Gott Nytt FjordingÅr!
Eller Gott Nytt HästÅr!
Eller Gott Nytt MåBraÅr i stallet!
Eller Gott Nytt VirkaStickaGarnÅr i hobbyrummet!
(Jag vet, det är nytt år först i morgon, men vem vet om jag sitter vid datorn då...  Och det där med att schemalägga inlägg till att publiceras en viss dag tycker jag är lite fusk, även om jag testat den fina möjligheten också.)

Det kom snö i massor. Och läget var bäddat för snögalopp. Och fjordingarna var helt klart ivriga på att få sätta fart. Men eftersom det skulle vara en vanlig lugn ridlektion fick de ge sig till tåls... åtminstone tills nån höll i longeringslinan så att farten inte blev helt okontrollerad :). Men visst märktes glädjen!

Säg den glädje som varar, brukar man säga. Det blev tö, tö, vatten, slask. Och nu får man ty sig till hockade vinterskor för att hållas på benen. Men kanske det blir riktig vinter efter det här. Jag menar, när blidvädret pressat ihop en ordentlig snömatta som får frysa till, så kan det få komma "vanlig" snö sen som man vågar ta en snögalopp på eftersom grunden är någorlunda jämn och stadig. Om man vågar alltså...
Man kan ju alltid hoppas.

Och mina amaryllisar har svällande knoppar men har inte orkat visa färger än. Fåse om det lyckas att jag får se dem blomma ett tredje år! Ska nog fota dem i så fall så ni får se! Hur små och ynkliga de än må vara!

Något mer NyttÅr-ande än så här lär det inte ska bli. Jag tar dagen och stunden som den kommer. Först mat, sen ut till stallet hoppeligen, sen kaffe med jultårtsrester, sen slöa med nåt onyttigt, sen... ja, vem vet om jag får inspiration att ta en sticksöm i handen. Jag har en del halvfärdiga :).
Och få se om det blir porslinskurs även denna vårtermin! Var på ett litet släktkalas igår och såg en enkel men fin Pentik-skål på kalasbordet och märkte att jag åter började tänka i porslinsmålningsbanor med mönster, färger, former, udda idéer...

Vi fortsätter så länge inspirationen finns!

En julhälsning på Juldagen 2012! Julgranen är strålande vacker. I farstun sitter keramikdomherrn och mumsar på senhöstens havre bredvid tomtefar som skidar vid sidan av sin dalahäst som drar släden med klapparna...

Var just och testade pulkbacken invid hästhagen, men frånvaron av ordentligt blidväder i vinter gör att det inte går att fixa nån bra bana. Efter två åk kommer gräset fram, och det som hästarna i något skede gjort mellan grästuvorna i höstas, när de betade uppe på backen... Inget vidare glid alltså.
Försökte också liksom hästarna ibland gör, gräva fram nåt gott åt dem under snön, men det är nog ingen vits när man inte har något vidare luktsinne som kan leta fram godbitar. Bäst att hålla sig till julgodiset :).

Men fjordingkillarna var lika charmiga som alltid, när de väl lyckades slita sig från sin stora höbal och komma fram till grinden för en gosstund. Vad vore livet utan hästar!
En god fortsättning på julhelgen önskar jag Er!

Lucia, fjordingar, frustningar, snöyra, snöskottning, julstädning, julkort i postlådan, pepparkakor, julbasarer. Det är väl ungefär de aktuella orden i dessa dagar. Och så lite handarbete som mellanmål, inte att glömma fotbollsmatch med favoritkatten, julfestförberedelser, var finns lådan med julgranspyntet, har jag risgryn hemma, köpte jag mandel redan, eller?? Och har jag tändstickor i skåpet och ljus nånstans? Det är mycket att tänka på.

Snart är det jul alltså.
Plats för den gamla vitsen: Jag tänkte jag skulle gå ut men det går inte. Varför inte det? Jo, julen står för dörren! :) :)

Skäl att minnas: Bättre att ha lite råddigt i huset men ha ro i sinnet, i stället för att ha tiptop städat i huset och kaos i huvudet. När julafton kommer alltså. Då ska det helst finnas ro att mellan risgrynsgrötskokande och lutfiskkastrullen ta sig en snabb titt på schackbrädesmålande i KalleAnka-TV eller hänga upp favoritängeln i julgranen eller skratta åt dvärgarnas dans med Snövit...

Och mitt i allt detta hoppas jag att jag kan ta mig tid att gå till stallet, antingen när juldagsmorgon glimmar, eller nån annan dag i helgen, och se vad som där sker. Både bland frustande fjordingar och i höet i getternas krubba, bokstavligen eller bildligt.

Hästbrist i mitthobbyrum, helt klart! Och ändå var jag och hälsade på den här killen för någon timme sen. Charmig, lite busig var han, lite osäker var jag hur jag skulle bete mig för att kontakten skulle bli rätt, respekten borde finnas där, ges plats att utvecklas åt rätt håll. Det där är nåt jag inte alls vet, och det jag vet kan jag inte använda rätt. Borde gå unghästhanteringskurs. Någon som ordnar det därute? :)

Men lite mys i alla fall, i kylan, med de tjocka nallepälsarna. Inte helt illa. Fast nog hade det varit trevligt med en promenad, eller en tur på plan... Men nu är det julgardiner som ska hanteras, inte unghästar eller dressyrpass...

(Och jo, alldeles riktigt, bilden är gammal. Borde ta en bildredigeringsdag vid datorn, där finns nog material...)

Det bidde ingenting? Så blev det i sagan om mäster skräddare...
Jag tror inte det blir strumpor av det fina ullgarnet... men kanske torgvantar att ha innanför vanliga handskar?
Vem vet hur bra det kan vara... en idé är en idé, tills den visar sig vara nåt annat :).

Jag råkade nämligen dra den halvfärdiga tubsockan över handen för att känna hur stickigt garnet känns, och då stack bara tummen och fingrarna upp och då fick jag torgvants-tanken... eller tanken på torgtants-vanten :).

Värst vilken humor jag har, bäst att sluta och i stället ta en tur i snödrivan...

Vad gör man när det är minus 20 grader och man ibland har väldigt kalla tår även inomhus?

Man söker fram en härva fint, alltså tunt ullgarn och försöker sticka sig tunna yllesockor att ha innanför de egentliga bomullssockorna... En idé är en idé även om den kanske inte är genomförbar.
Återstår att se om fötterna protesterar mot det stickiga materialet. En tröja i dylikt material skulle definitivt inte gå att använda...

Garnet är ett loppisfynd, gammalt "raanu"garn med banderollen kvar.
Jag läste "ren ny ull" och så trodde jag det stod "konepestävä" (=maskintvättbar) men när jag klarerade ögonen och läste en gång till så stod det "koinkestävä", alltså nåt i stil med behandlad mot mal...
Intressant med felläsningar. Ibland läser man just precis det man vill läsa fast det står nåt helt annat :).

Återkommer ifall resultatet blir positivt, i annat fall låtsas jag som att jag glömt det hela och i stället tagit en tur till stallet :)!

Intressanta sökord dyker upp när man ser hur surfare kommer in på mitthobbyrum -bloggen.
"Virka hönät" är ett av dem. Och visst kan det gå lika bra att virka som att knyta. Sånt funderade jag också när jag konstaterade att ett eller två hönät skulle behövas till att förvara hö över vintern. Och också för att torka det på sommaren, under tak...
Men om man virkar går det åt mycket mera band, tänkte jag, och blir kanske jobbigare, eftersom formatet är ganska stort. Så då blev det knutar för min del. Man kunde ju ta till snygga makrameknutar. Men eftersom jag tog det garn jag hade, vanligt virkgarn i bomull, alltså rätt så tunt, så var helt vanliga knutar enklast. Annars hade jag nog inte lyckats med att tillverka tre (eller var det fyra?) hönät.
Sen är det ju stor skillnad på hur man använder hönätet. För min del är det ju enbart förvaring av kaninhö. Inte alls för utfordring av hästar.
Men det där med enkla knutar är enkelt också för att man lätt kan variera öglestorleken på nätet. Viktigt är kanske att ha samma storlek i hela nätet, annars blir det snett och konstigt. Det har jag också testat :).

Ett annat sökord var "söt rund fjording" . Såna gillar jag också :)! Och den här tiden på året ser utegående fjordingar verkligen söta och runda ut med sin tjocka vinterpäls!

5555 sidvisningar... är det nåt att fira?
Kanske jag borde haft bild på min andra orkidé som nu blommar för andra gången! Jag är så glad att de överlevt båda två och att de orkar ge de allra vackraste blommor i mängd och länge, länge...!
Jag som egentligen inte alls gjort nåt för att de skulle överleva. Jo, vattnat lite, förstås. Kanske tillräckligt lite :)! Roligt hur som helst!
Jag trodde jag hade lagt in en bild på den rosa orkidén, men tydligen är den bilden kvar i kameran...

Till stallet var jag i eftermiddagsmörkret idag. En liten minihästdos blev det, så riktigt under noll är inte mätaren. Ja, dosen var mini. Hästen var stor. Fjordingstor med tjock päls, som gjorde att han såg ännu större ut. Hur som helst, liten hästdos, för överlevnadens skull :).

Jag har väckt upp mina amaryllisknölar. Dvs tagit upp dem i rumsvärme, gett dem lite ny jord, och tejpat ihop en tidningsstrut över dem så att de inte får ljus än. Så har jag placerat dem på ett fönsterbräde med värmeelement under, så de får varmt om fötterna. Fåse hur det lyckas i år. De hann nog inte vara länge i potatiskällaren i år, jag tog opp dem så sent ur blombänken, men kanske det går.
Och går det inte i år så kanske de ändå överlever så jag får försöka på nytt nästa år!

Tog annars en tur till nästa stora stad söderut idag. Såg nog att det var mycket jul överallt i butikerna, och julgranar med julbelysning utanför många köpcentra, men försökte blunda för allt sånt. Vill inte se det än... Läste i kyrkpressen idag ett inlägg om att novembermörkret är berättigat och helt hälsosamt...? Man kan ju undra det, men jag tänker inte debattera emot. Om jag bara hade lite bättre mörkerseende så skulle det nog gå.

Fast det får gå ändå. Tur att fjordingar är ljusa till färgen, så man urskiljer dem lättare i mörkret :)!

Framsteg, högre hinder, svårare dressyrprogram, intensivare träning, större tävlingar... Det är ju sånt det skrivs mycket om i olika bloggar som berör hästar. Sånt skriver inte jag. Kom på mig själv med att tänka, att jag ju alltid skriver om de där samma kringelikrokarna på ridbanan, om samma kontakt hit och dit, om samma försök att förstå hästen och få hästen att förstå mig... Det går ju inte framåt! Eller gör det?

Jag är inte ute efter att klara högre hinder, svårare dressyrmoment, större prestationer... Men jag är ute efter mer hästkontakt. Sånt jag mår bra av (kommunikation, djurkontakt), och sånt som hästen mår bra av (skötsel, lugn träning, omväxling, lite nya intryck, nån som för en stund kan vara dess ledare...).

Därför kan dagens hästkontakt också kännas meningsfull. En favorit i flocken fick lite extra omvårdnad och sen blev det en lugn promenad på en skogsväg tillsammans med en annan häst. Lite andra intryck, lite andra dofter, lite omväxling i höstskymningen... Och jag mådde åtminstone bra. Blev varm, inte bara pga. den för mig raska promenaden, utan också av just kontakten. Det funkade.

(Åter en gammal bild, men en favorit är alltid en favorit, och våren kommer ju alltid efter vintern, så en vårbild skadar inte :) ... )

Hur ska man klippa en fjordingman? Här är ett par exempel :).
Men det sysslade jag inte med idag.
Det blev i stället träning på bar, lite frusen mark, i övrigt helt ok.
Jag märkte bara att jag fortfarande är så stel i kroppen. Har bara mig själv att skylla. Borde träna själv också, liksom hästen ska tränas och mjukas upp. Och så genast efter ridpasset återgår man till vardagssysslorna och glömmer bort all stretchning. Tokigt.
Men fjordingen jobbade och jag blev glad över kontakten. Visst fick jag kämpa på lite extra emellanåt, men det var nog inte så mycket hennes fel som det var min okoncentration att vissa saker inte lyckades så bra. Nöjda var vi väl båda två efteråt. Tror jag. Hoppas jag.
Mycket mer av den må-bra-varan skulle jag behöva! Är tacksam för all "ridterapi" jag får! :)
Ps. Bilden har varit med förr, men den får duga idag också :) Ds.

Loppisgarn av olika ålder och färg i en vacker trälåda som jag fått som en alldeles speciell present. Det passar ju alldeles ypperligt i Mitthobbyrum :)!

Och som pricken över i:t en bit av en gammal tidning bland de gamla nystanen, och i artikeln med bild fanns en recension av en teaterföreställning i Helsingfors med Leif Wagner i den manliga huvudrollen.

Och mina tankar flög tillbaka i tiden till de gånger man som liten bänkade sig framför en inhemsk film, t.ex. Munkkiniemen kreivi, med Leif Wager och Regina Linnanheimo...  
Sua vain yli kaiken mä ra-a-ka-as-tan...

Tänk vad ett billigt loppisfynd kan rådda till det i Mitthobbyrums hjärna :D!

Garnen då? Jo, en del lingarn - kul! - och en del "raanugarn" - kul! - och nåt riktigt riktigt tunt garn i "härva" som jag inte har en aning om hur jag skulle kunna använda, men om det kostar sisådär en euro totalt, så vad gör man? Nog är en biljett till Munkkiniemen Kreivi mycket dyrare :)!

Och det hände sig vid den tiden... att mitthobbyrum köpte en, nej tre, liljeknölar på en trädgårdsmässa till reapris. Och hon skötte dessa knölar omsorgsfullt, planterade dem i en stor gryta i trädgården. Och bladverket växte och växte, hela sommaren. Vackert var det, men... skulle det inte komma blommor också? Jo, när hösten redan närmade sig med stormsteg kunde man se en besynnerlig stam som växte fram bredvid den egentliga knölen, mitt i grytan. Och när nattfrosten redan började hota, kunde man se besynnerliga knoppar som skiftade i lila-rosa. I mitthobbyrum blev det till att springa med skyddande fiberdukar flera nätter och ett oroligt pratande med blomman, måtte den hinna slå ut innan snön!!

Och se, den hann blomma! Mellan frostnätterna! Och ståtlig var den, vacker som en... brud?

Sen hände det sig att en dylik blomställning inte orkade växa fram fler gånger, även om knölarna plockats fram varje sommar. Men minnet lever kvar, hur vacker den var. Nu tror jag bestämt att jag råkade glömma ta in den när frosten gjorde sitt intåg i höst, och jag är rädd att den är frusen... Återstår att se. Det var en krinum powellii, om jag inte minns riktigt fel.

Andra knölar kan jag ju försöka med i stället. Det stod i dagens tidning att det är dags att väcka amaryllisen nu! Det betyder att det inte är så fasligt långt kvar till jul!

ps. Jo, det blev en lämplig hästdos idag med. Så man överlever ett par dagar kanske. Lite stallsjobb, lite "hämta häst i hagen", lite "skrubba bort intorkad lera". ds.

En fjordingrygg får illustrera eftermiddagens träningspass. Träningen var mest för mig, känns som en evighet sen senaste ridtur, hur gör man? :). Fjordingen som stod i tur har alltid varit en liten utmaning för mig på flera sätt, men samtidigt gillar jag henne så skarpt. För även om hon är så kollossalt envis ibland, så kräver hon egentligen en ryttare med väldigt mjuk hand för att hon ska lyssna. En motsägelse i sig. Och svårt.

Men när mitt minne återvände, från förra turen med den här fjordingdamen, så vågade jag testa det allra mjukaste. Och hon belönade mig (så kändes det) med att godmodigt göra alla de besynnerliga figurer på banan som jag bad om. Men så fort jag glömde bort mjukheten och blev irriterad, vilket hon antagligen genast märkte genom spänningarna i mina händer och skänklar, så svarade hon med att göra tvärtemot, eller söka sig ut på egna vägar i egen takt. Så då fick jag ta ett djupt andetag igen och söka fram mjukheten, och hon tackade och lydde.

Helt otroligt! Och så var det ju hur mycket terapi som helst! Gillar! :)

Mitt hobbyrum har stor hästbrist just nu. Men när vädrets makter inte riktigt visar sin positiva sida... Och så blir det så fort mörkt på kvällarna!
Men inkommande veckoslut hoppas jag att det blir åtminstone någonslags hästdos. Absolut nödvändigt.

Mitt hobbyrum har inventerat julkortslagret inför julen och konstaterat att man nog kunde ta en terapidag och tota ihop lite ett och annat i julkortsväg, just för att det är så roligt att pyssla :).

Mitt hobbyrum tog faktiskt fram penseln också häromdagen. Och en sprillans ny målarburk. Och målade pappersbitar... låter det knäppt kanske... ok, målade ... blivande kort... låter det bättre? :) Mår bra av att hålla i penseln. Sen tyckte jag att jag hade orsak att prata-i-telefon-klottra med svart tusch, och det mådde jag också bra av :). Roligt att rita krumelurer och se vad det blir till...

Nu blir det i alla fall mat och lite benvärmarstickning, kanske. Antingen de fina stickorna och de lila nyanserna Novita Wool, eller de grova bambustickorna och Novita Karuselli. Man har ju flera sorter på gång... vilket inte är något att skryta med ... Och Novita gör jag inte gratisreklam för men nämner det ändå. Roligt med garn!