Vedklyvning med spik... del fyra :)...

... träspik då, alltså. Men är det inte lite märkligt?

Jag har ju lärt mig vid klyvningen att lite hålla ett öga på var kvistarna finns för att vara förberedd på när "spänningen plötsligt släpper" och de kluvna pinnarna flyger åt varsitt håll.

Men det här har jag inte stött på tidigare.

Som om nån spikat in träspik i en stam...

Kanske nåt speciellt sorts träslag också... ja, varför kollade jag inte det innan? Kanske gamla småtallar som torkat ordentligt i skogen. Ja, med små menar jag såna där max tre meters då...

Nä, vad vet jag, men ska se om de brinner bra sen.

Läste en artikel i en tidning häromveckan om en snickare som fått arbetsstipendium och var så glad då han äntligen får mera tid till att ta till vara kvistar, vad man nu kan göra av dem, och också ta med roten i snickerierna.

Jag gläder mig faktiskt med den snickaren!

Visst är det roligt vad man än skapar av trä, jag menar bord, stolar, och allt möjligt basic, men att med allt det kunnande en snickare har i bakhuvudet få lägga tid på att välja ut träbitar, vedklabbar ;), till att göra nåt speciellt av... Vilken skaparglädje där finns mitt i det träiga...

Jag fortsätter väl med mitt "trä", alltså loppisgarn, och annat återanvänt...

Ha en bra fortsättning på veckan, hoppas ni hinner göra nåt ni mår bra av!