Trädgårdsfunderingar.

Årets majs och zuccini?... nää... Såhär såg de ut ifjol när jag för första gången fick se hur små plantor ser ut. Jag hade ju nog sått i år också. Men.

Nu är det så att jag har en hel del frön. Köpta och insamlade. En del har jag i en burk här, en del andra i en konservburk där. Och fröpåsarna (köpta eller hopviktaochtejpade av papper) flyttar på sig lite hit och dit vartefter jag inventerar, funderar, planerar och utför. De frön jag själv plockat har jag nästan uteslutande i farstun. Som blir kall på vintern. Minus rejält. Och eftersom vissa frön ska ha frostbehandling för att gro, så mår de så väldigt bra där i kalla farstun. Andra frön ska inte frostbehandlas och de mår inte bra...

Det råkade sig så att jag i något skede glömt bort majs- och zuccini-fröna och de blev kvar i farstun över vintern. Tror jag. Åtminstone tänker jag använda den förklaringen till att jag inte fick ett enda att gro i år. Surt, men så är det.

Så då får det bli annan odling i stället...
Sådde lite fler frön idag. Små sommarblommor som strandkrassing, praktmalva, dorothea och prins Gustavs öga m.fl. Nu har jag ju aldrig nån garanti på att det lyckas... Planteringsjorden kan vara för stark för fröna, eller för "osund" när jag blandat i kompostjord. Vi får se vad det blir. Sått är sått! :)

Jag berättade visst om fjolårets dahliaknölar (sommardahlia) som jag haft i potatiskällaren över vintern i en papperspåse och som jag sen stoppade ner i jord i totalt åtta krukor. För att orka vänta att nåt skulle börja hända så sådde jag några solrosfrön i varje kruka. De kom upp vackert. Och idag märkte jag att en dahlia (en av åtta) har friska gröna blad på kommande. Men vilken färg blommar den? Jag minns att vi hade många olika dahliafärger ifjol så allt är möjligt! Måste minnas att göda nu snart så de orkar :). Vad roligt att testa och se! Även om det ofta också misslyckas! Det är ju i alla fall terapi att må bra av! :)

Det är vackert och lockande grönt igen. Den välsnaggade "greenen" sträcker sig så långt som mularna når utan att de nuddar vid eltråden... Gott med grönt. Och hälsosamt. Om man inte råkar vara allergisk...

Tog en stilla kvällspromenad ikväll. Till stallet förstås. Pratade med både större och mindre hästar. Men de var nog lite distraherade och var inte så koncentrerade på mig. En del av dem väntade på kvällshö så de bara såg förbi mig mot den annalkande hökärran. Resten väntade på att få komma in till sitt hö och sin havre, så de hade inte heller nån ro att stå och småprata. Dessutom var myggen besvärliga för första gången denna sommar. Men en liten minihästdos fick jag i alla fall.

I morgon ska jag spana in stafettkarneval-inmarschen som väl visas på nätet. För att kolla om man ser en viss maskot där, känner igen färgerna och hatten...! Man minns tillbaka på tiden när man själv var där. Jag sprang inte, men ropade och hejade så jag var hes efteråt. Och sen var det ju Borgbacken och "ropa i bergodalbanan" också... Roligt med ett sånt evenemang, med så många färgstarka ungdomar!

Grönt i backen och i skogen... snart! Björkarna håller som bäst på att slå ut där det är som varmast och mest i lä. (Den här bilden är från nån tidigare vår, därför är trädens löv så stora.)

Idag har det verkligen varit varmt! Men när jag gick förbi hästhagen var det ingen som klagade där, alla hade placerat sig i samma hörn av hästhagen, en del stod med sidan mot solen, en del låg och dåsade, precis som om de solade :). Men törstiga är de. Så fort det fylls på i vattenbaljorna är de där och tar djupa klunkar. Man riktigt ser hur de njuter av drycken. Värmen är väl också som bäst nu innan alla flygfän har vaknat och börjar surra omkring dem och bita dem.

Igår fick jag en annan av mina önskningar uppfylld. Jag fick plötsligt chans till ett ridpass på den äldsta fjordingen, och det sammanföll med att jag faktiskt var koncentrerad och visste vad jag ville träna och vad hon kanske behövde mest just då. Det var inga andra ekipage som jag behövde hålla ett öga  på, vilket ju brukar vara fallet ganska ofta. Men den här gången fick jag riktigt söka den där rätta kontakten och lirka med tyglarna tills jag fick den där lilla böjningen till höger, det där lilla steget i rätt riktning, den där tydliga öronvippen som betydde att fjordingen lyssnade... Jag var så glad över den stunden!

Sen tog hon chansen ett par gånger och satte av längs långsidan, bara i rena glädjen, och jag lät henne sträcka ut en stund innan jag återigen plockade upp kontakten och fick henne att jobba lite mer koncentrerat. Jag är så glad över samarbetet! Visst får jag jobba en hel del på det, men det ger så mycket när det lyckas!

Fjording över hinder... Men det är inte jag som rider, och bilden är kanske fem år gammal.
Men fjordingen är lika framåt nu som då, och skulle gärna köra en hel hoppbana, om omständigheterna annars skulle vara gynnsamma.

Fick förmånen att ta ett litet barbackaträningspass på ridbanan idag. Det hade jag länge önskat mig och hoppats på (behöver verkligen öva upp balans och avslappning på hästryggen, och jag vet precis vilken fjording som passar bäst till det), men trodde nog inte riktigt att det skulle passa in i tidsschemat för alla parter...

Men idag i den varma eftermiddagssolen hämtade jag henne ur hagen och plockade fram ryktgrejor. Eftersom ridbanan var upptagen av andra ekipage så fick jag börja med en ordentlig ryktning i stället. Tyckte också att det kunde passa med en putsning av manen, så jag klippte till. Tänkte ge upp halvvägs, då jag gjorde ett par onödiga hack som jag sen måste försöka jämna ut... men till slut var jag någotsånär nöjd. Lagom tills det blev mer rum på ridplanen.

Kände mig genast förvånansvärt hemma och lugn på fjordingens breda rygg. Helt annorlunda än tidigare. Jag njöt verkligen nu till max. Och upplever fortfarande att det har varit en lyx-stund vid ridbanan idag. Kanske det varma vädret gjorde sitt till, dels för att jag inte behövde ha så tjockt med kläder på som jag hade senast jag red barbacka, det var visst snö på banan då...

Och fjordingen var mjuk, följsam, lätt att böja även på lång tygel (mer med sitsen och skänkeln faktiskt), och så fort jag tog ett litet fastare tag om tyglarna så "frågade" hon: ska vi trava? Och ja, vi tog några rundor på det mjuka men kanske också lite jobbiga underlaget i hennes typsika lunkande trav. Sen frustade hon ordentligt som om hon sa: Aah, det där kändes bra, att få sträcka ut på torr och fin mark!

Jag vågar tro att hon njöt lite extra av kvällshöet efteråt, liksom jag njuter lite extra av att tänka tillbaka på ridstunden. Är det fortfarande någon som tvivlar på att jag anser att hästar och ridning är ypperlig terapi?! :)

Eftermiddagen vid stallet idag var egentligen helt perfekt.
Vädret var omväxlande men varmt.
Fick chans att rida en timme på banan med en gammal favoritfjording. Kändes som länge sen senast jag satt i sadeln. Men det kan det väl inte ha varit...
Fick koncentrera mig mycket på att mjuka upp hästen. Jag borde läsa på lite, för att hitta bra övningar för uppmjukning. Å andra sidan är de enklaste övningarna de bästa. Sen måste man ju också minnas att inte träna samma sak för länge så hästen blir uttråkad.
Som tur var hade vi sällskap av ett annat ekipage och tillsammans tränade vi lite pyttehinder på en stor åtta, alltså en del böjningar i trav, vilket var väldigt hälsosamt för "min" häst, samtidigt som hon fick köra på för fullt :).
Efteråt sa nån att det hade regnat. Jag sa visst också en gång under ridpasset att det verkar regna, för det hördes på ett plåttak bredvid ridbanan, men sen glömde jag helt vädret, då jag var så koncentrerad på ridningen. Min medryttare sa också när vi gick hemåt att det kändes som en evighet sen vi for hemifrån :). Vi hade varit så helt i häst-världen att allt annat glömdes för en stund.
Bra terapi att få glömma allt runtom och bara koncentrera sig på en sak, jag och hästen :).
Sen blev det också både ryktning, manputs och annat smått. Alltihop toppen terapi!

Det blev trevliga stunder vid stallet idag. Kontakt med flera hästar, lite rykt här och där, en hel del småprat. Vädret var mulet, men ingen störande blåst, inga "odjur" i luften, bara att byta ryktborste mot mankam mot mansax mot dammborste mot hovkrats... Terapipyssel!

Men allra först såg jag att en av de större killarna stod lite för sig själv i hagen. Jag gick in, "borstade" av honom med handen lite över hela kroppen medan jag småpratade massor (han hade nog "råkat" få en del gyttja på sig som sen torkat). Han sökte hö på marken, låtsades inte bry sig alls om mig, så jag vet inte om han brydde sig. Undrar om han inte försökte lura mig i alla fall...? Har sett att det ordnas en "hästspråk-kurs" i närheten, skulle verkligen vilja gå en sån, eller ... jag skulle vilja lära mig förstå bättre. Speciellt såna hästar som annars kanske är lite "utanför".

Hur som helst en jättebra start på veckoslutet! Hoppas på mer hästkontakt i morgon!

 

Skogssnäppan (bilden från google), tofsvipan och enkelbeckasinen höll mig sällskap i kväll när jag faktiskt lyckades fixa en liten ruta med Nantes tidiga morötter i skogskanten. Ja, jag såg ju dem inte. Men hörde dem! Skogssnäppan flög nog upp ur det vattenfyllda diket och var sen väldigt orolig när jag gick fram och tillbaka med krattor, hönsgödsel, morotsfröpåsar och vattenkanna. Men annars var det nog bara ljuden jag fick njuta av. Enkelbeckasinen hördes från ett annat håll än den brukar. Undrar om det är en annan, eller om det gamla stället blivit för oroligt för den att hålla till på. Roligt i alla fall att höra det välbekanta bräkandet :)!

Måste kolla på google om det faktiskt var skogssnäppan, som jag ju i så många år har trott häckar just här vid vårt dike. Och ljudet stämmer och ställen de trivs på stämmer. Hoppas bara att våra katter inte får tag på ungarna... Men jag läste just nånstans att de lägger ägg i nåt gammalt trastbo, så då är de väl lite högre upp i alla fall. Det är alltid tråkigt när man märker att nån bekant fågel har försvunnit...

Vår ensamma trana har nog synts här också. Även om den ofta haft sällskap av ett par. De är tre stycken som kommer varje vår. Så har det varit i kanske tio år nu, sen den ensamma tranan miste sin partner på nåt sätt och återvände ensam...

Naturen är allt bra fantastisk... Mycket att se på, fundera på, förundras över, och njuta av...

Vårarbete i trädgården med sjuk hals och stegring. Men det var lättare att vara utomhus så...

Favoritkissen hittade en solig plats i närheten och lade sig till ro medan jag drog upp nässelrötter och hundlokerötter (nästan som morötter!). Det är ett av de nyare ställena uppe i skogsbrynet där jag haft morötter ett par år nu och blivit väldigt nöjd. Jag hade fixat bara en lite skogsruta mitt bland nässlor och hundlokor. Men nu tänkte jag "nyodla" lite till bredvid. Antar att det tar ett par år innan morötterna i den lilla rutan smakar lika bra som i den gamla rutan. Jorden ska väl "urlakas" så där lagom efter nässlorna så det inte blir för starkt... eller vad vet jag. Vi får se vad jag sår där. Tippar det blir någon rad med lagermorot. I den gamla rutan blir det nog tidigmorot av nån sort. Gillar den lilla skogsbacken som faktiskt är solig även rätt sent på kvällen. Perfekt att pyssla där en sen sommarkväll och lyssna på morkulla och andra kvällsfåglar!

Fick upp mitt lilla miniväxthus också idag. Och placerade dahliaknölarna där tillsammans med solrosfrön (som ska få mig att orka vänta på eventuella dahliaskott). En del av knölarna såg rätt bra ut, men har inte ännu visat nåt livstecken.

Sen har jag i min optimism sått lite majs, lite zuccini, lite blommor (inomhus). Jag har sneglat i blombänkarna, glatt mig åt de klarblåa ormöga (som jag lyckades få målade på porslin också...) och hoppas de sprider sig ännu mera. Tyvärr såg jag myror på ett helt nytt ställe... fåse hur jag tar itu med det problemet...

Nåja, vårtankar gör gott, så länge det inte finns nåt måstas med dem! Och kanske man hinner med en stalltur i morgon!

I brist på stalldag blir det en närbild på fjordingar. Gott med middagshö i vårsolen...

Har hästbrist, helt klart. Men första maj -firandet tar sin tid, och annat också.
Jag börjar snart sikta in mig på semester... även om det är en månad tills. Brist på semester också... :).

Igår kväll satt jag med ett nytt handarbete (vissla, vissla, jag har inte gjort nåt tokigt...). Har ju fått klart ett par sockor som jag började sticka för nåt år sen, men som det sen inte var akut behov av, men nu är de klara ifall behovet infinner sig. Och så fick jag ju de där handledsvärmarna av fint ullgarn klara också. De tog fart tack vare att jag deltog i en syjunta i byn :). Det gick så snabbt att sticka dem när man hade sällskap av trevliga strumpstickande äldre damer som pratade glatt om ditt och datt :)!

Så jag menar: då fick jag väl starta upp ett nytt handarbete? Jag testar lite spets/hålstickning av restgarner av lite märklig blandkvalitet, alltså ett garn med både akryl, bomull, lin och polyester i. Intressant att se hur det blir...

Terapi.

Vårsolen är väldigt skön för en fjording... och hon förstår att ta åt sig så mycket som möjligt av värmen.

Stod och ryktade henne idag. Vinterpälsen börjar snart vara borta för hennes del, och man fick börja gå på djupet med riktig ryktning. Sen hittade jag nog några små skrymslen med lite smått vinterpälsfjun ännu som jag kunde dra bort i små tussar, perfekt i nåt fågelbo nånstans :). Bakom örat, just där grimman ligger. Och under pannluggen, längst upp vid pannluggsfästet. Och så förstås i "armvecken", vad det nu sen heter på en häst :). Hon stod i solen och njöt under tiden.

Sen fick hon sträcka ut sig på ridbanan i lite volter och lite bommar/cavalletti. Mest för att kvällshöet skulle smaka bättre :).

Terapi!

En liten stund hann vi vara vid stallet idag och få en hästdos innan regnet började igen. En gammal favoritfjording fick en liten snabbrykt. Hon har blivit ordentligt putsad för inte så länge sen, så det är inte så väldigt mycket av vinterpälsen kvar, men i små "skrymslen" finns det ännu en del av den där täta varma vinterdräkten. Terapi hur som helst att få pyssla med hästen.
 (Ja, jag vet att bilden är gammal, men det är den här pälsen som fortfarande ska bort för att hästen ska bli vårfin...)

Sen när jag kom hem så tog jag tag i en större ryktborste med långt skaft och började rykta bort lite gammal höstpäls från gräsmattan... :). Några krokusar tittade fram, hoppas det blir fler färger i år, och att de sprider sig! Det är väldigt vått överallt än, men lite kan man börja putsa, så man får den rätta känslan...

 

Tog en spade i handen (bild från desertpeace.wordpress.com) och handskar på händerna. Skulle inventera skogsrutan där jag hade morötter ifjol. Tänkte att jag kunde "stjäla" lite jord därifrån till min inomhussådd... och när jag vände lite på jorden så var den helt "såfärdig"!! Alltså den "redde sig" eller hur man nu säger. Inget kladd, bara lagom härlig fukt... Nästan så jag frestades att plocka fram morotsfrön...

Och visst är det väl så att det går att så riktigt tidigt också? Om det nu en gång går att så på hösten också!!?

Jo, jag avstod, mest på grund av att klockan var så mycket. Men roligt var det. Samtidigt måttade jag upp en liten ruta till bredvid den gamla, tänkte redan ifjol att jag nog ska förstora landet lite där uppe i skogsbrynet, bara för att det är en sån trevlig sluttning, varm och fin. Fåse vad jag får gjort sen. Brännässlor finns det i massor, så det blir nog ett tufft göra. Och stenar, och... 

Våren är här!

Mitthobbyrum gick runt lite där ute på gården idag. Påtade i jorden här och där. Lyfte på de torra blomstänglarna från i fjol och sneglade dit under om nåt syntes än.
Och visst syns det lite här och där. Sånt man får vara rädd att fryser om det plötsligt blir minusgrader.

Mrs Scott´s Elliot -aklejorna som jag sådde för nåt år sen kommer nog. Alltför stora blad redan, hur ska de klara sig? Ormöga har små knoppar bland sina blad, men de klarar sig ju nog. Brinnande kärlek kommer upp här och där. Tyckte jag såg början på rosenflockeln, men undrar nog om det inte ändå var ett ogräs jag såg. Jag vet ju att rosenflockeln kan komma tidigt men sen fryser de bort så lätt och man får vänta ända in i juni innan nästa början kommer, och det betyder här att de nästan inte hinner blomma fullt ut innan den första frosten kommer på hösten. Så är det att bo i denna zon...

Det mesta är nog ännu gömt under allt fjolårsskräp. Rörde inte så mycket i det hela än. Värmen måste nog komma lite tydligare först.

Fåse om jag lyckas så något i år. Har börjat samla mjölkburkar, som ju är så behändiga. Men hur ska jag hitta den rätta såjorden, när jag inte ids köpa? Kompostjorden får jag inte blanda i, den blir för kraftig för fröna, tror jag. så jag får nog hitta jord nån annanstans.

Borde gå och titta på den lilla skogsrutan där jag hade morötter ifjol. Den får mig alltid taggad att fortsätta med lite sådd, rensande eller planerande. Men först ska kanske mitthobbyrum få lite renare fönster, så man ser bra ut :)!

Dags för fröinventering.
Jag har ju en hel del köpta, från tidigare.
Men så har jag ju en del samlat härifrån och därifrån också.
Det händer ju sommartid att jag plockar med mig i fickorna när jag hälsar på nån, eller är i någon park nånstans.
Nu borde jag så de tidigare sorterna.
För jag tror väl att vissa frön faktiskt inte vill gro om de inte sås tidigt på våren, innan den riktiga värmen kommer, och så finns det väl vissa som ska gro mitt i sommaren...
Nåja, fram med fröpåsarna, så får man ju hoppas att man fortfarande kan tyda vad man skrivit på dem! :)

Det var en regnig och blåsig vecka det här... inget stall förrän idag. Har hela veckan gått och tänkt på en av fjordingarna, en äldre dam, som jag brukar komma bra överens med. Har tänkt att bara jag kommer mig till stallet så ska hon få en rejäl ryktomgång, vinterpäls som irriterar och kliar ska bort och så ska det pratas en massa småsnack med henne :).

Idag blev det av. I cirka en timme stod jag och ryktade och ryktade, klippte manen emellan och så ryktade jag igen. Sen gick vi bara en liten runda på den fina ridbanan, jag märkte att hon gillade det mjuka, lagom fuktiga underlaget. Eftersom jag inte har världens bästa balans mera (spänd nacke och diverse andra orsaker) så vågade jag inte med min ringa erfarenhet longera henne. För trots sin aktningsvärda ålder så har hon en tendens att ta rejäla glädjeskutt när hon longeras på bra underlag. Men hon blev longerad i alla fall, av en som visste hur man gör, och som var van med glädjehoppen. Jag njöt av att se henne springa och spexa, nyryktad och nyklippt, frustande, skuttande, kastande med huvudet när hon satte iväg. Vackert! Och glädjefyllt!

Terapi!