjälpa till, meila mig i så fall).

Hittade en naturlig påskprydnad i ögonhöjd när jag var på väg till stallet häromdagen. Och visst brukar påsken firas den här tiden på året... den är bara lite senare i år. Så påskprydnaden är helt på sin plats.

Fast jag vet inte om den här prydnadsupphängningen föregåtts av någon tragisk händelse, eller om det bara råkar så att några fjädrar har lossnat "i flykten" och fastnat i en björkkvist. Kom i alla fall att tänka på påsk.

En påskpåminnelse kom på posten också denna vecka. En påse med gräsfrön. Gror inom en vecka, stod det. Alltså ska man inte så dem än, om de ska vara lagom stora, nästan inte tillräckligt långa, till påsk.

Har ännu inte fått ner de inköpta blomfröna heller i krukor. Men fjolårspelargonerna tog jag upp från potatiskällaren, friserade, vattnade, placerade på ett gynnsamt ställe. Stora förhoppningar har jag nog ändå inte. Det är lite segt det här med våren. Liksom därute. I morse var det -18 grader. Då smälter det inte så mycket snö... Ändå kommer det fram nya bara ytor varje dag solen skiner. Bredvid lekstugan finns en helt vacker grön fläck av gräsmattan. Bredvid är snön en halv meter...

Mitt hobbyrum flyttade ut idag på eftermiddagen. Solen sken, fåglarna kvittrade vår, och snön knarrade under hästskorna.

Kameran hade nyladdade batterier och utrymme för fler bilder. Och en del av fjordingarna gick lektioner, medan andra stod bredvid och tittade på i solskenet. Och så var det ju lillkillen fjording då som sprang bredvid staketet mot ridplanen och gnäggade och försökte följa med i volterna och vändsnettigenom och kort trav på långsidan... Han hann få en del motion innan han tröttnade och ställde sig med de övriga fjordingarna i solskenet.

När jag kom hem fanns det många fler bilder i kameran och kameraväskan full med vinterpäls... :). Tur att det finns målartejp i hobbyrummet! Med målartejp runt handen får man snabbt bort vinterpälsen från kamerväskan och från kläderna... :)!

Den här är inte direkt ny, men jag fotade den nu först, kom på att den passar bra här i mitt hobbyrum :).

Köpte nya plast-trasmattor ifjol våras. Eller var det i förrfjol...? Från torget. Metervara. Och jag skulle ha två med olika längd. Köpte alltså totalt lite mer meter än jag behövde och såg fram emot att få klippa upp lämpliga längder, och knyta fransar som på den gamla goda tiden då mamma vävde mattor och man fick äran att fixa fransen.

Nöjet var precis så stort som jag hoppats på. Eller kanske ännu större. För när jag nystat upp den mattplast och de matt-trasor som jag måste ta bort för att få fram tillräckligt mycket fransknytanmaterial, så märkte jag att den plasten och trasorna kan man säkert göra något av.

Så här blev det. Och lite plast och trasor finns kvar, vet inte än om jag ska göra nåt av dem eller om nystanen får vara som stilleben i en vacker skål...

Ibland läser man i tidningsannonser om icepeak.
Det här är en ispik modell äldre. Men den fungerar jättebra den här tiden på året när det droppar från takkanten utanför garaget och sen fryser det till en upphöjd iskant på natten. Är man då lite oförsiktig när man kör ut så slirar bilen till just på den kanten och drar snett, kanske till och med så dörrkarmen kommer farligt nära bilplåten. Men med en ispik kan man underlätta läget lite. Den här känns dessutom bra i handen, välanvänd, välnött trä. Tyvärr såg jag inget märke som skulle avslöja hantverkaren...

Det är veckoslut på gång. I morgon blir det åtminstone en liten stallstur. Är det vackert väder får det gärna bli en längre stallstur. Tror att jag ska hålla mig på marken den här gången, fast man vet aldrig om någon lyckas fresta mig så jag ändå tar en tur i sadeln. Vinterpäls finns åtminstone att rykta bort. Massor.

Av porslinskursen är det bara två gånger kvar. Jag har en skål halvgjord, med tassar och kattsvansar. Och så skulle jag gärna gjort nåt mer... hade ju planerat så mycket... och har så mycket porslin... men som vi porslinsmålare brukar säga: det blir ju inte sämre av att ligga i lager, och så går det dessutom att använda omålat också, om man behöver det!

Det blev en ridtur idag, helt oplanerat, just innan snömassorna började vräka ner.
Underlaget var inte det bästa tänkbara för trav och galopp... ibland höll snön bra, ibland sjönk hästhovarna igenom och takten bröts. Så det blev bara lite lugn trav på långsidorna. Men det gjorde inget alls. Faktiskt så tror jag att det var bra. Jag lugnade ner mig själv, försökte inte så mycket, pressade inte "min fjording" alls till att följa vissa mönster...
Visst gjorde jag det jag ville, men utan måste, och eftersom underlaget var osäkert så hade jag tid att vänta in hästen, låta henne "hitta viljan att lyda".
Det blev små böjningar på rakt spår på långsidorna. Några volter och serpentiner mitt på plan, bara för att mjuka upp båda sidorna. Och så tempoväxlingar i skritt. Hon lyssnade så noga, jag blev återigen så glad för den där samarbetsviljan!
När jag sen halkade fram på stigen från ridbanan till stallet trodde jag nog att hon endera skulla rusa förbi mig, eller tränga mig upp i snömassorna, eller att jag skulle halka under hennes hovar. Men hon tog lika försiktiga steg som jag, och i samma takt, vid min axel, liksom för att finnas till hands ifall jag behöver stöd... Jag blev så glad inombords!

När jag stiger in i mitt hobbyrum kan ju vad som helst hända. Som igår. Jag fick i min hand en tjugofem år (minst) gammal kassett (ni läste rätt) som kommit per post som en reklamgrej för Valitut Pa... eller Det Bä... alternativt Readers Dige.. som det också heter. Jag drog ut kassettbandet som för att visa familjens yngsta var musiken kunde lagras förr i världen. Och... sökte fram en virknål och satte mig på en fotpall och testade min idé. Tänkte först att det skulle bli en discokula, bandet glittrade sådär häftigt, men sen breddade jag på det hela, och bandet räckte precis till ett ordentligt brätte. Det röda hattbandet fick jag ju förstås från början på kassetten, den del som inte kan innehålla nån musik... Jag tror Cloe var väldigt nöjd!! Visst ser hon ut att mysa i sin solhatt? Eller är det bara nöjet att få stå i strålkastarljuset?? :)

Den här tjejen är inte ridklädd alls. Bratzflickan Cloe dansar egentligen jazz i den här utstyrseln, åtminstone för det mesta, men nu fick hon lite sommarfiilis helt plötsligt...

Och mina fingrar fick sitt efterlängtade hobbyarbete! (... och tennisarmbågen gjorde sig genast påmind... hur var det med jumppan??...).

Jag knäpper på datorn och stiger in i mitt hobbyrum... Skulle helst sätta fingrarna i jobb, på annat sätt än att låta fingrarna dansa på tangenterna.
Nej, här får jag inte mycket konkret gjort...

...men här samsas tankarna inför den kommande ridkursen, vad ska jag begära hjälp med? vilken sak känns mest akut? Sitsen? Kontakten? Eller ska jag begära hjälp med markarbete, som ridinstruktören gav som ett förslag senast? Visst skulle det vara roligt att lära sig kontakten häst-människa på den nivån också!! Det är så mycket man vill...

... här finns tankarna på alla fina landskapsmotiv på olika fotografier som bara väntar på att målas på akvarellpapper, eller på porslin, eller kanske på en av de gamla brädorna som jag lade undan när en gammal lada revs för flera år sen... Det är så mycket man vill...

... här finns en tanke att avsluta något av de mindre sticksömmarna som jag haft sån glädje i att starta opp, men som jag har så svårt att få avslutade. Så de går att ta i bruk. Det är så mycket man vill...

... här finns också dragningen till det lilla spiralhäftet som jämt finns i handväskan, ifall jag får inspiration att skriva en historia, en berättelse om hästar eller om tanter eller om nåt... En historia finns redan påbörjad i det lilla häftet, introduktionen, och den handlar både om hästar och om tanter... :) månne man börjar få lite medelålderskris eller :)!!! Det är så mycket man vill...

... här i mitt hobbyrum finns den inre synen av små blomkrukor med skira blomplantor som bara väntar på att få komma ut i miniväxthuset i maj... Och tanken på någon ny större blomkruka som ska målas lite för att pigga upp trädgården lite mer... Det är så mycket man vill...

... här finns också glädjen över att nån gång komma över färsk råmjölk och få tillverka en barndomsmaträtt, månne den skulle kunna kallas ugnsost på bättre svenska??? (nej, jag kollade just, det heter kalvdans!!! som vi kallade det också i min barndom!) Mums, säger jag bara. Och kroppen mår bra. Bara man inte tar för stor portion eller flera dagar i rad... :).

Och så ska jag göra en liten rättelse till förra inlägget... Den gråblacka fjordingen är nog garanterat glad att man står en stund och pratar med henne, även om hon inte alltid kommer fram, och inte är så där överdrivet gossjuk. Men man anar i hennes blick ändå, kul att du kom över på en liten pratstund. Vi syns!

Det finns en sida på webben som heter nåt i stil med "grått är flott" och som handlar om gråa hästar eller var det kanske gråblacka fjordingar? minns inte riktigt...

Hur som helst, den här gråblacka fjordingen pratar jag ofta med vid stallet. Hon är inte alltid så tydligt vänlig och tillgiven, men jag tror hon gillar att man stannar till och talar med henne. Det kan handla om vad som helst, bara man låter mjuk, lugn och snäll på rösten.

Hon har en mörkgrå fläck ovanför ögat, ungefär som ögonskugga... hennes son lillkillen har en likadan fläck. Kanske alla fjordingar har det?

Men alltså, igår fick jag en ordentlig timmes lång ridtur på en annan fjording. Det blev snirkliga mönster på ridplanen. Och så fick hon trava för fullt på fyrkantsspåret, det gillade hon starkt, inte för mycket böjningar och annat jobbigt, bara köra på. Hon lyfte huvudet högt ett par gånger och tänkte: nu sätter jag full fart, eller vad säger du då? Jag svarade med att ge henne möjlighet och sätta full fart, men samtidigt talade jag lugnande till henne och strök henne över manken. Hon blev på sätt och vis lite överraskad, och travade bara sådär "lagom full fart", nöjd över att inte bli hejdad i sin livsglädje.

Min glädje var också stor, jag hade klarat av en hel timme utan att en enda gång gripas av den där oförklarliga rädslan som en gång satte stopp för ridningen. Visst var jag lite spänd då och då, men aldrig en tanke på att inte våga skänkla på. Terapi!

Senast skrev jag att det strular till sig ibland... och när det gäller datorer tycks det vara mera regel än undantag, oberoende om det är privat eller en offentlig institution (heter det så?).

Idag känns det som om det finns moln på himlen, inte hjälper det fast det verkar blåsa... lite som bilden på blompinnen i MåBraVara-bloggen. Men vi får hoppas molnen löser upp sig...

Det finns förhoppningar. Nu ska jag nämligen koka potatis, äta gott (enkelt) och sen packa väskorna för porslinskursen! Där ska jag sitta med pensel i hand och försöka fixa till pälsen och morrhåren på Tassen som jag målar på en skål... Eventuellt hinner jag också dra dit några grästuvor vid Lillkillens hovar (på en annan skål) och fixa hovskägget och några extra drag i den rufsiga manen. Utmaningar men terapi.

Bäst av allt just nu: klockan är så mycket att jag inte hinner börja med något mer "måstas" om jag ska hinna till kursen! Jag har ju ändå hunnit rensa lite inneblomkrukor, så det skräpet ska jag slänga ut i skogsbrynet, och samtidigt ta lite sol, och så...

... ska jag avslöja att jag inlett trädgårdssäsongen. Har köpt den första fröpåsen! Zuluaster, tror jag det var. En blålila sort. Nåt smått att vänta och se vad det blir till. Kanske jag sår dem i mina målade porslinskrukor, de blev ju tomma nu när några blommor hamnade på skräphögen.

Det är vår!