Det finns en sida på webben som heter nåt i stil med "grått är flott" och som handlar om gråa hästar eller var det kanske gråblacka fjordingar? minns inte riktigt...

Hur som helst, den här gråblacka fjordingen pratar jag ofta med vid stallet. Hon är inte alltid så tydligt vänlig och tillgiven, men jag tror hon gillar att man stannar till och talar med henne. Det kan handla om vad som helst, bara man låter mjuk, lugn och snäll på rösten.

Hon har en mörkgrå fläck ovanför ögat, ungefär som ögonskugga... hennes son lillkillen har en likadan fläck. Kanske alla fjordingar har det?

Men alltså, igår fick jag en ordentlig timmes lång ridtur på en annan fjording. Det blev snirkliga mönster på ridplanen. Och så fick hon trava för fullt på fyrkantsspåret, det gillade hon starkt, inte för mycket böjningar och annat jobbigt, bara köra på. Hon lyfte huvudet högt ett par gånger och tänkte: nu sätter jag full fart, eller vad säger du då? Jag svarade med att ge henne möjlighet och sätta full fart, men samtidigt talade jag lugnande till henne och strök henne över manken. Hon blev på sätt och vis lite överraskad, och travade bara sådär "lagom full fart", nöjd över att inte bli hejdad i sin livsglädje.

Min glädje var också stor, jag hade klarat av en hel timme utan att en enda gång gripas av den där oförklarliga rädslan som en gång satte stopp för ridningen. Visst var jag lite spänd då och då, men aldrig en tanke på att inte våga skänkla på. Terapi!