Man kan googla på vad som helst. Virkad fjädernejlika, t.ex. Men utgående från att fjädernejlikan ser ut som på det här fotot, hur i hela världen ska man kunna virka till det då? Har någon faktiskt virkat en sån? Man kan tänka sig att kanterna blir någon förminskad version av den metod man gjorde "flossakuddar" förr i världen... ? Men lika liten och skir som verklighetens blomma blir det nog svårt att åstadkomma. Med någon tunn silkestråd kanske, vad vet jag.

Virkad fjädernejlika har någon nångång googlat på, och hamnade här... Blev den fin? Var jag till någon hjälp?

Hur som helst: fjädernejlikan väntar jag att få se också i sommar, i mitt stenparti, tydligen någon gång samtidigt som den gula fetknoppen "förgyller" gräsmattan i det torraste hörnet av gräsmattan.

På pappersfronten inget nytt. Men fick ett tips om att hemmagjort papper passar bra att måla akvarell på. (Tack för det tipset, syster :)! ) Nu när jag tänker efter har jag nog läst om det, men har ju satt akvarellgrejorna rätt så långt in i hobbylådan... "på hyllan" så att säga, i väntan på bättre tider...
Måste kanske ta fram akvarellfärgerna ändå och testa, fast jag har porslinsfärgerna på första plats just nu. Lite akvarellpenseldrag på papper ska väl gå, medan jag planerar vidare på min katt-tavla i porslin, med tre generationer kissemissar...

En äggkartong och en tom hushållspappershylsa å ena sidan, fyrtio sidor telefonkatalog å andra sidan. Vilken ger fler vykortsstora egentillverkade pappersark? Det beror naturligtvis på hur tunna pappersark man gör, och hur noga man är med själva cellulosatillverkningen innan, dvs omrörning och finfördelning och blötläggningstid...

Jag är alltså fortfarande inne på det här med papper. Men eftersom jag knackar på lilla datorn idag så blev det ingen utlovad bild med sidenband den här gången, men det ska nog bli...

Det där med vad man ska använda dem till är ännu ett frågetecken. Kan man månne forma dem till skålar, lådor eller nåt "nyttigt" medan de är fuktiga? Lite som papier mache kanske, fast det har jag aldrig sysslat med... Återstår att fundera vidare.

Borde smida medan järnet är varmt = medan man har möjlighet att pyssla inomhus. Nästa vecka kan det mycket väl bli helt andra funderingar, om det blir varmare än tio minusgrader. Jag har ju en ridkurs som närmar sig med stormsteg, och jag borde åtminstone förbereda mig mentalt för det hela... Och så vet jag, kommer jag mig så långt ut som till stallet så är det nog något annat som lockar mig på fritiden än en cellulosasörja, hur intressant den än kan vara... :)!

För att inte tala om att solens värmande strålar några minuter mitt på dagen verkligen börjar få mina fingrar att dras mot fröpåsar och blomkrukor... Våren är säkert på kommande!

Såhär blev mitt eget papper, första partiet. Brokigt så det förslår. Men så blandade jag ju in alla möjliga gamla papper, även bilder ur tidningar och "glatt" papper... därför blev resultatet så här glatt... :).

Arket längst uppe till vänster var det sista, tror jag, resultatet av den fina mjuka "cellulosasörjan" blev relativt tunt och slätt papper. Sen har jag läst att man kan spraya stärkelse på efteråt, ev. går det lättare att skriva på det då.

En kuriositet: eftersom jag inte sållade bort just nånting när jag rev sönder gamla kuvert och sånt, så kom det med något litet glittrigt klistermärke också :). Och på ett ark skymtar jag riktigt tydligt ett blått Priority I -märke, färdigt att postas nästan!

Nåja, det gav hur som helst mersmak. Nu ska jag bara testa vad man kan göra med de färdiga arken, vilken behandling de tål. Och så ska jag riva ner lite mer papper i en ny blandning... kanske en äggkartong (?) och lite telefonkatalog... Om kölden håller i sig kan det vara bra att ha en blandning färdig att ta itu med ifall man får lust...

Egentillverkat papper brukar ofta fotas med ett sidenband runtom, antagligen för att ta fram den råa strukturen i pappret... så det har jag också gjort, ska plocka in den bilden här nästa gång jag har nåt nytt att rapportera om på egenpappersfronten.

En skogsväg, en fjording, en ryttare som njuter, lagom kallt för att snön ska gnistra sådär fräscht. Idag hade det varit för kallt, men för nån vecka sen var det lagom. Åtminstone när man fick trava lite emellanåt. Terapi.

Att göra eget papper, googlade jag på häromdagen, och tänkte att sånt måste man ju testa.
Rev sönder en del gammalt skräppapper i små bitar, lade dem i blöt, och "glömde dem för två dagar" som det stod nånstans på nätet att man skulle göra. Roligt att riva sönder, faktsikt, har alltid gillat att leka dokumentförstörare på jobbet :). Och så är det vissa roliga detaljer som kommer fram sen när man ser på bitarna... detaljer som man kanske inte annars lägger märke till.
Hur som helst, tog en gammal träfotoram, plockade bort innehållet, trädde en bendel av en nylonstrumpa över ramen (i stället för flugnät som man väl egentligen ska ha) och började fiska upp geggan. Försökte fördela "cellulosan" jämnt över ramen men det visade sig att man nog borde ha rört om sörjan en hel del för att den inte skulle vara så ojämn. Fick fram några pappersark av fotostorlek (ca 10x15 cm) men de blev rätt tjocka och klumpiga. Det sista arket, gjort av den sista, mest finfördelade sörjan (cellulosan), blev absolut finast, mest lik papper. Fast de andra var nog också trevliga på sitt sätt. Fåse hur de blir när de torkat. Har dem liggande på en utvikt tidning på ett undandgömt ställe så de ska få vara i fred...
Nästa gång man testar skulle man kunna riva olika sorters papper i skilda pytsor. Så man får ett fint baspapper (av tunt papper) som sen kan prydas ut med de andra, grövre bitarna...

Roligt att testa! Passar väldigt bra i "mitt hobbyrum"!

Det är sen en annan sak vad man ska göra med pappersarken...

Jag pratar om virkade stenar, andra sysslar med virkade polisbilar... i naturlig storlek!!! Tror ni inte? Kolla in http://www.novita.fi/blogit/576167. Kaija Papu heter konstnären.
(Har ni problem med finskan, så meila mej så förklarar jag kort vad hon sysslar med...)

Vad får nån att ta itu med ett sånt projekt? Eller det att klä en hel staty i stickad strumpa i världens vackraste färger och alla möjliga mönster man kan tänka sig... Skaparglädje måste man väl kalla det.

Okej, jag fortsätter med mina virkade stenar hur som helst, och fortsätter fantisera om nya projekt. Jag har inget understöd för det jag gör, men å andra sidan kan man ta ett par minuter då och då i sitt hobbyrum, greppa tag i virknålen, söka nya garn... medan potatisen kokar, eller disken står i blöt...

... eller så söker man i sina lådor med foton för att hitta nåt lämpligt motiv att måla på porslin... kursen har ju startat! Tyvärr brukar kursen ta slut just när inspirationen slår till som mest... så man borde komma igång genast. Lyckades blanda till lagom flytande pennfärg häromdagen och började skissa upp en skål med trädgårdsblommor mot en rödbrun tegelvägg...

Mitt hobbyrum har projekt på gång.

Och dessutom kom jag mig ut på en första ridtur på ridplanen häromdagen. Gav mersmak. Och en lättnad att samspelet häst - ryttare fungerade bra, med tanke på att vi inte jobbat på väldigt länge.

Men nu är det matdags, och äta bör man om man ska orka fortsätta projekten!

En stilla ridtur i terräng, vitt och vackert, lagom kallt, bra sällskap, och en lugn frustande fjording. Kan det finnas bättre sätt att återuppta ridningen efter en, som det känns, oändligt lång paus på några veckor...?

Det känns så länge sen, dels pga allt julätande (vilken utnött kliché!), dels pga diverse krämpor som gjort att man inte känner sig alls i form för något sportsligt...

Då är det skönt att någon går bredvid och håller i grimskaftet så man i lugn och ro får koncentrera sig på att hitta sitsen, balansen, följa med i rörelserna, försöka bryta det stela och "rädda" i kroppen, bara känna av hur hästen rör sig, hur den lyfter hovarna lite högre än vanligt på den oplogade skogsvägen...

Snart är man väl nog där igen på ridbanan medan tankarna rör sig kring olika böjningar, ställningar och tempoväxlingar. Centrerat, koncentrerat, avslappnat, lätt, samspel... dit strävar man väl, oberoende om det är lugn skritt eller full galopp...

De flesta ryttare klagar då och då på att träningarna inte går som de ska, hästen förstår inte vad man menar, man vet inte hur man ska få igenom sina hjälper osv... Helt naturligt. Och det är ju det som är en del av charmen, att ha ett mål, försöka nå det, försöka hitta mjuka vägar att få hästen att göra si eller så. Men ibland tar klagandet över och de som har pengar ser sig om efter en annan häst som skulle uppnå målet lättare...

Om klagandet tar över alltför mycket så kan det bero på att man har lite fel perspektiv på saken. Då kan det hjälpa att låta sig omskakas lite, så rätt och fel, rättvist och orättvist, bra och dåligt kommer på rätt plats i tankarna... Där hjälper Svaleröds fotografier Shaken´n stirred väldigt bra. Samtidigt måste jag varna känsliga personer, det är starka bilder, om än inte råa, de är bara rakt på sak, och skickligt fotograferade. Bra kan vara att läsa artiklarna om utställningen också så man får en bakgrund till personerna.

Här är länken till hesteguidens galleri: http://www.hesteguiden.com/images/galleribilder/index.html

Bilderna på rullstolen som står kvar när ridekipaget lugnt skrittar ut i terrängen tycker jag är väldigt starkt: Hästen lånar ut sin kropp och sina fyra ben för att ryttaren för en stund ska få den rörelsefrihet han/hon inte annars har.

Dags att dansa ut julen! Tyckte fjordingkillarna häromdagen och snurrade runt varann par om par :) och sen i långdans.... :D!
Med det yrväder som nu rasar utomhus så blir det nog rejäla snögalopper om de dansar idag också...

Läste senaste Hästfocus idag. En artikel som gjorde starkt intryck var om Annika Palm, som trots avsaknad av ben/skänkelkraft red sin glänsande svarta häst i hur höga klasser dressyr som helst! Det lär finnas en filmsnutt om det på nätet också, kan återkomma med länk om jag hittar.

Man får hoppas att resten av vintern blir riktigt lämplig för ridturer både på bana och i terräng!

Nytt år och nya möjligheter, sägs det.
Vad ska jag göra i mitt hobbyrum i år?

Den ena amaryllisen, av de två som huserade i min trädgård i somras, har haft en lång stängel med 4 fina röda blommor! Den ska definitivt testas på nytt, med sommarutevistelse och nytt försök till nästa jul. Den andra amaryllisen som inte vill visa nån knopp, ska få en andra chans, tillsammans med den andra. Så roligt att få se de fyra ståtliga blommorna fast jag inte alls bemödat mig så värst mycket. Jag har bara kollat lite i Kurirens tipshörna, där det en gång stod när man ska göra vad med de knölarna... Kul!

Virkade stenar lär det bli fler av, om inte tennisarmbågarna börjar bråka igen, måste definitivt hålla mig till mindre stenar så inte det krampaktiga greppet om stenen de sista virkade varven blir för ödesdigert.

Kanske jag får fixat handtag på ett par väskor som är halvfärdiga? Skulle vara kul att få bilder på dem hit på sidan.

Har investerat i lite smågrejs till trädgården för ett presentkort jag haft sen i somras. Ska bli kul att testa vad jag får gjort med dem. Har också sneglat på mitt favorithörn, fast snön inte ännu ligger meterhög där den brukar..., och funderar på en blombänk, alltså bänk av plank, uppefter en del av den fina väggen... Kanske ett avställningsställe samtidigt och en planteringsbänk... Men hur jag får den lämpliga höjden... Fåse.

Idéer finns. Om bara hälsan finns. Och finns inte hälsan till ett, så måste man väl försöka med nåt annat... Den som lever får se.

Inga nyårslöften. Alls. Men en önskan att man ska kunna Carpe Diem lite bättre och inte hänga upp sig på mindre saker. Vi återkommer.

PS. Hästarna, fjordingarna och ridningen har jag inte alls glömt. Men just nu står det stilla på den fronten. Borde snarast uppta träningen, eftersom jag ju faktiskt är anmälad till ridkurs... :).

En timme kvar av det gamla året.
Önskar er ett Gott Nytt År! Med många trevliga stunder i stallet, många inspirerande stunder i handarbetshörnan och mycket avkopplande och grönskande i trädgården när det blir så dags! Kanske nån amaryllis eller en bukett tulpaner gläder er på vägen till trädgårdssäsongen!

Måste ju påpeka att min amaryllis från ifjol, som varit utplanterad under ett träd i somras, och som tillbringade några höstveckor i potatiskällaren, nu ståtar med en (alltför) lång blomstängel och röda knoppar, kanske tre! Det trodde jag aldrig! Den hade ju en tidningsstrut fasttejpad de första veckorna efter källarvistelsen, för att den inte skulle få ljus, och se, då kom knoppen fram!

Den andra amaryllisknölen, som var mindre, har inte orkat ge någon knopp. Kanske den får lite extra gödning i vår och sen en ny chans nästa höst?!

Det hoppas väl alla på, efter diverse misslyckanden och tillkortakommanden och stora misstag: Att få en ny chans, att få försöka på nytt, visa att man nog lärt sig nåt av tidigare misstag...

Så här inför det nya året. Utan att för det avge några löften...

En gammal hästdam njuter av sitt hö i det grådimmiga vintervädret.

Jag märkte att jag nog antagligen börjar bli gammal, jag grät när jag såg julgranen som dottern klätt så fint medan jag stökade i köket. Granen var så vacker!!

Som när jag själv var riktigt liten och väcktes till julottan och tassade ut till vardagsrummet för att se den tända granen, eller när jag var lite äldre och själv hann först till granen, för att tända den. Så vackert!!

Jul, jul, strålande jul.

En julpensé i granris förgyllde lillajulen i stenpartiet. Innan snön kom. Nu är det jul överallt. Vitt vitt vitt. Vackert.
Jag tror jag stänger datorn och tar på mig reflexvästen och testar sparkstöttingen!? Innan de hinner grusa vägen. Det lönar sig inte att drömma sig bort till nåt trevligare än snöyra, det är väl lika bra att ta snön tillvara nu när vi har den, Carpe Diem!

Har man tur får man se nån naturligt vinterpåpälsad fjording som frustande får jobba lite i det mjuka landskapet!

Lugnt och stilla i rutan... men i verkligheten har det varit en hel del. Julfest med lucia och jultablå i traditionell stil, tog fram tårarna ibland, med de små herdarna och de ungdomliga vise männen... När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå... Och dagen innan var det snabbgenomgång av programmet, "ingen får kunna sin vers utantill" :). Enkelt men vackert.
Och i morgon ska man ju vara på slottsbal (i rutan) och fira självständigheten (vilken?) och får man se några av de fårade ansikten som faktiskt vet vad självständigheten innebar då, för länge sen, så har man fått mer behållning än av allt glitter, siden och sammet.
Sen är det ju hög tid att skriva julkort, börja knåpa med julpresenter om man ska knåpa dem själv. Och om inte, så är det dags att tänka ut vad man ska köpa, för i affärerna blir man nog bara förvirrad av det stora utbudet.
Senast jag skulle ha en 50-årspresent, i somras, så gjorde jag ett besök på en hantverkarmarknad och inhandlade ett som annat smått användbart där. Flera av hantverkarna fick nåt sålt, och mottagaren behövde åtminstone inte oja sig över den glittrande kristallvasen... :). Vet inte om jubilaren blev nöjd, men jag blev glad inombords när jag tänkte på de hantverkare som fick sina alster sålda. Det var ju också så fina saker som folk orkat knåpa ihop!

Hästbrist alltså. Men idag fanns det TunneHevonen i postlådan. Vackra bilder och vacker text om horsemanship. Dessutom har jag fått bekanta mig med en western-hästtidning LuckyRider. Väldigt intressant, och bra saker fast det ju nog är väldigt färgat av westernridning. Blir åter så sjuk på att träna själv. Men juletiden är en knepig tid... fåse imorgon, när man ju får vara självständig :).

Här saknas hästar, hästhistorier, fjordingbilder och annat som gör en på gott humör.
Jag vet. Det har varit lite för mycket annat nu. Lite julgardinsupphängning och adventskalenderfix (ett adventskalenderhus gjort av tändsticksaskar, där lådorna ska fyllas med delar av en julhistoria, som ännu inte är skriven mer än till en femtedel) och så lite julkrubbeframplock med tillhörande juldukar o dyl. Sånt måste också få ta sin tid. Annars är det inte roligt.
Men när julkrubban är på plats ska jag nog hälsa på hästarna också och hoppeligen ta en liten träningsrunda så jag inte glömmer vad jag så stort har planerat i dressyrväg i fantasin under bilresorna till och från jobbet...