Skogssnäppan (bilden från google), tofsvipan och enkelbeckasinen höll mig sällskap i kväll när jag faktiskt lyckades fixa en liten ruta med Nantes tidiga morötter i skogskanten. Ja, jag såg ju dem inte. Men hörde dem! Skogssnäppan flög nog upp ur det vattenfyllda diket och var sen väldigt orolig när jag gick fram och tillbaka med krattor, hönsgödsel, morotsfröpåsar och vattenkanna. Men annars var det nog bara ljuden jag fick njuta av. Enkelbeckasinen hördes från ett annat håll än den brukar. Undrar om det är en annan, eller om det gamla stället blivit för oroligt för den att hålla till på. Roligt i alla fall att höra det välbekanta bräkandet :)!

Måste kolla på google om det faktiskt var skogssnäppan, som jag ju i så många år har trott häckar just här vid vårt dike. Och ljudet stämmer och ställen de trivs på stämmer. Hoppas bara att våra katter inte får tag på ungarna... Men jag läste just nånstans att de lägger ägg i nåt gammalt trastbo, så då är de väl lite högre upp i alla fall. Det är alltid tråkigt när man märker att nån bekant fågel har försvunnit...

Vår ensamma trana har nog synts här också. Även om den ofta haft sällskap av ett par. De är tre stycken som kommer varje vår. Så har det varit i kanske tio år nu, sen den ensamma tranan miste sin partner på nåt sätt och återvände ensam...

Naturen är allt bra fantastisk... Mycket att se på, fundera på, förundras över, och njuta av...