En stilla ridtur i terräng, vitt och vackert, lagom kallt, bra sällskap, och en lugn frustande fjording. Kan det finnas bättre sätt att återuppta ridningen efter en, som det känns, oändligt lång paus på några veckor...?

Det känns så länge sen, dels pga allt julätande (vilken utnött kliché!), dels pga diverse krämpor som gjort att man inte känner sig alls i form för något sportsligt...

Då är det skönt att någon går bredvid och håller i grimskaftet så man i lugn och ro får koncentrera sig på att hitta sitsen, balansen, följa med i rörelserna, försöka bryta det stela och "rädda" i kroppen, bara känna av hur hästen rör sig, hur den lyfter hovarna lite högre än vanligt på den oplogade skogsvägen...

Snart är man väl nog där igen på ridbanan medan tankarna rör sig kring olika böjningar, ställningar och tempoväxlingar. Centrerat, koncentrerat, avslappnat, lätt, samspel... dit strävar man väl, oberoende om det är lugn skritt eller full galopp...