Den gamle och månen...

... men kontrollen över flockens pojkspolingar vid höbalen bakom honom, om de dristar närma sig, finns där hela tiden.


Glimten i ögat syns där. De ska inte tro att jag inte vet vad de tänker på.
De är ju nog lite roliga också. Tror att de vet allt och kan allt, men ändå är jag lite smartare än dem. Livserfarenhet väger tungt. De får hållas. Till en viss gräns.

Och när gränsen kommer emot, så stiger jag över stängslet till andra sidan. De får fortsätta med sitt. När jag fått nog finns det inget staket som håller mig kvar. Jag har en annan väg att gå...

Det finns mycket att lära av en gammal häst... innan den stiger över gränsen och galopperar vidare på de evigt gröna ängarna... En förmån att få lära sig lyssna...