Slow knitting in the library...

... kan vara väldigt trevligt och inspirerande. Om det är lagom tyst och man inte behöver tro att man stör nån eller att nån stör sig på att man sitter där utan bok...

Det måste väl vara omgivningen som gör att det är inspirerande fast man inte läser.
De nyare biblioteken är ju utrustade med så mycket mera utrymme, luft, än det var förr när det var mer böcker än luft i bibliotekssalen.
Och så har de ofta bekväma fåtöljer att sitta i. Nåja, kanske inte för att sticka, den jag satt i var nog för mjuk egentligen, men just i den här ändan av biblioteket så fanns inget alternativ.

Hmmm, kanske det är därför jag hade sjukt ben sen, och hela förmiddagen efteråt.
Tack för den insikten, alltid lär man sig nåt nytt.

Men jag tog nog en titt på böckerna också, innan jag började sticka.
Det går inte att gå förbi en sån där ställning som rullar runt, som en klädställning men med böcker.
Ofta är det nyheter som de har placerat ut, men det kan också vara enligt nåt visst aktuellt tema, och då kan böckerna vara hur gamla som helst, till och med upplockade från det dammiga arkivet.

Men jo, det är ett intressant "vardagsrum för allmänheten" och borde nog utnyttjas mer än det gör.
Man borde visa mer tacksamhet att det finns den där möjligheten att sticka sig in och läsa en tidning, och låna böcker man kanske aldrig skulle läsa annars.

I tidningssalen märks det nog att vissa besökare är där nästan dagligen.
De kommer in, går målmedvetet fram till en viss tidningshylla, tar den senaste, slår sig ner, läser noga igenom, går ut tillbaka, lika målmedvetet.
Sen finns det också de som försiktigt kommer in, går länge omkring och sneglar på det mesta, sen plockar det en eller två och "bosätter" sig i ett hörn, tar av sig jackan, sätter sig riktigt bekvämt, försjunker i en annan värld, bryr sig inte ett dyft om "grannens" telefon ringer och han/hon pratar ljudligt, eller om en studerande kommer in och plockar fram dator, laddarsladd och böcker och pennor för att studera, eller om två damer slår sig ner och låtsas läsa tidningar men egentligen bara pratar det senaste skvallret (tyvärr kanske för högljutt för att man alls ska vilja vara inblandad i det...).

Nåja, det var en reflektion från ett härligt utrymme som kan ge så mycket.
Där jag råkade sitta med min slow knitting finns också ett sånt där 1000-bitars pussel som man får grunna på om man vill. En gång var bara halva ramen på plats, en annan gång var alla bitar huller om buller, men igår var åtminstone fem sjättedelar av pusslet klart...

Hoppas ni hittar era pusselbitar, för idag, för den här veckan, för livet...
Ha det gott!