Lugnt och stilla i rutan... men i verkligheten har det varit en hel del. Julfest med lucia och jultablå i traditionell stil, tog fram tårarna ibland, med de små herdarna och de ungdomliga vise männen... När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå... Och dagen innan var det snabbgenomgång av programmet, "ingen får kunna sin vers utantill" :). Enkelt men vackert.
Och i morgon ska man ju vara på slottsbal (i rutan) och fira självständigheten (vilken?) och får man se några av de fårade ansikten som faktiskt vet vad självständigheten innebar då, för länge sen, så har man fått mer behållning än av allt glitter, siden och sammet.
Sen är det ju hög tid att skriva julkort, börja knåpa med julpresenter om man ska knåpa dem själv. Och om inte, så är det dags att tänka ut vad man ska köpa, för i affärerna blir man nog bara förvirrad av det stora utbudet.
Senast jag skulle ha en 50-årspresent, i somras, så gjorde jag ett besök på en hantverkarmarknad och inhandlade ett som annat smått användbart där. Flera av hantverkarna fick nåt sålt, och mottagaren behövde åtminstone inte oja sig över den glittrande kristallvasen... :). Vet inte om jubilaren blev nöjd, men jag blev glad inombords när jag tänkte på de hantverkare som fick sina alster sålda. Det var ju också så fina saker som folk orkat knåpa ihop!

Hästbrist alltså. Men idag fanns det TunneHevonen i postlådan. Vackra bilder och vacker text om horsemanship. Dessutom har jag fått bekanta mig med en western-hästtidning LuckyRider. Väldigt intressant, och bra saker fast det ju nog är väldigt färgat av westernridning. Blir åter så sjuk på att träna själv. Men juletiden är en knepig tid... fåse imorgon, när man ju får vara självständig :).