Men terapi i sällskapet är det helt klart.
Och nån slags slow doing blev det också igår vid stallet när vi bara promenerade runt, sökte de minst hala ställena och försökte gå utan att spänna oss alltför mycket för halkan.
Jag gick före och släpade fötterna ibland liksom för att visa att här är det halt, eller här är det inte halt när det hörs sånt frasigt ljud av snökristaller som frusit fast ovanpå isen.
Förrädiskt är det hur som helst.
Man vet aldrig var det är säkrare.
Hästen hade ju nog vinterskor på så han var väl nog den som var säkrare på hoven.
Men hemmakring på gården gäller nog dubbskor på.
Sen skulle jag köra in bilen i garaget men jag märkte att det var kanske inte så smart att göra det med dubbskor på, inte så bra för inredningen, men det var ju bara några meter så det gick bra den här gången.
Nåja, efter promenaden vid stallet fick hästen lite massage som tack :)... fast jag undrar vem som njöt mer, hästen, eller jag som stod vid hans hals med en hand på var sida och hans huvud lutande mot min axel...
Det var dessutom rätt varmt åt händerna (utan handskar) att massera under manen, där är det alltid varmt och skönt :).
Rätt så slow doing var det nog... jag andades lugnt, djupt, för att stressa av helt.
Det där med slow living, slow doing, har blivit en sak jag tar till lite då och då för att bryta stress eller upprördhet. Att andas lugnt, koncentrera sig på andningen, och att slappna av i axlar och händer och... allt. Bara för att må bättre, hinna tänka, kunna se det väsentliga.
Där är hästkontakten bra.
För mig åtminstone.
För andra kan det vara en joggingrunda. En film. En bok. Eller musik.
Eller att klyva ved.
Hoppas ni har möjlighet att hitta er version av avslappning...
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar