Grönt i backen och i skogen... snart! Björkarna håller som bäst på att slå ut där det är som varmast och mest i lä. (Den här bilden är från nån tidigare vår, därför är trädens löv så stora.)

Idag har det verkligen varit varmt! Men när jag gick förbi hästhagen var det ingen som klagade där, alla hade placerat sig i samma hörn av hästhagen, en del stod med sidan mot solen, en del låg och dåsade, precis som om de solade :). Men törstiga är de. Så fort det fylls på i vattenbaljorna är de där och tar djupa klunkar. Man riktigt ser hur de njuter av drycken. Värmen är väl också som bäst nu innan alla flygfän har vaknat och börjar surra omkring dem och bita dem.

Igår fick jag en annan av mina önskningar uppfylld. Jag fick plötsligt chans till ett ridpass på den äldsta fjordingen, och det sammanföll med att jag faktiskt var koncentrerad och visste vad jag ville träna och vad hon kanske behövde mest just då. Det var inga andra ekipage som jag behövde hålla ett öga  på, vilket ju brukar vara fallet ganska ofta. Men den här gången fick jag riktigt söka den där rätta kontakten och lirka med tyglarna tills jag fick den där lilla böjningen till höger, det där lilla steget i rätt riktning, den där tydliga öronvippen som betydde att fjordingen lyssnade... Jag var så glad över den stunden!

Sen tog hon chansen ett par gånger och satte av längs långsidan, bara i rena glädjen, och jag lät henne sträcka ut en stund innan jag återigen plockade upp kontakten och fick henne att jobba lite mer koncentrerat. Jag är så glad över samarbetet! Visst får jag jobba en hel del på det, men det ger så mycket när det lyckas!